Oscar Waos korta förunderliga liv

Köpte ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, av Junot Diaz, på grund av den lockande titeln. Upptäcker nu, i efterhand, att boken hyllats både här och där – att den fått Pulitzerpriset framgick förvisso av omslaget och, ja, det kan den vara värd. Underhållande, trots att den handlar om en totalt misslyckad figur – tacksamt ämne i och för sig – och Dominikanska Republikens mindre tilltalande sidor i allmänhet och galningen Trujillo och hans ”era” i synnerhet. Eget, tilltalande, språk därtill. Om det finns någon mer än jag som missat den här boken anbefalles omedelbar läsning – ofattbart att inte alla läst den redan. (Om någon också, mot förmodan, undrar huruvida Hustrun redan läst ”Oscar W…” så föreligger en stor risk för det och det är också skälet till att jag gömt den utlästa boken under madrassen och om den någonsin nämns i något middagssammanhang med Hustrun och hennes väninnor tänker jag dissa ”Oscar W…” rejält och säga att jag känner till boken sedan redan innan den publicerades, men helt enkelt inte kan förmå mig att läsa den: redan namnet antyder att det här inte kan vara en, på riktigt, seriös bok och Trujillo är väl, om något, ett uttjatat ämne.)

Roberto Bolaño – 2666

Om Bolaños inte helt fullbordade roman 2666 varit 250 sidor istället för drygt 1000, hade den kanske rent av fördjupats, men också smalnats av på ett betänkligt sätt och vid närmare eftertanke: hur skulle alla de vindlande

Mäster Bolaño

historierna i boken då fått plats? Nu är den uppdelad i fem delar, eller böcker om man så vill. Fristående och ändå sammanflätade å det grövsta och läsaren hinner ta sig till många platser i världen och tidpunkter i 1900-talets historia innan det är över. Inte så många skratt, men en hel del lågmäld humor, många infall, ändå fler härliga, och emellanåt förskräckliga, historier och udda öden att sugas in i, ett flertal överrumplande eller på annat vis välformulerade meningar. Nej, det är nog en himla tur att han lät 2666 svälla ut till det gigantiska mästerverk det nu blivit. Sa jag att det är kraftig läsrekommendation här? Perfekt sommarbok att läsa från pärm till pärm. Påstådd Mapuche-musik från den kringflackande Bolaños hemland.

Massage & böcker i Peking & Tom Waits

Som sig bör finns det massagesalonger snart sagt överallt i Peking. Utan att vidare

För fotmassage

fördjupa sig i saken, kan vinifierat rekommendera kedjan Oriental Taipan och då särskilt den magnifika fotmassagen man här bjuds på. Den som får för sig att köpa kartor eller böcker eller bara drabbas av ett lika välkommet som kanske oplanerat behov av att snabbt och mycket andas böcker, ska lära sig följande utantill: Wangfujing Foreign Languages Bookstore, 235 Wangfujing Street, (010-65126903), här, mitt i Peking, ett par verser från Tian Anmen, och i klocktornets på Wangfujing Street omedelbara närhet, där man kan höra klockans spelverk sprida ljuvliga, orientaliska toner varje heltimme, erbjuds hjälp i mer än ett våningsplan och på ett flertal språk och i diverse stilar och uttryck.Tom Waits.

För hjärnmassage

The Marriage Plot: Jeffrey Eugenides

Jeffrey Eugenides tar tid på sig med sina böcker. Även om man, högst egoistiskt, skulle kunna önska att han skyndade på lite, gör det inget att det tar tid så länge varje bok är ett litet mästerverk. Att han skulle orka med två Middlesex i rad var att begära för mycket och nya The Marriage Plot är måhända inte en lika självklar Pulitzer-vinnare, men den har definitivt kvaliteterna för att vara med i diskussionen och för att, om än mindre självklart, vinna. Till skillnad från synnerligen händelserika Middlesex, handlar The Marriage Plot, om ingenting och allt, som vardagen själv. Fantastiska personporträtt, miljöer och ja, allt. Läs.

Årets julbok & Peter Green

Årets självklara julbok är novellsamlingenVinifiktioner” av Bernt Danielsson och Lars Torstenson. Berättelserna spänner över både tid och rum och handlar på något vis alltid om vin. Beställ senast den 16:e december så lovar bokhandeln här att du får den före jul. Och i väntan på boken går det bra att lyssna på Peter Green på toppen av sitt kunnande.

Bra Berlioz & trist John Irving

Hector Berlioz

Den ett par år gamla ”Sista natten i Twisted River” är en onödig bok, där den i grund och botten utmärkte John Irving babblar på utan att ha något att säga eller ens, som brukligt, vara underhållande. Slutet är en katastrof så uselt är det. Satsa på samma författares fina böcker Garp eller Cirkusens son istället. Eller lyssna på lite Berlioz.