I onsdags förra veckan styrde jag kosan mot Domaine de Brescou. För ovanlighetens skull var hustrun med på resan och i höjd med den andra rondellen i Le Val – där Angelina och Brad köpt vackra Château Miraval – undslapp sig hustrun något slags ljud som möjligen kunde tolkas som mitt namn kört i en ordförvrängare och plötsligt befann jag mig farlig nära bakändan på en panikbromsande bil, vars förare spanat in en lastbil långt bort och därför sett sig föranledd att trampa bromspedalen i botten på ett både synnerligen onödigt och provocerande vis. Eftersom Tappra Audin varken hade ABS eller annat än allvädersdäck (som glider fantastiskt bra på varm asfalt) bar det sig då inte bättre än att vi med ett patetiskt ”scccchhh” (allväderdäck tjuter inte vid häftig inbromsning, de svischar) gled in i den inkompetente förarens bil med ett än mer patetiskt ”tjoff”. Dessvärre undkom panikbromsaren utan skador och hans bil fick bara ett skrapsår på kofångaren. Tappra Audin däremot såg ut som en nykrockad bil i Kalle Anka & Co där den stod och slokade med intryckt front och pysande rök och rinnande vatten ur kylaren. För att understryka att det nog nu var slut med tappra Audin låg dess ena framlykta krossad på marken. Idag följde jag Tappra Audin på dess sista färd till skroten i Brignoles.

En sista skål för Tappra Audin