Rioja & Climax

Publicerat av
Svara

När gamla, ärevördiga Bodegas Franco-Españolas viner återlanserades i Sverige för några månader sedan var gensvaret fantastiskt. Så förvånansvärt var nu inte det. Vinerna är bra i sin genuint klassiska (och rena) stil och vinkonsumentens intresse har inte bara i Sverige utan också globalt flyttats från uppblåsta muskelpaket till viner med personlighet och tydligt ursprung. Kort sagt älskar vinkonsumenten återigen att botanisera och att känna skillnad.12647231_607818489359226_6397712921749853816_nBland många som snabbt lyfte fram Franco-Españolas viner fanns magasinet Munskänken. När en tidning hajpar ett vin kan det ha väldigt olika effekter. En del hissar så många produkter att genomslaget av ett fynd uteblir. Andra är mer sparsmakade och då händer det desto mer när fyndstämpeln plockas fram. Munskänken tillhör den senare kategorin och när magasinet fyndade tre av fyra viner och gav det fjärde ”mer än prisvärt” lät inte reaktionerna vänta på sig och närmast per omgående tog vinerna slut i det svenska lagret och nästan lika snabbt var det jul, vilket innebar att det tog lite tid innan lagren kunde fyllas på. Men nu är det gjort! Och för att fira denna tilldragelse har importören Terrific Wines bett de slipade ynglingarna på Pinyin Studio i Peking att sätta ihop en slags annons, som publiceras härintill.12647231_607818489359226_6397712921749853816_n

Vinerna? 1. Rioja Bordón Reserva 2009, nr 2726, 95 sek (klassisk reserva i högform till en prislapp som tarvar en skämskudde om man ska kunna säga det högt). 2. Rioja Bordón Gran Reserva 2006, nr 86815, 155 sek (mer vinklassicism, Rioja-kvintessens på butelj som tar dig rakt in i den spanska vinhistorien och det än en gång till ett skamligt lågt pris, kort sagt ett stycke vinhistoria och ursprung du inte har råd att sitta utan). 3. Viña Soledad Tete de Cuvée Reserva 2005, nr 75639, 149 sek (en livfull, vit tioåring för 149 pix? seriöst? det är som att stjäla godis från spädbarn! synnerligen intressant och personligt vitvin som stammar från den gyllene epoken när vitviner av det här slaget kunde se dagens ljus och med framgång lanseras på en lika häpen som förtjust världsmarknad).

Två sidor av Climax Blues Band: Å ena sidan, å andra sidan.

Rosévinets färg

Publicerat av
2

När Sverige för några år sedan träffades av den internationella rosévinsvågen kom utbudet att domineras av inte sällan obalanserade, orena och kraftigt färgade viner med röd eller blåröd nyans. Vinerna kom från Nya världen och snart sagt hela Europa utom Provence, rosévinets hemvist före alla andra. Några av oss ropade då på renare produkter med balans och inte minst fler ljusa roséviner med mer elegans och så klart rosé från Provence. Efter några säsonger fyllda av rödrosédrickande blev vi bönhörda. Men nu slog pendeln åt andra hållet. Plötsligt var det bara ljus rosé som gällde, det påstods till och med att färgen avgör ett rosévins kvalitet: ju ljusare desto bättre. Ack, man tar sig för pannan!IMG_21321. Rosévinets färg kan skapas på många vis. Den som väljer att arbeta med färgrika druvor och att låta dem macerera med skalen får mer färg än den som arbetar med mindre färgrika druvor som pressas direkt som ett vitvin.IMG_2138

2.Direktpressning kan resultera i önskad färg eller inte. Vinet kan rent av bli för ljust. Sker det måste det balanseras med en skvätt mörkare vin. Omvänt kan den som macererar hårt behöva göra sitt vin ljusare. Det sker med hjälp av ett ljusare vin eller hårt filtrering, kanske rent av klarning med aktivt kol.IMG_2129

