Intressant om 2011

Publicerat av
Svara

Tre saker jag vill se mindre av 2011:
– Resenärer som har en kvart på sig att lista ut hur säkerhetskontrollen ska gå till och som lik förbannat blir ståendes där i fem minuter medan de förvånat och upprört fnissandes måste lägga upp fickknivar, småmynt, mobiltelefoner och annat som de som de inte helt tillräkneliga personer de är har glömt att lägga i de för ändamålet avsedda korgarna.
– Folk som kör mitt i vägbanan över broar och genom andra smala mötesplatser. Blir det inte ändring på detta köper jag mig en Hummer.
– Joggare i knästrumpor.

Tre saker jag vill se mer av 2011 x 2:
– Laurent Blancs Les Bleus (Bleu de Blanc?)
– Ready Cash
– Bourgogne och Châteauneuf-du-Pape
– Michael Schumachers fortsatt medelmåttiga framfart i F1
– Clotilde Davenne och Giacomo Puccini
– Skepparmössor på turistorter

Inlagd sallad i Lindau

Publicerat av
Svara

Bayrische Hof i Lindau är på alla sätt och vis ett utmärkt hotell. Restaurangen är på gott och ont en tidsmaskin som tar gästen med tillbaka till tidigt svenskt 1980-tal. Caramboler är bara förnamnet. Mest fascinerande är dock salladsdressingen som av någon oklar anledning smakar inlagd sill. Inte ett måste för gourmeten, men väl för smaknörden.

Nyårsvinfrossa del 4: Gott Slut

Publicerat av
Svara

Nu var det förstås inte bara uppladdningsvinerna och den övriga champagnen (se nedan) som vi testade och beskrev å Vetenskapens och Framtida generationers vägnar, vi tog oss även tid att förstå följande: Hermitage ”Le Chévalier de Sterimberg” 91 (ganska gammal, vit Hermitage från Jaboulet, fantastiskt vin, gyllengul färg, likt många andra gamla vita Hermitager snyggt oxiderad, mycket komplext, tydligt botrytisinslag i doften, torkade aprikoser, stor, lång, ren smak, fet, ganska runt, lätt petroleuminslag (några trodde det var Tyskland, amatörer…), inga fula ålderskonstigheter (t o m fritt från korkpåverkan), perfekt dricka nu), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 08 (jag går ingenstans utan Clotilde och hon gjorde succé här också), Domaines de Château de Riquewihr ”Les Murailles” Riesling 07 (smäcker, gnistrande Riesling från Doppf&Irion, utmärkt vin som jag hittade vid ett Alsace – stopp på vägen till Jul- och Nyårsfirandet), Quinta da Pacheca 87 (mogen portugis med lite russin och gasbinda i doften, spännande), Perriquita 97 (jaja, det här var faktiskt vårt såsvin, men något dumhuvud tyckte vi skulle prova det också, långlagrat som det var just för att en dag dissekeras och ja, det smakade som Perriquita gör, traditionell portugis med lite russin, lagringen hade inte ändrat den saken), Twoson Neusiedlersee Pinot Noir 06 (Twoson-vin utvalt hos Willi Opitz, strålande Pinot från Österrike, finfint att dricka nu), Fleur Saint Antoine 07 (utmärkt, klassisk Bordeaux, bra nu och om några år), Torre Muga 05 (enormt, stort, kompakt, exakt vinmakeri, massor av frukt, väl integrerad ek, kraft… jag tror jag gillar det här vinet…), Clos du Val 88 (tro det eller ej, men det var Barndomsvännen som en gång i tiden tog Clos du Val till Sverige och den här 88:an är faktiskt precis så mycket Bordeaux(kopia) som amerikanarna då var, d v s mindre alkohol och mer syra än dagens jänkare, fortfarande vitalt, gick mycket bra till oxfilé, kantareller och potatismos), Colledila 07 (Ricasolivin från Chianti, mycket bra och ett av vinerna som nog alla, utom de värsta amatörerna, satte i rätt område, fin frukt, stramt, körsbärskärnor och allt annat som ska finnas där), Pesquera Reserva 90 (klassiker i toppform), Bressia Profundo 06 (skönsång från Anderna, ren, snygg, god), Marias da Malhadinha 07 (det bästa till sist?, faktum är att det här vinet i mycket hård konkurrens blev framröstat som Nyårsftonens bästa (i och för sig kan det tänkas att jag som en annan Gbagbo lätt manipulerade resultatet därför att jag ville att ett av mina viner skulle vinna, men det hade vunnit i alla fall, rent och vackert sjungande superfrukt från Alentejo, punkt slut)).

Nyårsvinfrossa del 3: Krug Grande Cuvée

Publicerat av
5

”Kolla, stendöd,” sa Svågern och svängde buteljen upp och ner och det enda som syntes var ett kringyrande grums av död, brun jäst, som svävade runt i den skakade flaskan som snön i en sådan där kula med en jultomte som det snöar på om man skakar kulan. Det var julafton och Svågern undrade om jag verkligen tyckte att han skulle ta med den urgamla – ingen visste exakt hur gammal den var, bara att den inte varit med på det berömda vraket i Östersjön – flaskan Krug Grande Cuvée på Nyår. Utmaningen för mig bestod i att faktiskt få Svågern att ta med flaskan samtidigt som jag ville att han inte skulle vilja dricka den, det tänkte nämligen jag göra. Jag sa ”njae, den är stendöd, men Barndomsvännen brukar tycka sådant är intressant så ta med den du, vi dricker något annat medan han (Barndomsvännen) dissekerar den där”. Det lyckades. Dock sket det sig, som det brukar kunna heta, på Nyårsafton, för först blev jag alldeles för uppspelt när jag provade vinet och undslapp mig något i stil med ”oh!” (ja, jag vet, patetiskt, men sådana är vi vinnördar nu en gång för alla), sedan skrek Barndomsvännen ”Gud! vad bra det är och så bra det går till ankleversnittarna!”. Hur dum får man vara? Tre sekunder senare var buteljen plundrad. Dock kan jag berätta att ja, den var bubbellös, men doften var löjligt komplex och på samma gång frånstötande och lockande med sin tokmognad utan oxidation, urspännande, komplex smak med inslag av allt från mint (!) till mystiska frukter som vi aldrig kunde sätta fingret på, frisk, god syra, fantastisk till snittarna med anklever från Troisgros (har fortfarande varken förlåtit mig själv för min barnsliga entusiasm och än mindre Barndomsvännen för hans fåniga och onödiga beteende).

