PS Färgen på rosévin: svavlet för tusan!

Skam till sägandes glömde er utsände i de orangeskimrande rosévinernas föråldrade värld en ack så viktig detalj avseende rosévinernas färg (läs här om rosévinernas färg). Hur kommer det sig, måste en eller annan vaken HR ha frågat sig, att äldre roséviner tenderar att få en högre färgintensitet medan rödtjut ljusnar? Jag menar, antocyaner som antocyaner!? lade kanske HR:en för säkerhets skull till som om den tillfrågade var ett riktigt dumhuvud.IMG_2132Ja, med tanke på det där fräcka tillägget förtjänar egentligen frågeställaren inget svar men då fräckheten är ett diskutabelt fantasifoster hos svaranden själv skulle det vara djupt orättvist att inte svara på frågan om rosévinernas med tiden allt högre färgintensitet, detta inte minst med tanke på den teaser som återfinns i rubriken och som bjuder in till en annan fråga: Vad menar du, påverkar svavlet rosévinets färg?IMG_2129

Ja, det är så det är. Svavlet har en direkt inverkan på rosévinets färg. Rent krasst kan man dra iväg färgen åt det ljusare hållet genom att tillsätta mer svavel. Allteftersom det fria svavlet binds i vinet blir färgen mer påtaglig. Med andra ord sticker rosévinernas färg iväg åt orange och rent av brunt med tiden men samtidigt tilltar den också i styrka. Så när vinifierat påstod att hela färgskillnaden mellan de båda flaskorna på bilden kom av årgången och att den yngre fått sig mer gröna druvor till livs så var det inte hela sanningen. Den mörkare flaskan var de facto något ljusare i sin, om uttrycket tillåtes, grönaste ungdom då det fria svavlet kanske låg uppemot 30 mg/l jämfört med halten som nu, flera år senare, sjunkit till < 10 mg/l. (OBS! 25-30 mg/l är en ”normal-låg” nivå, de flesta lägger sina roséviner runt 45-50 mg/l fritt svavel i samband med buteljeringen)

Cowboy Junkies!

#TWWD: resumé

En gång om året arrangerar importören Terrific Wines en #TWWD. Åren 2012-14 stod det för Terrific Women Winemaker’s Day. Från och med i år utläses betydelsen Terrific Wines’ Wine Day. Ändringen kommer sig av att man redan från början bestämde sig för att byta tema efter tre år. En annan nyhet sedan premiären 2012 är att ”vindagen” numer arrangeras både i Stockholm och på Ästad Vingård utanför Varberg . Här följer en kort resumé från årets båda #TWWD.FullSizeRenderPå Ästad inleddes programmet lördagen den sjätte februari med en presentation av gårdens eget vin. Besökarna fick tillfälle att prova ”andra-vinet” från 2014, ett torrt och lätt ekat vin på solaris. Som jag själv är konsulterande vinmakare och är hyggligt ansvarig för hurudant det är vill jag inte säga mer än att det var riktigt bra.IMG_0576

Efter denna lokala kick-off avlöste så de tillresta vinmakarna varandra i en rasande fart ända tills det på kvällen var dags för en ”winemaker’s dinner” med flera producenter närvarande. Ästad Vingård satsar från och med i år stenhårt på att utveckla sin restaurang och sin vinbar. Av maten att döma den här kvällen är de på god väg att etablera sig som finkrog.IMG_0594

På söndagen for vinmakarna med Blå Tåget till Stockholm. En resa där de fick tillfälle att vid sittande bord med vit duk serveras klassisk räkmacka och nubbe av den trevliga personalen.IMG_0621

Medan #TWWD på Ästad var öppen för alla med rätt ålder var dagen i Stockholm, påföljande måndag, inriktad på ”branschen”. Precis som på Ästad gavs tillfälle att prova viner från de tillresta vinmakarna och att prata med desamma (vinmakarna alltså). Den som ville kunde höra Isabelle Ogier från Domaine de Nalys tala om mikrolägen i Châteauneuf-du-Pape och vikten av att välja rätt rotstock. IMG_0631Marco di Giulio på Girard gav oss en lektion i Petite Sirah (flaskan nedan dock en bordeauxblend från Marco).IMG_0617 Dorli Muhr berättade hur man gör premium-syrah i Österrike. IMG_0638Philippe Guillanton från Château Margüi talade om eko-odling i olika varianter och om trender i Sydfrankrike.IMG_0600 Laure Poisson (Les Vignerons de Tavel) visade på variationer i färg och aromer mellan olika år och lägen i rosévinernas hemland Tavel. IMG_2138Miguel Merino underhöll med några väl valda ord om mazuelo i Rioja.IMG_0598 Via länk från Swartland gav oss Andrea Mullineux senaste nytt och allt vi i övrigt behöver veta om syrah i Sydafrika. IMG_0633Sist men inte minst talade er utsände i de föredragande vinmakarnas pratglada show-off-föreställningsvärld om carignan och syrah.IMG_0630Enligt uppgift återkommer #TWWD som #TWWD2017 om ganska precis ett år, närmare bestämt första helgen i mars 2017 (om tilltänkta lokaler är lediga, i annat fall kan dagen komma att flyttas en vecka åt endera hållet, vilket, vilket den vakne HR:en redan listat ut, innebär framåt eller bakåt).IMG_0595

