Lynch–Bages och smörgås

Publicerat av
8

Det här låter kanske lite vårdslöst, men det är så att jag under flera år inte haft koll på mina vinkällare (jo, jag har viner gömda lite här och var). Nu har jag försökt bringa ordning i oredan och jag har upptäckt en förfärlig massa viner som jag glömt bort att jag har.

Det positiva med detta är att jag nu har en mängd trälådor som måste öppnas och testas av. Är vinet dåligt dyker de resterande flaskorna upp på en auktion nära dig, är det bra dricks de upp per omgående eller då det förefaller vara lämpligt.

Bland mycket bortglömt hittade jag en del Château Lynch-Bages, som jag en gång i tiden köpte som primörer för ingenting här i Frankrike. Testade igår årgångarna 1985, 1990 och 1993 till hemkörd bruscetta (eller hur de nu stavas, de där italienska smörgåsliknande sakerna) och alla tre höll utmärkt och var dessutom goda till bruscettorna, vilka var belastade med ost, skinka, tomat, paprika och en del annat.

Med andra ord säljer jag inte mina Lynch-Bages. Inte än i alla fall.

Äta och bo i Toskana

Publicerat av
Svara

En kompis frågade om jag inte kunde tipsa om någonstans att bo och äta i Toskana, jag har ju nyss varit där. Visst.

Tips på boende: Hotel Villa San Lucchese, Via San Lucchese 5, 53 036 Poggibonsi (Siena), +39 577 937 119. 19 km från Siena, 36 km från Florens, mitt i smeten. Ett bättre bedagat och lyhört hotell med känsla och bra promenad- och joggingvägar.

Tips på ätande: Ristorante Hotel Belsoggiorno, San Gimignano (Siena), www.hotelbelsoggiorno.it . Fantastisk utsikt, bra vinlista, bra mat, utmärkt service. Bodde inte på hotellet, men det är kanske något att rekommendera det också. Efter lunchen – om man nu intar lunchen på Belsoggiorno, vilket jag rekommenderar eftersom utsikten syns bäst i dagsljus – fortsätter man in mot San Gimignanos centrum, där man på piazzan som följer efter en kort promenad finner Gelato di Piazza, vilken serverar glass som vid ett flertal tillfällen vunnit VM i glass.

Äggvarning

Publicerat av
Svara

Från och med det kommande årsskiftet måste det framgå av etiketten om vinet behandlats med ämnen som äggvita och casein. Egentligen är detta en gammal lagstiftning, men det är först nu den fullt ut träder i kraft. Tidigare har man bara behövt sätta ut ”Innehåller svavel”

Skälet till att detta ska framgå är att det är en viktig upplysning för många allergiker.

Jakten på Bertil Boo

Publicerat av
Svara

Kan man göra dokusåpa av vinmakar-villbliare? Det tror amerikanska PBS, som tidigare har gjort ”reality show” i Napa Valley. Nu är turen kommen till Rhône-dalen. Eller rättare, om jag förstått saken rätt, är PBS på plats med sina amerikanska villbliare och filmar i Rhône-dalen under årets skörd. Själv tycker jag att det vore bättre med en serie mitt mellan Idol och Bonde söker fru, där målet är att hitta vår tids Bertil, eller möjligen Betty, Boo – den sjungande vinbonden.

Youtube-länk 1

Youtube-länk 2

Kryddig syra

Publicerat av
8

Det här med vinspråket kommer då och då upp på tapeten. Problemet, om det nu alls finns något problem, är att alla inte förstår allt och att vinmänniskor ägnar sig åt ett esoteriskt hittepå – språk.

Det här har en del ambitiösa personer försökt lösa med hjälp av sensorisk tematik, smaksymboler och annat. Kvarstår gör då, förstås, problemet att alla måste ha samma utbildning i sensorik och sensorisk tematik, symboler och annat för att detta nya inte ska bli samma mumbo jumbo i gemene mans öron.

Vara hur det vill med detta, den som vill sälja sitt vin förstår snart att klä sig i en språkdräkt som säljer vinet och konsumenten tror på de orden som förför bäst och mest och vi vinmakare, ja vi pratar ett oerhört torftigt vinspråk, ett språk som är så basalt att helst ingen utanförstående ska höra det. I alla fall inte om vi ska kunna sitta kvar på våra höga hästar.

Läste häromdagen en vinskribent som använde uttrycket ”höstmulliga smaker” (tror jag det var). Ett utomordentligt uttryck, tycker jag. Eller, jag tror att jag förstod precis. Dessutom låter det verkligen bra. Jag ska anamma det.

Däremot undrar jag vad som avses med ”kryddig syra”. En importör beskrev själv ett vin i oktober-släppet just så: ”… och kryddig syra”. Öh?

