vinifierat vill allra ödmjukast bidra med följande framlyftande av Sanningen i frågan om Granola (se inlägget ”Förbud mot motfrågor & granola”). Flera var de som vänligast förklarade för er utsände bland de vilse i de otydliga epitetens kvicksandsgungiga havregrynsgrötspannkaka att granola var någon form av flingansamling eller ett slags rostade havregryn. Ack så fel allt detta var och är. Granola, alltså o-r-i-g-i-n-a-l-e-t Granola, eller ”Granola l’original” som det heter i original, är en fransk gouté från Lu! Bildbevis bifogas.
I denna stund då en slags jag-visste-väl-det-sötma blandas med saliven och rinner i rikliga mängder utefter haka och bröst vill vi passa på att vara storsinta och lyfta fram Äldsta dottern som, trots hemmets understundom oätliga mat, vågat sig på ett besök i nyss nämnda environg och som då också passat på att plocka på sig lika mystiskt som ofattbart godis för den som har en helsvensk godisbarndom samt ett antal, får man förmoda nostalgiska, gouté-kickar (gouté = mellanmål, något mycket vanligt bland franska barn; typ, spanska barn har kastanjetter, franska barn goutéer) och vad dvaldes väl uti hennes godispåse om inte ett paket Granola?! Då vi ropade ett elakt och av den självgodes osmakliga stolthet fyllt ”Eureka!” tittade Äldsta dottern både undrande och oroat på den ropande och på frågan ”Men vad är det här?” svarade hon ”Granola l’original”. Ha! Det ni trendnissar i Tjokkhult! Nu vet jag att det är mellanmålsbitar ni serverar till frukost så nästa gång kommer jag att beställa det och en kopp varm kakao med sprutgrädde.