En vinannons i en större, svensk dagstidning gör idag reklam för ett vin ”i äkta sydfranskt slotts stil”, vilket gissningsvis innebär att det smakar fransk senap?
Kategoriarkiv: Kost
Michael Chiarellos Bottega, Yountville, Napa Valley
Alla krogar i Napa Valley verkar ha hamnat i Yountville, mellan St Helena och Napa. Kanske är det French Laundrys fel/förtjänst. Hursomhelst säger
mer än en person, att, sedan några år, är och förblir Bottega i Yountville ”the hot spot” i Napa Valley. Självfallet kände sig därför vinifierat.se tvingat att gå dit för att ta reda på om det är värt ett besök. Det är det. Lyckad atmosfär med en mix av avkopplat och professionalism. Bra mat och hygglig vinlista. Servicen är utmärkt.
Ett måste i Yountville, Napa Valley, & Lillet & Suze
Bistro Jeanty är måhända inte värd en avstickare från Sverige, men om man
befinner sig i trakterna av Napa Valley, och, mer precist, rent av i de vykortsvackra vyerna mellan St Helena och Napa, är det snudd på korkat att inte äta en lunch på stället. Lyckad inredning, bra och ”fransk”, eller i vart fall amerikafransk, stämning och, framförallt, mycket bra brasseriemat och en hygglig vinlista. Kort sagt ett mycket bra brasseri. Och, OBS, man saluför såväl Suze som Lillet!
Michael Mina, San Fransisco
Förutsättningarna för Michael Minas krog på California Street i San Fransisco – han har krogar även på annat håll – var, när Twosonkolleganoch jag häromdagen slank in där, inget vidare. Kort sagt hade vi just landat in från Europa och cirka 18 timmars resande, dygnsrytmen var satt ur spel och klockan var 22.00, ett klockslag då medelamerikanen redan ligger och
sover eftersom han tror att han mår bra av att gå upp före sex på morgonen. Trots att vi var trötta och att vi blev de sista, kvardröjande, för personalen irriterande gästerna och trots att våra ögon gick i kors och att vi pratade med varandra mellan allt tätare och mer ihållande ögonblick av mikrosömn, var stället alldeles förträffligt. Bra, vällagad mat, trevlig och kunnig personal som bland annat tyckte att vi skulle prova den ”europeiska och moderna” Copain Chardonnay Brosseau från Chalone och 2009. Vinet visade sig vara åtstramat så till den milda grad att vi såg oss nödda och tvungna att komplettera med en Puligny- Montrachet från Louis Carillon och 2002 – ett barnarov, men det var ett faktum som bekom oss lika lite som personalens alltför diskreta och väluppfostrade försök att få oss att inse att vi nu suttit själva i matsalen den senaste timmen.
Go Green in Malmö
Ta sikte på Turning Torso i Malmö, hitta ekologiska Green matmarknad, leta
er vidare mot restaurangdelen av lokalerna, där hittar ni skickliga kockar som tillreder god mat av matmarknadens råvaror och trevlig personal som ser till att ni får ett bord och, så småningom, maten på bordet. Ingen omfattande, men väl originell, matsedel med möjligheten att äta allt i tapasform eller, mer klassiskt, som för-, varm- och efterrätt. Vinlistan kunde vara roligare och lär säkert bli det med tiden. Nyöppnat och, såvitt man kan bedöma, oupptäckt. Hasta dit och upptäck.
Klassiker i Köpenhamn
Köpenhamn är en stad i härlig förändring. Samtidigt är det tur att somligt förblir som det varit. Inte minst gäller detta Restaurant & Café Nytorv. Här får man fortsatt läckra smörrebröd, bra service, snaps efter behag och kaffe från Illy. När man så smörjt kråset kan det månne vara läge för en musikpub och då kommer kanske bluesbaren Mojo väl till pass. Huks Fluks på Gråbrödretorv är å sin sida måhända inte en gammal klassiker, men väl värd ett besök om inte för annat så för alla härliga skinkor i taket och den prisbelönta serviceinrättningen – dessutom kan man, under gynnsamma förhållanden, puffa cigarr på deras uteplats.
Äta i Düsseldorf
Om man mot förmodan skulle hamna i den underskattade staden Düsseldorf och inte vet vad man ska sig till med sin hunger, kan man med fördel vända sig till klassiska Zum Schiffchen i Altstadt, gamla stan, med sitt problem. Man kan invända, att det vilar en anstrykning av turistfälla över stället, men låt inte det dölja det faktum, att Zum Schiffchen har en korrekt silltallrik och en riktigt bra, och hursomhelst rejäl, och äkta wiener schnitzel och lägg till det en förstående personal som snabbare än man hinner säga schnell! har satt en Weissbier på bordet: med andra ord just det man söker efter en kväll då man gått vilse i Tyskland.
