Systembolagsfavorit i blåsväder & Four Tops

En numer redan lite gammal vinskandal från Bourgogne rullar i skrivande stund likt en midsommaråska in över den svenska vinvärlden. Det är, åtminstone avseende inköpta viner, Systembolagets favoritproducent i Bourgogne som burit sig åt och nu hudflängs globen runt. Svenska Foodwire gör sig idag lustig över all den sörja självutnämnda förståsigpåare hällt i sig, när de trodde att de drack förstklassig Bourgogne, som om den upplyste på allvar skulle tro att den dricker förstklassig Bourgogne när den dricker de stora vinhandelshusens lite billigare viner – låt vara att etikettkonsumenten faktiskt tror det. Vad har då hänt? Den stora ”negocianten”, vinhandelshuset, har till exempel fyllt upp sina fat med enklare vin i takt med trätunnornas naturliga avdunstning, något som, förstås, påverkar vätskans ursprungliga kvalitet. Detta är man för övrigt långt ifrån ensam om att göra, så hetsa inte upp er över det. Det producenten verkligen åker dit för är att statens kontrollörer upptäckt att man sålt lika mycket vin som man köpt in/skördat – en omöjlighet med tanke på den nyss nämnda avdunstningen. Vidare tog man sig före att blanda en yngre årgångs vin i en äldre, bra säljande årgång. Inte heller det något unikt i de stora vinhandelshusens värld, där man till och med lagligt kan blanda i en mindre mängd av en annan årgång, men, förstås, inget man talar om – och knappast ”åker dit för” om man nu inte har gjort andra dumheter och då är vi framme vid något det nu vid skampålen fastnaglade vinhandelshuset verkligen gjort bort sig med: man har använt sig av fiktiva medaljer eller i vart fall medaljer som vinet X inte erövrat. Med andra ord är det, som vanligt, mer rök än eld när en ”vinskandal” bryter ut. Å andra sidan fifflas det mycket mer i vinvärlden är gemene man tror och det är inte en tillfällighet att en person i samband med en blindprovning understundom går vilse såväl avseende druva som ursprung. Och, viktigt tillägg: det gäller i första hand billigare, enklare viner och de billigaste vinerna från varje ursprung. Four Tops. PS Labouré-Roi, det är firmans namn, har för övrigt retat upp L´interprofession des vins de Bourgogne så till den milda grad att man nu ger sig in i den rättsliga striden, som representanter för ”alla seriösa kvinnor och män som varje dag arbetar för att förhöja sina viners kvalitet och som personligen garanterar denna kvalitet”.

Quinta do Pinto & The Chordettes

Roussanne från Portugal någon? Prova Quinta do Pinto Limited Edition(70 % Roussanne)! Quinta do Pinto? Ett ungt, synnerligen ambitiöst projekt i det numer mycket ambitiösa vindistriktet Lisboa, som förr hette Estremadura

Rita Cardoso Pinto

och i första hand producerade enkla, ganska trista bordsviner. Bakom satsningen står Rita Cardoso Pinto och hennes familj och vid sidan om det spännande Limited Edition hittar man sedan ett par veckor i Systembolagets beställningssortiment också det komplexa, ganska snyggt avrundade, tämligen aromatiska, kraftfulla och breda Quinta do Pinto (Marsanne, Roussanne, Viognier, Ferñao Pires, Arinto och Antão Vaz!) och det friska, elegantare Vinhas do Lasso (här har de portugisiska druvorna spetsas med Sauvignon Blanc), som på många vis är Quinta do Pintos motsats. Prova gärna båda. Det ska också sägas att de här vinerna är ett snäpp upp när de stått öppnade i kylen ett dygn. Vi gullpoppar med The Chordettes i Lollipop och Mr Sandman. PS det framgår inte alltid hur mycket Roussanne det är i Quinta do Pintos viner, det beror på det lokala regelverket: man får gärna tala om ”Rhône-druvor” men inte specifikt om Roussanne.

Mer om svensk ek & Dream Theater & Beach Boys

Litet PS till det nyss inlagda inlägget: om allt går planenligt kommer Thorslundskagge, förmodligen i början av 2013, sälja ett par hundra lådor med prover på svensk, fransk och amerikansk ek. Och därefter kommer en riktig höjdare: ett vin, lagrat i Sverige på ny, svensk ek – blott ett tusental buteljer, så var beredd på att få betala för unicitet. Dream Theater rockar drivet till ärtsoppan och så lite fin sommarpop till er som tycker att Dream Theater är lite väl drivna i sin yrkesutövning.