Gravity (spelad på den snyggaste stratan hitom Rory Gallagher)! Mayer-bonus för er som tycker om en slow blues.

 

Ät & se London från ovan

Slå två flugor i en smäll: ta en titt på London från ovan och ät gott. Var? undrar HR:en medan den mer nervöst lagde HR:en undrar Var? Var? Varvar? Var?!. Jo, på Sushisamba i London.IMG_0751Det där sistnämnda kan tyckas överflödigt som information då det ligger i sakens natur att det underlättar att vara på plats i London om man ska ta sig en titt på staden, även om det, som här, påstås ske från ovan. Dock är det så att Sushisamba även finns i några andra häftiga städer så det gäller att åka till rätt Sushisamba för den som både vill äta på Sushisamba och se London från ovan. Nog av! Adressen är 110 Bishopsgate eller som man också kan säga mitt i smeten. Ja, i London då.IMG_0753

Sushisamba bjuder på utsökt mat som hämtat sin inspiration i Japan, Brasilien och Peru och det är så gott så gott. Dessutom väldigt professionell och trevlig service och viner i de flesta prisklasser.IMG_0754

Jo, just det: Sushisamba ligger på våning 38 och hissen dit upp låter dig se ut över London, eller, om du skulle föredra det, den försvinnande gatan nedanför, medan du i rejäl fart skjuter iväg upp till våning 38. Bara det värt besöket. Rekommenderas synnerligen varmt för den äventyrlige finsmakaren.IMG_0761

Londonmusik: 1, 2, 3, 4, 5.IMG_0772

Rioja & Climax

När gamla, ärevördiga Bodegas Franco-Españolas viner återlanserades i Sverige för några månader sedan var gensvaret fantastiskt. Så förvånansvärt var nu inte det. Vinerna är bra i sin genuint klassiska (och rena) stil och vinkonsumentens intresse har inte bara i Sverige utan också globalt flyttats från uppblåsta muskelpaket till viner med personlighet och tydligt ursprung. Kort sagt älskar vinkonsumenten återigen att botanisera och att känna skillnad.12647231_607818489359226_6397712921749853816_nBland många som snabbt lyfte fram Franco-Españolas viner fanns magasinet Munskänken. När en tidning hajpar ett vin kan det ha väldigt olika effekter. En del hissar så många produkter att genomslaget av ett fynd uteblir. Andra är mer sparsmakade och då händer det desto mer när fyndstämpeln plockas fram. Munskänken tillhör den senare kategorin och när magasinet fyndade tre av fyra viner och gav det fjärde ”mer än prisvärt” lät inte reaktionerna vänta på sig och närmast per omgående tog vinerna slut i det svenska lagret och nästan lika snabbt var det jul, vilket innebar att det tog lite tid innan lagren kunde fyllas på. Men nu är det gjort! Och för att fira denna tilldragelse har importören Terrific Wines bett de slipade ynglingarna på Pinyin Studio i Peking att sätta ihop en slags annons, som publiceras härintill.12647231_607818489359226_6397712921749853816_n

Vinerna? 1. Rioja Bordón Reserva 2009, nr 2726, 95 sek (klassisk reserva i högform till en prislapp som tarvar en skämskudde om man ska kunna säga det högt). 2. Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 sek (mer vinklassicism, Rioja-kvintessens på butelj som tar dig rakt in i den spanska vinhistorien och det än en gång till ett skamligt lågt pris, kort sagt ett stycke vinhistoria och ursprung du inte har råd att sitta utan). 3. Viña Soledad Tete de Cuvée Reserva 2005, nr 75639, 149 sek (en livfull, vit tioåring för 149 pix? seriöst? det är som att stjäla godis från spädbarn! synnerligen intressant och personligt vitvin som stammar från den gyllene epoken när vitviner av det här slaget kunde se dagens ljus och med framgång lanseras på en lika häpen som förtjust världsmarknad).

