Den för HR:en bekanta, exklusiva vinklubben Twoson, eller The Torstenson Hanzon Collection, handlar om att välja ut och i förkommande fall sätta ihop småpytsar vin, buteljera dessa på magnum och sälja dem till klubbens medlemmar. Antalet magnum landar alltid mellan 125 och 150 stycken. Vanligtvis cirka 130. Det beror på att merparten av de utvalda vinerna kommer från unika fat om 225 liter, fat som Hanzon och er utsände i vinklubbarnas mångfacetterade universum fått välja ut hos producenter som de nyss nämnda vinresenärerna tycker om på ett mer eller mindre hejdlöst sätt. I förra veckan fick de tillfälle att sniffa tunnor hos den ekologiska pionjären och egensinniga vinproducenten Robert Sinskey Vineyards i Carneros, Napa Valley, och närmare bestämt alldeles intill Silverado Trail i Stags Leap. Exakt vad det kommer att leda till är ännu inte klart. Bland annat finns det funderingar kring en finfin, vingårdsbetecknad (”Three Amigos”) pinot noir från 2012 och en eventuell möjlighet att köpa loss ett knippe Abraxas 2006 på magnum – ett vin som är störtskönt idag och som understryker vikten av att inte hinka i sig sina Abraxas för tidigt. Dock ledde besöket och sniffandet till att ett nytt fat mellanrostad Troncais-ek från Nadalie till brädden fyllt med cabernet franc köptes in. Detta kommer nu med det snaraste att buteljeras. Vinet kommer från Sinskeys utmärkta Vandal Vineyard – prov kan köpas i Sverige – men kommer till skillnad från RSV:s eget vin bara innehålla en av två kloner cabernet franc samt få betydligt mindre ek. Det kommer göra Twoson-varianten mer ren och fräsch i druv-uttrycket, men mindre koncentrerad. Två goda sidor av samma sak.
Kategoriarkiv: Definitivt reklam
Les Lauzeraies 2013 & Chuck Berry
Sedan Les Lauzeraies Tavel lanserades för fyra år sedan har det varit Sveriges mest prisvärda rosé och periodvis det bästa oavsett pris. Skälet är enkelt: Tavel är rosévinernas Mecka; en liten appellation en vinspott från Châteauneuf-du-Pape där endast rosévin tillverkas. Visst, Tavel är, egentligen, Provence, men det är i det här fallet skillnad på Provence och Provence. Jag skulle säga att Tavel är allt som en ”Rosé de Provence” är plus mer av allt. Möjligen invänder någon som känner förra årets då moderiktiga vindar blåsa, att vinet borde vara ljusare, men se då är det på det viset att appellationskraven för Tavel kräver att vinerna inte är för ljusa. Det är alltså inte så att folket i Tavel inte skulle kunna göra sitt vin ljusare, de har valt att göra det så här. Notera också att det är skillnad på lätt röd nyans i rosévin och lätt röd nyans i rosévin. Kort sagt skriker vanligtvis Tavel-färgen kvalitet till skillnad från en del andra ljusröda roséer. Ja, titta själva så förstår ni. Förhoppningsvis. Årgången 2013 är rent allmänt i södra Frankrike utmärkt för vitt och rosé och avseende Les Lauzeraies är det tveklöst den bästa varianten jag testat av vinet. För övrigt kan ni roa er med det här klippet från TV4 häromdagen. Det värmer att se säkringen gå på en gammal vinräv och, oavsett vad ni tror om saken, legendar som Bengt Frithiofsson när denne provar roséviner och bokstavligen talat björnkramar Les Lauizeraies Tavel å det värsta och släpper loss all den vinkärlek som drivit honom genom åren. Bortsett från TV4:s fem solar har den nya årgången av Les Lauzeraies fått full pott i snart sagt varje seriös vinspalt, och skulle det mot förmodan finnas en vinspalt där 2013 inte tokhyllas är mitt tips att du ska börja läsa en annan vinspalt. Till saken: Les Lauzeraies Tavel 2013, alltså nya dunderårgången, började levereras ut till butik igår och finns den inte i just din butik kan du enkelt beställa hem den, varunr 2724, pris 99 sek. Som om det inte vore nog med att den nya årgången Les Lauzeraies äntligen är lössläppt fick ankgångens fader och Keith Richards andlige ledare Chuck Berry Polarpriset i år.
Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake
Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den som vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrande att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentliga svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)
Girard, zinfandel & annat & Bobby Womack
På tal om förrgårdagens inlägg om zinfandel, primitivo och crljenak kastelanski, kan det vara på sin plats att påpeka att hur mycket vissa européer än försöker åka snålskjuts på zinfandels framgångar, finns det en tydlig skillnad mellan vinerna som produceras från de tre syskonen, ja, det finns till och med skillnad mellan de kloner som finns av var och en av dem, och detta gäller även om vinmakaren försöker aldrig så mycket att få till exempel en primitivo att smaka napa-zin, vilka för övrigt också kan vara väldigt olika varandra. Skälet till att många försöker är den på många håll och inte minst i Sverige ökande efterfrågan på maffig zin. Jakten på det där maffiga blir ofta för mycket, särskilt när producenten inte nöjer sig med den höga halten naturligt glycerol och den ”söta” skjuts alkoholen ger smaken och bestämmer sig för att tillsätta lite mer socker varmed vinet vanligtvis kantrar. Andra enkla misstag, som dessvärre accepteras av en skrämmande stor andel konsumenter, är felmacererad och/eller felsvavlad zin, som om äckelbeska inte utgör ett problem – vilket det väl inte gör för den som bara stjälper i sig drycken. Idag är utbudet av zin större än någonsin i Sverige, en sidovåg till appassimento-hysterin. Å andra sidan fungerar flera maffiga zin synnerligen väl till de svenska grillaftnarna, vilka kräva snudd på övermäktiga viner som kan stå emot kyla, mygg, vind och doft av gödsel, blommor och grannens grillos. vinifierat har tidigare tipsat om Girard Old Vine Zinfandel och gör det gärna igen. Tveklöst en zin av biffigt stuk, men utan att bli för mycket någonstans och dessutom osockrad, välmacererad och rättsvavlad. Vill på tal om Girard även pusha lite för deras övriga viner i Sverige. Producenten ägs av Vintage Wine Estates, som bland annat också står bakom USA:s största ”sustainable” egendom Kunde, Clos Pegase och många fler. Girard affärsidé är precis det producenten blivit känd för, att göra prisvärda, tydligt amerikanska viner från Napa och Sonoma. Vid sidan om nämnda Girard Old Vine Zinfandel finns i BS Girard Petit Sirah (kraftfull, balanserad, smakrik, inget tjafs), Girard Chardonnay (äkta Napa-chard för den som söker en smakrik chardonnay) och, från första juni, Girard Cabernet Sauvignon (samma fullödiga och välbalanserade stil som övriga Girard-viner), snyggt vinmakeri, alltid på gränsen, aldrig över den, och det, det imponerar faktiskt. Bobby Womack.
Sanningen om El Rey & Alex Fox
Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrekta viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.
Konungen är död – länge leve Konungen!
Husvinernas slottsvin, Allroundvinernas kung, El Rey, har fått nya kläder! Se så stilig han är. Måhända mer klassisk än tidigare, måhända mer förutsägbar och mindre subkulturell, så som sig bör när en gentlehen växer ur de bekymmersfria tonåren, blir vuxen och inser att hen har ett tungt ansvar för mänsklighetens väl och ve. Så, vi Alla, låt oss hylla Konungens nya kläder och digga hans ansvarsfulla anletes åldersfåror vackert sprungna ur gamla vinstockar och spansk mylla. Enligt uppgift levereras de första, nya flaskorna med en neckhanger, eller nackhängare för er som hatar engelska ord, med en fiffig QR-kod som den som är lagd åt det hållet kan läsa av med sin med den nödvändiga appen försedda telefon och, vilket är betydligt mer komplicerat, sedan tillaga och, nu är det enkelt igen, äta till vinet. Bilder nedan på den gamla etiketten vid sidan om den nya samt på en av de rätter som QR-koden sägs hysa i sitt mönster. En del har haft lite svårt att veta huruvida den senaste tidens El Rey-flaskor varit från den nya, hottade batchen eller den tidigare inte heller så tokiga – med den nya etiketten råder det inte längre några tvivel: nu talar vi den tunade batchen. Lite kungamusik.
Montagny & Shanana
Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (då med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkas syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3. PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).
