Kära Partydjur! Skåda ni denna lem,
denna väldiga tingest, dold endast av
en gylf av gedignaste och bästa slag,
farlig att öppna!
Bäva månde Elektra, Ulla, Berit,
Therese och Ludmila, darra månde
vart sköte och var jazzgosse! Väldig att
skåda är lemmen!
Vem tror ni har förmågan att uppbära
en slik tingest, en sådan väldig doning?
Säg har ni mitt herrskap någonsin skådat
så stort och vackert?
Vafalls?! Vad är detta för ett barnkalas?!
Ett partaj för små snippor och små snoppar
som mäter sin omkrets i centimeter?
Inget för vuxna!
Jaha! Så nu får man inte gå runt med
Marsipandolken i det fria längre?
Nej vet ni vad, kära Partydjur, nu ni,
tackar jag för mig!
Ni är alla en samling oduglingar,
ovärdiga min Bubbaklubba och mig!
Nu tar jag bussen till stan, där finns alltid
någon som vill se!
Downtown! Med allt ljuset på Anakondan,
på vift i det fria: en väldig Batong,
på flykt från alla med vett och etikett.
Jagad av polis.
Släpp ut mig! Mig och min vackra Apparat!
Gylfen den är stängd, cellen ordentligt låst,
Sparrisen kuvad, satt bakom lås och gylf,
förföljd och mobbad.
Nej, aldrig mer kommer jag förgylla er
värld med glansen av glansen på min Dolme,
aldrig ska ni denna väldiga doning
mer i frihet se!
Aldrig mer kommer Slemhelge byxorna
lämna, Aldrig mer kommer Polaren Jack
huvudet sticka ut till fröjd och glädje,
för ung och gammal!
Bedrövade, förföljda och slagna
till slakhet, hänger vi med huvudena,
min magnifika Åderpåle och jag,
skamligt utstötta.
Kul. Inspirerat av en tidigare ministers strövtåg i partynatten iförd partyhatten?
Ingen nämnd ingen glömd.
Snyggt – du följer Sapfos stavelseindelning. Men inte helt hennes betoningar. Medvetet?
Frestad att säga medvetet men beror ytterst på svårigheten att få till också betoningen…
PS Det är pga den ibland inte helt korrekta betoningen som jag kallar det ”en elegi i elva sapfoskischa strofer” och inte ”en elegi i elva sapfoska strofer”.