Två sidor av Climax Blues Band: Å ena sidan, å andra sidan.

Rosévinets färg

När Sverige för några år sedan träffades av den internationella rosévinsvågen kom utbudet att domineras av inte sällan obalanserade, orena och kraftigt färgade viner med röd eller blåröd nyans. Vinerna kom från Nya världen och snart sagt hela Europa utom Provence, rosévinets hemvist före alla andra. Några av oss ropade då på renare produkter med balans och inte minst fler ljusa roséviner med mer elegans och så klart rosé från Provence. Efter några säsonger fyllda av rödrosédrickande blev vi bönhörda. Men nu slog pendeln åt andra hållet. Plötsligt var det bara ljus rosé som gällde, det påstods till och med att färgen avgör ett rosévins kvalitet: ju ljusare desto bättre. Ack, man tar sig för pannan!IMG_21321. Rosévinets färg kan skapas på många vis. Den som väljer att arbeta med färgrika druvor och att låta dem macerera med skalen får mer färg än den som arbetar med mindre färgrika druvor som pressas direkt som ett vitvin.IMG_2138

2.Direktpressning kan resultera i önskad färg eller inte. Vinet kan rent av bli för ljust. Sker det måste det balanseras med en skvätt mörkare vin. Omvänt kan den som macererar hårt behöva göra sitt vin ljusare. Det sker med hjälp av ett ljusare vin eller hårt filtrering, kanske rent av klarning med aktivt kol.IMG_2129

3. Vad blir bäst? Helt klart sitter inte vinets kvalitet i färgen. Det finns bra och dåliga roséviner i alla kulörer. Jag skulle säga att bäst blir de roséviner som är minst krystade och påverkade. Därför är det bra att ha en plan för hur just ditt vin ska göras och hur det ska bli. Inte sällan har man druvor med olika mycket färg att arbeta med, de är också olika lätta att laka aromer ur och som om inte det vore nog varierar färgens beteende från år till år. I de lägena väljer den vakne producenten att macerera en del av skörden och direktpressa resten och sedan sätta ihop de olika delarna. Kvalitetsroséer görs oftast på det viset. Kanske är en liten del av volymen dessutom jäst i ekfat. Ingen enskild enkel jäst tillåts dominera såvida den inte är tämligen neutral och släpper fram druvan. Enskild karakteristika skapas med hjälp av rätt druvmix. Ett exempel: ta ett klassisk ”Rosé de Provence” på grenache och cinsault och tillsätt 20 procent syrah och du får ett helt annat driv i frukten och på gott och ont en annan stil på ditt vin.IMG_2132

4. I rosévinernas Mecka, Tavel, säger regelverket att ett rosévin inte får vara för ljust. Har precis varit och tittat till Les Lauzeraies från 2015. Det är den ljusaste varianten sedan 2010. Och det ligger på gränsen till att vara för ljust enligt regelverket – men det är inte särskilt ljust jämfört med ett Rosé de Provence.IMG_2129

Titta på bilderna i det här inlägget, av dem framgår färgskillnaden mellan 2015 och 2011, mellan olika roséviner från samma producent (Les Vignerons de Tavel). Skälet till att just Les Lauzeraies blivit ljusare är i grunden att vinet sedan skörden 2014 är ekologiskt. Det har gjort att vi fått byta ut vissa fält som vi tidigare arbetade med och att druvkompositionen ändrats en aning (lite mer gröna druvor i mixen nu – och ja, gröna druvor ingår till del i de flesta kvalitetsroséviner). Resultatet är ett på naturlig väg ljusare vin med betydligt mer mineralitet samtidigt som vi lyckats behålla den tilltalande frukten (se ovan om syrah…).IMG_2138

5. Säger nu de här färgskillnaderna i bildbevisen något annat än att vinet blivit ljusare? Nej. Man måste smaka på vinet för att upptäcka den ökade mineraliteten och att vi åter dragit vinet mot mer elegans och en lite stramare frukt som samtidigt lösgörs tidigare på säsongen genom den aningen ändrade druvmixen – detta med det tidiga lösgörandet är inget vi medvetet sökt men som underlättar för konsumenten eftersom Les Lauzeraies traditionellt haft en tendens att visa sin bästa sida första halvvägs eller längre in i den nya säsongen. Att vinet nu öppnar sig lite tidigare gör att den svenska importören bestämt sig för att släppa på den nya årgången redan i april i år. (Årgången 2014 är annars på Tavel-vinernas speciella vis fortsatt utmärkt så här i inledningen av andra året efter skörden: finns här.)IMG_2140

Sist men inte minst. Den glada damen på bilden heter Vanessa Riou och är vinmakare på Les Vignerons de Tavel och vinet hon viftar med är Les Lauzeraies från 2015 – snart i en butik nära dig, bärandes på ett löfte om sol, vår och sommar.

