Tre vintips juni & Revolution Urbaine

Vitt: Montagny Premier Cru Les Coères (Feuillat-Juillot), nr 2812, pris 151 sek, ni som gillar Clotilde Davennes viner måste bara prova det här, och ni somMontagny Les Coères inte gillar Clotilde Davennes viner eller inte vet vad det är, ni gör alldeles särskilt rätt i att prova det här läckra och fullödiga vinet från de södra delarna av Bourgogne. Fyndar inte din vinspalt det här vinet bör du byta vinspalt. Rosé: Palette är en pytteliten appellation just utanför staden Aix-en-Provence. För första gången släpps nu i Sverige, låt vara i liten kvantitet, ett rosévin från Palette och närmare bestämt den ekologiska kvalitetsgården Château Henri Bonnaud, nr 99241, pris 169 sek, med andra ord ett rosévin från hjärtat av Provence och som sig bör bjuder detta synnerligen seriösa vin också på allt ett Provence-rosé skaChateau Henri Bonnaud bjuda på, kort sagt ett måste för såväl vinnörden som roséälskaren och den som vill ha druckit ”Årets rosé” – även om nu sannolikheten är liten för att det här diskreta kvalitetsvinet i mer officiella sammanhang någonsin kommer att behängas med detta både rättvisande och rättvisa epitetet. OBS! begränsad upplaga. Rött: De senaste årens stora snackis i mina hemtrakter har varit Château Marguï, Coteaux Varois. En liten, biodynamisk odlare utanför byn Châteauvert, som arbetar utifrån allt det som sägs göra ett naturvin, alltså ingen tillsatt jäst och mycket försiktigt svavlade viner. Vi får i juni, i begränsad upplaga, ett smakprov på Château Marguï i form av Titien de Château Marguï 2009, nr 6839, pris 199 sek. Ett måste för Provence-älskaren och den som tycker om att prova snackisviner eller lågsvavlade biodynamiker och för er andra, tja, det är ett ganska schysst vin i all sin fruktiga örtighet. OBS! begränsad upplaga. La Provence.Chateau Marguï

Chateau Montelena Napa Cabernet: ny årgång! & RHCP

När vinerna från Chateau Montelena lanserades i Sverige förra året blev de en omedelbar succé med sin klassiska Napa-stil, som lutar mer åt EuropaChateau Montelena fat än många av de Napa-viner som lanserats de senaste 20 åren. Den positivt lagda skulle säga att vinet representerar det bästa av två världar: europeisk elegans och balans och amerikansk frukt och rondör. I dagarna har den nya årgången, 2011, av Chateau Montelena Napa Valley Cabernet Sauvignon, varunr 71926, pris 299 sek, börjat rulla ut till Systembolagen. Om 2011 matchar 2010? Tveklöst, men prova själv vet jag. I en butik nära dig och skulle det inte finnas därför att ditt bolag är undermåligt och har nollkoll på vinvärldens väsentligheter kan du enkelt beställa hem vinet. RHCP.

Carisma 2011 & Jay & The Americans

Det är inte utan att vinifierat undrar vad som händer med Carisma från Domaine de Brescou. På bara några veckor har vinet fått full pott i Sydsvenskan och Allt om Vin och börjat röra på sig i Sverige. Inte så att vinet inte förtjänar det, tvärtom!, om vi får tycka så trots vår synnerliga inblandning i produkten. Grejen är att det är så glädjande att ett så härCarisma 2011 pass ”oinbjudande” vin får så bra omdöme i sin prisklass – en klass där tillrättalagda, mjuka och mer eller mindre söta produkter dominerar både i  bedömningarna och i försäljningen. Carisma är ett ursprungstypiskt vin från mini-appellationen Languedoc-Pézenas, några mil väster om Montpellier, klassat som IGP eftersom en del av druvorna kommer från jordlotter som hamnat utanför appellationsgränsen, vilken går rakt igenom Domaine de Brescou. Med carignan som uttrycksfull huvuddruva bjuder Carisma på för området typiska garrigue-toner och för huvuddruvan påtagliga mixen av röd frukt med en klick mörka bär på toppen. Mycket försiktigt ekat dominerar frukt och ursprung såväl vinets doft som smak. Gården odlar enligt principerna för Terra Vitis och precis som alla andra viner från Brescou är det lågsvavlat och rent. Carisma, nr 70921, 79 sek (beställningssortimentet). För övrigt har det varit alldeles för lite klockor och pipsång i låtarna på vinifierat de senaste åren, vi fixar det här och nu med Jay & The Americans.Domaine de Brescou, skylt