Nyårsvinfrossa del 2: Champagne

Publicerat av
Svara

Bortsett från Jacques Selosse 1998 (se tidigare inlägg) provade mina gäster självuppoffrande följande bubbel för att jag skulle kunna delge er våra intryck: Taittinger Cuvée Prestige (frisk, mineral, bra syra, utmärkt), Pol Roger 1989 (lite onödiga oxidtoner och aningen i obalans, men okej), Pol Roger Extra Cuvée de Réserve 1999 (grym, strålande, storartad), Guy Charlemagne Blanc de Blancs (bra, som vanligt, fin Blanc de Blancs, fin till hummern), Twoson Champagne Blanc de Blancs Premier Cru (tokbra, tokung, ska toklagras tio år minst eller tokluftas, t ex öppnad ett par dagar före konsumtion), Piper-Heidsick ”Cuvée Réserve Florens Loui” (bra), Piper-Heidsick Rosé Sauvage (enda bubblet som inte höll vad det lovade, inte kul alls), Pannier (bra till tolvslaget), Moët & Chandon (hemmalagrad i över fyra år och därmed riktigt bra), Palmer & Co (en av flera bra tolvslagsskumpor), Camitz Sparkling (öh?, jo men några av mina gamla vänner tillika nyårsgäster är djupt involverade i Malmköpings Nya Spritbolag, där den här produkten tillverkas, och ja, flaskan är snygg, idén kul, produkten välgjord och jag dricker hellre champagne till anklever och hummer).

Nyårsvinfrossa del 1: Introduktion

Publicerat av
Svara

Nyår för alltid med sig en storartad vinfrossa. Alldenstund merparten av gästerna är mat- och vinintresserade, som det brukar heta, har de med sig vin av alla de slag. Huruvida nu detta kan hysa en tillstymmelse till allmänt intresse eller huruvida det i någon mån alls ens än bloggvärdigt torde vara en fråga av närmast retorisk art ity det förefaller vara uppenbart att så inte är fallet. Därför kan jag berätta att vi som var på plats i tid värmde upp med följande viner, som jag inte bara räknar upp på grund av det nyss sagda utan också därför att jag redan på årets första dag vill fylla min blogg med så pass mycket vin att den kan fortsätta passera som en vinblogg ett tag till trots att den inte alls handlar om vin: Jacques Selosse 1998 (bra mognad på doften, nästan väl mycket, lite dåligt med syra, dock bra och god om än ”typiskt Selosse, alltså, sådär liljekonvaljig, typ”, som Barndomsvännen sammanfattade sin uppfattning om vinet när han fick det blint under näsan, ett på det hela taget ganska grisigt omdöme, i vilket fall som helst tyckte vi alla att Selosse 98 gick bra till en förrätt av mango, avokado, räkor och lime), Clotilde Davenne Saint Bris 2009 (Sauvignon Blanc i sin prydo, wow, punkt slut), Domaine Michel (jomenvisst en Viré – Clessé, ganska stor, mogen doft med, tro det eller ej, inslag av tropiska frukter, lite för mig besvärande thioler med mer svavel än något annat (fast det tyckte de andra var bra, lätt korkskadade som de är), stor, fyllig smak, dålig syra och lite störande alkoholbeska, året? hm, den delen av etiketten var förstörd och det stod inget på korken, dock vet jag att den kom till källaren redan på 90-talet), Robert Sinskey Cabernet Franc 2007 (stor, amerikansk Cab Franc, ganska stram och snyggt balanserad, integrerad ek, stor, mäktig och god), Moulin-a-Vent 1985 (Labouré-Roi, gammal Beaujolais är alltid spännande så också denna, (väl) mogen (i alla fall för en vinmakare), dock fortsatt vital i smaken, fungerade finfint till lamm och rotfruker), Melipal Reserva 2007 (Argentinas snyggast vin (vid sidan om Vistalba)?, hursomhelst disciplinerat, stramt, rent och snyggt, lite för mycket av ännu ej integrerad ek (behöver något år till i källaren), men i övrigt utmärkt, klart bättre dag 2 än dag 1), Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2006 (elegant Oregon-Pinot med ena benet i Beaune).

Julstämning i Alsace

Publicerat av
Svara

Var i vinvärlden hittar man mest och bäst julstämning? Ett hett tips är Alsace i decemberskrud. Särskilt ett år som detta då de små byarna ligger mjukt inbäddade i vitt och röken från de muntra julståndsinnehavarnas godjulönskande munnar drar fram över nejden som dimman en gång i Lützen och den som smakat av tillräckligt mycket glühwein kan samla allt sitt mod och be att få vara med de käcka vinodlarna som åker kälke i Grand Cru-backarna, dag som natt, alltmedan en härlig julstämning som inte ens den suraste Grinchen kan stå emot strålar från tusen och åter tusen juldekorationer och vänliga människors av jul fyllda ögon och sinnen. Julsång.