Beck & Hammer.

Äntligen! En ukrainsk vittoffel!

Efter år av sorgesamt sökande har er utsände i de ukrainska vittofflornas bländande vardag äntligen åter fått känna glädjen av att stå öga mot öga, eller nåja öga mot doja, med en tvättäkta ukrainsk vittoffel – till råga på allt dessutom en ny slags sporttoffla! Denna lyckliga tilldragelse skedde i en flygplatsbuss som tog passagerarna från terminalen i München till det väntande planet. Självklart infann sig osökt en obetvinglig lust att tala med toffelns herre. Dock visade toffelhjälten att han inte var på prathumör och även om han var det talade han ett obekant tungomål varför gesten att le, tala och peka på tofflorna blev aningen fel. Icke desto mindre förty: en ukrainsk vittoffel var det, till råga på allt i ett tidigare aldrig skådat, modernt sportsnitt. Vi tackar toffelguden för denna gåva!IMG_0694Gerry Leonard.

Förbud mot nya godisrecept!

Nu har det igen! Den här gången är det Basset’s som pådyvlar oss godiskonnässörer ett av oss icke efterfrågat nytt recept innebärande att smågodiset ändrat karaktär och tagit av i en riktning som går stick i stäv med vi konsumenter vill ha. Kort sagt har Basset’s förstört sina vingummin.IMG_0698 Förra gången var det Malaco som körde sina snablar i botten och nu är det alltså Basset’s som ödelägger sina vingummin. Det måste bli ett slut på de här övergreppen på god smak och de här angreppen på allt som heter ordning och reda! viniferat kräver ett omedelbart förbud mot nya godisrecept! Den som vill förändra smaken på ett godis ska vara tvungen att först få till en folkomröstning som måste utfalla till producentens fördel för att denne ska få ändra på ett existerande godis – undantag från detta kan få förekomma i ömkande fall som lakritsbåtar utan stuns och alltför syrliga, gula tabletter i Piggy eller Skittles som den utrikiska kopian så korkat kallas. Den som bryter mot det nya förbudet och ändrar ett recept utan föregående seger i en folkomröstning ska efter lämplig tid på tukthus dömas till tre års samhällstjänst varefter den kan anses ha sonat sitt brott. Ett varningens finger dock: återfallsförbrytare på området nya godisrecept ska dömas till livstids tukthus på vatten och stunslösa lakritsbåtar.PiggyKC. PG. DB. Samt sorgesam förändringsmusik som väl illustrerar känslorna hos den som utsätts för ett oönskat nytt godisrecept.

Montagnymumma

Skrev i samband med skörden 2014 om att Françoise Feuillat-Juillot gick i taket av lycka över sin inte närmast utan alltigenom perfekta årgång (läs här). Er utsände i de översvallande vinmakarna vidlyftiga värld fylld av pinsamma glädjeskutt och andra osofistikerade rus av lycka var inne på samma spår: 2014 var på många håll i Frankrike unikt för vitvinerna. Samtidigt ställer ett sådant år stora krav på vinmakaren: ve den som inte levererar seklets vin! Françoise, hon lever upp till de högt ställda förväntningar, kan vi konstatera nu när det är dags att i Sverige lansera årgången 2014 av Montagny 1 er Cru ”Les Coères”. Finns inte så mycket mer att tillägga. Upplev vinet istället. Ett fynd för sina i sammanhanget fjuttiga 169 kr: Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2014, nr 2812. I en butik nära dig (och i ett beställningssortiment i din dator) gissningsvis nästa vecka (i skrivande stund finns några flaskor från 2013 kvar i butikerna).IMG_1291

Klassiker med Jeff Beck.

Koppar & vin

Häromdagen publicerades i olika editioner en TT-artikel om eko-viner och hur miljövänliga de egentligen är. Ett flertal HR:are och andra har med anledning av artikeln hört av sig med några frågor om framförallt koppar i vinodlingen och för att bara behöva svara en gång kommer responsen från er utsände i de besprutade vinmarkernas dimhöljda värld här på vinifierat.IMG_0495Som tidigare påpekats är ett återkommande problem i vindebatten att allt så lättvindigt blir svart eller vitt. Till och med då professorer uttalar sig. Det är lite skumt det där för i botten brukar fundamentalistiska uttalanden grunda sig på osäkerhet och bristande kunskap. Hursomhaver, i artikeln går någon till storms mot koppar i vinodlingen och menar att syntetiska bekämpningsmedel alltid är bättre än tungmetallerna i ekologisk odling och vips så är det svart och vitt så att eko-odlingen är direkt skadlig för miljön.