Braucol, Loin de l´Oeil & mer mat i Montpellier
Häromveckan var det mässan Vinisudi Montpellier. 33 000 besökare, ett par tusen utställare. En trevlig, lugn mässa, där man har tid att flanera runt och tala med många och
prova allt bättre viner, till exempel fullödiga Braucol- och Loin de l´Oeil-grejer från Gaillac (två druvor jag verkligen gillar och som nu finns i allt bättre versioner). Södra Frankrike går från klarhet till klarhet och nu när trendens milda vind blåser allt starkare åt det här hållet blir också området hetare för var dag. Var tillbaka i Montpellier nu i veckan, den här gången för att blenda ett vin i trakten, eller egentligen en bra bit därifrån, men Montpellier är en så fin stad att jag mer än gärna kör dit för att bo. Passade på att flanera inne i Centre Historique, den gamla staden; över magnifika Place de la Comédie, längs de små gågatorna och gränderna till stimmiga Place Jean Jaures. Caférna, butikerna, barerna och
brasserierna är legio i den här studentstaden och jag hamnade som många gånger tidigare på Ma Première Cantine. En liten, personlig restaurang utan vare sig stora åthävor eller höga priser. Här äter man bra, till exempel ravioli på kräftstjärtar och annat jox, och vinerna kostar sällan eller aldrig mer än 20 €/flaskan och då ska man veta att de generellt är bra på att hitta nya, kul viner som det sällan eller aldrig känns bortkastat att prova. Den här gången en riktigt bra traktens Cabernet Franc, vars identitet jag dyrt ska sälja till mina importkontakter i Sverige – återkommer kanske om den i framtiden.
Kalopsvinets nya kläder & Freddie Wadling
Viña Collado. Kalopsvinet. Har fått nya kläder. Ut med det gamla. In med det nya.
Vårstädning. Sätt på kalopsen. Duka fram korvarna. Sätt på grillen. Lyssna på Freddie Wadling. Se på bilderna av Estelle. Lockar besökare. En masse. Till vinifierat. Njut av den nya etiketten. Specialdesignad. För Sverige. I tiden. Bär utan ansträngning hem flaskan. Lättviktsflaskan. Slå ett slag. För naturen. Njut av Freddie Wadling. Gå på picknick. I det gröna. Om ett tag? Tappa flaskan. På berghällen. Den håller. Okrossbar. Tillknycklingsbar. Kanske. Njut av Freddie Wadling. Varför inte nu? Eller kanske Blue for Two? Skapare av Årets Album. Redan nu.
Vinisud: Ogre battle & Servitrisen från Underjorden
Plötsligt stod hon där, vid sidan om vårt bord, inte särskilt anspråksfull vare sig till kroppshydda eller munhygien och med en därmed allt annat än uppfriskande andedräkt, som gjorde sig påtaglig när hon slog fast att vi skulle dricka Piña colada som aperitif. Utan att invänta vårt svar började hon skriva ner sin egen beställning med ett lika belåtet som mystiskt och illauktande leende, ja munnen stod och läckte på vid gavel när hon gjorde detta. När vi vågade oss på ett försiktigt ”nja, vi tänkte oss nog en öl före maten” förlängt med ett onödigt ”vi har provat vin hela dagen”, tog det hus i helsike och efter att ha talat
om för oss vilken slags lägre människoras den tillhör som inte dricker Piña colado som aperitif på hennes restaurang gick hon med påtagligt sura steg och ett synnerligen fientligt kroppsspråk iväg och hämtade ett par öl, som hon snart var tillbaka med och ställde ner med ett klatsch eftersom uppseendeväckande mängder vätska rann utmed glasens utsidor. Medan vi försökte torka av oss ölskvättet föreslog hon så att vi skulle äta fjäderfät pintade idag och dricka Månadens Vin. Vi tog ett djupt andetag och sa tyst och utan att se på henne och framförallt utan att insupa hennes bristande munhygien ”i så fall vill vi prova vinet först”. Efter att ha stått och glott på framförallt mig en lång stund gick hon slutligen iväg och hämtade en butelj rödtjut och skvätte ner insidan av ett undermåligt, litet och löjligt glas med det. Trots den bristfälliga provningsvolymen stod det klart att vinet var av vad man vänligt skulle kunna kalla ett prisvärt budgetvin, pimpat med äcklig maceration carbonique-teknik. Nu tog jag bokstavligen talat saken vid hornen och spände ögonen i Servitrisen från Underjorden och förklarade på en lång utandning att vi inte skulle dricka hennes vin och inte äta hennes fjäderfä, däremot ville vi ha en hamburgare. Medan jag vände bort huvudet för att andas in frisk luft, stod hon där och sög på sina ruttna tänder och funderade över vilka djävelskap vi skulle utsättas för. Till slut bestämde hos sig förmodligen för att spotta i våra hamburgare för efter att ha låtit oss vänta en halvtimme var hon så plötsligt tillbaka med ett brett, illaluktande leende och två hamburgare, som vi hade väldigt svårt att få i oss. Ogre battle.