Hård dom mot dom & Thin Lizzy

Publicerat 2014-10-22 av Lars Torstenson

Dom i Köln

”Dom säger att…”, ” det är dom på huvudkontoret…”… Ursäkta att vi domderar lite men vaddå ”dom”? Fördömda vare dom som pratar om dom så länge dom inte menar en dom i Köln, en domherre, en champagne-Dom eller en dom i domstolen för det är dit de ska, alla dom som säger dom i största allmänhet, till domstolen, och där ska dom dömas som dom domskallar dom är, och om dom, vilket ligger i sakens natur, inte kan precisera exakt vilka ”dom” dom avsåg ska straffet bli extra hårt, som stodo vi inför domedagen. Klassiker.

Förbud mot multipla prator!

Publicerat 2014-10-16 av Lars Torstenson

Det är illa nog med prator mitt i sången, men med tanke på alla omusikaliska sångare och lyssnare kan det vara bra med en eller annan prata i undantagsfall. Däremot är multipla prator ett ofog som måste stoppas nu. Förbud! Exempel på acceptabel prata i sång. Här lyckas artisten nästan: Tänk om han avstått från den korta, andra pratan här, vilken bra låt det här hade varit! Detta är dock inte okej: sång med multipla prator.

Fotboll: Förbud mot hållahandenfånfirande

Publicerat 2014-10-13 av Lars Torstenson

Den tiden är sedan länge förbi då fotboll var en sport för män, en tid då villbliare likt förebilden Kurre Hamrin kubbade runt med strumporna runt anklarna och utan fegisattribut som benskydd, en tid då man snöt sig i näven, luktade verkningslöst liniment, aldrig drog i skjortan men väl i samband med hörnor och andra fasta situationer fulstämplade motståndare med retlig uppsyn eller fularmbågade den som behövde ha igen för gammal ost. En tid man inte trillade omkull och lipade för en smäll på smalbenet, en lårkaka, en armbåge i sidan eller en fulstämpling. Låt vara att fotbollen idag också blivit en sport för kvinnor, låt vara att det svenska damlandslaget är bättre än det manliga dito, låt vara att herrlandslaget klagar och piper värst, låt vara att damlandslaget har en mer underhållande coach, låt vara att damlandslaget rent generellt verkar befinna sig på en högre intellektuell och mer kommunikativ nivå än herrlandslaget. Det är okej. Det är också okej om än lite mesigt att alla har benskydd och uppkavlade strumpor. Det är nästan okej att en del visar att de har ont fast de handen på hjärtat borde bita ihop. Men det är inte okej att de springer runt hand i hand på planen bara för att de gjort mål! Redan det faktum att fotbollsspelare bär huvudtofsar som om det inte finns något väldigt copy cat-aktigt och tio-över-tolv över detta är illa nog. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot hålla-handen-fån-firande på fotbollsplanen! Någon måtta på förflackningen måste vara! Hand-i-hand-trams-firande ska bestraffas med omedelbar utvisning och att det firade målet ogiltigförklaras. Vid upprepade förseelser ska syndarna tvingas umgås med den i näsproletärernas värld ökände Sepp Blatter under en veckas tid och som en del av straffet ska de sitta inom doftlängdsavstånd från Blatters mun i samband med alla måltider och samtal med denne.

Förbud mot tvålbehållare med spene! & The Kinks

Publicerat 2014-10-12 av Lars Torstenson

Svara

Det torde stå utom allt tvivel att det finns ett ekologiskt och ett, i kanske ändå högre grad, ekonomisk intresse i, att som hotellägare, utrusta sig med förhållandevis stora tvålbehållare, istället för alla dessa småtvålar, som, en masse, vräks över resenärer, jorden runt, dagligen. Om detta finns mest gott att säga, så länge hotellägaren har vett att utrusta sina tvålbehållare med någon form av rumsrena tryckapplikationer för den som vill få tvålen att flyta ut ur behållaren och, vanligtvis, ner i den väntande handen. Däremot är det ytterst upprörande och högst olämpligt, att, som vissa mindre nogräknade och okänsliga, för att inte säga misstänkt kriminella element, förse sina rum med tvålbehållare med blott en spene, vilken gästen förväntas trycka på för att få tvålen att flyta. Om vi bortser från de rent erotiska, och därmed kanske inte alldeles oangenäma, fantasier detta, hos känsliga och känslosamma personer, kan ställa till med, kvarstår de mindre trevliga följderna av tvålbehållarspenens vara, som det direkt oetiska intryck den hängande spenen utgör, den inte helt angenäma tryckupplevelse som gästen förväntas, utan knot, få sig till livs flera gången under sitt korta besök på hotellet, det irriterande i, att hur mycket gästen än trycker, pumpar, klämmer och masserar så kommer det lik förbannat bara ut småpytsar av tvålen efter varje försök till att få densamma att flyta fritt. Till allt det nyss nämnda ska läggas det inte helt ovidkommande faktumet att den form av rågummi i halvfabrikat spenen utgör inte är vad majoriteten av världens hotellgäster vill utsättas för i ottan. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot tvålbehållare med spene! The Kinks.

