Köpte Ian Sansoms ”Fallet med de försvunna böckerna” – en förutsägbar och klichéfylld bok om en Londonbo som hamnar i nordöstra Irland och letar efter försvunna biblioteksböcker – i ett anfall av lättja; jag ville ha en motstånds- och därmed meningslös bok. Det fick jag. Med råge. Ingen läsrekommendation. Luften går ur ballongen just som det roliga borde börja på allvar.
Det stod hur mycket som helst i tidningarna inte bara när de så kallade ”sydowska morden” hände, utan också då den här boken, skriven av dotterdottern till häradshövdingen von Sydow, utkom häromåret. Tyckte väl att jag läst tillräckligt i tidningarna, men min Twoson-kollega fick för sig att jag behövde litterär bildning i
allmänhet och genom den här boken i synnerhet och gav mig den vid en gemensam resa nyligen. Med andra ord var jag tvungen att läsa ”I skuggan av ett brott” och av tvånget följde skepsis. Man kan gissa att mördaren är ett psykiskt stört, sannolikt narcissistiskt, missbrukande, bortskämt brat; blott en i raden men unik såtillvida att han slog ihjäl sin pappa och hemhjälpen x 2. Att han ansågs vara ”ovanligt intelligent” kunde man också gissa i förväg eftersom alla förgrämda extremister och misslyckade halvgalningar ”egentligen är så intelligenta” trots att de, näst efter sina eventuella nickedockor till efterföljare, är mest dumma i huvudet av alla mänskliga varelser. Hur var då boken? Nja, jo, njae, så där. Den är, som kritikerna sagt, mycket välskriven. Å andra sidan känns den sannolikt viktigare för författaren än för oss andra, som rimligtvis finner en relevant betydelse i den först då den kompletterats med en omfattande analys av det samtida samhället samt, gärna, en återkoppling till dagens samhälle och brat-kultur.
Vädret verkar inte bli bättre i ”sommar” så det är väl lika bra att alla som inte lämnar landet
inriktar sig på rödtjut och litteratur samt OS i TV-soffan. Då är ”Vinifiktioner” ett givet lästips, inte bara därför att det, om ni förstår vad jag menar, handlar om noveller, en uttrycksform som brukar passa hängmattan eller utsiktspunkten som överblickar åskmolnen, utan också därför att jag är medförfattare. Tips på ett smakrikt rosévin, som inte viker ner sig för lite åska och regn. Tips på ett rödtjut, som står rycken även då den nordliga sommaren envisas med att förklä sig till höst.
Jaja, vi är goda vänner, vi är vinmakare och vi har affärer ihop, men det
hindrar inte att Miguel Merino Navajas är en utmärkt, rent av prisbelönt, skribent. Mitt tips är därför att ni ska ta er före att följa hans blogg, när han nu äntligen gått med på att blogga för oss svenskar: läs här.
Vägg i vägg hukar de vackra och ofta färglada husen längs Lissabons paradgator, med sin falnande puts trängs de i de smala gränderna och med sin stolta historia fast
Entrén, York House
förankrad i väggarna blickar de drömmande ut över det oändliga och lockande vatten som deras hemstad omges av. Portugal i allmänhet och Lissabon i synnerhet är Europas bedagade skönhet och som sådan synnerligen intagande Det är inte svårt att se varifrån Lobo Antunes fått inspiration till sina ofta lugubra miljöer och feta spindlar, som kryper runt bland kandelabrar i den unkna källarens hörn (lästips). Och samtidigt är allt oerhört vackert, suggestivt och tilltalande, ja, som hos Lobo Antunes. Mitt i historiens vingslag, på en gata med småbutiker som säljer allt från packningar till pumpar via bakverk till gigantiska motorsågar och radioapparater, ligger York House. Vackert, stämningsfullt och härmed kraftigt rekommenderat som tillfällig bopåle i Lissabon. På hotellet finns dessutom en hygglig restaurang, vars i Portugal världsberömda hamburgare kan rekommenderas. Därtill går det att göra rejäla fynd på vinlistan, till exempel formstarka Quinta do Carmo 97 eller 98 för 45 respektive 42.50 euro.
