Jack White
Vinbloggaren Johan P skriver väl om Girard Old Vine Zinfandel. Tror dessvärre att vinet håller på att ta slut på Systembolaget. Enligt uppgift är det redan slut i importörens lager efter att ha rönt påtaglig uppskattning av den svenska publiken. Ny laddning på väg över Atlanten, landar i butik om ett par veckor. Jack White, Jack White med Meg White och Jack White mol allena.
Vid Vinakademiens sammankomst igår avnjöts efter det oerhört viktiga och esoteriska mötet också en middag på Grand Hotel, där mästersommelieren Lasse Solum dukat upp med, bland annat, svenskt vin, eller, mer precist, tre viner från entusiasten Göran Amnegård på Blaxta, utanför Flen. Hos Amnegård, som tillbringat många år i Kanada, dominerar hybriden Vidal och den används på kanadensiskt vis för att göra superkoncentrerade isviner. Druvorna skördas och pressas i fruset
Mästersommelierens tillhåll
tillstånd. Årgången 2007 var utmärkt att dricka nu, till citron- och färskostmousse på mandelbotten med citruscurd och rabarberkompott. Med tanke på hybridstatusen ska man nog, trots syra och sötma, inte lagra de här vinerna för länge dock. Ett aber är priset: drygt 699 sek i butik för en äkta kvarting – 250 ml för som inte förstår – är ganska saftigt (årgång 2005). Ett mer udda vin är 2009 Rosehip Icewine – ett isvin på nypon. Helt okej, men mer kul än bra med sina lite väl tydliga kantigheter – å andra sidan får man verkligen hoppas att Amnegård fortsätter att utveckla också sina viner gjorda på annat än vindruvor, som äpplen och plommon och allt vad han nu sysslar med. Avslutningsvis provades 2008 Blaxta Merlot, som åtminstone i min näsa och gom ger mer hybrid-indikationer – röda bär/lingon, endimensionell frukt – än Merlot-typiskhet. Varför det är så vet jag inte eftersom jag inte har en aning om hur vinet gjorts. Ett välgjort vin dock, som förvisso för många motiverar sitt pris genom sin unicitet, men som, hur ont det än gör i hjärtat att säga det, inte är någon höjdare mätt mot andra Merlot-viner ute i världen. För övrigt fick vi ingen påstortellini, bara krämig soppa på vit sparris med kallrökt regnbågslax och arenkakaviar, stekt bjärekycklingfilé och vårmurkelfylld ballotine serverat med primörgrönsaker och anklevergrädssås och Brie de från Hervé Mons i Roanne med fikonkompott.
Ganska precis ett år efter att appellations-statusen blev klar för höghöjdsodlingarna i Maipo Andes, kommer ett andra vin därifrån. Återigen är det områdets klarast lysande stjärna, Perez Cruz, som är producent. Tidigare har vi fått prova på deras Reserva Cabernet sauvignon, nu kommer, i begränsad upplaga och i början av maj, en Cot. Några ord om druvans namn, som är Cot. Malbec, som den oftast kallas, tillkom som ett av många tillmälen när sorten flyttades runt alltmedan historien tog sig framåt i sin blaserade vardagsgång utan att, som det förefaller, ta notis om detta eller, för den skull, något
91143
överhuvudtaget. Ofta kom de nya namnen från odlarna som planterade druvan, till exempel Malbeck. Hursomhelst tror man att Cot kommer från sydvästra Frankrike, alltså Cahors, där den har sitt HK i Europa. Andra namn på druvan, i urval: Agreste, Auxerrois, Auxerrois des moines de Picpus, Cot de Bordeaux, Cot de Touraine, Gourdoux, Grifforin, Jacobin, Oeil de perdrix, Teinturier, Moustère, Noir de Pressac, Bouyssalès, Claverie noire, Plant du Roi och Quille de Coq, vilket man också kan säga när man öppnar en Malbec från Mendoza eller Cahors, eller, en Cot från Maipo Andes, kostar 119 sek och kan också kallas 91143, vilket Pierre Galet, som hjälpt till med de övriga synonymerna inte haft koll på.
Enligt Le guide d´achat des vins blir 2011 den sista årgången Château Latour säljer ”en primeur” och via en ”negociant”. Från och med 2012 kommer slottet att mognadslagra sina
buteljer och sälja dem när de tycker så är lämpligt. Skälet är, att man ser sig som en förlorare i ett spel där, till exempel, årgången 2008 såldes från slottet för 150 €/butelj bara för att något år senare handlas hos negocianterna för 800 €/butelj. Systemet med negocianter, grossister som hjälper slotten att sälja sina viner, infördes på 1970-talet, då det inte alltid var helt lätt att bli av med Bordeaux-vinerna.
