Från gröna Chile till bruna Argentina på andra sidan Anderna och rakt in i en mysko bunker dit ett par argentinare ville ha med mig för prova vin, eller snarare: de lockade med en vinprovning för att få in mig i bunkern. Dum som jag är följde jag med och tur var det för det visade sig vara bakvägen till ”The Vines” i Mendoza – ett ungefär ett år gammalt vattenhål för vinnördar, en vinspott från Hotell Hyatt och Placa Independencia. Lika viktigt att besöka som det är att äta en hel skank på Mallmann och skulle man få för sig att köra söderut ska man i höjd med Tunuyan, just i Acceso Surs (Ruta 40) vägkant och om man så vill på vägen till Tupungato, stanna till vid anspråkslösa Guscar och beställa en Lomomacka – Argentinas utan tvekan bästa lomomacka så låt er inte luras av ställets anspråkslöshet och de skitiga overaller som bilmekarena och lastbilschaffisarna sitter och smetar ner stolarna med. Någon vinlista håller sig inte Guscar med, varför en stor flaska Andes rekommenderas som dryck.
Kategoriarkiv: Resa
Minimotorer & regnrusk i Sydamerika
Tanken att bege sig till södra hemisfären vår sommartid är befängd. Hann inte mer än landa i Sydamerika förrän jag stod där på en hyrbilsparkering omgiven av regn och rusk och med en disig väta som långsamt åt sig in i min ulltröja, vilket gör den sticksig och mig sur i största allmänhet. Till råga på allt visade sig hyrbilen rymma en 1,2 liters motor och jag tror inte att jag inbillade mig när jag tyckte att biluthyraren hånlog i mjugg när han gav mig nycklarna.
Förödande gott kaffe & vittofflornas vittofflor
När jag var i Ukraina 1993 stod en av Kievs få ätbara krogar att finna i en irländsk bar på flygplatsen. I någon form finns denna ”Irish Bar” kvar, efter att man passerat passkontrollen för avresande på utrikes. Missa den inte. Kaffet är oemotståndligt och (för av kall varmkorv och andra försök utsatta magar) förödande gott och ett måste för Kiev-reseären för att nu inte tala om vilket måste det är för den sanne kaffeentusiasten. Måste även tillägga att vittofflornas vittofflor sågs vandra runt i barområdet den här eftermiddagen: vita, både lufthål och luftande flätmönster på ovansidan och snudd på av samma utdragna längd som Leningrad Cowboys klassiska skor.
Vackra vingårdar, blånande berg & en rundpallsfri Lada
Lägesrapport från det nya projektet i Ukraina. Vi har börjat gå igenom den moderna vinkällaren, den är så pass modern att mycket av utrustningen inte används p g a att ingen vet hur den fungerar eller vad den är bra för. Detta ska vi försöka få ordning på till den här skörden (hade idag möte med folk från firman som gjort installationen). Vi tittar också på de produktionsplaner jag samtidigt sätter ihop för de olika, tänkta, nya vinerna (år ett kommer till stor del att bestå av rena försök och om inte annat vet vi inte exakt vad vi ska göra förrän marknadssidan gjort sitt). Avslutningsvis gäller det att få klart för sig vilka vinfält som är bäst bland långt över 1000 Ha vi har till vårt förfogande. Det sistnämnda har gått bättre den här gången. Inga tokregn har drabbat oss och Ladan har förvisso luktat lika mycket bensin som vanligt, men avstått från överraskande rundpallar. När vädret är siktigt kan man dessutom konstatera att vingårdarna ligger otroligt vackert bland blånande berg och med havet som blåögt tittar fram här och där mellan kullarna.
Skepparmössor & mer om ukrainska vittofflor
När jag efter dagens värv tog mig en promenad i Koktebel, som så här års inte bara är rejält varmt utan också fullproppat av semesterfirare, visade det sig att många ukrainska män hedrar den gamla fina traditionen att bära vit skepparmössa under vistelsen på badorten. Funderar nu på att inte bara köpa ett par ukrainska vittofflor utan också en dito skepparmössa. Är dock lite rädd för hustrun för jag tror att hon kommer anse att jag varken får bära ukrainska vittofflor (typ aldrig) eller skepparmössa (möjligen då vi är ensamma hemma och jag har städat huset, diskat, klippt gräsmattan och inte lagat mat).
