Anders Öhman på utmärkta bloggen Öhmans Mat och Vin lyfte nyligen fram salig Per Wrigstad, på sin tid framgångsrik tidningsman och inte helt okontroversiell vinskribent. Understundom hånades hans sätt att skriva om vin. Inte seriöst, hette det. Andra som Olle Nordahl, även han en sympatisk färgklick i det stormande vinglaset, såg till att få med några klassiska Wrigstad-citat i sin bok ”Snacka om vin” och det är ett av dessa Anders tar sig an i sitt inlägg. Läs mer på Öhmans Mat och Vin. PS En sak Wrigstad förstod bättre än de flesta var, att den objektive vinprovaren inte finns.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Film, Judy Garland & jag
Det har precis kommit ett knippe nya filmer på youtube med er utsände i vinvärlden som
host. Notera att det sistnämnda ska uttalas och – läsas på engelska för att ni ska förstå hur bra detta är. Film ett: Er utsände talar kalksten med Laure Poisson- Michel (den svajigt spännande kameratekniken är enligt kameramannen avsiktlig, varför den alls är har dock ännu ej framgått av de tekniskt avancerade förklaringarna). Film två: Er utsände talar sten med Laure Poisson – Michel. Film tre: Er utsände talar årgångar i Tavel med Florent Aurange. Film fyra: Er utsände talar årgångar i Maipo Andes med German Lyon. Film fem: Judy Garland tar oss med på en oförglömlig tur bortom regnbågen, där man, om man är så lagd, kan checka in för att säga att Kilroy även varit där.
Provence-rosé illa ute igen igen
vinifierat berättade för en tid sedan om allt elände som i år drabbat delar av rosémeckat Provence. Häromdagen skrev lokaltidningen Var – Matin om saken. 167 kooperativ-bönder och 33 enskilda producenter berörs av skador på mellan 10 och 100 % av skörden och man räknar med att myndigheterna kommer att ge klartecken för inköp av vin från andra producenter – detta för att de drabbade inte ska mista upparbetade
försäljningskanaler. Eftersom man ”bara” får köpa vin från den egna appellationen lär vi få räkna med kraftig ökade priser för rosébulk från skörden 2012. Här kan man verkligen tala om den ens död, den andres bröd: vi på Château L´Arnaude, som, pepparpeppar, klarat oss, sitter i guldsits nästa år… Men vad gör den drabbade – frost, hagel – annat än börjar leta vin hos andra? De flesta har gjort som Pauline Caternet på Château Margillière i Brignoles och beskurit sina stockar efter eländesöverfallen. Förhoppningen är att kanske kunna skörda något nytt skott i år, men framförallt att försöka begränsa skadeverkningarna de närmast kommande åren – för det är just det som är så lömskt med den här typen av naturkatastrofer: det tar åratal innan stocken är i balans igen. Tips på nordlig Provence-rosé. Tips på sydlig Provence-rosé.
Almdalsveckanrosé & alkotest
Från och med den första juli ska det finnas en godkänt alkoholtestare i alla motordrivna fordon i Frankrike. Enda undantaget är mopeder. Syftet med detta är att chaufförerna ska kunna testa sig själva. Om man i en poliskontroll visar sig ha motsvarande 0,25 mg/liter
alkohol i utandningsluften, motsvarande 0,5 mg/liter i blodet, är det, så att säga, kört. Det blir rejäla böter och man blir av med sex av sina 12 prickar på körkortet (når man 0 ryker kortet) samt mister körkortet i tre år alternativt sju år om man orsakat en dödsolycka. Den som ertappas med mer än 0,8 mg/liter i blodet får betala 4500 € i böter, blir av med körkortet i tre år och får sitta i fängelse två år. Tips på Almedalsveckan-rosé att inmundiga med förstånd och utan fordon – och kanske kan de franska nymodigheterna tjäna som förebild och inspirationskälla för de svenska politikerna, som emellanåt förefaller fokusera på meningslösa, kosmetiska åtgärder istället för att ta sig an de verkliga alkoholproblemen.
Klimatförändringarna & vinodlingen & The Chiffons & Zappa & Vai
DN och SvD skriver idag om att framtidens Sverige blir regnigare, att uppvärmningen blir störst i norra Sverige, att vi får fler is- och snöfria ytor och perioder i och med att uppvärmningen blir störst under vinterhalvåret och, slutligen, att de
extrema uttrycken i klimatet kommer att bli vanligare och mer påtagliga, till exempel ”äkta” värmeböljor och orkanliknande stormar. Med andra ord inget nytt under solen. Det här är vad SMHI med flera sagt i åratal. Och vad säger det den svenska vinnäringen? Jo, att det kanske inte blir så mycket enklare att odla vin i de södra delarna av landet, det svala klimatets utmaningar byts mot andra utmaningar, som ökad nederbörd och fler extrema klimatologiska uttryck; samtidigt öppnar förändringarna för odling lite längre norrut. The Chiffons. Frank Zappa med Steve Vai.
