Un asado, un rosado y muchos tintos

Igår bjöds det på asado – argentinskt grillparty – och vin på Finca Terrada. Bland de inbjudna fanns flera vinmänniskor så det gällde att vakta sin tunga under den utmärkta blindprovningen, som trots allt innehöll ett och annat blott halvbra vin, som nyss nämnda personer kanske var ansvariga för. Bland gästerna återfanns Karim Sassie (Altocedro), John du Monceau (Atamisque), Daniel Pi (Trapiche), Diego Benegas (Algodon), Celine Terrier (Dominio del Plata) och Philippe Rollet (Alta Vista) och bland vinerna som provades återfanns, till exempel, Carinae 04, Alta Vista single vineyard Serenade 05, Terrada 07, Achaval Ferrer 04, El Galgo 04, Cuvée Los Andes 05, Trapiche Iscay 04, Calvulcura 04, Tobanera Pinot noir 04, Antacura 05, Atamisque rosado 09, diverse viner från Altocedro samt utbölingarna Vigna San Pedro Cabo de Hornos 04 och L´Evangile 01.

Om någon funderar över vad poängen är med att rabbla upp alla de där vinerna så finns det ingen poäng med det.

Om någon funderar över eventuella slutsatser från provningen eller om någon undrar över vilket vin som var bäst så kan man sammanfattningsvis säga, att det är påtagligt hur frukt från svalare lägen som Uco Valley sticker ut (på ett positivt vis), att det finns en lika påtaglig skillnad mellan de tre – fyra stilar som nu laboreras fram i Mendoza ( en traditionell med mycket ek, typ 18 månader i franska fat, en modern med mer tydlig frukt och integrerad ek, en modern med mycket mocca och choklad från ekstavar och spån och en nyklassisk med uttorkad frukt till följd av mikro-oxigenering och alltför lång tid i alltför lätt rostade franska fat) och, avslutningsvis, att det är kul att se vinnäringen och – stilarna i Mendoza utvecklas hela tiden (bortsett från vinproduktionen i sig har området på bara något år utvecklats till att vara riktigt turistvänligt, vilket inte tidigare varit fallet).

Bästa vinet? L´Evangile 01.

Modernt, fruktdrivet argentinskt vin

Modernt argentinskt vin i den lite stramare skolan

Vinets outgrundlighet

Varför dras så många med starkt självhävdelse- och besserwisserbehov till vinets värld? Alla dessa gamla ordningsmän i skolan, vars utmärkande drag är – bortsett från grov självöverskattning och bristande självinsikt – att de försöker hävda sig på den inte fullt kunniges vis: genom att märka ord och notera varje misstag begånget av andra och framförallt av någon i vilkens position de skulle vilja vara.

Petrus 1982

Grattis du som har så mycket flis att du kan sprätta runt och köpa Petrus 82 för tjugofemtusen pannan. Det är ett mycket bra vin. Men om du inte redan har koll så är såväl Château Latour som Château Chéval-Blanc och Château Trotanoy från 1982 minst lika bra. Jag hoppas att du lyckas köpa dem nästa gång och kan rekommendera en jämförande provning som du bjuder in mig till.
vinauktion

Cru Bourgeois remake 2010

I februari 2007 gick den gamla Cru Bourgeois – klassificeringen i Bordeaux ur tiden. Sedan dess har, i alla fall enligt egen utsago (pressmeddelande idag), l´Allicance des Crus Bourgeois du Medoc arbetat på att få fram en ny modell för Cru Bourgeois. Under det senaste året har även folk från det franska jordbruksdepartementet varit delaktiga och nu är det dags för en ny version.

Alla (oklassade)egendomar i Medoc kan anmäla sig och sina viner som pretendenter på den nygamla klassificeringen. Urvalet kommer att baseras på en oberoende bedömning av respektive egendom (baserad på egendomens egna uppgifter, kontrollbesök och transparens så man kan följa vinets ursprung tillbaka till druvrankan). Varje år ska också producentens vin godkännas i en blindprovning där ”vinproffs från Bordeaux” ingår.

Om det låter som en mix av gamla och framförallt nya AOC/AOP-förfarandet? Visst gör det det. Hursomhelst så kan man få använda nygamla Cru Bourgeois från och med 2010 på årgången 2008 och framåt.

crus-bourgeois

Suze 120 år

Den klassiska aperitifen Suze firar 120-årsjubileum i år. Fördrinkar av den här typen – bittersöt och med inslag av gentianarot – är tydligen ingenting för oss, eller snarare er, svenskar (jag avviker från mängden; jag dricker mer än gärna Suze). Många har försökt slå ett slag för Suze, Lillet och andra liknande drycker i Sverige, men det är stört omöjligt att få någon fart på affärerna.

Kan det vara så enkelt att ingen tycker om dem eller kanske vet man inte riktigt när man ska dricka den här typen av vätskor? En Suze är en bra aperitif när man egentligen inte ska dricka en aperitif (läs champagne), alltså när man bara ska ha en liten matlagningsdrink. För att nu inte tala om hur bra det smakar en sommareftermiddag när de andra dricker ytterligare en kaffe eller en taskig öl typ Heiniken.

Suze

Lennart Granqvist i San Fransisco

Där satt jag i solen på Union Square och stirrade med lika delar be- och förundran på den gigantiska julgranen och dess basketbollsstora kulörta kulor, när Lennart Granqvist plötsligt slog sig ner vid bordet intill. Vilket sammanträffande! Två vinvästgötar på Union Square, samtidigt, på Thanks giving av årets alla dagar.

Just som jag skulle småropa ”Lennart!” så där småpatetiskt som man ropar när någon oväntat dyker upp, hindrades jag av ett tvivel grundat på 1. Lennart var klädd i träningsoverall och 2. han stirrade ordlöst på mig som om jag inte var jag. Kanske var det ändå inte Lennart (det otäcka alternativet till detta skulle vara att jag inte var jag)?

När ”Lennart” plötsligt började bräka på amerikanska med sitt bordssällskap insåg jag att detta inte kunde vara Lennart: vi västgötar kan förvisso mycket, men vi kommer aldrig att tala vare sig en annan dialekt eller ett annat språk utan att vår vackra intonation bryter igenom.
Saken är alltså den, att Lennart Granqvist har en träningsoverallklädd dubbelgångare i San Fransisco.

(Lennart ska nu inte alls vara ledsen för det. För egen del har jag och min namne Lars Torstensson (med två s) det värre: jag är vinmakare och han är aktiv helnykterist och båda skriver vi.)

VinContoret
Inte jag