Förbud mot offentligt godishån!

Publicerat 2016-01-14 av Lars Torstenson

I åratal har allmänheten fått stå ut med godisfabrikanternas nyckfulla hanterande av den kulturskatt som tablettaskar, smågodis, chokladrullar, kokosbollar, sega råttor, kolor, remmar och annat utgör. Med stor brutalitet går de som vore de elefanter i en trång porslinsaffär in och ändrar efter behag och nycker och utan att ta hänsyn vare sig till historien, konsumenten eller den goda smaken.Det senaste övergreppet står Malaco för. Kort sagt har man förstört både färgen och smaken på sina minisnablar. De är numer blekt och daskigt gråbrungula istället för lysande gula och måttligt söta istället för rejält söta och messmakande istället för mångfacetterade i en aromatiserad smakrikedom. Sannolikt har detta övergreppet skett under förevändningen att det är mindre osunt med mindre mängd gult färgämne och socker och smakämnen. Som om någon äter godis för att det är nyttigt!

Till råga på allt har de, de känslokalla godisfabrikanterna på Malaco, dessa Svekets budbärare, haft mage att som det ultima hånet mot världens alla seriösa bärare av den goda godiskulturen på förpackningen skriva ”ny forbedret/ nya godare mini snabler”! vinifierat kräver omedelbart förbud mot godishån av det här slaget! Den som utan att först ha inhämtat tillstånd av den lokala regeringen och FN ändrar smaken på ett existerande godis eller för den delen gör ingrepp i dess förpackning ska dömas till fängsligt förvar i ett års tid under vilken det kriminella elementet endast ska få sig färglös havregrynsgröt och nyttigt mineralvatten till livs; den som ägnar sig åt stämpling eller mer direkt planering av eller indirekt eller direkt medverkan till att mot konsumenten hånfulla meddelanden trycks på en godisförpackning ska kunna dömas till offentlig Pudas-låda på Sergels Torg i ett års tid där det kriminella elementet ska ångra sig högt och ljudligt var gång någon sparkar hårt på Pudas-lådan varför det straffet må vara så kännbart och synligt för allmänheten att vart barn som ser detta aldrig någonsin kommer att gå galna godisfabrikanternas vägnar i sitt framtida yrkesliv även då de valt reklamarens väg och också då de kommit att bli värdelösa reklamare i skriande behov av pengar. Pudas-låda

Iggy Pop! XTC!

Challenge Millésime Bio 2016

Publicerat 2016-01-13 av Lars Torstenson

Svara

Om ett par veckor slår världens största mässa för ekologiska och biodynamiska viner, Millésime Bio, upp sina portar i Montpellier. Redan igår, tisdag, genomfördes den vintävling som är kopplad till mässan, Challenge Millésime Bio. Det här är sannolikt världens största tävling för ekologiska och biodynamiska viner. I år deltog drygt 1400 viner och de provades av en jury om en bit över 300 provare.Jurymedlemmarna delades upp i grupper om tre-fyra personer. Organisatörerna för sådana här tävlingar försöker alltid se till så varje jurybord tilldelas en önolog eller vinmakare. I övrigt kan gruppen bestå av sommelierer, vinskribenter, krögare, vinhandlare och rent av vad som i Frankrike kallas ”upplysta vinälskare” (amateurs de vin eclairés). Provningen sker blint. Juryn får veta vad det är för område de provar och från vilket år vinet kommer.

Själv hade jag sådan tur att jag hamnade vid bordet för champagne – med all respekt klart roligare än en kompis som fick döma rosévin från Languedoc… Fast handen på hjärtat var jag ”President du jury” för hela alltet så jag kunde påverka lite grann. Inte så att kompisen hamnade på rosé från Languedoc, låt vara att det var kul, men mer så att jag hamnade på något som kändes lite roligare.