Systembolagsfavorit i blåsväder & Four Tops
En numer redan lite gammal vinskandal från Bourgogne rullar i skrivande stund likt en midsommaråska in över den svenska vinvärlden. Det är, åtminstone avseende inköpta viner, Systembolagets favoritproducent i Bourgogne som burit sig åt och nu hudflängs globen runt. Svenska Foodwire gör sig idag lustig över all den sörja självutnämnda förståsigpåare hällt i sig
, när de trodde att de drack förstklassig Bourgogne, som om den upplyste på allvar skulle tro att den dricker förstklassig Bourgogne när den dricker de stora vinhandelshusens lite billigare viner – låt vara att etikettkonsumenten faktiskt tror det. Vad har då hänt? Den stora ”negocianten”, vinhandelshuset, har till exempel fyllt upp sina fat med enklare vin i takt med trätunnornas naturliga avdunstning, något som, förstås, påverkar vätskans ursprungliga kvalitet. Detta är man för övrigt långt ifrån ensam om att göra, så hetsa inte upp er över det. Det producenten verkligen åker dit för är att statens kontrollörer upptäckt att man sålt lika mycket vin som man köpt in/skördat – en omöjlighet med tanke på den nyss nämnda avdunstningen. Vidare tog man sig före att blanda en yngre årgångs vin i en äldre, bra säljande årgång. Inte heller det något unikt i de stora vinhandelshusens värld, där man till och med lagligt kan blanda i en mindre mängd av en annan årgång, men, förstås, inget man talar om – och knappast ”åker dit för” om man nu inte har gjort andra dumheter och då är vi framme vid något det nu vid skampålen fastnaglade vinhandelshuset verkligen gjort bort sig med: man har använt sig av fiktiva medaljer eller i vart fall medaljer som vinet X inte erövrat. Med andra ord är det, som vanligt, mer rök än eld när en ”vinskandal” bryter ut. Å andra sidan fifflas det mycket mer i vinvärlden är gemene man tror och det är inte en tillfällighet att en person i samband med en blindprovning understundom går vilse såväl avseende druva som ursprung. Och, viktigt tillägg: det gäller i första hand billigare, enklare viner och de billigaste vinerna från varje ursprung. Four Tops. PS Labouré-Roi, det är firmans namn, har för övrigt retat upp L´interprofession des vins de Bourgogne så till den milda grad att man nu ger sig in i den rättsliga striden, som representanter för ”alla seriösa kvinnor och män som varje dag arbetar för att förhöja sina viners kvalitet och som personligen garanterar denna kvalitet”.
Miguel Merinos blogg
Jaja, vi är goda vänner, vi är vinmakare och vi har affärer ihop, men det
hindrar inte att Miguel Merino Navajas är en utmärkt, rent av prisbelönt, skribent. Mitt tips är därför att ni ska ta er före att följa hans blogg, när han nu äntligen gått med på att blogga för oss svenskar: läs här.
Quinta do Pinto & The Chordettes
Roussanne från Portugal någon? Prova Quinta do Pinto Limited Edition(70 % Roussanne)! Quinta do Pinto? Ett ungt, synnerligen ambitiöst projekt i det numer mycket ambitiösa vindistriktet Lisboa, som förr hette Estremadura
och i första hand producerade enkla, ganska trista bordsviner. Bakom satsningen står Rita Cardoso Pinto och hennes familj och vid sidan om det spännande Limited Edition hittar man sedan ett par veckor i Systembolagets beställningssortiment också det komplexa, ganska snyggt avrundade, tämligen aromatiska, kraftfulla och breda Quinta do Pinto (Marsanne, Roussanne, Viognier, Ferñao Pires, Arinto och Antão Vaz!) och det friska, elegantare Vinhas do Lasso (här har de portugisiska druvorna spetsas med Sauvignon Blanc), som på många vis är Quinta do Pintos motsats. Prova gärna båda. Det ska också sägas att de här vinerna är ett snäpp upp när de stått öppnade i kylen ett dygn. Vi gullpoppar med The Chordettes i Lollipop och Mr Sandman. PS det framgår inte alltid hur mycket Roussanne det är i Quinta do Pintos viner, det beror på det lokala regelverket: man får gärna tala om ”Rhône-druvor” men inte specifikt om Roussanne.
Mer om svensk ek & Dream Theater & Beach Boys
Litet PS till det nyss inlagda inlägget: om allt går planenligt kommer Thorslundskagge, förmodligen i början av 2013, sälja ett par hundra lådor med prover på svensk, fransk och amerikansk ek. Och därefter kommer en riktig höjdare: ett vin, lagrat i Sverige på ny, svensk ek – blott ett tusental buteljer, så var beredd på att få betala för unicitet. Dream Theater rockar drivet till ärtsoppan och så lite fin sommarpop till er som tycker att Dream Theater är lite väl drivna i sin yrkesutövning.
Pedagogiskt skryt & svensk ek
Som vinifierat tidigare meddelat, pågår i Thorslundskaggesregi ett omfattande arbete med att profilera svensk ek – till nytta för, om inte andra, svenska vin- och sprittillverkare. Var häromveckan i Grythyttan, där
proverna lagras hos Per Fritzell, och provade de 20 vinfaten. Prickade blint in 17 av dem och vad de tre kvarvarande beträffar så var de, uppenbart och lätt urskiljbart, för låga i det fria svavlet, varför ”off-flavours” tog överhanden och dolde vinets egentliga egenskaper. Detta berättar jag framförallt för att det är bra för mitt ego – de andra hade, vardera, tre-fyra rätt – men också därför att det har en pedagogisk poäng. Det bevisar nämligen, att svensk ek har egen karaktäristika och inte nog med det; man kan rent av skilja på svenska ekfat av olika rostningsgrad. Och det är precis vad vi vinmakare vill ha: distinkta karaktärer på våra ekfat. Det känns, förstås, oerhört bra att berätta om de övrigas tillkortakommanden i provningen, men även det har sin pedagogiska poäng: det bevisar att för den otränade – läs den som inte är aktiv vinmakare och provar fat dagarna i ända, året runt – är det hart när omöjligt att skilja svensk ek från fransk – eken de mestadels prickade var den mellan- respektive hårdrostade amerikanska, som är mycket speciell – och det är väl ett kvalitetsbetyg gott som något för svensk ek?




