Kategoriarkiv: Sport

Vad? Bentextilier? Aldrig!

Publicerat av
Svara

Hålan Lamotte-Beuvron är inte bara berömd för att Tarte Tatin kommer härifrån – från hotell Tatin, närmare bestämt – eller för den ofantligt gigantiska rid- och hästanläggningen. Kort sagt finns i Lamotte-Beuvron en oändlig kanal, vars ände jag springande försökte finna i helgen. När det uppenbara stod klart också för mig, att en oändlig kanal inte har någon ände, uppenbarade sig även insikten att det är ungefär lika lång hem som bort om man ska tillbaka hem från bort. Nu hade kanske inte detta äventyr knäckt mina vader, men det var det där med min på hästtävlingarna utställande hustru och min på samma plats tävlandes dotter. Båda hade, visade det sig när jag efter mitt vettlösa sökande tämligen slutkörd infann mig på den tokstora ridanläggningen, olika förväntningar som tillsammans innebar att jag under resten av dagen inte fick göra annat än att gå fram och tillbaka över det storvulna centrat, värdigt en Speer eller en Niemeyer i högform och med obegränsad kassa. Nog av. Nästa dag hade jag ont i vaderna. ”Vad kan då vara bättre än Back-on-Track?” frågade Hustrun och bad mig sätta på några synnerligen larviga grejer på smalbenen. Efter en dag med de skämmiga benlädren i keramisk textil kunde jag konstatera att det visst hjälpte. Så skönt. Men, och det här är viktigt: coola typer som jag varken går eller springer i larviga bentextilier; vi har hellre ont.

Småbarn, vildsvin & Be Bop Deluxe

Publicerat av
5

Är det inte vildsvin så är det småbarn. När jag vid en mellanlandning i Stockholm idag passade på att ta en löprunda på Hammarbyhöjden, dök någonstans på en smal stig upp en mor- eller farförälder och två små telningar av vilka den ena försökte framföra en minicykel, som mor- eller farföräldern för säkerhets skull höll i en stång, fäst baktill på tvåhjulingen. Ett synnerligen löjligt åkdon, som varken ungen, syskonet eller mor- eller farföräldern hade vett att skämmas för. Men det är inte det som är grejen. Grejen är, att jag, trots att de tre tvingade mig att flåsande rusa ut i den fästingstinna ruffen för att släppa fram dem på stigen, log åt dem och särskilt åt tanten, som inte log tillbaka. Efteråt, när jag åter var på fast mark och försökte borsta av mig fästingarna på smalbenen, slog det mig att 1 Trots att det där orsakade mig besvär gjorde jag som alla andra och log mot barnens vuxna appendix, så som man vanligtvis gör, sannolikt för att säga ”ojoj, nu gör ni det allt besvärligt för mig, men jag tänker inte sparka till den löjliga cykeln för det, för det är ju så gulligt med små barn” 2 Om nu den förfördelade vuxna personen ler så där avväpnande så bör, banne mig, den andra vuxna personen också göra det och med sitt leende säga ”ojoj, jag ber om ursäkt, men du är då för go´som ler så rart trots allt besvär vi orsakar dig, men visst är ungarna gulliga och jag hoppas verkligen att någon besöker dig på sjukhuset om du får borelia och andra fästinganknutna sjukdomar nu”. Be Bop Deluxe

Joggare attackerad av vildsvin!

Publicerat av
Svara

Något överdriver förvisso den kvällstidningsskruvade rubriken, men faktum är att nyss hände det igen: jag mötte ett vildsvin i skogen. Inte förrän jag var i höjd med kultingen pep den, bokstavligen talat, iväg, bara en meter från mig. Samtidigt som jag såg den skutta iväg, pipandes, hörde jag grövre grymtningar från en närliggande buske varuti en mörk skugga dväljdes, men som jag gjorde en blixtsnabb tiometersrush – på tal om den: var är min spons, Nike? – hann jag inte se hur stor mamman eller pappan eller vad det nu var var. Efter tio meter tog jag i farten upp en sten från marken, vände mig springande om och kastade den mot kultingens håll samtidigt som jag undslapp mig ett ”Satans avkomma!”. När jag insåg att inga grisar fanns kvar och att jag, om någon sett mig, uppträtt ganska patetiskt, fortsatte jag min joggingtur. Först funderade jag på att i varnande och moralhöjande syfte skälla som en hund under resten av springturen, men jag avstod från detta dels på grund av att min sista långt inne sittande stolthet förbjöd mig, dels på grund av att jag inte orkade, vilket i sin tur berodde på att min rush i sanningens namn var lite längre än tio meter.
Lämpligt vin till vildsvinskött.

