Den hängivne HR:en vet att er utsändes i de litterära understundom lätt koketterande korridorerna nya roman ”Kronos väv” kommer ut först en bit in i september. Icke desto mindre förty finns den redan nu att inhandla via nätbokhandlare och mer fysiska boklådor som innehas av sådana som är på. Detta har lett till att en del läsarreaktioner och i något fall också kritik kommit oss tillhanda. Tidigare har nämnts Hans Artbergs ord om boken. Här kommer några till, hämtade från spontana reaktioner sända till den först nämnde samt i förkommande fall saxade ur recensioner av för oss okända.
”Läste med nöje din senaste bok!! Ett mycket lärorikt politiskt kåseri, som på ett lekfullt sätt beskriver både världshändelser och vardagshändelser. Både Första världskriget och Libyen toppar!! Tack!!” T
”Nu har jag läst din senaste bok. Helt klart underhållande och intressant… Den väcker en viss nyfikenhet att få veta mer. Ibland hade man velat haft en padda bredvid sig för att snabbt googla fram något. Sedan blir en lite intresserad av att åka till Draguignan och den där skumma kannibalbyn…” R
”Sträckläst klart! Så raffinerat! Anade tidigt att det var något lurt med… Att allt och alla på något vis skulle hänga ihop… Människogalleriet! Hur valde du ut alla personer? Intressant mix!…Likheter med Süsskinds Parfymen. Snyggt!” M
”Kronos väv är en spännande bok som känns osvensk på ett positivt sätt. Boken är full av personporträtt som det gäller att hålla ordning på. Slutet är oväntat och något bisarrt. Under resans gång bjuds vi på märkliga händelser och djupdykningar i vår historia. Författaren använder antropofagi som allegori över människans eviga förbannelse att förgripa sig på sig själv.” D

”Litterär busgrogg
Det som talar mot det sista är att medan ”Dödssynden” fungerar fullt ut – det hurtiga greppet med att beskriva de rasistiskt betingade orättvisorna och övergreppen i Södern genom ett barns oskyldiga och färgblinda ögon – blir ”Ställ ut en väktare” en slags halvhurtig ”Sickan Karlsson och Olle Söderblom i Södern” och det greppet övertygar inte, och det hjälper inte att Lee fördomsfritt och avslöjande tar upp frågor som då var brännheta och än idag är synnerligen aktuella. Då och då glimrar det till om kvinnans roll, om de svartas situation, den spirande medborgarrättsrörelsen, periferins förhållande till centralmakten och dotterns frigörelse från fadern. Men det räcker inte för att det här ska vara en riktigt bra bok. Det visste nog Lee, och därför gav hon ut hellre ut ”Dödssynden” på sin tid. Varför hon gav ut 



Vid flera tillfällen måste levnadsskivaren förlita sig på skvaller och rent av tredjehandsuppgifter. Han påpekar i sitt efterord att det är hart när omöjligt att få rätsida på kronologin i Nina Simones liv. Kanske är det så. Helt klart skevar tidsbilden då och då.
Som ett direkt resultat av Browns smartness har er utsände i de slipade soppapåspikkockarnas recyklerade och lätt igenkänningsbara grytor bestämt sig för att ge ut den