Hur är då de ekologiska och biodynamiska vinerna över lag nuförtiden? När tävlingen startade för ett decennium sedan deltog runt 300 viner och allt var inte så bra trots att mycket redan då hänt sedan eko-vågen började på allvar på 1990-talet och väldigt mycket sedan pionjärernas tid på 1970-talet. För 25 år sedan var de ekologiska vinerna lika ojämna som naturvinerna är idag och hur de biodynamiska var ska vi bara inte tala om. Idag är det där historia. Mitt intryck från mitt eget jurybord var att allt höll en bra och jämn kvalitet. De kollegor jag talade med från andra jurybord hade samma uppfattning. Kort sagt var stolpskotten mycket få i år och toppen desto bredare och bättre.

Av självklara skäl får jag ännu inte avslöja några vinnare men den som är intresserad kan surfa in på Challenge Millésime Bio och få sig alla resultat till livs om någon dryg vecka.

PS Hunden på bilden högst upp och nedan (det är samma hund, vilket kanske mer än en vaken hundkännare bland HR:arna redan anat) bor på en gård vid Pic Saint-Loup, norr om Montpellier och hon satt där och stoltserade med korken då en smärre grupp jurymedlemmar besökte gården dagen före tävlingen (och sedan korken gått ur henne satt hon bara där och var snygg). Duo (Faithfull & Bowie).

Tidlös husgud ur tiden

Publicerat 2016-01-11 av Lars Torstenson

Veterligt har ingen annan populärmusikartist inte bara hållit sig på toppen utan också varit med och utvecklat såväl musiken som attityder, munderingar och poser under så lång tid som David Bowie, veterligt har ingen annan heller komponerat och framfört så många personliga och fantastiska låtar i allt från nästan-mainstream till utmanande och komplicerade stilar och som om det inte vore nog: veterligt har ingen annan vågat ta så stora musikaliska och artistiska kliv, även då det rimligtvis inneburit att artisten riskerat att tappa hela sin tidigare skara av fans.Varje nytt album med Bowie har ända sedan debuten varit en upptäcktsfärd i det okända: ingen visste vad som skulle hända inför Diamond Dogs, och varför gjorde han dessförinnan Pin Ups?, Young Americans var ännu en ny vändning, för att sedan bara inte tala om de produktiva, nyskapande och musikaliskt fantastiska åren i Berlin eller den briljanta Scary monsters som följdes av så otroligt annorlunda och likaledes utmärkta Let’s dance och sedan går vi in i en lång period då många lämnade Bowie varför de missat mycket av det bästa han gjort, till exempel på Hours, och att han skrev lika bra musik ända fram till den vackra andra delen av nya låten Blackstar (från albumet, Bowies 25:e, med samma namn). Lägg till det låtskrivande och produktioner åt och för andra som Mott the Hoople, Lou Reed och Iggy Pop. Allt har ett slut och den vackra framgångssagan David Bowie tog slut idag. Som tur är finns musiken kvar.

Méthode Rurale för LOHAS & veganer & alla andra

Publicerat 2016-01-10 av Lars Torstenson

-Marie gör vin för LOHAS, säger mamma Regina Menger-Krug och tillägger: så våra viner är vegan.

Månne kräver nu det där påståendet sin förklaring så här kommer den: 1. ”Marie” är skickliga vinmakaren Marie Menger-Krug med bas i Pfalz och Rheinhessen i Tyskland. 2. ”LOHAS” står för Lifestyles of Health and Sustainability och avser ett marknadssegment och en konsument inriktad på hälsosammast möjliga mat och leverene. 3. ”Vegan” betyder i det här fallet att Maries viner görs utan de processhjälpmedel som veganer och en del andra inte vill ha haft i närheten av det de äter och dricker – i vinsammanhang innebär det framförallt att inga klarningsmedel med ursprung i djurriket används (äggvita till exempel).

