“Är det i sin ordning om jag bjuder in några kollegor i samband med att vi går igenom resultatet av undersökningen, ja, utöver den vanliga ronden?”
”Ja, om nu en tennisarmbåge kan vara så intressant så ja, javisst, det går bra.”
”Tack – då kan ni andra komma in!”
”Oj, var det så många, nu blir jag nästan lite generad.”
”Ja, det bör ni vara.”
”Generad?”
”Det vi har här, ska framförallt ni gröngölingar och upp till och med AT-läkarens status veta, är ett flagrant fall av onaniarmbåge.”
”Men va? Jag har tennisarmbåge, vad är det ni står och säger människa?!”
”Tyst nu med er, ni vet inte vad ni talar om, visste ni det hade ni inte behövt söka vård för resultatet av ert skamliga beteende, självbefläckelse i er ålder!”
”Men vänta här nu…”
”Ni lider varken av lateral epikondylit eller olekranonbursit, ni lider av en svårartad och akut tenent masturbationem cubitus, orsakad av, ja av vadå, tror ni gröngölingar?… Nej, jag vill inte höra något fnitter, det här är allvarliga saker, mannen här har runkat sönder sin armbåge, kronisk tenen masturbationem cubitis är inte att leka med, men så kan det gå för den som leker för mycket med sig själv. Redan Linné visste att varna för självbefläckelsens menliga inverkan på såväl psykisk som fysisk status. Ja, ni ser hur patienten är alldeles röd i ansiktet, hur han ger ifrån sig konstiga läten och hur han är ytterst nära, ytterst nära, kan någon av er kraftiga karlar där längst bort komma lite närmare omutifallatt… ja, ytterst nära att bryta ut i Freuds bärsärksdans. Nåväl, redan självbefläckelse någon enstaka gång är en synd och upprepad onani…”
”Men för höge Farao, vad säger ni människa?! Jag har tennisarmbåge, inget annat!”
”Jo, det är så det brukar heta, men ni är mycket medveten om att ni spelat på er köttflöjt åtskilliga gånger varje dag, är ni inte? Jag vill upplysa er om att det här är en mycket allvarlig åkomma som är svår att göra något åt och om vi ska kunna hjälpa er måste vi vara helt säkra på vår i och för sig uppenbara diagnos. Så, nu frågar jag, som er läkare och någon som vill hjälpa en medmänniska i nöd: Är det inte så att ni har självbefläckat er på ett frekvent vis?”
”Suck, jo, visst har det hänt någon gång.”
”Förlåt, nu hörde jag inte?”
”Jo, så är det!”
”Ja, och hur ofta då?”
”Kanske någon gång varje dag.”
”Någon gång varje dag, hörde alla det? Notera också att mannen är över 40 år. Fråga till patienten: Var ni en lika flitig flöjtist som ung?”
”Ja, det var jag.”
”Förlåt”
”Ja, det var jag!
”Ja, det var ni, men då drabbades ni inte av tenent masturbationem cubitus?”
”Nej, jag var ju yngre då.”
”Ja, det var ni, men sanningen att säga har ni missat att det är första april idag och jag bara står här och hittar på, klart ni har en tennisarmbåge, tokiga människa!”
Musik.
Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.
Inget rött? Nja, alltså Clotildes grej är vitt och bubbel. Inte rött. Dessutom finns inget av hennes röda ute i butikerna. Men den som ska peta i sig oxfilé på Nyår kanske kan tänka sig 