RSV-Cab Franc till Twoson

Den för HR:en bekanta, exklusiva vinklubben Twoson, eller The Torstenson Hanzon Collection, handlar om att välja ut och i förkommande fall sätta ihop småpytsar vin, buteljera dessa på magnum och sälja dem till klubbens medlemmar. Antalet magnum landar alltidRobert Sinskey mellan 125 och 150 stycken. Vanligtvis cirka 130. Det beror på att merparten av de utvalda vinerna kommer från unika fat om 225 liter, fat som Hanzon och er utsände i vinklubbarnas mångfacetterade universum fått välja ut hos producenter som de nyss nämnda vinresenärerna tycker om på ett mer eller mindre hejdlöst sätt. I förra veckan fick de tillfälle att sniffa tunnor hos den ekologiska pionjären och egensinniga vinproducenten Robert Sinskey Vineyards i Carneros, Napa Valley, och närmare bestämt alldeles intill Silverado Trail i Stags Leap. Exakt vad det kommer att leda till är ännu inte klart. Bland annat finns det funderingar kring en finfin, vingårdsbetecknad (”Three Amigos”) pinot noirAbraxas från 2012 och en eventuell möjlighet att köpa loss ett knippe Abraxas 2006 på magnum – ett vin som är störtskönt idag och som understryker vikten av att inte hinka i sig sina Abraxas för tidigt. Dock ledde besöket och sniffandet till att ett nytt fat mellanrostad Troncais-ek från Nadalie till brädden fyllt med cabernet franc köptes in. Detta kommer nu med det snaraste att buteljeras. Vinet kommer från Sinskeys utmärkta Vandal Vineyard – prov kan köpas i Sverige – men kommer till skillnad från RSV:s eget vin bara innehålla en av två kloner cabernet franc samt få betydligt mindre ek. Det kommer göra Twoson-varianten mer ren och fräsch i druv-uttrycket, men mindre koncentrerad. Två goda sidor av samma sak.

Les Lauzeraies 2013 & Chuck Berry

Sedan Les Lauzeraies Tavel lanserades för fyra år sedan har det varit Sveriges mest prisvärda rosé och periodvis det bästa oavsett pris. Skälet är enkelt: Tavel är rosévinernas Mecka; en liten appellation en vinspott från Châteauneuf-du-Pape där endast rosévin tillverkas. Visst, Tavel är, egentligen, Provence, men det är i det här fallet skillnad påLes Lauzeraies Tavel Provence och Provence. Jag skulle säga att Tavel är allt som en ”Rosé de Provence” är plus mer av allt. Möjligen invänder någon som känner förra årets då moderiktiga vindar blåsa, att vinet borde vara ljusare, men se då är det på det viset att appellationskraven för Tavel kräver att vinerna inte är för ljusa. Det är alltså inte så att folket i Tavel inte skulle kunna göra sitt vin ljusare, de har valt att göra det så här. Notera också att det är skillnad på lätt röd nyans i rosévin och lätt röd nyans i rosévin. Kort sagt skriker vanligtvis Tavel-färgen kvalitet till skillnad från en del andra ljusröda roséer. Ja, titta själva så förstår ni. Förhoppningsvis. Årgången 2013 är rent allmänt i södra Frankrike utmärkt för vitt och rosé och avseende Les Lauzeraies är det tveklöst den bästa varianten jag testat av vinet. För övrigt kan ni roa er med det här klippet från TV4 häromdagen. Det värmer att se säkringen gå på en gammal vinräv och, oavsett vad ni tror om saken, legendar som Bengt Frithiofsson när denne provar roséviner och bokstavligen talat björnkramar Les Lauizeraies Tavel å det värsta och släpper loss all den vinkärlek som drivit honom genom åren. Bortsett från TV4:s fem solar har den nyaBengt Frithiofsson årgången av Les Lauzeraies fått full pott i snart sagt varje seriös vinspalt, och skulle det mot förmodan finnas en vinspalt där 2013 inte tokhyllas är mitt tips att du ska börja läsa en annan vinspalt. Till saken: Les Lauzeraies Tavel 2013, alltså nya dunderårgången, började levereras ut till butik igår och finns den inte i just din butik kan du enkelt beställa hem den, varunr 2724, pris 99 sek. Som om det inte vore nog med att den nya årgången Les Lauzeraies äntligen är lössläppt fick ankgångens fader och Keith Richards andlige ledare Chuck Berry Polarpriset i år.

Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake

Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den somFleur d ete 2013 vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrandecarisma2009-bottle att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentligaDomaine de Brescou lobster svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)

Girard, zinfandel & annat & Bobby Womack

På tal om förrgårdagens inlägg om zinfandel, primitivo och crljenak kastelanski, kan det vara på sin plats att påpeka att hur mycket vissa européer än försöker åka snålskjuts på zinfandels framgångar, finns det en tydlig skillnad mellan vinerna som produceras från de tre syskonen, ja, det finns till och med skillnad mellan de kloner som finns av var och en av dem, och detta gäller även om vinmakaren försöker aldrig så mycket att få till exempel en primitivo att smaka napa-zin, vilka för övrigt också kan vara väldigt olika varandra. Skälet till attGirard Old Vine Zinfandel många försöker är den på många håll och inte minst i Sverige ökande efterfrågan på maffig zin. Jakten på det där maffiga blir ofta för mycket, särskilt när producenten inte nöjer sig med den höga halten naturligt glycerol och den ”söta” skjuts alkoholen ger smaken och bestämmer sig för att tillsätta lite mer socker varmed vinet vanligtvis kantrar. Andra enkla misstag, som dessvärre accepteras av en skrämmande stor andel konsumenter, är felmacererad och/eller felsvavlad zin, som om äckelbeska inte utgör ett problem – vilket det väl inte gör för den som bara stjälper i sig drycken. Idag är utbudet av zin större än någonsin i Sverige, en sidovåg till appassimento-hysterin. Å andra sidan fungerar flera maffiga zin synnerligen väl till de svenska grillaftnarna, vilka kräva snudd på övermäktiga viner som kan stå emot kyla, mygg, vind och doft av gödsel, blommor och grannens grillos. vinifierat har tidigare tipsat om Girard Old Vine Zinfandel och gör det gärna igen. Tveklöst en zin av biffigt stuk, men utan att bli för mycket någonstans och dessutom osockrad, välmacererad och rättsvavlad. Vill på tal om Girard även pusha lite för deras övriga viner i Sverige. Producenten ägs av Vintage Wine Estates, som bland annat också står bakom USA:s största ”sustainable” egendom Kunde, Clos Pegase och många fler. Girard affärsidé är precis det producenten blivit känd för, att göra prisvärda, tydligt amerikanska viner från Napa och Sonoma. Vid sidan om nämnda Girard Old Vine Zinfandel finns i BS Girard Petit Sirah (kraftfull, balanserad, smakrik, inget tjafs), Girard Chardonnay (äkta Napa-chard för den som söker en smakrik chardonnay) och, från första juni, Girard Cabernet Sauvignon (samma fullödiga och välbalanserade stil som övriga Girard-viner), snyggt vinmakeri, alltid på gränsen, aldrig över den, och det, det imponerar faktiskt. Bobby Womack.

Sanningen om El Rey & Alex Fox

Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrektaEl Rey ny etikett viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.

Konungen är död – länge leve Konungen!

Husvinernas slottsvin, Allroundvinernas kung, El Rey, har fått nya kläder! Se så stilig han är. Måhända mer klassisk än tidigare, måhända mer förutsägbar och mindre subkulturell, så som sig bör när en gentlehenEl Rey ny etikett växer ur de bekymmersfria tonåren, blir vuxen och inser att hen har ett tungt ansvar för mänsklighetens väl och ve. Så, vi Alla, låt oss hylla Konungens nya kläder och digga hans ansvarsfulla anletes åldersfåror vackert sprungna ur gamla vinstockar och spansk mylla. Enligt uppgift levereras de första, nya flaskorna med en neckhanger, eller nackhängare för er som hatar engelska ord, med en fiffig QR-kod som den som är lagd åt det hållet kan läsa av med sin med den nödvändiga appen försedda telefon och, vilket är betydligt mer komplicerat, sedan tillaga och, nu är det enkelt igen, äta till vinet. Bilder nedan på den gamla etiketten vid sidan om den nya samt på en av de rätter som QR-koden sägs hysa i sitt mönster. En del har haft lite svårt att veta huruvida den senaste tidens El Rey-flaskor varit från den nya, hottade batchen eller den tidigare inte heller så tokiga – med den nya etiketten råder det inte längre några tvivel: nu talar vi den tunade batchen. Lite kungamusik.El Rey tapasEl rey, gammal och ny

Montagny & Shanana

Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (dåMontagny - vingårdar med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkasFrançoise Feuillat-Juillot syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3.  PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).