Förbud mot högljudspratare i offentlig miljö & Radiohead

Publicerat 2014-09-09 av Lars Torstenson

Det finns ingen anledning att orda mer om saken än att bara rakt av kräva ett förbud mot högröstpratare i offentlig miljö! De sitter på allmänna färdmedel som tåg och flyg, de dyker upp på bänkar i lugna ekosystem, på akuten, som ett irriterande bakgrundsljud när tunnelbaneföraren försöker tala om vad namnet på nästa station är, de drar sig inte ens för att gå på gatorna och utgjuta sig i sina fåfänga försök att höras över hela jordklotet på en och samma gång och utan tekniska hjälpmedel. Ett utmärkande drag för de här offentliga högljudspratarna, eller röstblottarna som deras diagnos mer korrekt bör benämnas, är att de i 97 % av fallen är män och att de alltid har med sig någon ynklig, sannolikt underordnad stackare, som tvingas sitta eller gå bredvid och då och då nicka instämmande alltmedan högröstprataren mal på om allt från gummipackningarna i ett nytt båtbygge via var i världen X befinner sig i talande stund till lika mystiska som ointressanta och oändliga historier om någon meningslös händelse i röstblottarens liv. Vi försöker skölja våra öron rena med lite Nude.

Gustibus Finglögg igen & Allt är förstört

Publicerat 2014-09-07 av Lars Torstenson

Det mest seriösa och långsiktiga forskningsprojekt som genomförts av vinifierat är uppföljningen av Gustibus Finglögg och de därefter följande varianterna av samma produkt. Testet av Gustibus Finglögg 2.0 löpte över mer än två år. Det främsta skälet till att just det forskningsprojektet blev så långt, djuplodande och insiktsfullt var att produkten bara gjorts i en upplaga om cirka 50 halvflaskor. Detta, konstaterade vinifierade, innebar, under förutsättning att alla mottagare av en butelj slöt upp kring det gemensamma målet att öka den redan unika produktens unicitet intill det smått absurda genom att inte låta någon annan smaka på den, att högst 50 människor i hela världen – upprepar: blott 50 människor i hela världen (för er som har nollkoll och tror att 40 000 euro är miljaders miljarder så bor det miljarders människor i världen och 50 är en extremt liten andel av miljarders) – skulle komma ha provat denna då extremt efterfrågade och helt säkert med ikon- och legendarstämpelförsedda glögg, vilket borde medföra en liknande ikonstatus för de få utvalda, typ ”Åh, titta där går en av glögglegendarerna! Ooh, den som ändå hade fått prova en av de där sjukt unika buteljerna, vilken fantastisk människa även jag då hade varit” eller, typ, ett telefonsamtal från Jan Eliasson som på uppdrag av Ban Ki-Mon bara kollar om man skulle kunna tänka sig att hoppa in några år som generalsekreterare i FN när Ban lämnar posten, vilket han för övrigt mer än gärna skulle göra på stört om något så fantastiskt skulle kunna inträffa som att någon av oss utvalda 50 skulle kunna tänka sig att axla ansvaret för världsfreden. Men allt det där är nu historia. Döm om min förvåning när glöggens skapare – en person som fram till det snart nämnda ögonblicket hade världen för sina fötter – igår hivade upp en panna Gustibus Finglögg från 2008 inför en alldeles för stor skara alltför storögda deltagare i Svenska Vinodlarföreningens årsmöte på Ästad Gård, Varberg – en handling som kändes som om någon ryckte undan mattan under vinifierats fötter, som ett knytnävsslag i magen, som om någon precis raderat ut vinifierat från Jordens yta – och det med ett inställsamt och tomtelikt leende alltmedan folk strömmade till från när och fjärran i den väl tilltagna lokalen, ditlockade av den slående doften av jul i form av grön kardemumma, ingefära, nejlika och annat smått och gott som stod som ett bakvänt aromfall ur de upphällda glasen som lika ivriga som giriga och säkert kladdiga fingrar i en förfärande hastighet slöt sig kring samtidigt som, är vinifierat övertygad om, alla nollor som fram till den stunden stått utanför De Utvalda 50:s skara, med självgoda, lätt överlägsna miner utsmetade i sina nunor stjälpte i sig glöggen i stora klunkar samtidigt som de med de nyss nämnda minerna inte för en sekund släppte vinifierats likbleka ansikte med blicken.