Monaco Grand Prix 2011: skomodet i Monte Carlo

Publicerat av
5

Vid en tvåa på terrassen satt en man och en dam och drack Château Cheval Blanc 1970 och tittade i sina mobiltelefoner medan kvalet pågick som bäst. Självklart blir man nyfiken på vad en sådan man kan ha på fötterna. En närmare kontroll visade att han bar ett par rejält långa skor med mycket utdragen spets. De föreföll vara gjorda i krokodilskinn, som färgats i en självlysande nyans på gränsen mellan rosa och lila. Inte illa. Men än bättre var den lilla familjen snett bakom oss. Kvinnornas fotbeklädnader var ganska ointressanta, men far och son matchade varandra väl. Bortsett från deras frisyrer – snagg med tre centimeter lugg, hängande fritt i pannan – bar pappan ett par utsökta, välgjorda ukrainska vittofflor med förlängd spets och finmaskigt hålmönster medan sonen för dagen iklätt sig ett par loafersliknande vittofflor med ett mycket iögonfallande guldspänne på vardera flärpen.

Monaco Grand Prix 2011: Därför

Publicerat av
Svara

Varför? kan man fråga sig får jag av alla människor alltid plats på Louis XV hett eftertraktade, lilla terrass när det drar ihop sig till F1 – kval. Jo, på den tiden jag förestod Domaine Rabiega var Ducasses restauranger och särskilt då Louis XV vår bästa restaurangkund. Således kunde jag och mitt gäng, som även i år bestod av amerikanska vinproducenter och – entusiaster, också vid årets kvallördag inta styvt 20 % av de drygt 40 platserna som finns att tillgå och som vanligt var det en härlig upplevelse. Varför är det det? kan man vidare fråga sig, i alla fall om man är en normal, vuxen, allvarstyngd människa. Är man nu inte det utan snarare ganska barnslig och omogen så vet man att det är en härlig upplevelse lite grann för maten – utmärkt i år – och framförallt därför att bilarna rusar fram blott ett par-tre meter från terrassen i samband med att de rundar casinot och då låter det så otroligt härligt och luktar ändå godare. Därför.

Torvald, Brioni, Commander, Marshland & Frank Zappa

Publicerat av
Svara

Att en tioårig häst år 2011 kan vara favorit i ett lopp som Olympiatravet är smått osannolikt och vittnar om att det handlar en undantagshäst och möjligen också ganska svaga tips inför loppet. Låt vara att Torvald Palema fick ett bra lopp i Olympiatravet, men att han blir fyra är i min bok fullt godkänt och långt ifrån ett misslyckande. En hedershäst. Att Brioni vinner är oerhört kul och välförtjänt. Att Commander Crowe slår ihop och galopperar är tragiskt. Att Marshland efter en snygg Örjan-styrning från hopplöst bakspår blir tvåa är imponerande. Frank Zappa. Skål för Brioni!

Robert, Tom & jag på balett i Seattle

Publicerat av
6

På tal om ingenting befann sig för en tid sedan min uppdragsgivare tillika kompis Tom Hedges och jag oss på operan i Seattle. Detta därför att Anne-Marie och Tom Hedges är djupt involverade i den välgörenhetsverksamhet som bekostar operan. När vi satt där med ett glas bubbel och väntade på att få inta våra platser sa Tom efter en stunds funderande och tittande ”Lars, look at all these people… a typical opera audience…”, jag förstod att något mer skulle komma så jag väntade tyst medan jag studerade människorna runt omkring oss, som såg ut som folk mest gör och då kom slutklämmen, levererad med viss avsmak ”… all liberals”. Dansen vi sedan tittade på visade sig bland annat vara läckra ”Caught” med musik av min husgud Robert Fripp. Man kan väl säga att medan jag trivdes som fisken i vattnet skruvade Tom alltmer på sig under föreställningens gång.
Dansbonus med Fripp (som spelar gitarr i klippet)

Bittra bolag betalar

Publicerat av
Svara

Så sportfåne jag är har jag svårt att förstå varför fotbollsklubbar och andra som drar till sig marodörer inte ska ta ansvar för detta. Det kan inte vara rimligt att skattebetalarna ska bistå med medel och poliser när ”supportrarna” går bärsärk på arenan och staden. Lars-Åke Lagrell, som förstås motsätter sig att fotbollen tar ett eget ansvar, undrar vem som ska betala för polisinsatser i samband med bankrån. Uppriktigt sagt får en fotbollsordförande vara hur korkad som helst bara den har vett att hålla tyst vid väl valda tillfällen. Sanningen är den att fotbollsklubbarnas funktionärer, och inte sällan spelare, är livrädda för sina egna ”supportrar” och därför låter dem hållas. Det finns en rättvisa i att de klubbar som inte har ordning på sina ”supportrar” får lägga mer pengar på poliser än spelare varmed de förhoppningsvis snabbt försvinner långt ner i seriesystemet. En annan märklig kommentar jag sett är, att det inte gör någon skillnad om en klubb är ett bolag eller en ideell förening. Varför, undrar man då, har man bolagiserat?