Svenskens 2014 är fyllt av valmöjligheter och för att det ska fortsätta vara så är det viktigt att du röstar – och det gäller även om din röst är en blankröst. Vissa orkar inte, bryr sig inte, andra menar att de så klart är för demokratin men att de inte hittar något parti som passar. Alla de här röstar likväl och i sin enfald röstar de med sin uteblivna röst mot det fria ordet och demokratin, Med andra ord är de inte bara enfaldiga, de utgör också en allmän fara. Patti Smith.
Månadsarkiv: april 2014
Lokalredaktionerna & demokratin & Count Basie & Duke Ellington
När TV4 lägger ner sina lokalredaktioner är skälet det högst legitima att lönsamheten inte finns där och det sätter fingret på en öm punkt för demokratin och det fria ordet: lokalbevakningen. Bevisligen är det så att makten väldigt lätt hamnar på fel sida om den moraliska gränsen vad gäller korruption och annat om den inte övervakas. Sällan avslöjas skumraskaffärer, flagranta felgrepp och överdrifter förrän i efterhand, men även då kan ett avslöjande bli kännbart för inblandade. Det går att skratta ända till banken, men att i allmänhetens ögon betraktas som en fuskare och omoralisk individ kan ändå kännas tungt och är du politiker kan ett avslöjande också i efterhand innebära slutet på karriären. Just nu räcker det rimligtvis att viska Nuon, Vattenfall eller varför inte vapenaffärer i Saudi-Arabien för att understryka det ovan sagda. De stora missgreppen avslöjas vanligen, men långt från alltid, av de stora, nationella, redaktionerna och av journalister som av mindre, specialiserade tidningar ges möjligheten att gräva och avslöja. Samtidigt är det inte så att frestelsen att falla för det korrupta och maktmissbruk bara förekommer på högsta nivå. Så är det förstås inte, och den kommun eller småpamp som lämnas obevakad torde ha lättare att falla för frestelsen än den som vet att hens beteende ständigt bevakas av kritiska ögon. Det sista kan låta jobbigt men det är en förutsättning för en fungerande demokrati och långt ifrån NSA:s skogstokiga sluggerövervakaning av allt från Angela Merkel till dig och mig. Lyckligtvis verkar lokalpressen ha en framtid, men det är allvarligt när TV4:s lokalbevakning försvinner därför att det pekar på problemen med att som TV-bolag få till en lönsam, eller i vart fall tillräckligt lönsam, lokalbevakning, vilket rimligtvis utesluter att kommersiella kanaler kommer kunna bistå demokratin och det fria ordet på den punkten. Slutsatsen av detta, oavsett om vi är för eller emot Public service-TV i sig, är att vi som sanna demokrater och förespråkare för det fria ordet måste förstå vikten av en fri och obunden Public service-service och dess möjligheter till en fristående och kritisk lokalbevakning. Count Basie. Duke Ellington. Duke-bonus.
Sanningen om El Rey & Alex Fox
Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrekta viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.
Power of Elders & Neil Young
Ni som är i Stockholm någon gång mellan 3:e och 9:e maj kan med fördel hasa er iväg till Galleri Hagström på Österlånggatan 5 (Gamla Stan). Skälet till detta är att utställningen Power of Elders pågår där då. Power of Elders är egentligen ett ambitiöst bokprojekt som också blivit en website och en utställning. Enkelt uttryckt menar personerna bakom projektet, journalisten Åsa Stibner och fotografen Hasse Lisskog, att den gamla kunskapen som finns bland världens ursprungsfolk är viktig, så pass viktig att den inte får gå förlorad. Därför har de skapat det här projektet där de reser, möter, intervjuar och fotograferar för att dels samla på sig av kunskapen, dels för att rikta omvärldens ögon mot den och vem kan för övrigt annat än hålla med Joe Medicine Crow, Crow-indianerans war-chief och historiker, när han 100 år gammal säger ”Mother Earth is mad at us now! My Brother White Man is messing things up…” ? Gå in på sajten, gå på utställningen, många vackra bilder och kloka ord kan utlovas. Projektet är ett Non-profit-project, vilket gör det extra viktig att vi stöttar det, såvida vi nu inte är skogstokiga och tycker att sådant här inte är viktigt, men den HR:en är ännu inte född som resonerar i så straffbara termer. Lämplig musik.