Avbruten jäsning

Publicerat av
Svara

Hemma i Provence igen stod idag Château L´Arnaude på programmet. Alla druvorna är nu inne och allt förlöper väl. Eller ja, det är klart att det alltid är något som strular till under en skörd. I år har alla maskiner fungerat och vi har haft tur med vädret – det blev lite regn innan vi tog in Carignan- och Rolle-druvorna, men det förändrade inte direkt något.

Det som strulat lite i år är ett fall av avbruten alkoholisk jäsning. Som tur var skedde detta med ganska mycket socker (närmare 40 g/l) kvar så det var lätt att starta om processen.

I ett annat fall hade det kunna gå illa, men även det löste sig på bästa sätt. Den malolaktiska jäsningen satte nämligen igång mitt under den alkoholiska jäsningen. Oftast bara det här sker och så är det inte mer med det, men man kan få en galopperande utvecklingen av den flyktiga syran när sådant här händer och om det inträffar kan vinet förstöras på mycket kor tid (ett dygn kan räcka!). Nu har vi mest bara kunnat konstatera att det var skönt att ha den malolaktiska jäsningen avklarad i den tanken.

Vi pustar således ut, inväntar att de sista tankarna och faten ska jäsa klart och funderar nu som bäst på hur vi ska blenda och lagra de här vinerna. Javisst ja, året verkar utomordentligt lovande, vilket jag förmodligen skulle säga även om det inte var sant, men i år verkar det vara sant.

Frescobaldis vinbarer

Publicerat av
Svara

Har den här veckan gjort Italien runt på fyra dagar. Detta innebar bland annat att jag vid fyra tillfällen mellanlandade i Rom (på väg till eller från Nice, Verona, Brindisi eller Palermo). Som tur är finns där på Roms flygplats ett flertal Wine bar dei Frescobaldi.

Personalen är trevlig och proffsig och man brukar inte behöva vänta länge på en plats vid bardisken. Maten är okej med carpaccion, breasolan och den marinerade fisken som huvudnummer för mig.

Bäst är vinerna. Man kan få alla möjliga (italienska) viner på glas. Själv hann jag den här gången med lite Gosset (hm, champagne är undantaget som bekräftar den italienska regeln), Le Volte (gör mig sällan besviken), Ammipaglia (Frescobaldi – syrah, som jag hade satt som en Shiraz från Nya världen) och Castello di Pomino (kul Frescobaldi – blend på Pinot noir, Sangiovese och Merlot).

De här vinbarerna är väl inte något skäl att åka till Rom, men när man ändå är där är de fantastiskt bra att ha. Ungefär som Caviar House (mest för matens skull) på Heathrow och Vino Vole (mest för vinets skull) på Seattles med flera amerikanska flygplatser.

Skörderapport Italien

Publicerat av
Svara

Det fina och soliga vädret har fortsatt i norra och mellersta Italien. Däremot har det varit en hel del regn och rusk i de sydligare delarna. Alla säger sig dock vara nöjda. Att döma av den druvmust och de viner från 2009 jag provat så verkar det verkligen lovande. Dock är det för tidigt att säga något mer bestämt om kvaliteten i stort. Avseende volymen gissar jag att den blir som eller strax under snittet de senaste tio åren.

Jorge Luis Borges – Fiktioner

Publicerat av
Svara

Har precis börjat läsa Borges ”Fiktioner” (pocket, Bonniers), som bl a innehåller underbara ”Trädgården med gångar som förgrenar sig”. Det som slår mig när jag nu läser om ” Tlön, Uqbar, Orbis Tertius” är hur ljuvligt galen Borges är i sitt fantiserande. Någonstans hade jag väl koll på det, men det är så länge sedan jag läste honom att man nog också måste ta med i beräkningen att det på den tiden krävdes mycket galenskap för att jag skulle tycka att det var galet.

Hursomhelst berättar Gabriella Håkansson i förordet, att ” samma år som hans far dog (1938), sprang Borges in i en nymålad fönsterkarm och ådrog sig en allvarlig blodförgiftning. I flera veckor blev han liggande till sängs med feberhallucinationer och akut sömnbrist, svävande på gränsen – som det heter – mellan liv och död. Efter att han tillfrisknat kände han sig orolig för att skadan skulle ha lämnat bestående men, ja, rent av nedsatt hans intellektuella förmåga. För att kontrollera att så inte var fallet satte han sig ner och skrev ’Pierre Menard, författare till Don Quijote’, tätt följd av ’Tlön, Uqbar, Orbis Tertius’…. Om den fatala skallskadan han råkade ut för verkligen lämnade några men – hans mor menar bestämt det – så var det definitivt av det positiva slaget…”

Så kan det gå, för att citera Kurt Vonnegut.