Och i tidernas begynnelse var Chuck Berry. Fatta hur cool det här är!
Maybellene
4
Estartit, N’gruna, Moli del Mig & Dwight Twilley
Lilla Estartit på Costa Brava, inte så långt från Girona, är ett mecka för den som gillar att dyka och snorkla. För den som nu är mindre road av det nyss nämnda finns en för Medelhavet ovanligt djup och tillräckligt lång sandstrand att få grus i skorna på och den som reser med
besvärliga barn har inte långt till nöjesfält, go-kart och andra panikåtgärder. Bland näringsställena vill vinifierat slå ett slag för N’gruna nere i hamnen, schyssta tapas, bra service. Drick lika gärna öl som vin. Inte långt från Estartit ligger den än så länge genuina byn Torroella de Montgri (med, inom parentes, en utmärkt vinbutik). Den har fått namn efter berget Montgri, som är ett paradis för den som tycker om att vandra, ja, ni har förstått: hela området är gjort för dykare, hurtbullar och barnfamiljer. Den som vill smita undan från allt detta – låt vara att en del bergscykelcyklister ränner runt i korridorerna i sina dumtajta och stinkande lycraoutfits – är ”ekohotellet”
Moli del Mig. Ekologiskt, snyggt, läckert, bra. Medan ni på Moli del Mig kan passa på att lära er spela padel, en långsam och snäll variant av tennis, och äta deras frukost kan ni skippa middagarna, som är onödigt dyra och… det slarvas med råvarorna! En skamfläck på detta annars fina hotell. Jahaja, men hur är det nu med Dwight Twilley, han som for runt i en ganmal PV i L.A. på sin tid och spelade melodiös pop och sedan förföll i glömska, är inte han värd att uppmärksammas i ett sådant här sammanhang? Jovisst är han det, vi kör hela Scuba Divers.
Dela “Estartit, N’gruna, Moli del Mig & Dwight Twilley” på Twitter
Juan Carlos abdikation, experter & Royal Showband Waterford
Alla dessa experter som plötsligt poppar upp när media behöver ha ett uttalande, må det sedan handla om terrorister, abdikerade regenter eller mjölklöpe. I dagens DN lugnar en ”hovexpert” den som i spåren av Juan Carlos abdikation oroar sig för den svenske kungens framtid med, att ”skandinaviska monarker och den brittiska drottningen sitter för alltid”. Kanske tänker han då särskilt på Kristina eller kanske Gustaf IV Adolf eller Ulrika Eleonora eller Erik XIV eller… Royal Showband Waterford.
Dela “Juan Carlos abdikation, experter & Royal Showband Waterford” på Twitter
Creep
Radiohead dundrade in på banan just som allt började bli trött retro och väldigt lite nytt för att inte tala om originellt och framåtlutad. Även om
bandets väg var omöjlig att då förutse är det inte förvånande att Radiohead, Thom Yorke och resten av medlemmarna kommit att tillhöra populärmusikens avantgarde sedan dess. Den läckra låten Creep har gjorts om och om igen av andra artister, utan att någon kommit i närheten av originalet eller, för den delen, Radiohaeds egna covers på det här lilla smycket. (För korrekhetens skull kan HR:en här också lyssna på Phil Everlys The Air That I Breathe, som är en förlaga till Creep)
Petit verdot-hottad Cab & Van Morrison
I dagarna skiftar Pérez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva årgång. Från 2011 till 2012. Har tidigare berättat om den nya årgången – den som jag 
fick äran att vara med och tuna. Kort sagt innebar det att de där procenten andra druvor, bland annat carmenere, som tidigare i liten mängd fanns med i blenden byttes ut mot en dos petit verdot. Resultatet är, enligt mina smaklökars återkopplingar, ett väldoftande, mer uttrycksfullt och mer komplett vin, som har en annan rondör, pondus och djup både i doft och smak. ”Komplett, pondus, djup”? Ja, smaka själv. Varunummer 6000, pris 85 sek. Finns inte vinet i din butik beställer den gärna hem det. PS Hittar du i dessa årgångsbytestider en 11:a i just din butik, slå till och spar det tills 12:an kommer hem (om några dagar), jämför dem sedan. Van Morrison.
Vienna
En stor del av 80-talet handlade mycket om syntbaserad musik. Ett band
som stack ut var Ultravox och bland deras många låtar är kanske Vienna den bästa, vilket också gör den till en av synthistoriens vackraste stycken.