3. Vad blir bäst? Helt klart sitter inte vinets kvalitet i färgen. Det finns bra och dåliga roséviner i alla kulörer. Jag skulle säga att bäst blir de roséviner som är minst krystade och påverkade. Därför är det bra att ha en plan för hur just ditt vin ska göras och hur det ska bli. Inte sällan har man druvor med olika mycket färg att arbeta med, de är också olika lätta att laka aromer ur och som om inte det vore nog varierar färgens beteende från år till år. I de lägena väljer den vakne producenten att macerera en del av skörden och direktpressa resten och sedan sätta ihop de olika delarna. Kvalitetsroséer görs oftast på det viset. Kanske är en liten del av volymen dessutom jäst i ekfat. Ingen enskild enkel jäst tillåts dominera såvida den inte är tämligen neutral och släpper fram druvan. Enskild karakteristika skapas med hjälp av rätt druvmix. Ett exempel: ta ett klassisk ”Rosé de Provence” på grenache och cinsault och tillsätt 20 procent syrah och du får ett helt annat driv i frukten och på gott och ont en annan stil på ditt vin.IMG_2132

4. I rosévinernas Mecka, Tavel, säger regelverket att ett rosévin inte får vara för ljust. Har precis varit och tittat till Les Lauzeraies från 2015. Det är den ljusaste varianten sedan 2010. Och det ligger på gränsen till att vara för ljust enligt regelverket – men det är inte särskilt ljust jämfört med ett Rosé de Provence.IMG_2129

Titta på bilderna i det här inlägget, av dem framgår färgskillnaden mellan 2015 och 2011, mellan olika roséviner från samma producent (Les Vignerons de Tavel). Skälet till att just Les Lauzeraies blivit ljusare är i grunden att vinet sedan skörden 2014 är ekologiskt. Det har gjort att vi fått byta ut vissa fält som vi tidigare arbetade med och att druvkompositionen ändrats en aning (lite mer gröna druvor i mixen nu – och ja, gröna druvor ingår till del i de flesta kvalitetsroséviner). Resultatet är ett på naturlig väg ljusare vin med betydligt mer mineralitet samtidigt som vi lyckats behålla den tilltalande frukten (se ovan om syrah…).IMG_2138

5. Säger nu de här färgskillnaderna i bildbevisen något annat än att vinet blivit ljusare? Nej. Man måste smaka på vinet för att upptäcka den ökade mineraliteten och att vi åter dragit vinet mot mer elegans och en lite stramare frukt som samtidigt lösgörs tidigare på säsongen genom den aningen ändrade druvmixen – detta med det tidiga lösgörandet är inget vi medvetet sökt men som underlättar för konsumenten eftersom Les Lauzeraies traditionellt haft en tendens att visa sin bästa sida första halvvägs eller längre in i den nya säsongen. Att vinet nu öppnar sig lite tidigare gör att den svenska importören bestämt sig för att släppa på den nya årgången redan i april i år. (Årgången 2014 är annars på Tavel-vinernas speciella vis fortsatt utmärkt så här i inledningen av andra året efter skörden: finns här.)IMG_2140

Sist men inte minst. Den glada damen på bilden heter Vanessa Riou och är vinmakare på Les Vignerons de Tavel och vinet hon viftar med är Les Lauzeraies från 2015 – snart i en butik nära dig, bärandes på ett löfte om sol, vår och sommar.

Beck & Hammer.

Äntligen! En ukrainsk vittoffel!

Publicerat av
Svara

Efter år av sorgesamt sökande har er utsände i de ukrainska vittofflornas bländande vardag äntligen åter fått känna glädjen av att stå öga mot öga, eller nåja öga mot doja, med en tvättäkta ukrainsk vittoffel – till råga på allt dessutom en ny slags sporttoffla! Denna lyckliga tilldragelse skedde i en flygplatsbuss som tog passagerarna från terminalen i München till det väntande planet. Självklart infann sig osökt en obetvinglig lust att tala med toffelns herre. Dock visade toffelhjälten att han inte var på prathumör och även om han var det talade han ett obekant tungomål varför gesten att le, tala och peka på tofflorna blev aningen fel. Icke desto mindre förty: en ukrainsk vittoffel var det, till råga på allt i ett tidigare aldrig skådat, modernt sportsnitt. Vi tackar toffelguden för denna gåva!IMG_0694Gerry Leonard.

Förbud mot nya godisrecept!

