Vitt till nyår
Svara
Månadsarkiv: december 2009
Trettonhelgsrött
Nyårsskumpan 2.0
Warre´s Vintage Port 1975
Av olika skäl kom jag tidigt i kontakt med de bästa portvinerna. Inte så mycket tawny, men väl vintage. Som vinproselyt upptäckte jag att flera vänner och släktingar hade en massa värstingar från det magiska vintagedecenniet 1960 i sina 1980-talskällare. Självklart lismade, intrigerade och stövelslickade jag till dess inte en endaste droppe 60-tal återstod.
Sedan träffade jag min lättledde svåger. Han gillade också port, visade det sig, och, han hade en massa vintage i källaren. Således dröjde det inte länge förrän vi började det idoga arbetet med att se till att hans vintage inte oxiderade, vilket jag som vinexpert kunde tala om för honom kunde bli fallet om han inte satte lite fart.
Detta utmärkta arrangemang fungerade fram till dess min svåger med lätt sorgsen blick en jul undslapp sig ”I år får jag nog gå på 80-talarna, är inte det lite ungt?”. Detta var på 1990-talet, vilket gav honom rätt i sak, men det viktiga, och hemska, var att även min hustru hörde hans ynkliga och förrädiska kvidanden. Hon sa ”Men Lars, vi (vi?) har ju en massa gammal vintage i källaren!”.
Komna till 2009 kan jag nu konstatera att ”vi” inte alls har en massa vintage kvar och i år var det dags för den sista 75:an. Lika mediokra som de flesta Bordeauxerna varit från 1975, lika bra har Vintage Porterna varit. Ifjor (som skåningen säger och jag tycker om att säga för att visa att jag bott i Skåne och kan det här med svenska dialekter) gick en Taylor´s och den var lika hustypisk som alla andra vintage från 1975 varit. I år var det alltså dags för inte bara den sista 75:an utan också den sista Warre´s – de tidigare buteljerna hade varit minst sagt utmärkta.
Hur var då den här buteljen, undrar ni förstås spänt. Ja, jag vet inte. När jag drog den fortfarande fulländade korken ur buteljen tårades mina ögon så till den milda grad att min givmilda hustru fick servera vinet (”Usch, vad du är barnslig…”) och när jag skulle dofta på vinet tog sig inte en enda arom genom de av moddig sorg blockerade näsborrarna. Smaken var en enorm besvikelse eftersom allt jag kunde känna i min sorgliga skepnad och ändå värre tillstånd var alkoholbeska och – ångor. Lika bittert och ång(est)fyllt som jag själv i denna stund.
Det som förmörkat mitt julfirande i lika hög grad som att sista Warre´s Vintage Port 1975 gick åt igår, är de ord som i skrivande stund fortfarande ringer i mina öron och som kom från svågern och andra släktingar, vilka muntert undslapp sådant som ”bästa 75:an hittills”, ”vilken av 60-talarna slår det här?”, ”sjukt bra”, ”löjligt vital”, ”som den växer med lite luft!” samt utlåtanden i stil med hur det brukar låta ur sådana som inte kan ett smack om vin ”lite surt, va?”, ”Ja, och beskt, usch”, ”nej., det här får gå i vasken”, eller ändå värre ”ja men, det här var ju gott, fast det är inte lika bra som Chill out”.
NDA Chardonnay
När jag för några veckor sedan var i Kalifornien så var det inte för att spana efter Boxer-Robert och Lennart Grankvist (vilket, måste jag erkänna, man kan förledas att tro om man följer en så oseriös blogg som vinifierat.se). Uppdraget var att blenda en ny årgång av Farmer´s Reserve Chardonnay. För närvarande säljs årgången 2008 i Sverige och den nya blenden lanseras gissningsvis våren 2010 (en kul idé kan vara att köpa på sig några pannor 08 och sedan göra en jämförande provning med 09 t ex i juni respektive november 2010).
Det var ett sant nöje att blenda Farmer´s Reserve 2009. Inte bara för att jag fick spana efter kändisar i San Fransisco; det jag hade att välja på från årgången var genomgående bra och dessutom billigare än ”2008”, som sattes ihop när kronans förhållande till dollarn var betydligt sämre än nu.
Vinerna jag använt kommer från tre producenter av vilka en är en av Napas mest ansedda. Vilken det är, får vi (importören och jag) inte avslöja. För att producenten skulle gå med på att sälja till oss och vårt, i deras ögon, löjligt billiga vin, var vi tvungna att skriva på ett NDA (non disclosure agrement), vilket innebär att vi inte får avslöja att vi köpt vin från denna onämnbara vingård.
Hursomhelst ska ni veta att drygt tio procent av 94 – kronorsvinet Farmer´s Reserve kommer från en riktig topproducent. Klart man är nöjd med det kapet. Resten av de ingående delarna skäms inte heller för sig (en hel del Russian River, som å ena sidan drar ner på fläsk och kraft och å andra sidan stramar upp och adderar komplexitet). Nåja, 2009 lanseras inte förrän om några månader och tur är det för det här vinet behöver lite tid för att komma till sin rätt och till dess har vi ju faktiskt 2008:an att gotta oss åt.
