När jag var i Ukraina 1993 stod en av Kievs få ätbara krogar att finna i en irländsk bar på flygplatsen. I någon form finns denna ”Irish Bar” kvar, efter att man passerat passkontrollen för avresande på utrikes. Missa den inte. Kaffet är oemotståndligt och (för av kall varmkorv och andra försök utsatta magar) förödande gott och ett måste för Kiev-reseären för att nu inte tala om vilket måste det är för den sanne kaffeentusiasten. Måste även tillägga att vittofflornas vittofflor sågs vandra runt i barområdet den här eftermiddagen: vita, både lufthål och luftande flätmönster på ovansidan och snudd på av samma utdragna längd som Leningrad Cowboys klassiska skor.
Månadsarkiv: juli 2010
Med Erik Hamrén mot medaljerna
Trevligt med en förbundskapten som utlovar medaljer. Äntligen! efter alla dessa år med snusande pösmunkar som varit nöjda med att gå till slutspel.
Mastroberardino tar till klubban
Idag meddelades från Italien att Lucio Mastroberardino utsetts till ny ordförande för Unione Italiana Vini. Vet egentligen inget om detta, men det intressanta är att den nya ordföranden säger ”I will work to improve confrontation and dialectics inside the association.” Visst blir man sugen på att få vara med på ett av unionens möten?
Kall varmkorv ukrainsk husmanskost?
Har så äntligen fått smaka ukrainsk varmkorv, inköpt från som sig bör ett korvstånd. Det finns många skillnader mellan svensk och ukrainsk varmkorv. Till att börja med serveras den ukrainska varianten, som så mycket annat här, kall. Vidare intages den utan tillbehör som senap och hackad gurka. Slutligen är brödmaterialet, som omger den kalla snalingen, bra mycket större till sin yta än korven, som måste anses som liten. Hursomhelst: den ukrainska varmkorven är ganska god om än lite stabbig. Och kall. Ätes lämpligen till ukrainsk pilsner från fat. Och råkar man ha med sig lite senap i fickan kan den komma väl till pass.
Vackra vingårdar, blånande berg & en rundpallsfri Lada
Lägesrapport från det nya projektet i Ukraina. Vi har börjat gå igenom den moderna vinkällaren, den är så pass modern att mycket av utrustningen inte används p g a att ingen vet hur den fungerar eller vad den är bra för. Detta ska vi försöka få ordning på till den här skörden (hade idag möte med folk från firman som gjort installationen). Vi tittar också på de produktionsplaner jag samtidigt sätter ihop för de olika, tänkta, nya vinerna (år ett kommer till stor del att bestå av rena försök och om inte annat vet vi inte exakt vad vi ska göra förrän marknadssidan gjort sitt). Avslutningsvis gäller det att få klart för sig vilka vinfält som är bäst bland långt över 1000 Ha vi har till vårt förfogande. Det sistnämnda har gått bättre den här gången. Inga tokregn har drabbat oss och Ladan har förvisso luktat lika mycket bensin som vanligt, men avstått från överraskande rundpallar. När vädret är siktigt kan man dessutom konstatera att vingårdarna ligger otroligt vackert bland blånande berg och med havet som blåögt tittar fram här och där mellan kullarna.
Skepparmössor & mer om ukrainska vittofflor
När jag efter dagens värv tog mig en promenad i Koktebel, som så här års inte bara är rejält varmt utan också fullproppat av semesterfirare, visade det sig att många ukrainska män hedrar den gamla fina traditionen att bära vit skepparmössa under vistelsen på badorten. Funderar nu på att inte bara köpa ett par ukrainska vittofflor utan också en dito skepparmössa. Är dock lite rädd för hustrun för jag tror att hon kommer anse att jag varken får bära ukrainska vittofflor (typ aldrig) eller skepparmössa (möjligen då vi är ensamma hemma och jag har städat huset, diskat, klippt gräsmattan och inte lagat mat).
Hurra i Simferopol & Misha Billing
När jag i morse landade i Simferopol hade det nyss åskregnat i morgonvärmen och då luktade det Sverige och på väggen under regnskyddet där inrikespassagerarna hämtar sitt bagage stod ”YpA! Mope!, vilket väl inte kan betyda annat än ”Hurrah! Hav!”?, och då min nya tolk dök upp visade hon sig se ut som Misha Billings ukrainska syster.
Kaffe i Kiev
Ukraina är ett riktigt bra kaffeland. Det är lättare att få en bra espresso här än i Frankrike. Kiev håller snudd på Italien-klass. Enligt vanligtvis välunderrättade källor är Lviv kaffets mecka i Ukraina och en klass bättre än Kiev. Inser att det bara är en tidsfråga innan jag hunnit undersöka den saken.
Bada i Dnjepr
Just där den väldigaDnjepr klyver Kiev i en östlig och en västlig del är den stor nog att sluka öar. Dessa öar har finurligtvis begåvats med tämliga väl tilltagna sandstränder. Detta har i sin tur gett Kiev ett flertal fina badstränder mitt i staden. Fram till för fem minuter sedan var det fortfarande många badande på stränderna – det är ganska ljust här fortfarande och temperaturen ligger runt 25 + och då ska man komma ihåg att Kiev ligger två tidszoner ost om Sverige, dock ingen sommartid så i skrivande stund är vi en timme före – men nyss bröt ett hastigt övergående åskregn ut och badstränderna – i alla fall stränderna jag kan övervaka från mitt hotellfönster som hotellet är en pråm i Dnjepr – ödelades snabbt.
Uppdraget i Ukraina
Imorgon bitti bär det av från Kiev till Krim och Koktebel igen. Först en timmes flyg till Simferopol, sedan en dryg timme i bil till badorten Koktebel, där vingården och vinkällarna ligger. Den här gången står bland annat skördeplaneringen på programmet, ska också träffa personen som jag själv varit med och utsett till produktionsansvarig på plats, med andra ord min högra hand. Mer om det senare, hoppas jag. Har varit i Kiev för att arbeta vidare med de planer som behövs för att veta vad vi i produktionen ska syssla med de närmaste tre-fyra åren. En nöt att knäcka är hur man tillfredsställer en hemmamarknad som vill ha halvtorra viner och samtidigt blir framgångsrik på exportmarknaden. Det är lätt att tänka sig två separata portföljer, men det medför andra problem. Vi tänker så det knakar. Om ett halvår har vi lovat vara klara med den delen.