Längs kulturgatan Constitución i den lika folkliga och baktalade som slitna och coola stadsdelen Bellavista trängs folklivet, barerna och restaurangerna och en bit upp på gatan ligger läckra boutiquehotellet The Aubrey med sin fantastiska byggnad, smarta lösningar, galna frukostvärdinna, fina pool och trevliga bar och intressanta påhitt för att bygga ihop historien med nuet. Jag finner Fröken Johansson på The Aubrey.
Jakten på den perfekta köttbiten har i sommar fört mig till Dalis stad, Cadaqués. En väldigt vacker stad, som tydligen är en av årets hetaste orter i Spanien. Nu var det inte därför jag åkte dit utan för att få lite lugn och ro och en bra köttbit. Ron hittade jag i områdets naturreservat och köttbiten återfanns på restaurang Cuatro. Således anbefalles härmed alla köttälskare att ta sig till Cadaqués, denna pärla på Costa Brava, och inmundiga köttbiten på Cuatro. Spanskt sommarvintips.
Imorse, när jag satt och slumrade i skytteln på väg ut till mässan, klev en kvinna ombord på bussen, och det märkvärdiga var, att hon luktade EPA-traktor, eller mer exakt, blå Wunderbaum årgång 1975.
Vid en tvåa på terrassen satt en man och en dam och drack Château Cheval Blanc 1970 och tittade i sina mobiltelefoner medan kvalet pågick som bäst. Självklart blir man nyfiken på vad en sådan man kan ha på fötterna. En närmare kontroll visade att han bar ett par rejält långa skor med mycket utdragen spets. De föreföll vara gjorda i krokodilskinn, som färgats i en självlysande nyans på gränsen mellan rosa och lila. Inte illa. Men än bättre var den lilla familjen snett bakom oss. Kvinnornas fotbeklädnader var ganska ointressanta, men far och son matchade varandra väl. Bortsett från deras frisyrer – snagg med tre centimeter lugg, hängande fritt i pannan – bar pappan ett par utsökta, välgjorda ukrainska vittofflor med förlängd spets och finmaskigt hålmönster medan sonen för dagen iklätt sig ett par loafersliknande vittofflor med ett mycket iögonfallande guldspänne på vardera flärpen.
På tal om ingenting befann sig för en tid sedan min uppdragsgivare tillika kompis Tom Hedges och jag oss på operan i Seattle. Detta därför att Anne-Marie och Tom Hedges är djupt involverade i den välgörenhetsverksamhet som bekostar operan. När vi satt där med ett glas bubbel och väntade på att få inta våra platser sa Tom efter en stunds funderande och tittande ”Lars, look at all these people… a typical opera audience…”, jag förstod att något mer skulle komma så jag väntade tyst medan jag studerade människorna runt omkring oss, som såg ut som folk mest gör och då kom slutklämmen, levererad med viss avsmak ”… all liberals”. Dansen vi sedan tittade på visade sig bland annat vara läckra ”Caught” med musik av min husgud Robert Fripp. Man kan väl säga att medan jag trivdes som fisken i vattnet skruvade Tom alltmer på sig under föreställningens gång.
Dansbonus med Fripp (som spelar gitarr i klippet)
Luften på Koktebel Café är inte bara fylld av de ständigt puttrande grytornas väldoft, de i kulisserna matlagande matronornas högljudda skämt och skratt och den till det traditionella köket hörande flottigheten, den är också fylld av unkna, usla skämt, som smyger sig på en, bakifrån, och kastar sig över en när man minst anar det, penetrerar hjärnan och hoppar ut som små grodor när man ute i frisken luften högljutt låter tankarna fara iväg inför i lika grad häpna, besvikna och snabbt uttröttade medmänniskor. Eller vad sägs om de här, som jag snappade upp där jag satt och nöjt njöt en rödbetssoppa häromdagen: Which are the most lustrous people in the world? The Polish. Which are the most controlling people in the world? The Checks. Which are the most shining people in the world? The Chinese. Which are the most capable people in the world? The Americans. Which are the most ending people in the world: The Finish. Which is the world´s most Southern Ian? Australian. Och på sensationellt usel svengelska: Which are the most shooting people in the world? The Scots. Which are the most existing people in the world? The Fins.
Det drar ihop sig till årsmöte för Grynkorvsakademien, söndagen 27 mars, kl 13.00 på Stadshotellet i Skara närmare bestämt. För egen del kommer jag att sitta på ett plan till Paris för vidare leverans till Épernay när festligheterna drar igång med ”kôrvaskôj” och annat som vi västgötar förstår oss på. Ni som kan, ska förstås inte missa detta gyllene tillfälle att äta korv och träffa likasinnade. Vintips till grynkorv.
I samband med att vi tullade lite på Vinvännen Göran i Cannes vinlager häromdagen passade vi på att avsluta traditionsenligt med lite cigarrer och Chartreuse av olika slag. Det var då något gudomlig flög i Vinvännen Göran i Cannes och han sken upp och sa med ett fånigt leende på läpparna ”Får det lov att vara grön eller gul idag? Nej tack, jag vill ha blå!” och så skvätte han i hälften grön och hälften gul Chartreuse i sitt glas och satt där med världssensationen Blå Chartreuse! En sådan härlig gamäng han är, Vinvännen Göran i Cannes, och det är inte för inte han har ett förflutet som konsthandlare, för det här med färg det kan han.