Konungen är död – länge leve Konungen!
Husvinernas slottsvin, Allroundvinernas kung, El Rey, har fått nya kläder! Se så stilig han är. Måhända mer klassisk än tidigare, måhända mer förutsägbar och mindre subkulturell, så som sig bör när en gentlehen växer ur de bekymmersfria tonåren, blir vuxen och inser att hen har ett tungt ansvar för mänsklighetens väl och ve. Så, vi Alla, låt oss hylla Konungens nya kläder och digga hans ansvarsfulla anletes åldersfåror vackert sprungna ur gamla vinstockar och spansk mylla. Enligt uppgift levereras de första, nya flaskorna med en neckhanger, eller nackhängare för er som hatar engelska ord, med en fiffig QR-kod som den som är lagd åt det hållet kan läsa av med sin med den nödvändiga appen försedda telefon och, vilket är betydligt mer komplicerat, sedan tillaga och, nu är det enkelt igen, äta till vinet. Bilder nedan på den gamla etiketten vid sidan om den nya samt på en av de rätter som QR-koden sägs hysa i sitt mönster. En del har haft lite svårt att veta huruvida den senaste tidens El Rey-flaskor varit från den nya, hottade batchen eller den tidigare inte heller så tokiga – med den nya etiketten råder det inte längre några tvivel: nu talar vi den tunade batchen. Lite kungamusik.
Presstopp: Svenska Vinakademiens nya logga! & Carla Morrison
Ni som följer @LarsTorstenson på Twitter har redan sett den, men för världen i övrigt är det här och nu premiärvisning av Vinakademiens i Sverige rykande färska logga – se nedan. Loggan är som sig bör skapad av akademiledamoten Lennart Jirlow. Carla Morrison.
Larm: AB smaksätter skåpsmat!
Igår slog Aftonbladet, en tidning som delar ut plus till skräpviner, till med ”Larm: här smaksätts ditt lådvin”. Dubbelmoral förstås, men betydigt värre är att artiklar av den här typen försvårar för alla som på allvar försöker upplysa om det omoraliska i att konsumera skräpviner. Omoralen ligger i att det inte finns några billiga viner – någon måste alltid betala och är det inte konsumenten lär det vara miljön och vingårdsarbetaren som står för merparten av notan. Aftonbladet och den en gång i tiden intressante hemlige kocken Mats-Eric Nilsson maler däremot på i enlighet med påhittade ”Naturvinsakademiens” intill dumhet felaktiga propaganda. Några snabba, korta om Aftonbladets artikel igår: 1. Att Takis Soldatos blandar och tappar vin i Simrishamn är sannerligen inget nytt. 2. Ämnena som nämns – gelatin, kasein (felstavat i tidningen) och äggvita – är till skillnad från vad som påstås inte tillåtna tillsatser i vin; det är tillåtna behandlingsmedel och de används för att klara vinet ungefär som man klarar saft. Notera också att till skillnad från vad som sägs i texten måste användande av sådana här proteiner anges på etiketten. 3. I artikeln nämns MCR ”som fungerar som socker” och allt låter i ett slag otäckt, men MCR är socker eller mer exakt söt druvmust. Naturligt så det förslår. Sedan kan man invända mot att kreti och pleti föredrar produkter som är sötade och det är en del av den mer seriösa debatten om skräpviner som andra försöker föra – samtidigt som vi här ger oss in på konsumentens smakpreferenser och vi kan knappast skälla på den som tycker om ett mjukt och runt vin, möjligen lite snobbigt beklaga det. 4. Sanningen är att inget av det som Aftonbladet, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och Kalla Fakta kommer dragandes med är till närmelsevis så upprörande som de själv tycks tro på, som det förefaller, fullt och infantilt allvar. Det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är alkoholen. Repeterar: det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är alkoholen. 5. Sanningen är den att legalt tillverkade viner, särskilt om de är ekologiskt odlade, inte innehåller eller har utsatts för en massa livsfarliga tillsatser. 