Enligt Hustrun, som alltid vet bäst, måste den som reser mycket då och då smörja in sin lekamen med nyttogörande fuktkräm på det att skinnet inte ska torka ihop, korva sig och spricka. Då detta låter ytterst skrämmande har vi tagit för vana att understundom kleta in oss med nämnda produkt. Problemet är att det är omöjligt att veta vad som egentligen dväljs i en flaska, tub eller burk i badrummet, varför insmetning endast med full säkerhet kan ske då Hustrun finns tillhands med om inte dåd så i vart fall råd.
Trots en insikt om sakernas tillstånd, kan HR:en ändå döma om vår förvåning då vi ensamma i huset efter väl genomförd tvagning i duschen greppar en flaska från Nivea och med texten ”crème nourrissant” –alltså ungefär mättande kräm, vilket väl ändå måste utläsas som en slags fuktkräm – och smetar in oss med nämnda kräm och hela kroppen börjar löddra, löddra!, å det värsta!Som den vakne HR:en förstått var det där inte alls en fuktkräm för kroppen utan ett slags smet för tvagning. Men hur, hur, ska konsumenten veta det? Här står den intet ont anandes brukaren och smetar och kletar och inser inte förrän löddret är där, överallt, att något är fel och då, då är det försent. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot Niveas, och andra krämkrämares, missbruk av sin makt, undermålig information och all form av falskt eller otydligt marknadsförd kräm! Företag, både dess medarbetare och dess ägare intill minsta aktieinnehavare, som sprider löddrande duschkrämer under vad som av den oskyldige brukaren måste uppfattas som falsk varudeklaration varpå pinsamma och oönskat lödderfyllda ögonblick kan uppstå både i det egna hemmet och på allmän tvagningsplats, ska med omedelbar verkan ådömas ett straff som inte får understiga att tvingas springa gatlopp a la Game of Thrones iförd endast lödder.
Du må ursäkta jag kan ingen franska vilket kan ha gjort att jag fått allt om bakfoten och inte är riktigt torr bakom öronen. Men är detta inte en creme della creme, en allinklusivekräm, istället för att bestryka kroppen tvågånger med avsköljningen däremellan, behövs bara en rundsmörjning, en avspolning och sedan är man len som en barnrumpa igen.
Men du har en poäng, låt det stå, utan krusiduller. Ett klart fall för DO (Duschombudsmannen).
Haha, ja, detta är ett fall för DO. F ö kan det vara som du säger att det här är en all inclusive-kräm. Kanske är det rent av så att man inte ens behöver duscha. Man bara smetar in sig och torkar av sig. Och är ren. Och len. Å andra sidan kvarstår problemet med det rikliga löddrandet. I sammanhanget ska påpekas att löddret s a s inte försvinner av sig självt.
Bilderna är bäst!! Beskriver precis känslan när ni står där med obetäckt lekamen och tar fram mobilkameran som blir kletig, kladdig, svår att hålla i och ska försöka öppna med ansiksigenkänning för att sedan prova koden och sen ta en suddig, kladdig bild. Tack Lars! Nu kan jag sova gott i kväll med ett leende på läpparna och torr som ett fnöske.
Tack. Ja, bilden är en äkta reportagebild, tagen mitt under pågående lödderkrig. Har vissa förhoppningar på ”Årets bild” i reportageklassen.
Men som vän av ordningen så måste det påpekas att det på flaskan även står ”dusch vård”. vilket på svenska ändå måste få översättas till dusch kräm/tvål. Men så är jag ju också kvinna och lite mer bevandrad i burkarnas och krämernas värld än vår hulda författare.
Ack ja, så sant som det är sagt: i den hulda författarens värld är ”dusch vård” detsamma som antik grekiska, vilket den nyss nämnde aldrig studerat och därför har svårt att förstå sig på, varför denne tror att ”vård” innebär ett slags efterarbete, alltså eftervård sedan själva tvagningen avslutats och lekamen frotterats, ity uti duschen, alltså till tvagningen, används ”tvål” som tydligt deklarerats som ”tvål” så att även den med begränsade gåvor avseende det intellektuella förstår, medan allt annat är vård som i persedelvård och maskinunderhåll och kroppsvård.