I ett slag har en sedan länge och på olika håll känd mygga och ett känt virus blivit syndabock för ett utbrott av mikrocefali i ett enda land, Brasilien. Samtidigt är det väldigt tyst om det tillväxthämmande bekämpningsmedel som används mot den smittspridande myggan. I just Brasilien.
Det finns ett antal Aedes-myggor av vilka kanske Aedes aegypti är den mest kända. Det de har gemensamt är att de sprider sjukdomar som dengue-feber, zika-viruset och gula febern. Som andra myggor frodas de där det finns stillastående vatten. I septitankar, gamla bildäck, lugna dammar, vattentunnor.
Dengue-febern är känd sedan sekler och anses ha blivit ett världsomfattande problem under förra seklets andra hälft. Hur den yttrar sig varierar men vanligtvis är den inte farlig förutsatt att den smittade får relevant vård. Sjukdomen zika yttrar sig på ett likartat vis. Zika-viruset identifierades redan 1947. Då i apor i Uganda. Några år senare i människor i Uganda och Tanzania. Sedan dess har den påträffats på olika håll i världen.
Mikrocefali innebär att barnet inte utvecklas som det ska och är vanligtvis ärftligt betingad men kan enligt Socialstyrelsen ha andra orsaker som att fostret utsatts för ”alkohol eller andra hjärnskadande kemiska ämnen”.
Det är alltså först de senaste två-tre åren det sedan länge kända zika-viruset satts samman med mikrocefali. Samtidigt sammanfaller det med att man inte minst i Brasilien börjat bekämpa myggorna med pyriproxyfen. Ett medel som bland annat tillsatts vattentäkter i landet. Det sista är – i låga doser – godkänt av WHO. Och nu börjar det bli lite komplicerat att reda ut saker och ting.Medlet pyriproxyfen säljs som så många andra bekämpningsmedel under flera namn och med lätt förändrade formler. I grunden handlar det om samma gift och det fungerar på samma vis. Pyriproxyfen är även känt som Nylar och Cyclio. Till exempel. Och medan varumärket SumiLarv i sin reklam pekar just på att det går att tillsätta dricksvatten varnar Nylar för ”spridning i miljön” och påpekar att medlet är så giftigt att den som hanterar det varken får äta, dricka eller röka under arbetet. Det sägs också att medlet är synnerligen giftigt för vattenlevande djur och att dess effekter kan vara långvariga.
Återigen, koncentrationerna av giftet kan variera liksom de individuella varumärkenas sammansättning men det är i grunden samma tillväxthämmande gift.
I spåren av den hysteri som nu utbrutit sprutas det myggbekämpningsmedel som aldrig förr i Brasilien. Men är det verkligen rätt väg att gå om det är mikrocefali som är problemet? Det verkar som att det den som ska till OS i sommar framförallt ska oroa sig för inte är myggorna utan kranvattnet.
Vi inledde med ett exempel på ett rent och tämligen enkelt vardagsvin där rättfram frukt ska spela huvudrollen: Domaine de Brescou ”Carisma” 2013 (finns i bs för den som är intresserad, nr 79021, 89 sek). Därefter jämförde vi Rioja-vinet 
Bland de viner vi jämförde fanns Clos Dière (som hette Clos Dière cuvée I 1988 – 2001 och som jag skapade och gjorde fram till årgången 2004) från 1989, 1990 och 2000. Det första vinet var som väntat både enklare, ljusare och klenare än det följande året. Den stora skillnaden vi kunde utläsa där berodde till del på bättre hantverk men mest på att uttaget i vingården mer än halverats. Det var för övrigt årgången 1990 som kom trea i GaultMaillus vinolympiad och därmed satte vinet och i viss mån dess upphovsman på kartan. Berättade med anledning av det sista att detta inte sågs med blida ögon av alla grannar. Hade rent av besök från INAO:s lokala representant och PR-organets för Côtes de Provence ordförande som ville få mig att sluta med ren syrah, grönskörd, gallringsbord och nya ekfat – sådant som vi haft mage att lägga oss till med (att vi satte oss i konversion till ekologisk odling 1991 gjorde inte saken bättre). Årgången 2000 har alltid åkt lite berg- och dalbana och just den här dagen var den väldigt mycket ”kaffe”. Detta kunde dock inte dölja det faktum att vi här hade det tveklöst djupaste och mest komplexa Clos Dière-vinet. Någon hemlighet finns inte avseende det: allt beror på att odlingen då kommit i full harmoni efter att inte ha götts på nästan tio år men däremot plöjts och i övrigt skötts på att klokt vis (om jag får säga det själv). Uttaget år 2000 var nere på cirka 18 hl/ha på rankan.
Vad händer? undrar nu den vetgirige HR.en som inte varit på apoteket för att köpa magnecyl på senare tid. Jo, så här är det: Idag gick er utsände i de intet ont anandes fädernas trygga och rosenskimrande värld tillsammans med sin lilla dotter till apoteket för att köpa magnecyl. Väl på plats i butiken gick allt väl fram till dess ekipaget anlände till kassan för att gör rätt för sig. Där! Där hade apoteket förrädiskt och rent av djävulusiskt placerat en särskild reklamhylla för Alfons Åbergs hudvårdsprodukter, schampo med mera! Man kan ju göra i brallan för mindre och dottern, hon blev jätterädd.
Mousse!”, ”Prosecco för fascister, Mousselini!”, ”Populäraste Disney-figuren i Champagne? Mousse Pigg!”. Ja, så där höll det på ett tag innan hon slutligen hasplade ur sig ärendet ”Du måste bara säga ja till att vara programledare för ’Kock på styva linan’! Kostnaden är inte en issue, fattar du, kostnaden är inte en issue, du kan få pröjset till Jungfruöarna om det är där skon klämmer…” Kommen så långt i sina övertalningsförsök blev hon avbruten av Marie Ledin som ringde och berättade att juryn i år bestämt att ge mig ett extra Polarpris för lång och trogen tjänst i det tysta. Kul, så klart. Dock oroande att de inte sa något om mitt pris på Rapport i morse.
Méthode rurale eller méthode ancestrale skulle kunna översättas med ”bonn-metoden” respektive ”gammaldags metoden” och anses rent allmänt vara de mousserande vinernas urmoder. Till skillnad från méthode traditionelle, alltså den som används i bland annat Champagne och där vinet jäses två gånger (först en fullgången jäsning i tank, som sedan följs av en igångsatt andra jäsning i flaskan), sker allt i ett svep när vi talar om den ursprungliga metoden. Kort sagt startas jäsningen i en tank och när runt 20 g socker återstår flyttas det jäsande vinet till flaska och får jäsa färdigt där. Resultatet är ett mousserande vin med lägre tryck än till exempel en champagne.
förstod inte alltid läsaren att det var en litterär klassiker hen tog sig igenom men alldeles oavsett det så gjorde hen de facto det, tog sig igenom en klassiker, och det gällde även de mer illitterata, de som aldrig nändes öppna en bok men väl ett seriemagasin. Idag har de där alstren gått ur tiden och de tecknade klassikernas mantel bärs istället av mangafolket och sådana som 
