Oavsett var envar står ideologiskt inbjuder somligt till pragmatiskt, fritt tänkande. Bra exempel på det är när vi frågar oss hur vi vill använda våra pengar och vår konsumentmakt. Vill vi, till exempel, stötta sweatshopar, bönder som producerar bakteriefläsk och omoraliskt billiga viner? Vi vet, de facto, att någon annan än vi betalar – ja, såvida vi inte akut drabbas av en MRSA-bakterie eller hamnar i ett upplopp i Bangladesh. I samma sken kan vi fråga oss hur billiga upphandlade resor rimligtvis kan vara. Veolia vann den senaste upphandlingen för den svenska Öresundstrafiken – ett avtal värt 530 Mkr per år under fem år med möjlighet till en förlängning med ytterligare två år samt ”optioner för en rad nya linjer i systemet”. Gunnar Wulff, VD för Öresundståg AB, kommenterade då det hela med att ”… Anbuden har utvärderats med avseende på pris och kvalitet och vi är övertygade om att vi kommer att få en stabil trafik där vi nu tillsammans… kan arbeta för en ökad kundupplevd kvalitet och punktlighet”. Så blev det inte, vet vi idag när tågen står stilla sedan en dryg vecka med omfattande samhällsekonomiska förluster och stora problem för resenärerna som följd. Wulff fortsatte med att säga ”… Det nya avtalet innebär en viss kostnadsminskning från dagens nivå…”. Saken är den att Veolia redan ansvarade för driften under den föregående upphandlingsperioden och frågan är hur allt kan bli bättre samtidigt som det ska bli billigare alltmedan övriga priser och kostnader går upp? Idag vet vi att det enda sättet Veolia kommit på är att försämra för sina anställda. I ljuset av att tågen står stilla och avtalet grundar sig på en försämring av de anställdas villkor är det svårt att se att någon – annat än möjligen Veolia – kan tycka att det nya avtalet och dess effekter är bra. Helt lätt är det inte heller att förstå hur någon tror att den ska kunna få en engagerad och konsumenttillvänd medarbetare genom att försämra hens arbetsvillkor – eller med andra ord uppnå en ”ökad kundupplevd kvalitet”. En inte alltför vild gissning är att de ofta både duktiga och kloka människorna på Almega, som har att hantera situationen åt arbetsgivaren, inte är särskilt förtjusta i den här konflikten och sin egen roll – låt vara att de inte kan säga det samtidigt som Almegas förhandlare sannolikt är mer positivt inställd med tanke på att hon tidigare varit HR director på Veolia Transport Sverige AB. Avslutningsvis bör Öresundstrafiken-fallet stämma till eftertanke hos alla upphandlare som tror att det alltid är det lägsta budet som är det bästa.

Endast den som känner sig ensam är ensam, vi andra är i gott sällskap med oss själva. PS Grattis alla Gustaf!