Undrar om Norwegian fullt ut insett den ordagranna betydelsen av sitt politiskt korrekta påfund att kalla sig ”The businesshen´s airline” och att detta inte bara kommer att spridas i Sverige? Här kan man för övrigt läsa mer om The Business Hen.
Take off
SvD har flyttat oss och vårt uppriktiga försök till sansad polemik avseende den svenska sortimentspolitiken, från pappers- till webtidningen, men vi får idag i alla fall göra en slutreplik. Att döma av kommentarerna föredrar de flesta att mest vara upprörda, irriterade på snobbar eller att diskutera monopolets vara eller icke vara, medan vi uppfattar oss ha gjort ett ödmjukt försök att sätta fokus på den sortimentspolitik med vilken Systembolaget styr dagens marknad, något som rimligtvis ligger i allas intresse att ständigt diskutera. Intressant är att se hur vi efter det första inlägget beskylldes av monopolhatare för att vara monopolkramare, och nu, efter slutrepliken, beskylls av monopolkramare för att vara monopolhatare. Det är, förvisso, inte alltid helt lätt att hålla sig till saken när känslorna får råda.
Det är nu mer eller mindre 50 år sedan Rachel Carsons banbrytande ”Silent spring”
Rachel Carson - banbrytare.
publicerades. Gissar att alla gamla stofiler redan läst den, men om uti fall att det inte är så må denna pinsamma stofil slå sig ihop med de tonåringar som ännu inte tagit sig an Carsons klassiker. vinifierat utgår från att Rachel Carson skulle ha gillat Mirella Freni och klämmer till med henne så här på fredagseftermiddagen.
Som svensk eller, för den delen, feminist, kan man säkert tycka, att ”kom igen Assange, se till att pallra dig hit nu, har du gjort fel ska du ha fan för det och det där med att utlämnas, tror du att Sverige är en bananrepublik eller?”. Ja, det är just det där sista Assange tror, bland annat grundat på att Sverige låtit amerikanska agenter, i största hemlighet och mot den svenska lagens intentioner och bakom de svenska medborgarnas ryggar, plocka upp folk i Sverige och föra dem till utländska tortyrcentra. Klart karlen är skitskraj. Anmärkningsvärt är för övrigt att Sverige kan göra det tidigare i inlägget nämnda onämnbara, men inte ge Assange garantier för att han inte ska bli utlämnad till USA. Man kan alltså vara flexibel i förhållande till lagar och annat ibland och ibland inte. Inte särskilt
snyggt och för många av oss rent av pinsamt, fegt och direkt orättfärdigt och ovärdigt ett Sverige som säger sig slå vakt om mänskliga rättigheter och frihet. Mot det ovanstående kan man invända ”Men karlen är ju skyldig till högförräderi!”. Kanske. Och i så fall i USA och då kan han, faktiskt, dömas till döden. Utvisar Sverige, normalt och officiellt är bäst att tillägga, folk som riskerar att dömas till döden? Således, oavsett vad vi tycker om Wikileaks som företeelse eller Assange som person är Sveriges agerande just nu osnyggt. Allra sist: för övrigt må delar av Wikileaks material betraktas som högförräderi på vissa håll, inte bara i USA, men man kan inte komma ifrån att det i grund och botten rör sig om undersökande journalistik av stora mått – en journalistik som även varit pinsamt avslöjande avseende vissa svenska förhållanden och kommunikationer.
Hade inte tänkt och tänker, med nedanstående undantag, inte släppa in debatten om Systembolagets sortimentspolitik på vinfierat. Författarna, bland annat jag, till debattartikeln har valt, och lyckats få, SvD Brännpunkt som forum – en plats man inte gärna släpper ifrån sig om man vill skapa debatt – ni som vill polemisera vidare hänvisas,
vänligast, således dit. Dock, här har vi undantaget, som också är ett befriande undantag bland alla de, emellanåt fascinerande, kommentarer som finns att läsa på SvD Brännpunkt, från signaturen ”inmeitrust” och som en reaktion på Systembolagets inlägg igår: ”Goddag yxskaft. Varför svarar inte Systembolaget på den fråga som var central i akademiledamöternas debattartikel?
Förenklat lyder den:
Varför för ni en inköpspolitik som påverkar marknaden så att människor och jordar far illa?
Det är höjden av hyckleri att pressa priserna, begära in offerter på Fairtradeviner för 59 kr flaskan, samtidigt som man kräver av importörerna att de ska lägga sig i odlarnas lönekostnader för arbete.
Systembolagets politik (stora volymer billigt bulkvin) leder till sämre arbetsvillkor för folk som arbetar med vinet och till ökad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel.” Hear hear! (Fast hade vi skrivit så hade artikeln inte publicerats)
Vad gör människorna, försöker förbjuda Tintin? Tintin-talibaner! Nu har det här med Förbudssverige gått alldeles för långt: vinifierat kräver ett omedelbart och lagstadgat förbud mot Tintin-förbud! Månne skulle karlen ha avstått från att åka till Kongo och den delen av hans liv behöver man kanske inte okritiskt visa för landets barn, men i övrigt får man nog ta sig funderare på hur illa däran Tintin var i förhållande till övriga västvärlden, till exempel majoriteten svenskar från samma tid – fast det är i och för sig en intressant tanke: vi raderar ut våra förfäder före 1960, för att nu inte tala om före 1940. Musik!
Den som är intresserad av svensk, eller för den delen walesisk, vinodling gör rätt i att kasta ett öga på Quentin Sadlers ”My Summer Wine Part 2”.
På DN Debatt idag presenterar ett gäng förmodade politiker en affärsplan, förvisso förvillande lik en handlingsplan och utan affärsplanens elementa, för Sverige. Innebär det då också att de egentligen är affärsmän?
Så har då äntligen resultaten från årets Michelangelo International Wine Awards blivit klara och vinifierat slussar genast sina följare vidare till kompisens Jean Smullen blogg, där hon kortfattat skriver om tillställningen och resultaten.