Twoson, Hanzon, Yamashta & jag

Det växte fram som en lös idé som tog sig allt fastare form när svenske vinnestorn Mats Hanzon och jag provade vin tillsammans på olika ställen ute i världen. Med tiden blev idén allt fastare i köttet och kom att bli Twoson.

Det hela är enkelt: Hanzon och jag åker till producenter som tillhör de bästa i världen och/eller är nykomlingar i toppen och fortfarande ganska okända. Vi provar igenom deras fat och väljer ut ett enda, som buteljeras på magnumbuteljer utan filtrering eller annan påverkan. De här magnumbuteljerna kan man sedan köpa genom att bli Twoson-prenumerant.

Visst, det kostar multum (vad trodde ni förresten?). Det görs blott mellan drygt 120 och 140 magnumbuteljer av varje vin och dessa förpackas om tre och säljs endast till 40 Twoson-prenumeranter. Med tanke på att vinerna verkligen är unika och riktigt bra (påstår jag ganska objektivt) kan man förmoda att de antingen blir en glädje att dricka för prenumeranterna eller så kan de sitta på dem några år för att sedan sälja dem med vinst.

Ni har förstått? Det är ett klipp för prenumeranterna… Vad får Hanzon och jag då? Tja, så många kronor blir det inte över till oss, snarast ingenting, men det här är vansinnigt kul och som det å andra sidan inte heller kostar oss något att glassa runt i de fina salongerna och spotta ut topproducenternas vin känns projektet helt ok. Dessutom lär vi säkert klura ut ett sätt att mjölka pengar ur varumärket Twoson när det är starkt nog.

Hur man blir prenumerant? Ett inbjudningsbrev går ut i dagarna, men man kan förstås också försöka kila sig in i gänget genom att snabbt kontakta info@twoson.se . (Om någon tid kommer även sajten www.twoson.se öppna, men då är det nog försent att bli prenumerant)

Avslutningsvis lite Stomu Yamashta att skölja ner tisdagsbluesen med (det står att ”Crossing the line” är med Steve Winwood, men det är Stomu Yamashta´s Go som spelar – däremot stämmer det att Winwood sjöng på den här konserten i Paris, f ö är det Pat Thrall som river av solot kompad bl a av Al di Meola) avseende Stomu stil 2 ska man ha lite tålamod i början).

Stomu stil 1
Stomu stil 2
Stomu stil 3

Journalistskribentkritikerreporterrecensent

Vilket är fel, att kalla vinkritiker för vinjournalister eller litteraturjournalister för litteraturkritiker? Ska alla, som inom filmkonstens värld, kanske kallas (film)skribenter? Och djupt i Goethes pudel: ska hov- och nöjesrapportörer som för den anakronistiska furstespeglingens patetiska arv vidare kallas reportrar?

Tisdagsblues
Tisdagsvin

KpbIM 2009

Hur var skörden på Krim 2009? undrar ni spänt och oroligt i er iver att tillgodogöra er än mer meningslös kunskap. Tja, skörden var ungefär som alltid, efter vad jag kunde utläsa när jag var där i veckan. Skälet till att det närmast krävs en naturkatastrof för att något ska märkas från ett år till ett annat är att odlingsdensiteten traditionellt är så låg och skördeuttaget så högt att druvornas potentiella aromer är snudd på obefintliga. Bortsett från Muskat och Traminer då.

Samtidigt ska tilläggas att en hel del har hänt här sedan jag senast var på plats, 1993. Bortsett från att planet från Kiev till Simferopol nu är en Boeing 737 och inget lite propellerplan så bärs det inte heller in vodka till cockpit och den här gången satt ingen blasé steward och läste porrtidning när man bordade planet och ingen försökte göra inbrott på hotellrummet.

På vinsidan har det på många håll investerats en del i utrustning, men inte i kunskap. Totalt sett är det dock uppenbart att det idag finns en begynnande marknadsinsikt som inte fanns för 15 år sedan och det är ingen vild gissning att vi det kommande decenniet kommer att få se en del gångbara produkter härifrån. Om jag jämför med Bulgarien, där jag arbetade mellan 2001 och 2007, har Ukraina en fördel i att det är bättre ordning på vinodlingarna här och det betyder mycket. I huvudsak är det här fråga om att dra ner på skördeuttagen och att göra kloka nyplanteringar med högre densitet och ett bättre sort- och klonurval. Och att avbryta meningslös gödning som den ofta rika jorden inte behöver.

Ukraine rocks

Un asado, un rosado y muchos tintos

Igår bjöds det på asado – argentinskt grillparty – och vin på Finca Terrada. Bland de inbjudna fanns flera vinmänniskor så det gällde att vakta sin tunga under den utmärkta blindprovningen, som trots allt innehöll ett och annat blott halvbra vin, som nyss nämnda personer kanske var ansvariga för. Bland gästerna återfanns Karim Sassie (Altocedro), John du Monceau (Atamisque), Daniel Pi (Trapiche), Diego Benegas (Algodon), Celine Terrier (Dominio del Plata) och Philippe Rollet (Alta Vista) och bland vinerna som provades återfanns, till exempel, Carinae 04, Alta Vista single vineyard Serenade 05, Terrada 07, Achaval Ferrer 04, El Galgo 04, Cuvée Los Andes 05, Trapiche Iscay 04, Calvulcura 04, Tobanera Pinot noir 04, Antacura 05, Atamisque rosado 09, diverse viner från Altocedro samt utbölingarna Vigna San Pedro Cabo de Hornos 04 och L´Evangile 01.

Om någon funderar över vad poängen är med att rabbla upp alla de där vinerna så finns det ingen poäng med det.

Om någon funderar över eventuella slutsatser från provningen eller om någon undrar över vilket vin som var bäst så kan man sammanfattningsvis säga, att det är påtagligt hur frukt från svalare lägen som Uco Valley sticker ut (på ett positivt vis), att det finns en lika påtaglig skillnad mellan de tre – fyra stilar som nu laboreras fram i Mendoza ( en traditionell med mycket ek, typ 18 månader i franska fat, en modern med mer tydlig frukt och integrerad ek, en modern med mycket mocca och choklad från ekstavar och spån och en nyklassisk med uttorkad frukt till följd av mikro-oxigenering och alltför lång tid i alltför lätt rostade franska fat) och, avslutningsvis, att det är kul att se vinnäringen och – stilarna i Mendoza utvecklas hela tiden (bortsett från vinproduktionen i sig har området på bara något år utvecklats till att vara riktigt turistvänligt, vilket inte tidigare varit fallet).

Bästa vinet? L´Evangile 01.

Modernt, fruktdrivet argentinskt vin

Modernt argentinskt vin i den lite stramare skolan

Vinets outgrundlighet

Varför dras så många med starkt självhävdelse- och besserwisserbehov till vinets värld? Alla dessa gamla ordningsmän i skolan, vars utmärkande drag är – bortsett från grov självöverskattning och bristande självinsikt – att de försöker hävda sig på den inte fullt kunniges vis: genom att märka ord och notera varje misstag begånget av andra och framförallt av någon i vilkens position de skulle vilja vara.

Petrus 1982

Grattis du som har så mycket flis att du kan sprätta runt och köpa Petrus 82 för tjugofemtusen pannan. Det är ett mycket bra vin. Men om du inte redan har koll så är såväl Château Latour som Château Chéval-Blanc och Château Trotanoy från 1982 minst lika bra. Jag hoppas att du lyckas köpa dem nästa gång och kan rekommendera en jämförande provning som du bjuder in mig till.
vinauktion