Om historiens obarmhärtiga sken med tiden visar att du vid ett givet skeende befann dig på rätt sida, finns det anledning för dig att glädjas och vara nöjd. Däremot knappast att peka finger åt den som inte gjorde det. Det är långt ifrån säkert, men kanske skäms den personen, trots allt och även då den personen är du eller jag, i efterhand, utan pekpinnar under näsan. Fast vissa bättrar sig aldrig. De har alltid en bra förklaring till varför de var så obarmhärtigt fel på det eller, snarare, i deras ögon, rätt på det, egentligen, för det är historien som har fel. Det vi alla kan önska oss är att så många som möjligt försöker tänka själva redan i skeendets stund, så de inte ansluter sig till en sak bara för att den de normalt håller på säger att det är rätt och riktigt. Vi lyssnar på en cover framförd av Crood.

En av kvällstidningens uppgifter är att skapa braskande rubriker. Sådana är populära och säljer lösnummer. Inget konstigt med det och inget fel så länge rubriken inte behandlar någon ohemult illa. Fast ibland osar det dumhet lång väg om det där populistiska, som igår, när Aftonbladet tyckte sig ha lett i bevis att vad som kallas billigt vin är ”bättre” än lyxvin. Detta bevisades genom en preferensprovning i England och en dito i Sverige. Knappast en nyhet att massan föredrar det populistiska, lättsmälta – i det här fallet det mjuka och sötade. Det enda som skiljer vin, och mat, från till exempel film, litteratur och musik är att priset varierar beroende på kvalitén. Fungerade låt säga musikvärlden på samma vis skulle dansbandets skiva vara billig och en finstämd tolkning av Bach vara dyr. Och då skulle kvällstidningen kunna göra en braskande rubrik på att majoriteten föredrar dansbandsmusik före dyr Bach. Och sedan skulle ännu en person med tunnelseende och i avsaknad av mer än en häst i stallet kunna säga att ”var och en har sin smak, och smaken ljuger aldrig, det du tycker om är rätt och bra: kvalitet är det du tycker om”, som om en b-sida från Nizze Ohlzonz matchar Bachs briljanta och eviga musik. Klart det är fråga om dålig och outvecklad smak på samma sätt som den som föredrar Superettan före Champion’s League eller en gratis tavla av mig före en dyr av Francis Bacon uppvisar okunskap och, åtminstone i sistnämnda fallet, vad som måste kallas dålig smak. Och, vi har alla mer eller mindre dålig respektive utvecklad smak eftersom vi alla blandar högt och lågt i våra liv. Med tanke på prisskillnaden är det förståeligt att det är frestande med en braskande rubrik där snobbarna än en gång kläs av av massan, som än en gång hade rätt, men det är här värt att notera att massan så gott som aldrig har rätt – även de gånger du och jag tillhör den.