Med det sagt är det ingen överraskning för någon att Marie också sett till att certifiera familjens alla 75 hektar vingårdar ekologiskt – marken är framförallt samlad kring släktgårdarna Krug’scher Hof och Motzenbäcker – eller att hon satt upp insektshus lite varstans och planterat blommor överallt i syfte att nå större ekologisk mångfald. Möjligen är det lite oväntat att hon använder grisar för att plöja i vingårdarna under hösten och vintern.

-LOHAS är miljoner och åter miljoner idag, fortsätter Regina och menar att även om inte alla förstår varför ett vin måste vara ”vegan” är det inte svårt att förstå den kommersiella sidan av saken. Sant. Skulle vi å andra sidan tala ”vegan” med vegetarianen Marie Menger-Krug skulle hon bli upprörd över att den kommersiella aspekten alls nämns, hon lever som hon lär och det känns också i hennes viner: balanserade, personliga, lågmälda men med djup och komplexitet för den som tar sig tid att tala med vinet. Om man så vill är Maries viner som Marie själv. Just det, att viner verkligen blir som sina upphovshen, händer bara undantagsvis i Vinets värld och det är lika fascinerande varje gång det inträffar.

Den som nu vill lära känna Marie och hennes viner måste gå försiktigt till väga. Här talar vi om personligheter som knappast dansar på bordet och som inte höjer rösten bara för att höras. Med andra ord måste du ha ett uppriktigt intresse för att kunna tillgodogöra dig umgänget med Marie och hennes viner. Den som tar sig den tid som krävs blir inte besviken. Marie är en synnerligen sympatisk person och hennes viner är sinnebilden av renhet och balans. Kanske kan vi kalla henne en tysk Clotilde Davenne.

I Sverige hittar vi ett flertal viner från Marie Menger-Krug. Mest spännande och det som freaken bör börja med i sitt närmande av de här vätskorna är Maries ”Méthode Rurale”, alltså bubbel gjort enligt det ursprungliga viset med en enda jäsning som börjar i en tank och slutar i flaskan. Detta brukar resultera i lite mindre alkohol och mousse samt mycket komplexa viner – där många inte alls är bra. Det kräver sin vinmakare för att få till en méthode rurale och frågan är vem som gör det bättre än Marie Menger-Krug. Hon gör tre olika endruvsviner på chardonnay, riesling och sauvignon blanc. Av de båda förstnämnda brukar det bli upp emot 10 000 av varje medan den sistnämnda sällan kommer över 500 flaskor. I Sverige hittar vi Menger-Krug Méthode Rurale Chardonnay 2012, nr 77559 , 299 sek, och Menger-Krug Méthode Rurale Riesling 2011, nr 77456, 299 sek.

Den som vill testa stilla stordåd från Marie i Pfalz och Rheinhessen kan till exempel ge sig i lag med Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett, nr 72449, 119 sek, eller Marie 2014, nr 75997, 139 sek, eller Keltic Terre Weissburgunder 2012, nr 79879, 169 sek, eller Krug’Scher Hof Herrgottspfad Riesling 2012, nr 79873, 199 sek.

Nytt från Jarre, och det är bra.

(Damerna på bilderna ovan är Marie, högst upp, och Regina Menger-Krug)

Ett slag för punsch!

Publicerat 2016-01-04 av Lars Torstenson

Blev i samband med nyårsmiddagen påmind om kult- och kulturdrycken punsch och insåg att jag genast måste uppmana till ett flitigare bruk av punschen, denna svenska stolthet!

När jag kom till AB Vin-& Spritcentralen för 30 år sedan högaktades punschen så som sig borde och fortsatt bör. Där levde minnet kvar av de närmast hysteriska punschtiderna runt år 1900. Tiden då nya punschmärken lanserades på löpande band och allt som oftast fick namn efter samtida händelser. Ett av de där märkena lever för övrigt kvar i Cederlunds Caloric Punsch, som, om jag inte helt missminner mig, är uppkallad efter en varmluftsmaskin uppfunnen av propellerns fader John Ericsson (för den olärde: en varmluftsmaskin är en ångmaskin som använder luft istället för ånga som medium).