Köpte ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, av Junot Diaz, på grund av den lockande titeln. Upptäcker nu, i efterhand, att boken hyllats både här och där – att den fått Pulitzerpriset framgick förvisso av omslaget och, ja, det kan
den vara värd. Underhållande, trots att den handlar om en totalt misslyckad figur – tacksamt ämne i och för sig – och Dominikanska Republikens mindre tilltalande sidor i allmänhet och galningen Trujillo och hans ”era” i synnerhet. Eget, tilltalande, språk därtill. Om det finns någon mer än jag som missat den här boken anbefalles omedelbar läsning – ofattbart att inte alla läst den redan. (Om någon också, mot förmodan, undrar huruvida Hustrun redan läst ”Oscar W…” så föreligger en stor risk för det och det är också skälet till att jag gömt den utlästa boken under madrassen och om den någonsin nämns i något middagssammanhang med Hustrun och hennes väninnor tänker jag dissa ”Oscar W…” rejält och säga att jag känner till boken sedan redan innan den publicerades, men helt enkelt inte kan förmå mig att läsa den: redan namnet antyder att det här inte kan vara en, på riktigt, seriös bok och Trujillo är väl, om något, ett uttjatat ämne.)
Om Bolaños inte helt fullbordade roman 2666 varit 250 sidor istället för drygt 1000, hade den kanske rent av fördjupats, men också smalnats av på ett betänkligt sätt och vid närmare eftertanke: hur skulle alla de vindlande
Mäster Bolaño
historierna i boken då fått plats? Nu är den uppdelad i fem delar, eller böcker om man så vill. Fristående och ändå sammanflätade å det grövsta och läsaren hinner ta sig till många platser i världen och tidpunkter i 1900-talets historia innan det är över. Inte så många skratt, men en hel del lågmäld humor, många infall, ändå fler härliga, och emellanåt förskräckliga, historier och udda öden att sugas in i, ett flertal överrumplande eller på annat vis välformulerade meningar. Nej, det är nog en himla tur att han lät 2666 svälla ut till det gigantiska mästerverk det nu blivit. Sa jag att det är kraftig läsrekommendation här? Perfekt sommarbok att läsa från pärm till pärm. Påstådd Mapuche-musik från den kringflackande Bolaños hemland.
Som sig bör finns det massagesalonger snart sagt överallt i Peking. Utan att vidare
För fotmassage
fördjupa sig i saken, kan vinifierat rekommendera kedjan Oriental Taipan och då särskilt den magnifika fotmassagen man här bjuds på. Den som får för sig att köpa kartor eller böcker eller bara drabbas av ett lika välkommet som kanske oplanerat behov av att snabbt och mycket andas böcker, ska lära sig följande utantill: Wangfujing Foreign Languages Bookstore, 235 Wangfujing Street, (010-65126903), här, mitt i Peking, ett par verser från Tian Anmen, och i klocktornets på Wangfujing Street omedelbara närhet, där man kan höra klockans spelverk sprida ljuvliga, orientaliska toner varje heltimme, erbjuds hjälp i mer än ett våningsplan och på ett flertal språk och i diverse stilar och uttryck.Tom Waits.
För hjärnmassage
Vi står alla bak om Fredrik Strage – he ja! Och så måste vi läsa om Joyce sedan duktige Erik Andersson tagit tag i saken igen.
Jeffrey Eugenides tar tid på sig med sina böcker. Även om man, högst egoistiskt, skulle
kunna önska att han skyndade på lite, gör det inget att det tar tid så länge varje bok är ett litet mästerverk. Att han skulle orka med två Middlesex i rad var att begära för mycket och nya The Marriage Plot är måhända inte en lika självklar Pulitzer-vinnare, men den har definitivt kvaliteterna för att vara med i diskussionen och för att, om än mindre självklart, vinna. Till skillnad från synnerligen händelserika Middlesex, handlar The Marriage Plot, om ingenting och allt, som vardagen själv. Fantastiska personporträtt, miljöer och ja, allt. Läs.