Coolaste författarnamnet, Harper Lee. Om vi får tro den officiella historieskrivningen är ”Ställ ut en väktare” (”Go Set a Watchman”) ett utkast till ”Dödssynden” (”To Kill a Mockingbird”). Lee skrev alltså den här sin andra roman först, blev inte nöjd, skrev ”Dödssynden”, gav ut den cirka 1960, fick Pulitzerpriset och mycket, mycket annat, och boken blev film och fick Oscar, och sedan gav hon inte ut något förrän 2015, året före sin död, då ”Ställ ut en väktare” kom. Den lilla livstid som ligger mellan böckerna hjälpte Lee andra att skriva böcker, Truman Capote till exempel, och vem vet, kanske skrev hon något under pseudonym också?Det som talar mot det sista är att medan ”Dödssynden” fungerar fullt ut – det hurtiga greppet med att beskriva de rasistiskt betingade orättvisorna och övergreppen i Södern genom ett barns oskyldiga och färgblinda ögon – blir ”Ställ ut en väktare” en slags halvhurtig ”Sickan Karlsson och Olle Söderblom i Södern” och det greppet övertygar inte, och det hjälper inte att Lee fördomsfritt och avslöjande tar upp frågor som då var brännheta och än idag är synnerligen aktuella. Då och då glimrar det till om kvinnans roll, om de svartas situation, den spirande medborgarrättsrörelsen, periferins förhållande till centralmakten och dotterns frigörelse från fadern. Men det räcker inte för att det här ska vara en riktigt bra bok. Det visste nog Lee, och därför gav hon ut hellre ut ”Dödssynden” på sin tid. Varför hon gav ut den här? Tja, många, inklusive undertecknad, ville så klart hemskt gärna läsa den, och det, läsa den, måste givetvis varje litteraturintresserad människa göra.Lynyrd Skynyrd.
Kategoriarkiv: Litteratur
Köp genast Kronos väv!
Officiellt utkommer min nya roman, Kronos väv, den 20 september. Å andra sidan går den redan nu att köpa så det finns i sanningen inget skäl alls för en sann HR att inte slå till på stört. Trevligt är om HR:en kontaktar en lokal bokhandlare och beställer verket där – då stöttar HR:en inte bara den utsatte författaren utan också den hårt pressade bokhandelsbranschen. Den som är lite mindre om sig och kring sig köper via en nätbokhandel, som den här eller den här eller den här för er som förlorat känslan för papper (ja, du ska kicka på det understrukna ”här” för att komma vidare till dit). Och den som är både snål och lat, den köper boken direkt från förlaget genom att klicka på det här här.Så här heter det i releasen som förkunnar bokens essens och existens:
”Det går att läsa Kronos väv som en allegori över mänskligheten, som sitter fast i tidens garn, dömd att upprepa sig själv och till att begå nya bestialiteter mot sig själv. Eller så går det att läsa boken som vilken berättelse som helst. Oavsett vilket kommer läsaren att få bekanta sig med ett färgstarkt och omfattande persongalleri.
Historiska personer och händelser och vad som kanske är påhitt går in i vartannat. Världens bästa människoköttskock, den forne diktatorn Idi Amin och rugbyspelaren Jonny Wilkinson är några av dem som dyker upp på marknadsplatsen i den sydfranska staden Draguignan. Där möter de historiska personer som anarkisten Gabrielle Lisette Lamothe, konstärinnan Jeanette Douney, Napoleon Bonaparte och motståndsmannen George Cisson.
Lars Torstenson debuterade 1986 med romanen ”Anakolut”. Sedan dess har han skrivit drygt dussinet böcker, utgivna i Sverige och Danmark. ”Kronos väv” är hans fjärde roman. Författaren bor sedan 1988 i Frankrike, där han är verksam som författare och konsulterande vinmakare med världen som arbetsfält. En anekdot är att han bland annat utsetts till Vigneron de l’année av det ansedda mat- och vinmagasinet GaultMillau.”Slå till på en Kronos väv, prata om den och låt dina mindre belästa vänner sitta där som suktande fåntrattar och vänta på det officiella släppet i september!
John le Carré: A most wanted man
Er utsände i den litterära världens lugubra korridorer där väggarna har öron: Hustrun! Jag har ett boktips till dig!
Hustrun: Har du? Vad gulligt!
Den utsände: Ja, jag vet, det är en bok som jag tror du kan gilla.
Hustrun: Någon som skriver banalt, alltså?
Den utsände: Ja, absolut, banalt var ordet, men med viss känsla, härlig, gammaldags engelska när det krävs och alla låter som de är så att säga, skickligt, och så staplar han frågetecken på frågetecken tills även den som inte så lätt faller i den där gropen där alla sitter som undrar hur det ska gå nu då fast det inte finns något att undra över faller i den där gropen, fast naturligtvis inte tillsammans med dem som undrar för att de är trögfattade.