Medan punschmärkena och – verandorna poppade upp som svampar ur marken runt förra sekelskiftet minskade dryckens popularitet i snabb takt sedan supermonopolet AB Vin-& Spritcentralen sjösatts 1917 och alla spritproducenter inlemmats i detta varmed det var slut med den flod av punschmärken marknaden vant sig vid. Idag lever punschen ett undanskymt liv och kanske skulle den helt gått under om det inte var för studenterna i Uppsala och Lund och på en del andra håll; välartade studenter missar inte något tillfälle att inmundiga lite punsch efter maten och till det sjunga ”Punschen kommer” och därmed framstå som goda exempel för samhället i övrigt.

Vid sidan om tillvaron som uppskattad avec på studentmiddagar, då drycken serveras isande kall, händer det fortsatt att upplysta och goda gastronomer bjuder på ärtsoppa med varm punsch, men mestadels torde denna svenskens mest gyllene nektar nuförtiden gå till spillo i punschpraliner och liknande.

Innan vi avslutar detta smått nostalgiska inlägg tillika uppmaning till just Dig att ta Ditt ansvar och inte bara dricka sherry utan också punsch: några ord om vad punsch är. Till att börja med är det skillnad på svensk punsch och annan punsch. När till exempel engländaren eller fransyskan talar om punsch menar de något så nesligt och till fylleri inbjudande som ett bål. Vår svenska punsch däremot sägs ha sitt epitetliga ursprung i pantj – ordet för fem i långtbortistan eller i alla fall Indien dit ostindienfararna for på sin tid – och det föll i sin tur tillbaka på att punschen gjordes av fem ingredienser: arrak, citron, vatten, te och socker (eller snarare: arrak, citron, rhenskt vitvin, te och socker).

Sist men inte minst: tycker Du att Din punsch är för söt, tillsätt då lite citronsaft – detta är skälet till att punschbrickan ofta berikas med några citronklyftor – eller tillred Dig en Guldkant, det vill säga en avec bestående av hälften punsch och hälften konjak.

Punchen kommer!

Nyårsfrossan 2015-16

Publicerat 2016-01-03 av Lars Torstenson

Svara

Det vore er utsände bland de friskt nyårsfirandes bubblande och yrande nattsudd främmande att inte bistå med en skräppig resumé av det som förevarit haver i det forna årets sista skälvande skålar och som vanligt beror inte detta på vänlighet utan en ren och skär önskan om att alla andra druckit så mycket sämre. Dessvärre är årets rapport inte så mycket att skryta med då vinerna genomgående var lågmält storslagna snarare än etikettkända eller sanslöst gamla eller intill det mystiska och mytiska okända för gemene hen. Nog av, låt oss ta oss an den sistlidna Nyårsaftonens nektarer:

Vranken ”La Demoiselle de Champagne brut Grande Cuvée” (brödig, lite väl hög dosage men bra för den som gillar stilen), CH Martel ”Victoire” 2008 (ganska stor, fruktig doft, rondör från ek, ett rejält och kraftfullt vin), Alexander Bonnet Brut (hustypisk), Pol Roger Brut (hustypiskt både tillgänglig och snygg, som vanligt bra), Heidsick & Co Monopole Brut ”Cuvée des Fondateurs” (helt okej i sin tillgängliga stil, fullträff för den som söker en skumpa med röndör men utan påtagligt hög dosage), Heidsick & Co Monopole 1er Cru Brut (riktigt bra, snygg och tillgänglig), Champagne Michel Turgy ”Reserve Sélection (äpple, mineral, ganska enkel, ung, blanc de blancs-stil, okej i enkel stil), Krug Grande Cuvée (ytterligare en av de gamla flaskorna från 1960-talet, brun färg, inte en bubbla, oerhört spännande doft och smak, mogen, oxidton, djup, nötter, mycket lång eftersmak, klar oloroso-känsla som helhet, ett vin som delade allmänheten, för eller emot, självklart var alla med smaklökarna på plats för även om den här flaskan inte nådde samma höjdare som tidigare buteljer ur samma lager), Champagne Jacquart Rosé (inte alltid mitt favortihus men den här är jättebra, snygg, läcker rosé med fräscht pinot noir-genomslag), Menger-Krug Méthode Rurale Chardonnay 2012 (rund, jästig, gul frukt, m-y-c-k-e-t god), Menger-Krug Méthode Rurale Riesling 2012 (frisk, fräsch, riesling-inspirerad doft, behaglig, lugn mousse som håller vinet gående), Champagne H Blin 2004 (fortsatt ung, mineral, frisk, läcker, god),

