Johan P, Girard & Jack White

Jack White

Vinbloggaren Johan P skriver väl om Girard Old Vine Zinfandel. Tror dessvärre att vinet håller på att ta slut på Systembolaget. Enligt uppgift är det redan slut i importörens lager efter att ha rönt påtaglig uppskattning av den svenska publiken. Ny laddning på väg över Atlanten, landar i butik om ett par veckor. Jack White, Jack White med Meg White och Jack White mol allena.

 

 

Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2011 & Crémant de Bourgogne & Charles Chaplin

Något tidigare än förväntat byter Clotilde Davennes Bourgogne Blanc i dagarna årgång till

Clotilde Davenne

2011. Ni som följde vinifierats tidigare uppmaning, att lagra på sig lite 2010, gjorde rätt i det. Ni som missade det har chansen att bygga ett lager 2011, som ni kan sitta och suga på när årgången är slut och era vänner dricker den då för unga 2012. Hur 2011 är? Enligt uppgift direkt från källan är den hur bra som helst. Aningen större än 2010 i alla avseenden och, hör och häpna, den förenar det bästa av 2009 och 2010. Hm, ja, det låter otäckt reklamigt det där, men rent allmänt är 2011 ett riktigt bra år för rosé och vitt i större delen av Frankrike. Ni gör som ni vill, jag tänker hinka kopiösa mängder av Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2011 både nu och då. Vill samtidigt flagga för att Clotildes utbud i Sverige via Systembolagets beställningssortiment kompletterats med hennes oerhört snygga och eleganta Crémant de Bourgogne – ett bevis, bokstavligen talat, gott som något på att Clotilde även är en fena på mousserande. Filmer med Clotilde Davenne, bland annat om Cremant de Bourgogne. Limelight!

Sav: Saven flödar, Mosten skördar

Enligt uppgift är vinmakaren och entreprenören Peter Mosten nu som bäst igång med att

Peter Mosten & en panna Sav.

skörda årets Sav-sav – det som så småningom ska bli årets jämtländska björkvin. Huruvida den sena våren inverkar på annat sätt än att saven tagit tid på sig är kanske inte helt sannolikt, men den som lever får se. För er som vill ha koll på mer än vad som är lämpligt för er: björken dricker mellan 600 och 800 liter vatten per dag när saven stiger. Mer om Björk.

Tidningskrönikan 5 maj 2012, Girl & Tom Waits

Det har visat sig att mördade Esa Rano hade guld hemma och SAS bränner skattepengar. Stillasittande kan vara livsfarligt och det är livsfarligt att sitta för mycket och det är hälsofarligt att sitta för mycket. Greklands kris gynnar svenska turister och grekiska PASOK väntas göra historiskt dåligt val. Sverige har blivit varmare och enligt SMHI har Sverige blivit varmare. Krönikören Croneman skriver mer om VM-aktuella lipsillen Wikegård och på tal om VM så vann Sverige sin premiärmatch mot Norge. Avslutningsvis måste Fredde och Mickan flytta. Girl. Tom Waits.

d lounge, Beijing: en viktig adress & Dooley Wilson

Trots att adressen är densamma som för 1949 Duck de Chine, ligger inte d lounge vägg i vägg; man får helt enkelt famla runt tills man hittar den diskreta entrén en bit bort, inte långt från de mörka männen som står och kränger droger. Väl inne kan man känna sig utvald:

d lounge - full av iakttagelser

bara att hitta hit kräver sin den. Cocktails förstås, Cohiba och Montecristo, ingen Chartreuse VEP, men väl Drambuie, som kan fungera som substitut om den gröngula abstinensen blir för svår, en härlig mix av mutade och mutande, av omsvärmade västerlänningar som tror sig vara viktigare än de är, ortsbor som har tillstånd och fusk att sälja eller som är framgångsrika företagare och tror sig vara viktigare än de är, äldre män och yngre kvinnor och folk som vill tillhöra de vackra och inne och så du och jag, de förnöjda iakttagarna som diskret glor ögonen ur sig, smuttar på sin Drambuie och puffar på Cohiban och får någon slags förflugen Casablanca-flash mitt i Peking-natten. Dooley Wilson.

Äta i Peking: 1949 Duck de Chine & Nowhere man

Såvitt vinifierat kunnat utröna, finns det två 1949 i Peking. Med tanke på att numret är året då Mao tog makten, kanske det finns ändå fler 1949 – låt vara att det då inte handlar om

Konst signerad Peking-baserade Julien Ranjard

förstklassiga restauranger. Vara hur det vill med den saken. ”Vår” 1949 ligger inklämt på en liten innangård nära Sanlitun eller närmare bestämt på Courtyard 4, Gong Ti Bei Lu i Chaoyang district (tel 6501 8881). För att vara mer exakt är 1949 även ett konstgalleri med mera och egentligen heter krogen Duck de Chine och den ligger så att säga bakom eller innanför galleriet; man har inte kommit fel när man finner sig stående bland tavlor och skulpturer. Duck de Chine har, som sig bör, en fantastisk anka, men som på så många andra krogar av det här slaget i Peking är allt bra. Den som vill, kan skölja ner sina sötsura räkor, eller vad man nu äter, med en ung Lafite för drygt 30 000 sek eller satsa på en Le Volte, en Clos de los Siete eller kanske en Gewurz från Trimbach, samtliga under tusenlappen och ointressanta för den som vill skryta och skräppa eller bara bli flott bjuden därför att man har en position som låter sig mutas. Om det inte framgått ovan är det stark gåditochätrekommendation på den här krogen. Och just det: ankan trancheras vid bordet. Nowhere man.

1949 - Duck de Chine

Massage & böcker i Peking & Tom Waits

Som sig bör finns det massagesalonger snart sagt överallt i Peking. Utan att vidare

För fotmassage

fördjupa sig i saken, kan vinifierat rekommendera kedjan Oriental Taipan och då särskilt den magnifika fotmassagen man här bjuds på. Den som får för sig att köpa kartor eller böcker eller bara drabbas av ett lika välkommet som kanske oplanerat behov av att snabbt och mycket andas böcker, ska lära sig följande utantill: Wangfujing Foreign Languages Bookstore, 235 Wangfujing Street, (010-65126903), här, mitt i Peking, ett par verser från Tian Anmen, och i klocktornets på Wangfujing Street omedelbara närhet, där man kan höra klockans spelverk sprida ljuvliga, orientaliska toner varje heltimme, erbjuds hjälp i mer än ett våningsplan och på ett flertal språk och i diverse stilar och uttryck.Tom Waits.

För hjärnmassage

Croneman, Wikegård, Myllymäki, TV4, DN, Champagne, Epitaph & Power to Believe

I en krönika i DN ondgör sig Jonas Croneman över Niklas Wikegård och dennes TV-framträdanden som luktar rädd liten pojke försöker vara morsk. Det pinsamma med

Snart på TV?

Wikegård är väl knappast vi som sitter och skrattar åt hans infantiliteter, TV4 eller ens Wikegård själv, det är alla som tycker att han är häftig. På tal om TV4 kan matglada tittare nu komma och laga sin favoriträtt tillsammans med TV-kocken Tommy Myllymäki och frågan är om inte vinifierat ska ta med sig en påse tortellini och förgylla TV-tittarnas vardag. Vi öppnar en champagne för Croneman och sätter på Epitaph och Power to Believe.