Om vi nu lugnar ner oss lite och tittar på fakta så ser det ut ungefär så här:

1.Ja, ekologisk odling är inte så bra som folk i allmänhet tror och ja bekämpning av mjöldagg med kopparbaserade medel är ett måste för den som odlar ekologiskt (eller biodynamiskt eller natur) – glöm det där med att man aldrig besprutar eller att man inte använder gifter i eko-odling; det ligger i sakens natur, om uttrycket tillåtes, att bekämpningsmedel allt som oftast är av giftig art. Slutligen: ja, användandet av koppar är ett problem och utgör en risk både för bristande biologisk mångfald i odlingen och direkt döda jordar.

2.Nej, det ovanstående innebär inte att de ekologiska odlarna sprutar koppar i besinningslösa mängder eller att de inte är måna om sina jordar och den biologiska mångfalden. Det går inte att skilja på ekologiska (och biodynamiska och natur) och konventionella bönder så lätt. I samtliga läger förekommer seriösa och skickliga odlare liksom mot miljön om inte hänsynslösa så i vart fall nonchalanta och i största allmänhet mindre skickliga och kunniga odlare. Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.IMG_2038

3.Skälet till att man använder koppar i för övrigt inte bara ekologisk (och biodynamisk och natur) odling utan i förekommande fall även i konventionell odling är att det inte finns några andra kontaktverkande medel som är verksamma mot mildiou (Plasmopara viticola). Många arbetar på att ta fram ett fungerande skydd (läs till exempel här om försöken med sniglar) men där är vi inte ännu. Den som vill undvika koppar i marken kan inte vara ekologisk (eller biodynamisk eller natur). Samtidigt förtjänar det att påminna om det som punkten två avslutades med ovan: Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.

4.Kan man lita på ekologiskt alls? Ja, det kan man och det är inte så att det är förkastligt i sig, på samma sätt som man inte kan döma ut alla konventionella odlare eller biodynamikerna eller naturvinsproducenterna. Det handlar inte om etiketter utan skicklighet och individuella målsättningar och ansvarstagande hos de enskilda producenterna.

5.Men är då alltid eko rätt? Nej, det är det inte och ”eko” är en mycket grov kategorisering. Alltfler blir idag ekologiskt certifierade därför att det hjälper dem att sälja vinerna. Men samtidigt som de då går över från handelsgödsel och syntetiska bekämpningsmedel till ekologisk fårdynga och bland annat kopparbaserade medel fortsätter de övergöda och överbevattna i syfte att ta ut stora skördar för att kunna sälja billiga volymviner, något som tvingar dem att bespruta hårt och därmed överanvända koppar på ett för miljön skadligt vis. Vi är alltså tillbaka där vi alltid hamnar: undvik de billigaste vinerna så ökar du chansen för att din producent arbetar miljö- och människoklokt – om inte annat så av den enkla anledningen att den har råd att göra det.IMG_1651

6.Det finns (europeiska) regler för hur mycket koppar man får använda varje år och ramregeln gäller alla odlare oavsett etikett. Behovet av de här medlen varierar från växtplats till växtplats och från år till år. Därför tillåts också kvantiteten använd koppar variera från år till år. Skickliga odlare använder inte maxdosen ens nederbördsrika år. Mindre skickliga odlare har en tendens att använda maximal mängd varje år och ibland hjälper inte ens det: de får dessutom dras med minskad och försämrad skörd till följd av de mjöldaggsangrepp de inte klarat av att stoppa eftersom de besprutat vid fel tillfällen och/eller inte arbetar med en adekvat gödning och gallring av rankorna. Den sistnämnda typen av vinbönder gör sannolikt mindre skada om de är konventionella förutsatt att de klär sig ordentlig, använder hytt på sin traktor och bara besprutar då det är helt vindstilla så kringliggande bostäder, skolor och liknande inte drabbas.

7.Är det okej att jag köper eko då? Ja, det är det, men tro inte att det är den enda sanningen eller att professorn som varnar för koppar är helt ute och cyklar. Särskilt inte om du köper de billigaste vinerna för då ger du knappast bonden en ärlig chans att vara korrekt mot miljön, sig själv och sina medarbetare. Ungefär som det där med priset på mjölk och fläskfilé.

Lera Lynn!