Domaine de Chevalier 1986 (alltså, så mycket roligare blir inte gammalt vitvin och definitivt inte gammal sémillon och då ska vi hålla i minnet att gammal sémillon blir sjukt bra), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014 (inget Nyår utan Clotilde, är 2014 hennes bästa årgång någonsin? sannolikt, missa inte det här utmärkta budgetvinet: hustypiskt, elegant och disciplinerad stil med oerhört rent druvuttryck – skolbokschardonnay! –, mineral och en korg blandade äpplen, okokta snabbmakaroner, god, stram men ändå lättillgänglig smak, mycket ren, lång eftersmak, drick nu eller lagra länge), Côtes du Rhône (E Guigal) 2014 (lite blyg, ung, ursprungstypisk vit Rhônare, hygglig frukt, inslag av smulpaj på äpple (!), ganska runt), Apud Sariacum 2012 (klassisk Sancerre från Philippe Raimbault, stor, mumsig med begynnande mognad, uttrycksfullt, bra tryck i smaken), Brocard 1er Cru ”Beauroy” 2013 (inget höjdarår från Chablis, här får vi krutrök och flinta och årgångstypisk rondör men inte riktigt rätt stringens), Montagny 1ere Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2013 (fortsatt ung, ändå ganska stor doft med djup och komplexitet, gula äpplen och mycket väl integrerad ek och lätt anslag av lie-uppfostran, ren, lång eftersmak), Château Gazin 1998 (kork), Château André-Bellevue 1994 (Lalande-Pomerol i återhållen tämligen klassisk och ursprungstrogen stil, ren, snygg, lätt volatil), Côtes du Rhône (E Guigal) 2011 (klassiskt rödtjut från Rhône varken mer eller mindre och därmed helt okej, ren och snygg), Rioja Bordón Reserva 2009 (ren reserva i traditionell stil, frukt, en hel del komplexitet), Domaine de Nalys 2011 (åh den är så god den här Châteauneuf-du-Papen, snyggt grenache-dominerad, komplex, en hel del (grenache-)frukt, väl integrerad ek, smak som doft, lång, ren eftersmak), Bosquet des Papes 2013 (ung, grenache-anstruken, stram, snygg, god men med en liten orenhet som stör, kanske gamla foudre), Miguel Merino Reserva 1995 (ganska ljus, tegelröd färg, hyggligt stor och mumsig Rioja med bra frukt efter 20 år, lätt dillinslag, lång eftersmak med Rioja-fat), Amarone Tommasi 2011 (kvällens bottennapp, extraherad intill det uttorkade, halvtaskigt ekad, sötma och obalans, oren, borde säljas på billig box men kostar pinsamt mycket), Kunde Reserve Century Vines Zinfandel 2011 (stor, fruktig doft, kraftfullt och smakrikt i äkta zinfandel-trogen stil), Tignanello 2001 (bara så bra som Tignanello kan vara), Rioja Bordón Gran Reserva 2006 (klassisk gran reserva i högform), Bertola Amontillado 12 Años (brun, klar och tydlig amontillado, nötinslag, komplexitet, tjära, visst drag åt fino, lite volatil, fin till dagens kräftbaserade soppa, lång eftersmak).CCR.

Gott Nytt År!

Publicerat 2016-01-01 av Lars Torstenson

Happy New Year!