Publicerat av
4

Nu har det igen! Den här gången är det Basset’s som pådyvlar oss godiskonnässörer ett av oss icke efterfrågat nytt recept innebärande att smågodiset ändrat karaktär och tagit av i en riktning som går stick i stäv med vi konsumenter vill ha. Kort sagt har Basset’s förstört sina vingummin.IMG_0698 Förra gången var det Malaco som körde sina snablar i botten och nu är det alltså Basset’s som ödelägger sina vingummin. Det måste bli ett slut på de här övergreppen på god smak och de här angreppen på allt som heter ordning och reda! viniferat kräver ett omedelbart förbud mot nya godisrecept! Den som vill förändra smaken på ett godis ska vara tvungen att först få till en folkomröstning som måste utfalla till producentens fördel för att denne ska få ändra på ett existerande godis – undantag från detta kan få förekomma i ömkande fall som lakritsbåtar utan stuns och alltför syrliga, gula tabletter i Piggy eller Skittles som den utrikiska kopian så korkat kallas. Den som bryter mot det nya förbudet och ändrar ett recept utan föregående seger i en folkomröstning ska efter lämplig tid på tukthus dömas till tre års samhällstjänst varefter den kan anses ha sonat sitt brott. Ett varningens finger dock: återfallsförbrytare på området nya godisrecept ska dömas till livstids tukthus på vatten och stunslösa lakritsbåtar.PiggyKC. PG. DB. Samt sorgesam förändringsmusik som väl illustrerar känslorna hos den som utsätts för ett oönskat nytt godisrecept.

Montagnymumma

Publicerat av
7

Skrev i samband med skörden 2014 om att Françoise Feuillat-Juillot gick i taket av lycka över sin inte närmast utan alltigenom perfekta årgång (läs här). Er utsände i de översvallande vinmakarna vidlyftiga värld fylld av pinsamma glädjeskutt och andra osofistikerade rus av lycka var inne på samma spår: 2014 var på många håll i Frankrike unikt för vitvinerna. Samtidigt ställer ett sådant år stora krav på vinmakaren: ve den som inte levererar seklets vin! Françoise, hon lever upp till de högt ställda förväntningar, kan vi konstatera nu när det är dags att i Sverige lansera årgången 2014 av Montagny 1 er Cru ”Les Coères”. Finns inte så mycket mer att tillägga. Upplev vinet istället. Ett fynd för sina i sammanhanget fjuttiga 169 kr: Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2014, nr 2812. I en butik nära dig (och i ett beställningssortiment i din dator) gissningsvis nästa vecka (i skrivande stund finns några flaskor från 2013 kvar i butikerna).IMG_1291

Klassiker med Jeff Beck.

Koppar & vin

Publicerat av
9

Häromdagen publicerades i olika editioner en TT-artikel om eko-viner och hur miljövänliga de egentligen är. Ett flertal HR:are och andra har med anledning av artikeln hört av sig med några frågor om framförallt koppar i vinodlingen och för att bara behöva svara en gång kommer responsen från er utsände i de besprutade vinmarkernas dimhöljda värld här på vinifierat.IMG_0495Som tidigare påpekats är ett återkommande problem i vindebatten att allt så lättvindigt blir svart eller vitt. Till och med då professorer uttalar sig. Det är lite skumt det där för i botten brukar fundamentalistiska uttalanden grunda sig på osäkerhet och bristande kunskap. Hursomhaver, i artikeln går någon till storms mot koppar i vinodlingen och menar att syntetiska bekämpningsmedel alltid är bättre än tungmetallerna i ekologisk odling och vips så är det svart och vitt så att eko-odlingen är direkt skadlig för miljön.

Om vi nu lugnar ner oss lite och tittar på fakta så ser det ut ungefär så här:

1.Ja, ekologisk odling är inte så bra som folk i allmänhet tror och ja bekämpning av mjöldagg med kopparbaserade medel är ett måste för den som odlar ekologiskt (eller biodynamiskt eller natur) – glöm det där med att man aldrig besprutar eller att man inte använder gifter i eko-odling; det ligger i sakens natur, om uttrycket tillåtes, att bekämpningsmedel allt som oftast är av giftig art. Slutligen: ja, användandet av koppar är ett problem och utgör en risk både för bristande biologisk mångfald i odlingen och direkt döda jordar.