Förbud mot att dölja kroppsodörer med parfym! & Jimi Hendrix

Publicerat 2014-08-27 av Lars Torstenson

Svara

Att solkungen ägnade sig åt offentlig toalett och att han och hans entourage föredrog att parfymera sig istället för att tvätta sig, är ingen ursäkt för den som beter sig på detta sätt idag. Nu är att göra offentlig toalett inte är särskilt vanligt längre, varför dagens inlägg istället tar sikte på det här med att försöka parfymera bort frånstötande och obehagliga kroppsodörer. Ni som fått för er att detta alls är möjligt ska veta att det är det inte. Det som händer är att era snuskiga dunster blandas med parfymen och får den att changera och förena sina krafter med svett och smuts och bilda en slags superodör. Denna superodör är så kraftfull att den kan framkalla omedelbara kväljningar för folk som befinner sig i närheten av den sönderparfymerade och otvättade skurken. vinifierat kräver förbud mot alla försök att dölja besvärande kroppsodörer med parfym! Om någon dessutom får för sig att stiga ombord på ett flygplan inkapslad i en superodör ska den här passageraren omedelbart förpassas till lastrummet, och om personer i odörkällans omedelbara grannskap för första gången i sitt liv drabbas av åksjuka på ett flygplan till följd av de vedervärdiga odörer snuskpassageraren sprider ska dessutom dryga böter utdömas och hög ersättning för sveda och värk automatiskt utgå till den drabbade, oskyldiga resenären. Vodoo Chile utan Slight Return.

Knee defendern här, snart dags för Space defendern? & Doris

Publicerat 2014-08-26 av Lars Torstenson

Svara

Enligt dagens Dagens Nyheter finns det något så genialiskt som en knee defender som knäömma personer kan ta med sig på resan. Med denna kan framförvarande resenärs stol blockeras varmed det egna knäutrymmet Doris med Plums behålls fullt ut och glas och mat på det patetiska bordet framför resenären undgår att plattas till när hänsynslösa personer vräker sig bakåt som om de ägde hela flygplanet. Nej, en chockartat stöt i ryggen ska de ha när de bär sig åt så där. Nu väntar vi bara på att någon uppfinner en space defender som möjliggör för resenären att innesluta sig i en egen bubbla så att skrikande ungar, blöjdofter, nysskvätt, pratglada medresenärer och andra resenärens gissel hålls på avstånd. Doris med Plums.

Château Beychevelle 1964

Publicerat 2014-08-02 av Lars Torstenson

”Han har fyllt jämnt,” sa Hustrun och jag förstod att jag förväntades att på ett eller annat vis förhålla mig till denna meningslösa och ointressant information. ”Vad bra,” sa jag och började ana ugglor i mossen. ”Ja, så nu måste vi,” (vi???),”ta med ett riktigt kul vin.” !. ”Absolut! Jag har ett jätteintressant vin, jag tar med det,” sa jag klurigt och gick iväg med en flaska. ”Vänta nu! Vad är det där, Châtelet??” ”Ja, unikt, har legat i källaren sedan 80-talet, hur spännande som helst, kulturhistoria,” försökte jag desperat samtidigt som jag insåg mitt misstag för detta bara retade upp Hustrun, som resolut stegade in i Gömda källaren, som vi har gömd i Sverige, och ryckte, till min fasa, fram en 64:a Beychevelle och det var då jag begick dagens andra, och betydligt större, misstag, ”Ja, fast det där är 64:an, bästa vinet de gjort, det ska vi nog spara lite till,” sa jag. ”Utmärkt!” sa Hustrun. Ja, så där satt jag så, plötsligt, i den svinkalla svenska sommarnatten i grilloset och slogs mot getingar och mygg och knott och försökte hålla den igentäppande näsan öppen och såg Svågern belåtet dricka Beychevelle 64 i stora klunkar samtidigt som Hustrun tittade nöjt och kärleksfullt på honom och han talade om för oss andra vad vi skulle tycka ”Fantastisk årgång på Beychevelle detta, känner du till det Lasseman? Och som den sitter ihop efter 50 år, imponerande! Lite trött i doften men vilken smak!”. Absolut värsta flaskan Beychevelle jag druckit.

Rüter’s, Salzhausen & Bert Kempfert

Publicerat 2014-07-29 av Lars Torstenson

Det finns en klar skillnad mellan Hustrun och er utsände i den vedervärdiga världen. Hon är alltid glad och trevlig och tycker om att bli tilltalad, medan hennes make är tvärtom. Detta kom till tydligt uttryck häromkvällen då de båda trillade in på Rüter’s veranda i Salzhausen och blev uppvaktade av en fånig servitör. Då denne med grov tysk brytning sa de tio svenska ord han kunde blev Hon alldeles till sig och tyckte att det var väl trevlig med en dansk servitör. Er utsände tyckte han var irriterande och fånig och riktigt jobbig blev servitören då denne lämnade utrymme för beröm och lätt förnöjda skratt var gång han sagt något tysktdansktsvenkst som ”Mucket brå!” eller ”Taktak, väldig tak!”. Bortsett från den otrevlige servitören är Rüter’s ett gott alternativ till här på vinifierat tidigare omskrivna Josthof i Salzhasuen (de ligger så gott som grannar med varandra). Även här, på det hela taget, trevligt, bra mat och fint boende. Bert Kempfert.