Tre vintips juni & Revolution Urbaine
Vitt: Montagny Premier Cru Les Coères (Feuillat-Juillot), nr 2812, pris 151 sek, ni som gillar Clotilde Davennes viner måste bara prova det här, och ni som
inte gillar Clotilde Davennes viner eller inte vet vad det är, ni gör alldeles särskilt rätt i att prova det här läckra och fullödiga vinet från de södra delarna av Bourgogne. Fyndar inte din vinspalt det här vinet bör du byta vinspalt. Rosé: Palette är en pytteliten appellation just utanför staden Aix-en-Provence. För första gången släpps nu i Sverige, låt vara i liten kvantitet, ett rosévin från Palette och närmare bestämt den ekologiska kvalitetsgården Château Henri Bonnaud, nr 99241, pris 169 sek, med andra ord ett rosévin från hjärtat av Provence och som sig bör bjuder detta synnerligen seriösa vin också på allt ett Provence-rosé ska
bjuda på, kort sagt ett måste för såväl vinnörden som roséälskaren och den som vill ha druckit ”Årets rosé” – även om nu sannolikheten är liten för att det här diskreta kvalitetsvinet i mer officiella sammanhang någonsin kommer att behängas med detta både rättvisande och rättvisa epitetet. OBS! begränsad upplaga. Rött: De senaste årens stora snackis i mina hemtrakter har varit Château Marguï, Coteaux Varois. En liten, biodynamisk odlare utanför byn Châteauvert, som arbetar utifrån allt det som sägs göra ett naturvin, alltså ingen tillsatt jäst och mycket försiktigt svavlade viner. Vi får i juni, i begränsad upplaga, ett smakprov på Château Marguï i form av Titien de Château Marguï 2009, nr 6839, pris 199 sek. Ett måste för Provence-älskaren och den som tycker om att prova snackisviner eller lågsvavlade biodynamiker och för er andra, tja, det är ett ganska schysst vin i all sin fruktiga örtighet. OBS! begränsad upplaga. La Provence.
Watching the Detectives
Vid sidan om punkens genombrott skedde där under 70-talets senare del
också en revival för enkla, korta och melodiösa låtar. Få utövade den här genren så väl som Elvis Costello & The Attractions och bland mängder av sånger av de nyss nämnda innehar Watching the Detectives en särställning.
Domaine Rabiega 2003, Korn & accordeon
Om inte jag skriver om det här vinet lär aldrig ni som sitter på några pannor i källaren få veta vad som gäller i skrivande stund, om vinet är gott, om det alls är drickbart. Så klart det är. Herregud, vad tror ni? Fram till 2001 gjorde vi tre röda viner på Domaine Rabiega: Clos Dière I (CI), Clos Dière II (CII) och Domaine Rabiega (DR), där den sistnämnda framförallt innehöll överbliven cabernet sauvignon och unga stockar syrah. Tanken var sedan att låta CII utgå från och med årgången 2002
och istället blanda de druvorna (carignan kompletterad med grenache och cabernet sauvignon, lagrad på en mix av fransk och amerikansk ek) med DR-frukten. Nu blev det inte riktigt så. 2002 var ett uselt år härnere. Svalt och regnigt och med flera hagelskurar. Därför gjordes bara ett rött vin det året: Domaine Rabiega. Trots att alla druvorna kunde användas för 02:an blev det inget stort vin, därtill var året alltför för ynkligt. Således dröjde det till 2003 innan gårdens nya portföljstruktur stod i full blom med ett prestigevin, Clos Dière (syrah, f d I:an), och ett andravin, Domaine Rabiega (bestående av gamla II:an och Domaine Rabiega). Så här fungerade det sedan egentligen bara fullt ut för årgångarna 2003 och 2004. Den nye ägaren, som tog över lagom till skörden 2006, valde att bygga en annan portföljstruktur. Hur pass bra blev då DR 03 och hur pass väl håller den? Offrade mig och öppnade en pava igår kväll enkom för att ge er svar på dessa näsvisa frågor. Måste säga att jag blev en aning förvånad, fast jag inte borde bli det. Kort sagt uppför sig DR 03 som vore det en CII 03. Nu kanske det inte är så förvånande i alla fall. Dels är vinet (nästan) gjort som CII, dels var även de tidigare lite unga stockarna 2003 komna till en stabil ålder. Dessutom lyckades vi väldigt bra det här urvarma och supertorra året, om jag får säga det själv. Dock: ni som mot förmodan har det här vinet i er källare ska veta att det är alldeles utmärkt att dricka nu, på topp, skulle jag säga, och det lär hänga kvar på den här nivån ytterligare ett par år. Har tidigare legat på mina DR 03 och öppnat en flaska per år för att följa utvecklingen och det är först nu vinet visar grönt ljus och den bästa beskrivningen för att ni ska förstå hur vinet är är ”gott”, till och med ”synnerligen gott” med snygg frukt, väl integrerad ek, god balans och mycket elegans och en diskret men rejäl ryggrad. Lovar att det inte är ett vin vinmakaren skäms för. Jag drog det till grillad kyckling, klyftpotatis och ett slags ratatouillemojs och det satt som en smäck till vinet. Korn och lite accordeon för er som inte tycker om Korn eller kanske gillar både Korn och dragspel.
Voodoo Chile
Det som är så speciellt med Jimi Hendrix är att han inte bara var en gudomlig gitarrist, han uppfann dessutom massvis med tekniker och ljud
och spelade på ett sätt som förvisso går att imitera men inte utveckla av den enkla anledningen att det krävs en musiker av Hendrix kapacitet för att göra det och någon sådan har vi inte sett sedan Jimi Hendrix, vars briljans väl sammanfattas i det som fortsatt är elgitarrkompositionernas essens och mest lysande verk: Voodoo Chile.