2.Nej, det ovanstående innebär inte att de ekologiska odlarna sprutar koppar i besinningslösa mängder eller att de inte är måna om sina jordar och den biologiska mångfalden. Det går inte att skilja på ekologiska (och biodynamiska och natur) och konventionella bönder så lätt. I samtliga läger förekommer seriösa och skickliga odlare liksom mot miljön om inte hänsynslösa så i vart fall nonchalanta och i största allmänhet mindre skickliga och kunniga odlare. Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.IMG_2038

3.Skälet till att man använder koppar i för övrigt inte bara ekologisk (och biodynamisk och natur) odling utan i förekommande fall även i konventionell odling är att det inte finns några andra kontaktverkande medel som är verksamma mot mildiou (Plasmopara viticola). Många arbetar på att ta fram ett fungerande skydd (läs till exempel här om försöken med sniglar) men där är vi inte ännu. Den som vill undvika koppar i marken kan inte vara ekologisk (eller biodynamisk eller natur). Samtidigt förtjänar det att påminna om det som punkten två avslutades med ovan: Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.

4.Kan man lita på ekologiskt alls? Ja, det kan man och det är inte så att det är förkastligt i sig, på samma sätt som man inte kan döma ut alla konventionella odlare eller biodynamikerna eller naturvinsproducenterna. Det handlar inte om etiketter utan skicklighet och individuella målsättningar och ansvarstagande hos de enskilda producenterna.

5.Men är då alltid eko rätt? Nej, det är det inte och ”eko” är en mycket grov kategorisering. Alltfler blir idag ekologiskt certifierade därför att det hjälper dem att sälja vinerna. Men samtidigt som de då går över från handelsgödsel och syntetiska bekämpningsmedel till ekologisk fårdynga och bland annat kopparbaserade medel fortsätter de övergöda och överbevattna i syfte att ta ut stora skördar för att kunna sälja billiga volymviner, något som tvingar dem att bespruta hårt och därmed överanvända koppar på ett för miljön skadligt vis. Vi är alltså tillbaka där vi alltid hamnar: undvik de billigaste vinerna så ökar du chansen för att din producent arbetar miljö- och människoklokt – om inte annat så av den enkla anledningen att den har råd att göra det.IMG_1651

6.Det finns (europeiska) regler för hur mycket koppar man får använda varje år och ramregeln gäller alla odlare oavsett etikett. Behovet av de här medlen varierar från växtplats till växtplats och från år till år. Därför tillåts också kvantiteten använd koppar variera från år till år. Skickliga odlare använder inte maxdosen ens nederbördsrika år. Mindre skickliga odlare har en tendens att använda maximal mängd varje år och ibland hjälper inte ens det: de får dessutom dras med minskad och försämrad skörd till följd av de mjöldaggsangrepp de inte klarat av att stoppa eftersom de besprutat vid fel tillfällen och/eller inte arbetar med en adekvat gödning och gallring av rankorna. Den sistnämnda typen av vinbönder gör sannolikt mindre skada om de är konventionella förutsatt att de klär sig ordentlig, använder hytt på sin traktor och bara besprutar då det är helt vindstilla så kringliggande bostäder, skolor och liknande inte drabbas.

7.Är det okej att jag köper eko då? Ja, det är det, men tro inte att det är den enda sanningen eller att professorn som varnar för koppar är helt ute och cyklar. Särskilt inte om du köper de billigaste vinerna för då ger du knappast bonden en ärlig chans att vara korrekt mot miljön, sig själv och sina medarbetare. Ungefär som det där med priset på mjölk och fläskfilé.

Lera Lynn!

Zika, pyriproxyfen & mikrocefali

Publicerat av
Svara

I ett slag har en sedan länge och på olika håll känd mygga och ett känt virus blivit syndabock för ett utbrott av mikrocefali i ett enda land, Brasilien. Samtidigt är det väldigt tyst om det tillväxthämmande bekämpningsmedel som används mot den smittspridande myggan. I just Brasilien.Pyriproxyfen

Det finns ett antal Aedes-myggor av vilka kanske Aedes aegypti är den mest kända. Det de har gemensamt är att de sprider sjukdomar som dengue-feber, zika-viruset och gula febern. Som andra myggor frodas de där det finns stillastående vatten. I septitankar, gamla bildäck, lugna dammar, vattentunnor.

