I förra veckan drabbades, lokalt, vinodlingarna på Mallorca av hagel stora som golfbollar
 och med en förödande kraft; som om en scratchspelare fått på en fullträff med en driver av typen Big Bertha. Bilderna visar de förödande följderna i en odling med Cabernet sauvignon. När en vingård drabbas av hagel av den här typen, kan man behandla druvorna med en ”sicatrice” som så att säga skyler över sprickorna i druvorna. Dock måste det ske inom 24 timmar och det fungerar bara om det är just sprickor, inte om druvorna 
är mer skadade än så. Egentligen är det enda fungerande alternativet att skörda per omgående, vilket fungerar om druvorna är mogna eller nästan mogna. Ska man finna någon tröst i eländet som bilderna visar, är det att druvorna i princip var mogna och därför kunde skördas utan alltför stora efterföljande problem i vinkällaren.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Orson Welles gör vinreklam
Den store Orson Welles försöker göra reklam för Paul Masson.
Sveriges bästa vinblogg
Öhmans Mat & Vin har, av någon, vet faktiskt inte riktigt vem, utsetts till Sveriges bästa vinblogg. Oavsett vem som står bakom utnämningen så är det är en värdig vinnare. Få, om någon annan svensk vinblogg är lika aktiv och det hela tiden på samma höga nivå – och det säger jag trots att det onödigt ofta handlar om mat och grytor. Grattis till Anders Öhman och hans fina blogg!
Michelangelo: Aktivistavslutning!
På en av de många vingårdar som vi domare fick besöka under Michelangelo-veckan, kom samtalet in på läget för vinproducenterna runt Stellenbosch. Inte alltid så kul just nu, förstod vi. Ett par inhemska grossister har på senare tid kursat och, ordagrant, menade producenten att man nu tvingades gå från ekfat till stavar och chips för att kunna möta de låga priser inköparna i Storbritannien och… Sverige, erbjuder. ”De stora druvköparna är medvetna om att vi befinner oss i ett pressat ekonomiskt läge och erbjuder därför ofta priser under tillverkningskostnaden så något måste vi hitta på.” Att detta också innebär högre skördeuttag och mindre omsorg i både vingården och – källaren, och om miljön och personalen, lyser, mellan raderna, tydligt igenom. Den vakne konsumenten har redan dragit slutsatsen att man inte ska köpa billiga Sydafrikanska, eller för den delen inte heller andra billiga, viner. Handla dyrt och klokt, det är ett enkelt och njutbart sätt att göra nytta i världen.
K-märkta nygamla druvor
vinifierat tackar Christer von der Burg, vinodlare i Mendoza, för tipset på följande BBC-klipp, som var vinnörd bör se, samt alla ni som uppskattar filmklipp där de ovana huvudrollsinnehavarna lurats att bära attribut, i det här fallet en lustig huvudbonad som måste antas vara ”autentisk”, som bekräftar tittarens omedvetna, eller, i förekommande fall, medvetna, förväntningar på hur X bör se ut.
Michelangelo 2012: Sydafrikansk rosé
I samband med årets Michelangelo International Wine Awards of South Africa, fick jag
bland annat tillfälle att döma i en panel som provade roséviner från ja gissa varifrån. Okej, jag ska inte hålla er på halster: från Sydafrika. Hade jag förutfattade meningar om slika viner? Trodde jag att de alla var ljusa rödviner med hög halt av tillsatt syra och svavel och att de alltid avslutade på ett direkt oangenämt och skitaktigt vis? Självklart, trodde jag det. Ni har väl provat de sydafrikanska rosévinerna i Sverige? Nåväl, kanske på grund av min förutfattade mening, kanske därför att vinerna faktiskt var bra, fick jag mig en överraskning. Naturligtvis fanns där en del viner lika usla som dem som nämns ovan, men lika många var rena och snygga, om än allt som oftast väl färgrika. Å andra sidan: är vinet bra, är färgen av underordnad betydelse. Förhoppningsvis efterfrågar vårt monopol snart sydafrikansk rosé som gör landet rättvisa och, då gör det ingenting om det kostar skjortan, om det nu skulle vara så att det är ett högt pris som tarvas för att få sig en bra
roséskvätt från denna sydliga söder. För övrigt lärde mig Christine Rudman, som bland annat är medförfattare till den sydafrikanska vinbibeln ”Platter´s Wine Guide”, att en sydafrikansk ”Blanc de Noir” är ett ljust rosévin från Sydafrika och oftast kommer det från en bra producent, är torrt och håller en hög kvalitet så varför inte efterfråga en dyr, sydafrikansk ”Blanc de Noir”?
Googleannons översatt vin? & Pretenders
Såg på vägen hem från Sydafrika i en svensk vintidning följande två vinpresentationer i en
annons: 1. ”Detta vin är rikt på aromer av vita blommor, med en trädoft. Mycket elegant som ger vissa lystna toner av croissanter, bakverk och vanilj. Vinet förfinas för att uttrycka sig på lätt menthol och anistoer. Vin med en vacker komplexitet, åldrandet ger en lång eftersmak.” 2. ”Ett vin med en blekgul mantel. Ett välstrukturerat och ganska kraftfull stil, med mineral bakgrund. Smak från mogna vita frukter. Den sista tonen mineral med mer intensitet. Det här vinet visar rikedom av sin årgång och dess jord utan att vara tung.”. Vintage – Pretenders.
Michelangelo 2012: Märkligt blir märkligare
Som för att visa att KWV:s märkliga provning häromdagen inte var det tokigaste Michelangelos jury 2012 kunde råka ut för, slog Pernod Ricard
 South Africa till med en helt fantastisk övning igår kväll. Kort sagt bjöd de in alla domarna till en provning och ganska välklädda och mycket förväntansfulla och inställda på att få prova PR:s första kanonviner från ZA reste vi från vår bas i Stellenbosch till PR:s HK i Kapstaden. Där väntade tre trevliga men ointresserade personer i jeans och utanpåbyxornaskjortor med fyra spanska Campo Viejo – standardviner och ett halvt dussin australiska Jacob´s Creek – standardprodukter.
.vin & .wine
Anders Öhman & Rudolf Steiner
vinifierat rekommenderar Anders Öhmans inlägg om Rudolf Steiner. Den sistnämnde är, för övrigt, förvillande lik Jeremy Irons på Öhmansmatochdrycks bild.




