Det fina och soliga vädret har fortsatt i norra och mellersta Italien. Däremot har det varit en hel del regn och rusk i de sydligare delarna. Alla säger sig dock vara nöjda. Att döma av den druvmust och de viner från 2009 jag provat så verkar det verkligen lovande. Dock är det för tidigt att säga något mer bestämt om kvaliteten i stort. Avseende volymen gissar jag att den blir som eller strax under snittet de senaste tio åren.
Har precis börjat läsa Borges ”Fiktioner” (pocket, Bonniers), som bl a innehåller underbara ”Trädgården med gångar som förgrenar sig”. Det som slår mig när jag nu läser om ” Tlön, Uqbar, Orbis Tertius” är hur ljuvligt galen Borges är i sitt fantiserande. Någonstans hade jag väl koll på det, men det är så länge sedan jag läste honom att man nog också måste ta med i beräkningen att det på den tiden krävdes mycket galenskap för att jag skulle tycka att det var galet.
Hursomhelst berättar Gabriella Håkansson i förordet, att ” samma år som hans far dog (1938), sprang Borges in i en nymålad fönsterkarm och ådrog sig en allvarlig blodförgiftning. I flera veckor blev han liggande till sängs med feberhallucinationer och akut sömnbrist, svävande på gränsen – som det heter – mellan liv och död. Efter att han tillfrisknat kände han sig orolig för att skadan skulle ha lämnat bestående men, ja, rent av nedsatt hans intellektuella förmåga. För att kontrollera att så inte var fallet satte han sig ner och skrev ’Pierre Menard, författare till Don Quijote’, tätt följd av ’Tlön, Uqbar, Orbis Tertius’…. Om den fatala skallskadan han råkade ut för verkligen lämnade några men – hans mor menar bestämt det – så var det definitivt av det positiva slaget…”
Så kan det gå, för att citera Kurt Vonnegut.
Det har blivit något av en vandringshistoria att Carignan bara blir bra om man har tillräckligt gamla stockar. Min erfarenhet är att man kan göra bra Carignan även av yngre stockar. Att äldre stockar sedan är att föredra, som alltid, är en annan sak. Däremot har skötseln av stocken, växtplatsen och inte minst skördeuttaget avgörande betydelse för hur bra Carignan kan bli. Få druvor är så känsliga för volym.
När vi nu – idag är det f ö strålande solsken igen – skördar Carignan på Château L´Arnaude är det, som vanligt, frapperande hur stor skillnad det är i mognadsgraden på stockarna som gallrats under sommaren och de ogallrade. Sockerhalten är förvisso en grov indikator för mognad, men den kan i ett sådan här sammanhang tjäna som belysande exempel. Man kan då konstatera att druvorna som körs in (från ogallrade stockar) till rosévin håller runt 11,5 vol % potentiell alkoholhalt, medan druvorna som skördas (från gallrade stockar) för rödvin håller mellan 13,5 och 14 vol % potentiell alkoholhalt.
Hur Carignan-druvorna ser ut i år? Utmärkt.
På torsdag åker jag till Domaine de Brescou för att se till skörden där. Vi är redo att ta in Carignan – druvorna även där och enligt de rapporter jag fått ser allt bra ut.
Det tredje Carignan- eller Mazuelovinet jag gör, gör jag i Spanien hos Bodegas Merino (Mazuelo de la Quinta Cruz). Som det ser ut i dagsläget tar vi druvorna där i vecka 41 och själv åker jag dit veckan efter.
Fredagen den 11e september köpte jag en ny resväska i mellanstorlek (min förra lämnade definitivt in i samband med Argentina – resan häromveckan). Den här nya väskan var inte särskilt vinmakaraktig och med det menar jag anpassad för väder och vind och leriga skor. Å andra sidan var den av högsta kvalitet och hade bra expanderfunktion, vilket behövs de gånger en massa prover eller överraskande bra, “nyupptäckta” viner ska köras med hem.
Dagen därpå, alltså förra lördagen, bar det av till Sydafrika.
Mitt ressällskap i Sydafrika var mäkta imponerat av min nya, fina väska, även om de båda gentlemännen som utgjorde ressällskapet nog funderade över hur en vinmakare kunde hålla sig med en så, låt oss kalla det salongsfäig väska. Nu behöver de inte fundera mer på den saken. När min väska (redan som baggage nummer tre) kom ut på baggagebandet på flygplatsen i Nice (min hemmabas) var den i ett sådant skick att jag väntade med att ta den av bandet tills merparten av medresenärerna skrattat färdigt, tagit sina väskor och gått därifrån.
Åker nu ner till Draguignan för att köpa en ny väska. Igen. Och jag kan inte låta bli att tro att någon med vilje lagt väskan på marken och sedan släppt ett piano på den.
Kan inte säga hur skörden blir i Bordeaux i år (det ser emellertid bra ut så här just före skördestarten), men jag kan meddela att det är varmt i skrivande stund. + 34 igår, + 30 idag.
Under förra veckan, då jag var i Sydafrika, brakade regnet loss här hemma i Provence (vilket var påpassligt, men varken gjorde till eller från för mig, eftersom det regnade i Sydafrika också). Dessförinnan har ”vi” på Château L´Arnaude haft ett riktigt bra år. Mycket regn under vintern och våren och sedan torrt och fint (ett litet regn mellan midsommar och nu). Det sistnämnda kan man få för mycket av, men även de väl dränerade delarna av gården har klarat torkan bra.
Skördevolymen har gått ner något på de mest väldränerade parcellerna, men på det hela taget ser volymen ut att bli ungefär som ifjol. Kvalitets- och stilmässigt ser det ut att bli mycket komplexitet och elegans, så som det oftast blir när man har två år som 08 och 09 i följd.
Själva skörden: vi började redan för några veckor sedan med att ta in Cinsaut för rosévinet och hann före regnen med att ta in det mesta: Cinsaut, Grenache, Syrah och Cabernet sauvignon. Det som hängde kvar fram till regnen var den inte helt mogna Carignan och Rolle (och lite Mourvèdre och små mängder Syrah och Cabernet sauvignon som vi medvetet avvaktat med).
Idag började vi köra in Carignan för rosé och det ser riktigt bra ut. Rötan har ännu inte hunnit sätta klorna i druvorna och det ser ut som att all Carignan, både för rosa och rött, hinns med utan att problem uppstår.
Kvar hänger sedan Rolle – vitvinsdruvan härnere. Man kan fundera över varför vi tar in vitvinet sist, borde det inte vara tvärtom? Tja, på den tiden jag skördade Sauvignon blanc, Chardonnay och Viognier i Provence, brukade skörden börja med dessa. Med Rolle förhåller det sig annorlunda. För det mesta måste man vänta ut den riktiga mognaden – i alla fall om man vill få till den där spännande komplexiteten som Rolle kan bjuda på, men så sällan gör.
För övrigt har skördevolymen blivit betydligt mindre för många producenter i trakten. Många skyller på torkan, som förstås har sitt finger med i spelet, men oftare beror det nog på att man inte klarat att hålla oidiumet stången i år (andra året med hårt tryck). På Château L´Arnaude har detta klarats av på ett galant vis tack vare den superskicklige vingårdsmannen Fabrice. Be gärna om hans autograf om ni har vägarna förbi. Jag har aldrig sett en bättre yrkesman än han.