Dengue-febern är känd sedan sekler och anses ha blivit ett världsomfattande problem under förra seklets andra hälft. Hur den yttrar sig varierar men vanligtvis är den inte farlig förutsatt att den smittade får relevant vård. Sjukdomen zika yttrar sig på ett likartat vis. Zika-viruset identifierades redan 1947. Då i apor i Uganda. Några år senare i människor i Uganda och Tanzania. Sedan dess har den påträffats på olika håll i världen.

Vid utbrott av dengue och zika i franska Polynesien och Brasilien efter 2013 har man kunnat konstatera en ökning av Guillain-Barrés syndrom (nervpåverkan, märks till exempel genom känslobortfall) och det är också först nu som man i Brasilien menar sig se en eventuell koppling mellan zika-viruset och mikrocefali.

Mikrocefali innebär att barnet inte utvecklas som det ska och är vanligtvis ärftligt betingad men kan enligt Socialstyrelsen ha andra orsaker som att fostret utsatts för ”alkohol eller andra hjärnskadande kemiska ämnen”.

Det är alltså först de senaste två-tre åren det sedan länge kända zika-viruset satts samman med mikrocefali. Samtidigt sammanfaller det med att man inte minst i Brasilien börjat bekämpa myggorna med pyriproxyfen. Ett medel som bland annat tillsatts vattentäkter i landet. Det sista är – i låga doser – godkänt av WHO. Och nu börjar det bli lite komplicerat att reda ut saker och ting.PyriproxyfenMedlet pyriproxyfen säljs som så många andra bekämpningsmedel under flera namn och med lätt förändrade formler. I grunden handlar det om samma gift och det fungerar på samma vis. Pyriproxyfen är även känt som Nylar och Cyclio. Till exempel. Och medan varumärket SumiLarv i sin reklam pekar just på att det går att tillsätta dricksvatten varnar Nylar för ”spridning i miljön” och påpekar att medlet är så giftigt att den som hanterar det varken får äta, dricka eller röka under arbetet. Det sägs också att medlet är synnerligen giftigt för vattenlevande djur och att dess effekter kan vara långvariga.

Återigen, koncentrationerna av giftet kan variera liksom de individuella varumärkenas sammansättning men det är i grunden samma tillväxthämmande gift.

I spåren av den hysteri som nu utbrutit sprutas det myggbekämpningsmedel som aldrig förr i Brasilien. Men är det verkligen rätt väg att gå om det är mikrocefali som är problemet? Det verkar som att det den som ska till OS i sommar framförallt ska oroa sig för inte är myggorna utan kranvattnet.

Minnenas kvarter del 2: carignan

Publicerat av
4

Skrev igår om syrah-delen av den nostalgiska provning jag höll i samband med TWWD häromdagen. Den andra delen av provningen handlade om carignan och viner jag gjort på den druvan.IMG_0628Vi inledde med ett exempel på ett rent och tämligen enkelt vardagsvin där rättfram frukt ska spela huvudrollen: Domaine de Brescou ”Carisma” 2013 (finns i bs för den som är intresserad, nr 79021, 89 sek). Därefter jämförde vi Rioja-vinet Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) från 2011 och 2008. Det sistnämnda är väldigt typiskt för druvan och precis som i fallet med ”Carisma” kan man känna den där för druvan unika frukten där röda vinbär och lingon ligger som en gedigen bas som någon lagt lite svarta vinbär på och till det en rejäl syra. 2011 däremot är väl så mycket Rioja som den enskilda druvan – ett år då den fysiologiska mognaden hann lite långt för den som vill ha 110 % carignan/mazuelo samtidigt som vinet blev mer tillgängligt i största allmänhet, särskilt då det var ungt (få förmådde uppskatta 08:an inledningsvis…). (2011 finns i BS, nr 79054, 179 sek)safe_image

Wallin ”carignan” 2007 gjordes i mycket liten upplaga på Château l’Arnaude. Ett idag oerhört läckert vin med massor av kraft och en druvtypiskhet som slåss med den nya eken som alltsedan skörden försökt ta överhanden men aldrig lyckas. Även detta ett vin som få förmådde uppskatta inledningsvis men den som har en flaska i sin källare nu kan skatta sig lycklig!safe_image