Pedagogiskt skryt & svensk ek

Som vinifierat tidigare meddelat, pågår i Thorslundskaggesregi ett omfattande arbete med att profilera svensk ek – till nytta för, om inte andra, svenska vin- och sprittillverkare. Var häromveckan i Grythyttan, där

Johan Thorslund, tunnbindare

proverna lagras hos Per Fritzell, och provade de 20 vinfaten. Prickade blint in 17 av dem och vad de tre kvarvarande beträffar så var de, uppenbart och lätt urskiljbart, för låga i det fria svavlet, varför ”off-flavours” tog överhanden och dolde vinets egentliga egenskaper. Detta berättar jag framförallt för att det är bra för mitt ego – de andra hade, vardera, tre-fyra rätt – men också därför att det har en pedagogisk poäng. Det bevisar nämligen, att svensk ek har egen karaktäristika och inte nog med det; man kan rent av skilja på svenska ekfat av olika rostningsgrad. Och det är precis vad vi vinmakare vill ha: distinkta karaktärer på våra ekfat. Det känns, förstås, oerhört bra att berätta om de övrigas tillkortakommanden i provningen, men även det har sin pedagogiska poäng: det bevisar att för den otränade – läs den som inte är aktiv vinmakare och provar fat dagarna i ända, året runt – är det hart när omöjligt att skilja svensk ek från fransk – eken de mestadels prickade var den mellan- respektive hårdrostade amerikanska, som är mycket speciell – och det är väl ett kvalitetsbetyg gott som något för svensk ek?

Provence-rosé illa ute – igen

De två senaste årens skördar i Provence, särskilt de södra delarna, har varit problematiska och de stora volymerna har uteblivit. Lägg till detta en fortsatt ökad efterfrågan på områdets viner och det är givet att priserna sticker iväg. I maj i år har stora delar av regionen återigen drabbats av oväder i form av hagel och regn och det står redan klart att årets skörd inte når de volymer många hoppats på. Räkna med fortsatt uppåtgående priser. På spotmarknaden är det rekommenderade priset, avseende årgången 2011, 160 €/hl för AOP och 240 €/hl för ekologiskt odlat vin.

Château L´Arnaude på xwine.se

Om Vinifierat förstått saken rätt är xwine.se en sajt som säljer viner som på ett eller annat vis är ägda av svenskar och helst ska man också kunna besöka och bo på gården ifråga. Sedan tidigare säljs till exempel Domaine de Brescou via xwines.se och nu ansluter sig även på vinifierat.se nyligen omskrivna Château L´Arnaude. Såvitt man kan utröna lär det finnas Château L´Arnaude-viner att köpa även via Systembolagets BS till dess det ”svenska” lagret är slut (notera att årgången på Château-vinet ska vara 2010, inte 2009). Svenska krogar som vill köpa vinerna kan vända sig till importören Cave a Vin. Avseende Domaine de Brescou säljs gårdens viner fortsatt också i BS.

Decanter-guld till Château L´Arnaude

Åren 2007 – 2010 valde Mats Wallin på Château L´Arnaude, en aning obetänksamt, att bara skicka in ett enda vin till blott två tävlingar om året. Det resulterade i minst ett guld och oftast ett silver varje år. 2011 har han för första gång valt att skicka två viner, i olika kombinationer, till ett tiotal tävlingar/provningar. Det har resulterat i minst en medalj, vanligtvis guld, per tävling och runt 75 procent av bidragen har stått på podiet – ett i vinvärlden smått otroligt utfall, tro mig. Som kronan på verket offentliggjorde igår engelska Decanter, att Château L´Arnaude rouge 2009 förärats ett Decanter-guld. Man kan tycka att, ja, vad är det för märkvärdigt med det då? Och det kanske det inte är i allas ögon, men för den upphöjda producenten och vinet i fråga betyder det väldigt mycket. Till exempel att efterfrågan ökar och att när producenten nästa gång säger att den, faktiskt, gör ganska hyggliga viner, så blir den trodd, ja rent av tagen för att stå där och underdriva. Patetiskt, men så är det, och vi gläds med Château L´Arnaude och Mats Wallin! PS hur det gick för det andra vinet, Wallin rouge 2009, som skickades in? Brons.