Hustrun: Du har läst le Carré?
Den utsände: Heliga Guds Moder! Hur vet du det?
Hustrun: Jag gav dig ”A most wanted man”, för det är väl den du läst, för ett halvår sedan och sa att till och med en litterär träbock som du kanske kan uppskatta en så välskriven spionroman.
Hassan Blasim: Irakisk Kristus
Hajpad författare född och uppvuxen i Irak, bosatt i Finland, dit han kom 2004. Presentationen på omslagets insida till Irakisk Kristus påstår att Hassan Blasim revolutionerat den arabiska litteraturen. Kanske är det så. Fast lite svårt är det att tro just det. Möjligen gör han sin egen grej med influenser från både den irakiska/arabiska kulturen och den västerländska/finska kulturen, och om det finns bara gott att säga. Irakisk Kristus består av 18 noveller. Emellanåt råa och brutala, emellanåt poetiska. Emellanåt lite ”det-här-läste-jag-väl-nyss-också?”, emellanåt lysande. På det hela en bra bok som rekommenderas, både som litteratur och en bild inifrån det sedan länge krigshärjade, förtryckta och på senare år även ödelagda Irak. För egen del tilltalas jag också av den otydlighet och öppenhet för tolkning som ibland föreligger samt de hallucinogen-anstrukna och magiska inslagen.
Kronos väv – nu i tryck
I dagarna trycks min nya roman, Kronos väv. Snart i en bokhandel nära dig.Håll dig uppdaterad, följ vinifierat.
David Brun-Lambert: Nina Simone
För att få en någorlunda klar bild av någon som varit gäller det rimligtvis att både läsa personens egna memoarer och ett antal biografier över X. Memoarerna kan, som Winstons Churchills, vara skrivna av en stor stab och späckade med retoriska grepp sprungna ur personen själv eller smarta medarbetare, eller kanske rejält tillrättalagda. Omvänt kan biografierna vara otillräckliga och direkt onödiga i de fall personen i fråga skrivit en ärlig och generös memoarbok. David Brun-Lamberts ”Nina Simone – The biography” ger en bild av den stora divan men är långt ifrån fullständig, än mindre fulländad.Vid flera tillfällen måste levnadsskivaren förlita sig på skvaller och rent av tredjehandsuppgifter. Han påpekar i sitt efterord att det är hart när omöjligt att få rätsida på kronologin i Nina Simones liv. Kanske är det så. Helt klart skevar tidsbilden då och då.
Sist men inte minst, när vi nu ändå är griniga, är det väl mycket skvaller. Skvaller kan förvisso vara en del av en biografi, men det bör vara hyggligt substantiellt eller rejält underhållande. Här är det mest bara vimsigt. Med det sagt: det här är ändå en läsvärd bok.
Läsaren får en ganska bra bild av Nina Simone och hennes liv. Geniet. Divan. Den mentalt sjuka. Den hyllade. Den ensamma. Men framförallt finns här en ganska bra genomgång av åren av svart kamp på 1960-talet, en medborgarrättsrörelse som Nina Simone var en del av. Namn som Malcolm X, Martin Luther King, Miriam Makeba, James Brown, Sam Cooke, W.D. Fard och Marcus Garvey passerar revy och läsaren får många insidesbilder och en lapidarisk historielektion om något som ligger nära i tiden och ändå så långt bort.
Vi lyssnar på vad som enligt Elton John var ”the greatest female artist of the twentieth century”: 1, 2, 3, 4, 5.
Min roman blir barnbok!
Eftersom boken inte sålt tillräckligt bra, har författaren Dan Brown bestämt sig för att göra om Da Vinci-koden till en ungdomsbok. Ett fantastiskt koncept. Lite grann som att först sälja sin musik på vinyl, sedan CD och till slut elektroniskt. Vi författare har länge försökt kränga våra alster i olika bok-former – inbundna, häftade, elektroniska… – och det är bara att inse hur rätt på det Brown är!Som ett direkt resultat av Browns smartness har er utsände i de slipade soppapåspikkockarnas recyklerade och lätt igenkänningsbara grytor bestämt sig för att ge ut den kommande romanen ”Kronos väv” också som ungdoms- och barnbok. På så vis kommer det finnas en version för vuxna, en för ungdomar och en för barn.