Nästa vin var något så unikt som en flaska ren carignan jag drog direkt från tanken på Domaine Rabiega i februari 2006 innan jag formellt slutade där. Vinet var fantastiskt och som jag visste att det högst sannolikt skulle blendas bort i en större volym ville jag ta några flaskor för framtida provningar. Den jag nu öppnade i Stockholm var den första av sex i lönndom medplockade buteljer. Ett oekat vin med knappt något svavel alls varför det också var ”ner” i aromerna, något att gilla eller inte, tveklöst var detta emellertid ett vin med rejält djupt och en fantastisk komplexitet sprungen ur 15 års idiotdisciplin i vingården och ett uttag så lågt att det måste bli bra. Jag har fem flaskor kvar…IMG_0628

Avslutningsvis en sent skördad Rabiega Carbase 2001 från Château d’Esclans, där vi gjorde många endruvsviner och bland annat det ekade rosévinet ”Rochêne” som numer filats till och döpts till ”Garrus” och kostar tio gånger mer. Carbase 01 håller fortsatt ihop på ett utmärkt vis, däremot är det inte särskilt typsikt för druvan till följd av den medvetet mycket sena skörden – ville se hur druvan blev då den fick hänga och hänga; 2001 blev den något för carignan så ovanligt som övermogen.

Kanadas svar på Sean Banan: Jean Carignan!

Minnenas kvarter del 1: syrah

Publicerat av
2

Hade i samband med Terrific Wines’ Wine Day i Stockholm (TWWD) tidigare i veckan nöjet att få leda en provning med ett flertal gamla viner jag gjort sedan 1988. Bortsett från tillfredsställelsen i att få berätta mer om den i grund och botten ganska okända druvan carignan var det kul att få sätta näsan i gamla synder.IMG_0627Bland de viner vi jämförde fanns Clos Dière (som hette Clos Dière cuvée I 1988 – 2001 och som jag skapade och gjorde fram till årgången 2004) från 1989, 1990 och 2000. Det första vinet var som väntat både enklare, ljusare och klenare än det följande året. Den stora skillnaden vi kunde utläsa där berodde till del på bättre hantverk men mest på att uttaget i vingården mer än halverats. Det var för övrigt årgången 1990 som kom trea i GaultMaillus vinolympiad och därmed satte vinet och i viss mån dess upphovsman på kartan. Berättade med anledning av det sista att detta inte sågs med blida ögon av alla grannar. Hade rent av besök från INAO:s lokala representant och PR-organets för Côtes de Provence ordförande som ville få mig att sluta med ren syrah, grönskörd, gallringsbord och nya ekfat – sådant som vi haft mage att lägga oss till med (att vi satte oss i konversion till ekologisk odling 1991 gjorde inte saken bättre). Årgången 2000 har alltid åkt lite berg- och dalbana och just den här dagen var den väldigt mycket ”kaffe”. Detta kunde dock inte dölja det faktum att vi här hade det tveklöst djupaste och mest komplexa Clos Dière-vinet. Någon hemlighet finns inte avseende det: allt beror på att odlingen då kommit i full harmoni efter att inte ha götts på nästan tio år men däremot plöjts och i övrigt skötts på att klokt vis (om jag får säga det själv). Uttaget år 2000 var nere på cirka 18 hl/ha på rankan.safe_image

Vi hade även tillfälle att jämföra vinerna ”Wallin syrah 2010” och ”Wallin shiraz 2010”. Två viner jag hade äran att arbeta med tillsammans med Mats Wallin på Château l’Arnaude. Här kunde man tydligt se vad som händer om samma fält skördas vid olika datum och läggs på olika typer av ek och åtminstone jag tyckte vinerna var urläckra nu efter några år i flaskan. Sista syrah-vinet skulle varit en Twoson Syrah men blev av olika skäl en DLD 2012 från Hedges Family Estate på Red Mountain i Washongton State. Har konsultat för gården sedan 2001 och det här vinet kommer från en plantering som tillkommit efter mina råd och vinet görs till del så som jag tycker man ska göra det. Det innebär skörd vid olika tillfällen och en fatmix som snarare stramare upp vinet än något annat. Resultatet är en ganska europeisk amerikan. Återkommer i morgon med en sammanfattning av carignan-flighten.