Johnny Smiths gamla budskap måste ha varit menat till dem som joggar i knästrumpor. Johnny Smith uppdaterad av The Ventures uppdaterade av Steve Howe.
Walk don´t run
Svara
Australien ödelagt!
Jag vill egentligen inte kommentera vad andra skriver om vintillverkning, men ibland blir det så fel att det är svårt att låta bli. Läste nyligen en grej om att Australien drabbats av bladmögel/mjöldagg. Synnerligen illa skulle detta vara därför att det endast går att behandla de här angreppen med ett enda (systemiskt) medel (vars namn f ö är felstavat i texten) och det medlet var nu slut i hela Australien! Sådana här skribenter är, minns jag sedan jag själv en kort tid på 80-talet hade till uppgift att skriva texter som andra förhoppningsvis skulle planka i sina tidningar, drömmen för den som vill sprida ett påstående. För det första är detta långt ifrån första gången Australien (som f ö är ett stort land) har att tampas med mögel, för det andra finns det en uppsjö behandlingsmetoder och – medel att ta till, också i Australien, trots att det ligger långt bort. Det jag nu ska säga är livsfarligt – det där med att kasta sten i glashus, ni vet – men det är faktiskt så att en skribent, i alla fall en seriös, har ett ansvar för att den rapporterar någorlunda korrekta saker till sin läsare och man får inte var hur lat och okunnig som helst om man skriver för andra. Hör Australien rocka så möglet dammar om bladen. Cover från det snart ödelagda Australien.
Champagne till Nyår & Höge Farao
Inte bara dags att beställa Jul-vin utan även Nyårs-champagne. En del vill bara ha en champagne på Nyår och då är det denna Blanc de Blancs för löjliga 299 sek som gäller. Andra vill ha en apertif-skumpa, en hummer-skumpa och en tolvslags-skumpa och det fick ni precis tips på om ni, vilket ni väl ändå för höge farao har fattat vid det här laget?, klickar på orden med streck under. Nyårsuppladdningsmusik.
La Poisse!
Ska i slutet av veckan än en gång utmana Den franska vinterns Bermudatriangel och självklart är det en ny snöovädersvarning utfärdad. Jag samlar mod med något från The Book Of Taliesyn.
Aram Khachaturian, Sonya Kahn, Toccata, António Lobo Antunes, José Saramago & Alla namnen
Tidigare i år gick José Saramago bort. Strålande författare. Avslutade igår genomläsningen av romanen ”Alla namnen”. Utmärkt som allt annat han skrivit. Årets julklappstips på litteratursidan blir José Saramago. Och varför inte komplettera med en António Lobo Antunes? A.L.A. är hur otroligt det än kan låta ett nummer större än sin nobelprisvinnande landsman. Vill passa på att säga att varken Saramago eller A.L.A. är för den som är van vid förutsägbara texter med korta meningar och överdrivet inställsamma viner. Detta är däremot lämpliga viner för Saramago- och A.L.A.–läsare. Och, just det: Aram Khachaturian, Sonya Kahn och Toccata.
Joggandets estetik & Kurre Hamrin
Redan Kurre Hamrin förstod att klä sig, varför han alltsomoftast rullade ner de larviga fotbollsstrumporna till anklarna och tog en eller annan smalbenssmäll utan att gnälla. Joggare som hemfaller åt knästrumpor har inte förstått joggandets estetik alls. Knästrumpor är något man har mot blodpropp på långflygningar och på St Andrews.
Vinets nyttighet åter bevisad
Nu är det bevisat en gång till: Den som vill undvika hjärt- och kärlsjukdomar gör rätt i att dricka lite vin varje dag. Den som vill öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar gör rätt i att antingen vara helnykterist eller suput. Läs mer i British Medical Journal.
