Ett trollkonto är ett hittepå-konto, som drivs av enskilda individer, intresseorganisationer, underrättelsetjänster eller stater. De får enfaldiga människor att skrika i kör och vandra i flock och tycka att seriös nyhetsbevakning är lögn och att vi absolut måste göra inskränkningar i de fri- och rättigheter våra förfäder kämpat för, ibland så till den grad att de dött på kuppen. Framförallt får de medborgare i de rikaste länderna att på fullt allvar tro att domedagen är nära och att dessa rika länder inte alls tillhör världens ledande toppskikt utan dess avskrap, någonstans i nivå med Venezuela och Kongo. De som tror på och låter sig ledas av dessa trollkonton är utöver enfaldiga vanligtvis också bittra och i egna ögon i stort behov av åtminstone en gnutta respekt från omgivningen innan de går i graven, och detta tror de att de kan få bara vi alla ger upp vår frihet och rätt att tänka själva och bara vi får fler politiker av Putins, Xi Jinpings, Erdogans, Farages och Trumps kaliber.
Etikettarkiv: frihet
Frihet
En sann frihet är inte en frihet från utan till.
En eftertankens Oscar till Demokratin
Såvitt är känt förespråkar inget demokratiskt parti i något demokratiskt land fria tyglar åt säkerhetstjänsterna. Likväl stämde många upp i en klagokör riktad mot det fria ordet och demokratin när en säkerhetstjänst som löpt amok avslöjades av Edward Snowden. I deras ögon var avslöjaren boven, inte de som tappat fotfästet och avslöjats med byxorna vid anklarna. Några påstått fria länder fick till och med för sig att de skulle tvinga ner den bolivianske presidentens plan när denne flög över Europa. De trodde att Snowden kanske fanns ombord och skyddades av Morales, som, om det varit sant, de facto skyddat det fria ordet mot en säkerhetstjänst och stater som löpt amok över sina uppdragsgivares och väljares huvuden.
Med tanke på de enorma hot som det fria ordet och det öppna samhället utsätts för just nu av mördarsekter och besinningslösa terrorister är det kanske viktigare än någonsin att säkerhetsapparaterna fungerar som de ska, att de har de resurser de behöver och att vi kan lita på dem. Att låta enskilda tjänstemän styra in på odemokratiska vägar är att gå diktaturkramarnas väg. Kanske kan fler se detta allteftersom tiden går. Att Laura Poitras film Citizenfour i natt vann en Oscar är ett gott tecken.
Jeg er dansk
Samhället och därmed vi har ett ansvar att eliminera grogrunden för fanatism. Att ge alla ett värde.
Med det sagt kan man konstatera att de terrorister som just nu ansätter det demokratiska och öppna samhället har mycket gemensamt med nazismens förbrytare och bör ses i det nattsvarta ljuset. De strävar efter ett odemokratiskt samhälle med censur där den enskilde icke göre sig besvär utan bara har att följa Ledarens ord, i ond antisemitisk ordning vill de utrota judarna och med dem alla andra otrogna och därmed värdelösa människor, de skapar sin egen sanning, de mördar beredvilligt och bestialiskt och de är bra på propaganda.
Till skillnad från nazismens mördarpack, som valde att sätta upp en enorm krigsmaskin och låta den rulla ut över världen, har vår samtids mördarsekter tagit intryck av krigsteoretiker som Vo Nguyen Giap, Mao Tse Tung, Sun Zi och Carlos Marighella. De vet att enda sättet att besegra en övermäktig fiende är att vara uthållig och att genom tillfälliga attacker, som kan vara och oftast också är tillfälliga förluster, skapa oro i ledet så att fler från andra sidan kommer över till dig medan åter andra till slut inte orkar och bara vill få ett slut på eländet. Ju mer ditt dåd uppmärksammas och ju fler repressiva åtgärder det leder till desto bättre har du lyckats. Terrorn som teater. I syfte att få motståndaren att ge upp.