Het El Rey & Elvis
vinifierat har tidigare hintat om att något är på väg att ske med det perfekta husvinet El Rey, vinet som går till allt från tacos till getostsallad. För att göra en lång historia kort lät producenten Santo Cristo mig använda en räcka ekfat när jag i vintras var på plats för att se till den sista tappningsbatchen av 2012 och för att förblenda årgången 2013. Varför, vet jag inte, men kan gissa att de gillar vinet och gärna låter oss vidareutveckla det – det är inte alls otänkbart att Santo Cristo själva säljer närliggande varianter till den här blenden på andra marknader. Nog av. Finfina ekfat fanns att tillgå och självklart tog jag dem. Det innebär att den sista batchen El Rey från 2012 är upphottad med lite Garnacha som ekfatslagrats. Nu har jag inte velat ändra stuket på vinet utan har istället använt fatkomponenterna till att bygga på och bredda. Således bör ”nya” El Rey vara lika allround som förut samtidigt som du och jag får en liten större upplevelse av det. Den sista, upphottade, batchen 2012 släpptes i butikerna igår och är alltså den som gäller till dess den nya årgången släpps på fram i sommar. Förhandsinfo till HR:en: El Rey kommer snart att byta kläder. I mitten av april dyker vinet upp med en ny etikett, som vi får anledning att återkomma till då. En annan kung.
Lågsvavlat bassängvin & Motown Babies
När vi för några år sedan bestämde oss för att göra ett rosévin på Domaine de Brescou, satsade vi på ett ljust ”rosé de piscine”. Det vill säga, vinet skulle vara betydligt ljusare än sina kusiner i Languedoc och det skulle ha en tydligt fruktig, frisk och fräsch och lätt profil; ett rosévin som, måste jag skriva trots att jag är gammal simlärare, inbjuder till ett glas vid bassängkanten. Tro det eller ej, vi lyckades med detta redan på första försöket och sedan dess har vinet var en framgång och säljer varje år stilfullt slut innan sommaren är till ända. Det finns fler viner i samma stil i området nu, men vi sitter på en ganska unik – har inte hittat samma druvmix i något annat vin – blend: grenache och pinot noir. Det ger oss verkligen ett vin med en egen stil, trots den lätta karaktären. Ett vin som varit oerhört kul att få vara med att skapa och som det alltid är ett nöje att servera vänner. En anmärkningsvärd sak med Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté”, som vinet heter, är att det har en så påtaglig fräschör samtidigt som det är lågsvavlat. Ingen självklar kombination i roséviner. I årgången 2013, som släpps i BS om några veckor, ligger det totala svavlet under 60 mg/l (framgår av etiketten), att jämföra med tillåtna 200 mg/l. Gör det vinet bättre? Nja, både och. Många rosé- och vitviner är kraftigt översvavlade när de går på butelj och måste därför luftas för att bli approacherbara innan de långt senare lugnat ner sig och bundit upp en del av allt det där fria svavlet. Å andra sidan är det ovanligt att lågsvavlade vit- och roséviner förmår uppvisa rejäl fräschör och friskhet. Bakom tricket ligger extremt noggrant arbete i alla skeden i produktionskedjan. Nog av, klart vi är stolta över denna baby. Ronettes. Supremes. Drifters. Elgins. Mary Wells. Darlene Love.
TWWD2014: slutkläm & Tiger Lillies
På måndag i nästa vecka är det så äntligen dags för Terrific Women Winemaker’s Day på Sheraton Hotel i Stockholm. Den sanne HR:en har redan koll på detta, men vad som inte varit helt tydligt hittills är följande: 1. Seminarier anordnas varje heltimme med start 10.00, dessa är öppna för den som på ett eller annat vis är knuten till branschen, anmälan görs till info@terrificwines.se. 2. Vid sidan om seminarierna kan hugade prova de närvarande vinmakarnas och andra kvinnliga vinmakares viner i en för ändamålet avsedd och uppdukad lokal. Anmälan till nyss nämnda mailadress. 3. Mellan 17.00 och 18.30 är alla medlemmar i Terrific Wines Club välkomna att prova vinerna. Anmälan till mailadressen ovan, där kan du även bli klubbmedlem om du nu är så för- och borttappad att du inte redan är det. 4. Dagen därpå, torsdag 11 mars, kommer några av vinmakarna gästspela på olika håll i landet, evenmang som är öppna för alla: Clotilde Davenne (Chablis) leder en provning och dinerar sedan med gästerna, Sheratons restaurang, anmälan till mailadressen ovan. Françoise Feuillat-Juillot (Montagny) bjuder på sig själv i samband med en vinmakarmiddag på Restaurang Upstairs i Östersund, anmälan till upstairs@sirwinston.se. Paula Fernández Trabanco (Dominio de Tares, Bierzo) gästar Ästad Gård utanför Varberg och den vinmakarmiddag som arrangeras där, anmälan via www.astadgard.se. Sarah Goedhart (Hedges, Red Mountain) leder en vinmakarmiddag på Restaurang Torggatan 1 i Västerås, anmälan via telefon 021-305500. Bara så ni vet ni som har vett att pallra er iväg till något av allt detta.Thousand Violins. Gypsy Lament. Souvenirs.