Puckots sena och brutala uppvaknande
Välkomna upp med huvudet ur sanden alla ni som på fullt allvar trodde att svensk djurhållning och – transport var bäst i världen bara därför att den var… svensk? För övrigt får den som köper den billigaste köttbiten och det billigaste vinet skräp – och skräpnivån är intakt ända tillbaka till varans ursprung. Eller för att vara övertydlig: köp billigt kött och du bidrar till taskig djurhållning, köp billigt vin och du bidrar till odling med taskig miljö- och hälsohänsyn.
Vinets outgrundlighet 2.0
Varför är 95 % av dessa tragikomiska figurer män?
Vinets outgrundlighet
Varför dras så många med starkt självhävdelse- och besserwisserbehov till vinets värld? Alla dessa gamla ordningsmän i skolan, vars utmärkande drag är – bortsett från grov självöverskattning och bristande självinsikt – att de försöker hävda sig på den inte fullt kunniges vis: genom att märka ord och notera varje misstag begånget av andra och framförallt av någon i vilkens position de skulle vilja vara.
Qrious V.M.C. 2009
Vid sidan om Farmer´s Reserve (se kommande inlägg samt en massa reklam i det förgångna) och Qrious Semillon (samma parentes som nyss) har jag under hösten för den svenska marknaden även blendat Qrious V.M.C. Det är ett vin som lanseras som så kallad säsongsvara den första februari 2010 och som sedan säljs i alla Systembolag under cirka tre månader.
Det intressanta med det här vinet är att Systembolaget provade och baserade sitt inköp på årgången 2008, men det köpte in 2009, som, förstås, måste vara minst lika bra, annars annulleras köpet. Det här är ett utmärkt arbetssätt. Vi blendare, producenter och importörer måste upp till bevis inte bara en utan två gånger, vilket bättre garanterar att produkten i fråga inte bara är sammansatt för att vinna en inköpsrunda (för att sedan falla av i kvalitet och/eller öka i pris). Således: gläd er konsumenter. Och Systembolaget: satsa mer på den här typen av inköpsförfarande. Alla vinner på det.
För oss i producentledet underlättar det på så vis att vi kan vara mer precisa i våra inköp, att vi bättre kan styra våra partners och att vi kan vara mer effektiva i våra prisförhandlingar (allt från vinet i sig via butelj och korkar till leverans och lager). Något som även det oftast kommer konsumenten till godo genom lägre priser.
När jag var i Navarra för att blenda Qrious V.M.C. i november visste jag att vinet skulle ut i butikerna drygt två och en halv månad senare. Det gav utrymme för möjligheten att blenda och planera den övriga förberedelseprocessen (inklusive buteljeringen) så att vinet hinner återhämta sig från den obligatoriska ”buteljsjukan” – de flesta viner är alltid i obalans första tiden efter behandling och buteljering. I det här fallet valde jag att rekommendera kylstabilisering – vinet kyls ner runt nollan något dygn för att fälla ut kristaller som man därmed slipper få i flaskan, något som i vart fall okunniga konsumenter inte vill ha. Detta trots att vinet till stor del bygger på muskatell som inledningsvis brukar ta mycket stryk av en kylstab. Men, som sagt, med vetskapen om de två och en halv månaderna fram till lansering vet jag att vinet hinner hitta sig själv igen.
Qrious Semillon 2009
Blendade till det här vinet när jag var i Chile i augusti. Då handlade det om ett ”råvin”, oklarat och ofiltrerat och snarare grumligt och dunkelt än upplyst och tydligt. Nu är just den saken inget större problem för den som är van. För den ovane kan det förstås däremot vara svårt att förstå hur de olika komponenterna ska passas ihop för att dels resultera i just den produkt man söker, dels för att ett plus ett ska bli tre (och det vid rätt tillfälle, d v s när vinet är tänkt att konsumeras).
Sedan själva bledningsögonblicket har allt gått i en rasande fart. Min uppdragsgivare, Andreas Karlsson på Terrific Wines, trodde att årgången 2008 skulle bli en succé när vinet lanserades i oktober och ville ha den nya årgången klar så snart som möjligt (det är en katastrof för en svensk importör att få leveransstopp eftersom det i värsta fall kan leda till att produkten avlistas, alltså försvinner ur Systembolagets sortiment). Leveranstiden från Chile är en dryg månad (båt).
Karlsson fick rätt. Årgången 2008, som skulle ha räckt några månader till tog hastigt och lustig (faktiskt) slut i förtid och därför har årgången 2009 redan lanserats (häromdagen).
Kul. Samtidigt föreligger det förstås alltid en viss risk när man måste skynda på lanseringen av ett vin. Den nya årgången kan upplevas, och upplevs ofta, som knuten och ”mindre” (uttrycksfull) än den ett år äldre årgången som konsumenten är van vid. I just det här fallet tror jag dock inte att den risken är särskilt stor, men ni konsumenter lär låta oss få veta hur det förhåller sig med den saken.
Mer om Q-rious Semillon på qrious.se