Anders Öhman
Öhmans Mat & Vin har, av någon, vet faktiskt inte riktigt vem, utsetts till Sveriges bästa vinblogg. Oavsett vem som står bakom utnämningen så är det är en värdig vinnare. Få, om någon annan svensk vinblogg är lika aktiv och det hela tiden på samma höga nivå – och det säger jag trots att det onödigt ofta handlar om mat och grytor. Grattis till Anders Öhman och hans fina blogg!
På en av de många vingårdar som vi domare fick besöka under Michelangelo-veckan, kom samtalet in på läget för vinproducenterna runt Stellenbosch. Inte alltid så kul just nu, förstod vi. Ett par inhemska grossister har på senare tid kursat och, ordagrant, menade producenten att man nu tvingades gå från ekfat till stavar och chips för att kunna möta de låga priser inköparna i Storbritannien och… Sverige, erbjuder. ”De stora druvköparna är medvetna om att vi befinner oss i ett pressat ekonomiskt läge och erbjuder därför ofta priser under tillverkningskostnaden så något måste vi hitta på.” Att detta också innebär högre skördeuttag och mindre omsorg i både vingården och – källaren, och om miljön och personalen, lyser, mellan raderna, tydligt igenom. Den vakne konsumenten har redan dragit slutsatsen att man inte ska köpa billiga Sydafrikanska, eller för den delen inte heller andra billiga, viner. Handla dyrt och klokt, det är ett enkelt och njutbart sätt att göra nytta i världen.
vinifierat tackar Christer von der Burg, vinodlare i Mendoza, för tipset på följande BBC-klipp, som var vinnörd bör se, samt alla ni som uppskattar filmklipp där de ovana huvudrollsinnehavarna lurats att bära attribut, i det här fallet en lustig huvudbonad som måste antas vara ”autentisk”, som bekräftar tittarens omedvetna, eller, i förekommande fall, medvetna, förväntningar på hur X bör se ut.
I samband med årets Michelangelo International Wine Awards of South Africa, fick jag
Christine Rudman och...
bland annat tillfälle att döma i en panel som provade roséviner från ja gissa varifrån. Okej, jag ska inte hålla er på halster: från Sydafrika. Hade jag förutfattade meningar om slika viner? Trodde jag att de alla var ljusa rödviner med hög halt av tillsatt syra och svavel och att de alltid avslutade på ett direkt oangenämt och skitaktigt vis? Självklart, trodde jag det. Ni har väl provat de sydafrikanska rosévinerna i Sverige? Nåväl, kanske på grund av min förutfattade mening, kanske därför att vinerna faktiskt var bra, fick jag mig en överraskning. Naturligtvis fanns där en del viner lika usla som dem som nämns ovan, men lika många var rena och snygga, om än allt som oftast väl färgrika. Å andra sidan: är vinet bra, är färgen av underordnad betydelse. Förhoppningsvis efterfrågar vårt monopol snart sydafrikansk rosé som gör landet rättvisa och, då gör det ingenting om det kostar skjortan, om det nu skulle vara så att det är ett högt pris som tarvas för att få sig en bra
... hennes världsberömda vinguide.
roséskvätt från denna sydliga söder. För övrigt lärde mig Christine Rudman, som bland annat är medförfattare till den sydafrikanska vinbibeln ”Platter´s Wine Guide”, att en sydafrikansk ”Blanc de Noir” är ett ljust rosévin från Sydafrika och oftast kommer det från en bra producent, är torrt och håller en hög kvalitet så varför inte efterfråga en dyr, sydafrikansk ”Blanc de Noir”?
Såg på vägen hem från Sydafrika i en svensk vintidning följande två vinpresentationer i en
Hynde en gråsvart dag.
annons: 1. ”Detta vin är rikt på aromer av vita blommor, med en trädoft. Mycket elegant som ger vissa lystna toner av croissanter, bakverk och vanilj. Vinet förfinas för att uttrycka sig på lätt menthol och anistoer. Vin med en vacker komplexitet, åldrandet ger en lång eftersmak.” 2. ”Ett vin med en blekgul mantel. Ett välstrukturerat och ganska kraftfull stil, med mineral bakgrund. Smak från mogna vita frukter. Den sista tonen mineral med mer intensitet. Det här vinet visar rikedom av sin årgång och dess jord utan att vara tung.”. Vintage – Pretenders.
Som för att visa att KWV:s märkliga provning häromdagen inte var det tokigaste Michelangelos jury 2012 kunde råka ut för, slog Pernod Ricard
South Africa till med en helt fantastisk övning igår kväll. Kort sagt bjöd de in alla domarna till en provning och ganska välklädda och mycket förväntansfulla och inställda på att få prova PR:s första kanonviner från ZA reste vi från vår bas i Stellenbosch till PR:s HK i Kapstaden. Där väntade tre trevliga men ointresserade personer i jeans och utanpåbyxornaskjortor med fyra spanska Campo Viejo – standardviner och ett halvt dussin australiska Jacob´s Creek – standardprodukter.
vinifierat rekommenderar Anders Öhmans inlägg om Rudolf Steiner. Den sistnämnde är, för övrigt, förvillande lik Jeremy Irons på Öhmansmatochdrycks bild.
Anders Öhman på utmärkta bloggen Öhmans Mat och Vin lyfte nyligen fram salig Per Wrigstad, på sin tid framgångsrik tidningsman och inte helt okontroversiell vinskribent. Understundom hånades hans sätt att skriva om vin. Inte seriöst, hette det. Andra som Olle Nordahl, även han en sympatisk färgklick i det stormande vinglaset, såg till att få med några klassiska Wrigstad-citat i sin bok ”Snacka om vin” och det är ett av dessa Anders tar sig an i sitt inlägg. Läs mer på Öhmans Mat och Vin. PS En sak Wrigstad förstod bättre än de flesta var, att den objektive vinprovaren inte finns.
Det har precis kommit ett knippe nya filmer på youtube med er utsände i vinvärlden som 
host. Notera att det sistnämnda ska uttalas och – läsas på engelska för att ni ska förstå hur bra detta är. Film ett: Er utsände talar kalksten med Laure Poisson- Michel (den svajigt spännande kameratekniken är enligt kameramannen avsiktlig, varför den alls är har dock ännu ej framgått av de tekniskt avancerade förklaringarna). Film två: Er utsände talar sten med Laure Poisson – Michel. Film tre: Er utsände talar årgångar i Tavel med Florent Aurange. Film fyra: Er utsände talar årgångar i Maipo Andes med German Lyon. Film fem: Judy Garland tar oss med på en oförglömlig tur bortom regnbågen, där man, om man är så lagd, kan checka in för att säga att Kilroy även varit där.