Det är alltså också viktigt att samhället och därmed vi inte viker undan för attackerna på det öppna samhället, att vi inte låter oss skrämmas eller hetsas till ett oöverlagt agerande som att inskränka vår frihet eller skuldbelägga enskilda grupper. Att vi är uthålliga. Gasoline.
Sveriges samarbete med Badawis pryglare ska… fördjupas?
En gång i tiden var det skamligt och rent av omöjligt att öppet tillstå att Sverige verkade i diktaturer och samarbetade med förtryckarregimer. Låt vara att så i alla fall skedde, men det låg något av ett anständighetens skimmer över de där offentliga lögnerna, och det var omöjligt för ett företag att öppet säga att det, till exempel, verkade i apartheidens Sydafrika. Idag är vi långt från det scenariot. Nu försöker ingen dölja vad de håller på med och svenska företag mutar mer än på mycket länge samtidigt som regeringarna tyst, eller som nu öppet, ger sitt stöd.
I dagens DN kan vi dels läsa om läkaren och krönikören Patrick Pelloux, dels om Mikael Damberg. Pelloux är okänd i Sverige, men desto mer känd i Frankrike. Under den bokstavligen mördande värmeböljan 2003 slog han larm och fick upp fransmännens ögon för hur illa det var ställt inom åldringsvården, där gamlingar dog en masse i värmen. Han intervjuas i dagens DN med anledning av att flera av hans vänner dog i attacken på Charlie Hebdo och att han var en av de första som var på plats efter attacken (läs gärna den intervjun, finns här). Han säger bland annat ”Ta Qatar till exempel. Nu får det vara nog! Länder som Qatar kan inte fortsätta att å ena sidan ordna sportevenemang och köpa klubbar och å den andra sidan ge pengar till terrorism – eller åtminstone tolerera terrorism bland grupper där de har inflytande. Och vi i Europa måste sätta ned foten. Olje- och gaspengar är inte allt. Vi har värderingar att försvara,”
Ställ mot detta intervjun med Damberg (läs här). Han försvarar att regeringen nu lägger om sin exportstrategi (”sin”?). Flera av länderna som ska prioriteras är ökända diktaturer som Saudiarabien och Qatar. I likhet med alla andra som tjänar pengar på förtryck eller att handla med förtryckare säger Damberg att ”vi ser handel och kontakter som ett sätt att lyfta frågor som brott mot de mänskliga rättigheterna”. Han tillägger att ”för många svenska företag som vill vara på de här svåra marknaderna är det en förutsättning att de faktiskt får hjälp och stöd med hur de ska agera för att inte hamna fel.”
Intressant vore att höra Damberg eller någon av hans företrädare ge ett enda exempel där det går att påvisa att handel med låt säga Saudiarabien eller Qatar medfört något gott. En enda sak. Bortsett från klirr i den egna kassan.
Möjligen resonerar man som så att export till Saudiarabien skapar arbetstillfällen och välstånd i Sverige. Det kan stämma. Möjligen känner sig dock någon obekväm med att ta ett jobb som i grunden bygger på att medmänniskor förtrycks eller att ta del av ett välstånd baserat på en regim som pryglar, stenar och hugger händerna av folk?
Sanningen är att Sveriges nuvarande regering i likhet med så många andra regeringar och oppositionspartier och företag och ekorrar i företagens hjul rapar upp det där med att ”det sämsta vi kan göra nu är att dra oss ur” och liknande trams samtidigt som de i själv verket snarast bidrar till att de förtryckande mekanismerna sitter kvar vid makten och att enskilda familjer ännu år 2015 kan driva länder som vore de deras personliga egendom och folket deras trälar, folk de har rätt att prygla om de uttrycker tvivel över furstens gudsgivna makt. Helt klart kommer inte Damberg & kompanis insatser att hjälpa Raif Badawi eller hindra prinsfamiljernas dubbelspel och pengatransfereringar till terroristerna och deras vänner.
Men det har väl alltid varit så att den som tror sig kunna bli rik på kuppen lätt slänger alla frihetliga och solidariska värderingar över bord i sin jakt på den egna lyckan. Freedom.
Absurd ofrihet
Det absurda i att vissa samhällsbyggen gör människan ofri.