Paul Weller at Wembley Arena, December 2010
Intensiteten och hettan på scenen lyckas inte nå ut i lokalen. Viljan att ta emot den finns. Men det blir mest som för gubben snett fram till höger om mig. Han sjunger med – ”I´ve got a pocket, full of, green” – och har sedan för avsikt att studsa upp och ner så som man gjorde då runt 1980. Men det slutar med att han bara får upp högerhanden, formad som ett v-tecken, i luften. Där får den hänga tills låten är slut några minuter senare. Kanske hade han för avsikt att ta ner handen tidigare, för det måste kännas lika löjligt som det ser ut att stå där med ett v-tecken i luften i all evighet, men artrosen eller smärtan när handen väl tagits ner hindrar honom. Nu tar gubben rakt framför mig några, som det förefaller, viga danssteg och håller snart på att trilla omkull. Förläget ser han sig omkring och backar bakåt på innerplanen, mot baren, där han blir hängande med en… Pepsi, lika fast förankrad i handen som han själv är i baren. Plötsligt skriker en tant något åt mig och för en kort stund undrar jag vad hon gör här, men så inser jag att hon faktiskt är i min egen ålder och att det inte är så konstigt att hon ränner på rockkonserter. Jag hör förstås inte vad hon säger utan nickar bara glatt tillbaka, varpå hon börjar hoppa upp och ner samtidigt som hon skakar på huvudet och något säger mig att jag borde ha sett sur ut istället. Rädd både för henne och ölglaset som hon skvätter runt med byter jag plats på innerplanen medan hon koncentrerar sig på sitt hoppande och skvättande. Hukande av rädsla för de ölmuggar och det öl som far genom luften backar jag mot Pepsi-mannen i baren. Inte ens ett ”What you give is what you get” kan få mig att åter gå i klinch med innerplanens ölregn, stela gubbar och livsfarliga tanter. Nästa morgon vaknar jag av kramp i högervaden. När jag väl fått stopp på krampen visar det sig att jag har en förskräcklig träningsvärk i vaden. Lite skamsen tar jag emot insikten att min inlevelse i konserten tog sig uttryck i en kontinuerligt hoppande högerfot. Men Weller var bra. Jam på Måndagsbörsen.
Dela “Paul Weller at Wembley Arena, December 2010” på Twitter
Eric Cantona
På tal om Eric Cantona så har jag alltid undrat om Crystal Palace-supportern förstod vad som höll på att hända eller inte. Om han förstod det måste det ha varit ett kort, fasansfullt ögonblick för honom, den retlige grisen (shit! han kommer hitåt, han är galen, hjälp, han … han sparkAJ!). Om någon mot förmodan missat Cantonas enda kommentar till händelsen finns den här.
Vintips Julen 2010
Det gäller att vara ute i god tid om man inte vill vara hänvisad till vad som råkar finnas i hyllorna dagen man bestämmer sig för att äntligen göra sina inköp. Således följer här lite tips inför julhandeln. Friskt, disciplinerat och oekat vitvin att inmundiga själv och att ge bort (jaja, klart att alla ni som läser Vinifierat redan vet att det handlar om Clotildes Bourgogne Blanc, men kan man nog upprepa det tipset?). Vitvin i samma anda, lite dyrare, fortsatt bra för den egna hälsan och som gåva. Vitvin i samma anda, lite dyrare igen och nu så bra och dyrt att man ska dricka det själv (eventuellt kan man efter att ha tömt buteljen fylla den på nytt med ett av de billigare syskonen och sedan ge bort den). Snyggt rödvin med ett ben lätt i traditionen och det andra ganska mycket i Nuet, att dricka själv eller att ge bort. Rödvin med ena benet stadigt förankrat i traditionen och det andra lätt touchandes Nuet, att dricka själv eller att ge bort. Snygg storebror till det första rödvinet, nu så dyrt och bra att man ska dricka det själv. Portugisiskt alternativ till det sista rödvinet. Eller varför inte slå till med budgetupplagan av Argentinas dyraste vin Conjuro (Conjuro är tre till fyra gånger så dyrt som budgetupplagan Profundo)? Sist men inte minst ett rosévin till fisksoppan, om man nu äter en sådan på julen.