6. Och här har vi pudelns kärna: medan vissa av oss försöker visa på det omoraliska i att handla sweatshopsandaler, svinbillig fläskfilé (om uttrycket tillåtes) och skräpviner kommer sådana här okunniga domedagsprofeter och tvingar oss att förklara hur fel de har i sin skrämselpropaganda och plötsligt verkar det som om vi försvarar skräpvinerna. 7. Ingen har gjort så mycket skada för den seriösa och verkliga debatten om skräpviner som Aftonbladet, Kalla Fakta, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och alla deras inte alls pålästa eller, uppenbarligen, inte heller källkritiska proselyter. 8. Vad som kan vara ett verkligt problem för allergiker och den som är överkänslig för vissa ämnen är framförallt olagliga tillsatser i vin, som färg- och smakämnen, samt ochratoxin, vars halt vanligtvis är högre i skräpvinerna eftersom de måste tillverkas med stora skördeuttag som främjar utvecklingen av mögel. Notera för övrigt att ett sätt att få ner halten ochratoxin är att klara vinet (se ovan). Inget av det nyss nämnda finns med på några listor över vad som är tillåtet. Vore oerhört intressant att se debattförstörarna lägga ner fem minuter på lite egna, seriösa, efterforskningar om till exempel färgämnena eller ochratoxin och dess förekomst i skräpvinerna. Det skulle kunna bli en bra larmartikel. 9. Eller sätt fokus på det konsumenten behöver hjälp med att se: övergödning, slöseri med vatten, oförsvarlig hantering av systemiska pesticider, utsatta vingårdsarbetare, högintensivt bruk med förhöjd halt av ochratoxin som följd… Allt det som gör ett skräpvin billigt. 10. Blir så oändligt trött, därför att i grunden vill många av oss samma sak: få bort skräpvinerna. Men det måste ske med sakliga argument, inte dumheter och skrämselpropaganda, som endast kan spela IOGT-NTO i händerna när de ska kräva nya alkoholrestriktioner.
Ett snobbigt inlägg om den universelle skräpkonsumenten, Se&Hör , Deborah Harry & Blondie
Någonstans är det fullt rättvist att det är samma folk som dricker omoraliska viner och äter gourmetmörad dansk fläskfilé som läser Se&Hör. Möjligen finns det något enstaka undantag från denna regel, men på det hela taget torde det stämma ganska väl. Hard core skräp-konsumenterna föredrar skräp i varje valsituation och de skäms inte för det. Tvärtom blir de trubbiga å det värsta om deras förkärlek för crap ifrågasätts. Och hur skulle det kunna vara på något annat vis? Att bli anklagad för att vara korkad går an så länge det inte är sant. Häromdagen kunde Se&Hörs skräpkonsumerande läsare glädja sig åt ett frossande i det faktum att Deborah Harry – som nyligen avstod pengarna i Sotji i en protestaktion för mänskliga rättigheter – 35 år senare inte ser ut som den fotomodell hon en gång var. Deborah är och har sedan sena 70-talet varit frontfigur i bandet Blondie, som nyligen tilldelats NME:s musikpris ”Godlike genius award”. Bland annat därför att bandet är det enda som lyckats toppa världens topplistor med nya låtar minst en gång/decennium tre decennier i rad. En hygglig prestation värd att uppmärksammas så som NME gör och vinifierat hänger på med ett litet Blondie-potpurri för er som både ser och respekterar människors och sakers rätta värde: Atomic, The Tide is High och Maria. PS Bonusspår med Debbie Harrie & Arcade Fire.
Torrontés: tycke & smak & Julieta Venegas
Lyckligtvis är smaken som baken och så länge produkten ifråga är välgjord och moralisk finns det inget att säga om den saken. Således finns det inte heller så mycket att säga om att någon hyllar ”Argentinas druva” torrontés därför att hen tycker om den. Men när torrontés framställs som en makalös druva, som ruvar på potentialer som vinmänniskan tidigare bara kunnat drömma om, ja, ni vet så där som en del vinskribenter tappar koncepterna som vore de ingresskrivare i Sportbladet, då, då måste någon sätta ner foten. Torrontés kommer aldrig att bli en stor druva. Argentina har den i brist på annat, en förbannelse när det globala perspektivet blivit en verklighet för den argentinska vinindustrin, en druva för enkla, aromatiska viner för en enkel gom och en täppt näsa. Julieta Venegas.