Systembolagets ”klockor” är mycket bra. De visar, på ett pedagogiskt vis, sötma, syra och fyllighet för vitt och rosa vin och strävhet, fyllighet och syra för röda viner. Gott så. Men, borde inte en klocka för sötma ingå även för rött vin? När Systembolaget köper in vin gör man tvärtom avseende rödvin, och i förekommande fall vitt och rosa, och sätter, inte alltid
men ofta, en gräns för restsockerhalten i vinet, men inga indikationer för sådant som i övrigt påverkar vinets friskhet, rondör eller upplevda sötma/syra – låt vara att en muntlig beskrivning av den önskade produkten görs, men där kan, faktiskt, stå saker som att vinet ska uppvisa ”grapefrukt eller citrus” och annat som inte alltid är så lätt att begripa för de stackars producenterna, som gör sitt yttersta för att dechiffrera produktbeskrivningarna. Med andra ord kunde det möjligen vara bra att, i alla fall ibland, säga något om syran och pH-värdet i syfte att förtydliga vad man letar efter; fem gram restsocker kan vara både mycket och litet beroende på hur vinets kemiska komposition ser ut i övrigt. Enklast vore kanske att förse importörerna och producenterna, som ska försöka pricka rätt i den kravspecifikation som Systembolaget gjort, med de klockor man önskar förse produkten med när den hamnar på butikshyllan.
Enligt ett flertal vanligtvis välunderrättade källor, samt input från löparkollegor, är Piceatannol verksamt mot fetma – det är rent av så att ett glas rödvin efter träningsrundan gör gott mot oönskad övervikt. Något vi vinmakare anat i åratal.
För löpare, mot fetma
När vinproducenter marknadsför sina medaljer är än den ena än den andra tävlingen ”VM 
i vin” och/eller ”störst i världen” och allt har skett i ”konkurrens med världens bästa viner”. Sanningen är, att många tävlingar är snudd på skämt, medan andra är synnerligen seriösa. För producenter i Frankrike väger, med ögat på marknaden, Concours Agricole i Paris tyngst följt av Challenge International du Vin i Bordeaux. Glädjande för Château L´Arnaude – som efter ett silver följt av hattrick i guld i Paris ”bara” fick ett silver där i år (för rosévinet, vilket i och för sig var kul eftersom det var första gången man skickade in ett rosévin) – är att gården i dagarna och vid första försöket i Bordeaux fått guld för sitt Château L´Arnaude rouge (2010). Extra kul med tanke på att blott två rödviner från Côtes-de-Provence fick medalj (nämnda guld och ett brons).
Samtidigt som en stor del av Annandag Påsk ägnats åt att prova och i grunden analysera 19 anonyma vinrör – jo, vinerna har levererats i provrör – från Thorslundskagge och det forskningsprojekt
Felaktigt utpekad som kufbok
avseende svensk ek som just nu, i regi av nämnda Thorslundskagge, pågår som bäst, har DN en artikel om vad som tidningen anser vara smått konstiga böcker och kort sagt heter en av dessa böcker ”Identifying wood”. Å Thorslundskagges, partnern Örebro Universitet och vinifierat.se:s vägnar framföres härmed kraftiga protester mot att denna titel hamnat på listan över nördböcker. Skulle vi som försöker gå till botten med något så spännande som ekens innersta väsen vara några slags kufar? Skamligt påhopp.
Knappt har vi hunnit notera förre KMI:s, Sven Hirdman, syn på vad som är vad i världspolitiken och mänsklighetens historia förrän svensk nyhetsrapportering börjar tala om ”icke-demokratier”, alltså, får man förmoda, inte demokratier, men inte heller diktaturer, låt vara att allmän rösträtt och pressfrihet inte existerar, men diktaturer är det
inte fråga om, i teknisk mening. 1984 någon? Vidare uppmärksammar vi i vitisphere, att när nu USA ska ut och handla på spotmarknaden så kommer priset på de viner de köper från Argentina att gå upp. Hittills har de (nord)amerikanska producenterna kunnat handla vin skattefritt eftersom Argentina klassats som GSP, men nu har Obama ilsknat till sedan sydlänningarna vägrat betala 400 miljoner USD till företagen Azurix och Blueridge, som efter en tvist i Argentina av internationella domstolar fått rätt till pengarna. Noterbart är att USA är regionens San Juan största exportmarknad. Rimligtvis medför Obamas beslut, att argentinska viner blir dyrare i USA samtidigt som de amerikanska köpen av must och vin kommer att minska något, varmed priset sannolikt går ner något på billigt, argentinskt vin. Atom Heart Mother.
Här kan man se German Lyon berätta om årgången 2010 i Maipo Andes, den nya, Chilenska höghöjdsappellationen, i allmänhet och vinet Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon i synnerhet (10:an släpps i Sverige i dagarna – tips på kul provning: ställ 09 och 10 mot varandra och upptäck att det kan finnas stora årgångsskillnader även i Chile).
Interiör från Perez Cruz vineri i Maipo Andes