Nu har det visat sig att en eller annan korrekturläsare haft svårt att förhålla sig till den antropofagi som i detalj skildras i ”Kronos väv” – köp boken när den kommer ut och läs själv – och kort sagt har de mer äckelmagade tyckt att hälften kunde vara nog. Rent av har, än en gång, paralleller dragits till Tarantino, som, vill vi bestämt påminna om, är en lysande filmmakare och som debuterade efter ja ni vet vem, och då vet ni vem som var först med den typen av estetiserande underhållningsvåld – dessutom med bestämt syfte. Vill här inskjuta att ”Kronos väv” inte är en våldsam roman på något vis, men den innehåller något enstaka kapitel som äckelmagade kan reagera på, det gör den.
Emellertid har de äckelmagades gnäll och gny gett förlaget kalla fötter, då det menar att boken inte är lämplig för barn, som om det har med saken att göra. Dock har er ovan utsände bestämt sig för att tillmötesgå förlaget såtillvida att ungdomsversionen av ”Kronos väv” kommer att ges ut som tecknad serie medan barnboken kommer ha illustrationer av Ilon Wikland.
Katja Petrowskaja: Esther kanske
När en blivande minister från ett land med en väl utbyggd undervisning och stor öppenhet lånar sig till att jämföra Förintelsen med de övergrepp som idag sker i staten Israels namn, är det en varningssignal som heter duga och toppen på det isberg av relativisering vi sett växa fram de senaste decennierna. Kanske har historierevisionisterna, de av frustration fascistanstrukna och den medvetet antisemitiska propagandan i många framförallt arabiska länder till slut blivit mer gripbar och begriplig än de ofantliga och därför alienerande siffrorna som de mördade räknas i.
Miljontals judar, miljontals sovjetmedborgare, miljontals slaver, homosexuella, romer, krigsfångar, handikappade, oppositionella, präster, medmänniskor och sådana som bara var på fel plats vid fel tillfälle. Redan kategoriseringen av offren är relativiserande – talar vi istället om miljontals polacker, tyskar, ungrare, ukrainare, holländare, ryssar, fransmän och danskar minskar för många avståndet till de handikappade, homosexuella och judiskt bekännande.
Miljontals röster vars ekon börjat klinga av, vad är de värda när de ställs mot en levande, stark röst som relativiserar det värsta övergreppet mänskligheten någonsin begått på sig själv?
Det är en utmaning för samtiden att göra de där rösterna hörda igen, men hur gör man det? Klokt genomförd undervisning i skolan är en självklarhet. Återkommande påminnelser från Kulturen i form av nya pjäser, målningar, filmer och annat. Och så böcker. Men har det inte redan skrivits tretton Förintelse-skildringar på dussinet? Jo, och det ställer enorma krav på dagens förmedlare av det obeskrivbara.
En som lyckas med råge är Katja Petrowskaja. Hon föddes i Kiev 1970 och studerade litteratur i Moskva och Tartu. Så småningom hamnade hon i Tyskland och idag skriver hon på tyska. Hennes romandebut ”Esther kanske” berättar hennes familjs ofullständiga historia och det på ett sätt så att vi förstår att alla de där som mördades, oavsett om de var slaver, präster, danskar, handikappade eller judar, var människor med egna liv och historier. Till och med gigantiska massmord som Babij Jar förmedlas på ett vis som gör denna ofattbara händelse fattbar.
Vi får följa Katja i sitt sökande efter familjen. Den familj som under lång tid spritts över Europa och som återförenas i Förintelsen, och som de efterlevande, som Katja, försöker ta tillbaka från mördarna genom att återskapa det som så medvetet ödelagts. ”Esther kanske” är aningen för intellektuell för den som på fullt allvar hatar låt säga färgade, homosexuella och romer, för den som hatar har, det ligger i sakens natur, ett grunt intellekt. För övriga är den här boken dock ett måste – även för den som nödvändigtvis inte ser poängen med att tala med vår gemensamma historia. Oerhört välskriven och väldokumenterad, hela tiden intressant och lärande, tillräckligt spännande och inte minst påtaglig. Stark läsrekommendation.
Elise Karlsson: Linjen
Underfundigt underhållande och subtilt spännande. Elise Karlssons roman Linjen makar sig fram i ett lättläst och lugnt men aldrig stillastående tempo, och med stimulerande tankar och iakttagelser som en extra krydda i den vällagade anrättningen. Utmärkt alternativ för solstolen i sommar. Rekommenderas.
Nick Hornby: Funny Girl
Nick Hornby kan det här med att skriva må bra utan att det mås alltför bra eller blir banalt. Funny Girl är ytterligare en bitterljuv och underhållande historia från Hornbys penna. Perfekt för den som vill sommarslöa i skuggan utan att utsättas för den emellanåt dugliga deckargenrens dokumenterat degenererade delar och dess historier om svenska semesterorter för sol-, segel-, sim- och slappsugna stockholmare. Rekommenderas.Funny Girl.