Hurra i Simferopol & Misha Billing
När jag i morse landade i Simferopol hade det nyss åskregnat i morgonvärmen och då luktade det Sverige och på väggen under regnskyddet där inrikespassagerarna hämtar sitt bagage stod ”YpA! Mope!, vilket väl inte kan betyda annat än ”Hurrah! Hav!”?, och då min nya tolk dök upp visade hon sig se ut som Misha Billings ukrainska syster.
Kaffe i Kiev
Ukraina är ett riktigt bra kaffeland. Det är lättare att få en bra espresso här än i Frankrike. Kiev håller snudd på Italien-klass. Enligt vanligtvis välunderrättade källor är Lviv kaffets mecka i Ukraina och en klass bättre än Kiev. Inser att det bara är en tidsfråga innan jag hunnit undersöka den saken.
Bada i Dnjepr
Just där den väldigaDnjepr klyver Kiev i en östlig och en västlig del är den stor nog att sluka öar. Dessa öar har finurligtvis begåvats med tämliga väl tilltagna sandstränder. Detta har i sin tur gett Kiev ett flertal fina badstränder mitt i staden. Fram till för fem minuter sedan var det fortfarande många badande på stränderna – det är ganska ljust här fortfarande och temperaturen ligger runt 25 + och då ska man komma ihåg att Kiev ligger två tidszoner ost om Sverige, dock ingen sommartid så i skrivande stund är vi en timme före – men nyss bröt ett hastigt övergående åskregn ut och badstränderna – i alla fall stränderna jag kan övervaka från mitt hotellfönster som hotellet är en pråm i Dnjepr – ödelades snabbt.
Toffelhjältar, småstäder & storstryk
Om man på bussen från terminalbyggnaden till Kiev-planet i Rom skulle få för sig att försöka se vem som är en man från Ukraina, ska man studera fötterna. Männen med vita tofflor är från Ukraina. Idag uppträdde dock ett nytt fenomen. Ett synnerligen modeansträngt par såg både unga och rika och ukrainska ut. Hon med tämligen väloxiderat hår, klädmärken som hon trots allt var lite för gammal för (typ Le Temps des Cerises), en extremt exklusiv LV-väska och en livrem från D&G. Det intressanta var emellertid att han klivit i en utvecklad variant av den ukrainska vittoffeln, nämligen en vit toffel med grå flärp. Funderar nu på att skaffa mig ett par vita tofflor (med små lufthål på ovansidan) under den här Ukraina-visiten. Dock utan grå flärp. En sådan är nog inte småstaden Koktebel redo för (jag kan det här med småstäder: när jag växte upp höll en kille på att åka på däng för att han hävdade att bilmärket Buick skulle uttalas Bju-ikk (om någon undrar så tillhörde jag lynchmobben som visste att Buick skulle uttalas Bjukk (fast Bjokk var också okej att säga)) och så sent som ifjol fick en snubbe stryk i min uppväxtstad för att han dök upp på puben iförd kavaj efter klockan 23 (detta hade dock inte jag något med att göra, även om jag för mitt liv inte kan begripa vad han hade på puben att göra iförd kavaj efter klockan 23)).
Brittisk humor
Hade precis satt mig tillrätta på BA-flighten London – Seattle i lördags, när flygvärdinnan dök upp och undrade vad jag gjorde där. Något förvånat svarade jag att jag hoppades att planet skulle flyga mig till Seattle. ”Nej, du förstår inte”, sa hon, ”du ska inte vara med på det här planet, för kort anknytning förstår du.” ”Hm, ja, här är jag i alla fall, sorry”, svarade jag. ”Nåja”, sa hon efter att ha funderat över detta samt ha tvingats acceptera sakernas tillstånd, ” ditt bagage lär inte vara med i alla fall.”