Concours International des Vins de Terroir & terroirmusik

Har precis kommit hem efter att ha suttit i juryn för första tävlingen någonsin för ”vin de terroir”, viner med tydligt terroiravtryck. Helt enkelt att samlas kring vad detta är, är det inte. Någon förestod idag en, i vinifierats ögon, typiskt teknisk önologsyn och menade att även ”industriella viner” och ”tekniska viner” har terroir, detta eftersom människan enligt OIV:s  (Office International de la Vigne et du Vin) definition är en del av terroiren. Andra,Concours des Vins de Terroir som vinifierat, menade att om ett vin är så funtad att provaren kan tala om hur det extraherats och vilken jäst som använts, då är det knappast ett vin med terroir.  Om vinet å andra sidan upplevs som ”genuint” (ja, jag vet, ganska abstrakt…) eller om man rent av kan känna ett ursprung, ja då kan det inte vara fel att tala om ”terroir”. Nog av. Hur var då vinerna? Få kanoner och få stolpskott. Däremot många i trakterna av, på en hundragradig skala, 80 poäng, vilket enligt OIV:s regelverk, ger en medalj under förutsättning att inte fler än 30 % av vinerna kommer över 80 p, om så sker då höjs gränsen. Det mest frapperande var, att så många vinmakare i sin iver att skapa ”terroir” slår ihjäl frukten med ek – fel typ av ek, fel längd på lagringen – och, i förekommande fall, dessutom lyckas dumextrahera på ett närmast ofattbart klumpigt vis, något som resulterar i från början lätt uttorkade viner, som producenten och dess företrädare sedan måste sälja genom att påstå att det kommer bli bättre med några år på flaskan, något som, annat än i närmast mirakulösa undantagsfall, aldrig torde inträffa. Tvärtom. Och torr, ibland rent av gammal, oren ek är inte terroir. Det är skräp. Vi sparkar igång fredagskvällen med vad som måste vara något slags terroir-musik.

Äta & bo i Kaysersberg & Peter Gabriel

Kaysersberg ser påhittat ut. Som en del av Eurodisney. En by tagen ur någon av de animerade filmerna med miljöer från ett svunnet Centraleuropa. Trots tätortens, i sanningen, begränsade storlek, är det lätt att kanske inte köra vilse men att inte kommaChambard fram. Kort sagt är det så många enkelriktade gator och återvändsgränder att man kan vara mycket nära målet utan att komma dit. I alla fall inte utan en stunds snurrande och svärjande. Enstjärniga Chambard ligger mitt i smeten. Till krogen hör dels en trevlig winstube och ett hotell som påminner inte så lite om ett skidhotell. I alla fall i korridorerna, hissen och trapporna. Rummen är hursomhelst finfina och den som får utsikt åt rätt håll vaknar med Grand Cru-gården Schlossberg rakt in i balkongen. Krogen bjuder på ett utmärkt kök och, som sig bör, en spännande lista med ett stort urval Alsaceviner i allmänhet och Kaysersbergsproducenter i synnerhet – räcker väl med att säga Domaine Weinbach? Priserna inte låga, men inte heller höga för vad det är. Peter Gabriel (och Robert Fripp).

Skördemaskinsförsök på Brescou & Lou Reed

Sedan 2006 har vi, eller rättare sagt, ägaren, undan för undan moderniserat och förbättrat Domaine de Brescou. De gamla, för gårdens terroir inte optimala, faten är borta och har ersatts med för gården utvalda tunnor, tankarna har klassificerats och numer används bara de cisterner som är perfekta. Beskärningen har ändrats och om- och nyplanteringar görs för att få bort dåliga fält och mindre lämpligaSkördemaskin kloner och för att föra in druvor som behövs, Grenache, och sådana som gården vill möta framtiden med, Roussanne, Grenache blanc, Marsanne med mera. Trots alla förändringar har i många av vinerna funnits kvar en rustik hårdhet, som kortar av finishen och eftersmaken. Skörden 2012 gjorde vi därför ett försök med en ny skördemaskin med inbyggd avstjälkare. Tidigare har vi sett att de handskördade druvorna inte uppvisar samma rustika sida som de maskinskördade. Vid en blindprovning häromveckan lät vi oss villigt frapperas av skillnaden mellan den gamla och den nya maskinen. Redan i färgen såg man skillnaden.  Den nya maskinen ger kort sagt mer distinkt färg. Självfallet är också doften och framförallt smaken mycket renare och borta är det oönskat rustika. Ägaren tog på stående fot beslutet att per omgående investera i en ny skördemaskin. Det kommer att stå honom dyrt, men oj så mycket bättre viner vi kommer att kunna göra. Lou Reed igen.

Svavelosande försök på Brescou & Bacchus

Ägaren till Domaine de Brescou, som jag konsultar på sedan 2006, har, korrekt, noterat att vi alltid ligger mycket lågt i svavelvärdena på gården. Totala svavlet på buteljerat vin ligger inte sällan på 60 mg/l eller därunder för både vitt och rött, och även de fatlagrade produkterna landar många gånger in i samma härad. Inget konstigt med det: den som arbetar korrekt i vingården, skördar varsamt och är noggrann i vinkällaren behöver inteBacchus tillsätta svavel i några större mängder. Cabernet-vinet från 2012 ligger till exempel i skrivande stund på 18 mg/l totalt svavel, sex månader efter skörden. Med andra ord under de nivåer som ibland anges för ”osvavlade” viner. Däremot är det intressant att konstatera, att när ägaren bad oss göra ett osvavlat vin, alltså medvetet inta svavla alls, gick det inte bättre än att det vinet landade in på hela 45 mg/l efter jäsningen. Hur det kan det bli så? undrar då den som har huvudet på skaft emedan den som inte har det eller vet varför inte undrar. vinifierat väljer att ta fasta på de förstnämnda och förklarar här varför: därför att jästen eller i vart fall jäsningsprocessen i sig kan ge upphov till mer eller mindre svavel i vinet. I det här fallet blev det en massa, så mycket att ingen hade trott på oss om vi sagt att vinet var osvavlat. Därför, bestämde ägaren, ska vi inte säga det. Kort sagt är det en omöjlig uppgift att förklara varför Caben ligger under halva värdet på det osvavlade vinet. Underliga äro understundom Bacchus vägar. Vackert nördig reklam, om än inte för vin.

Millésime Bio: uppkastat i all hast & Gypsy Kings

Bortsett från mängder av spännande produkter, allt från österrikiska qvevri-viner till imponerande ikonviner från Languedoc (hur spännande är inte Languedoc-Roussillon som vinområde?!), var det två saker på årets Millésime Bio, som, mer eller mindre bokstavligt, märkte vinifierat och, i förekommande fall, mässan: en så kallad ”soirée camarguaise” –Camarguaise okej, de smällde på med delar av Gypsy Kings och fartfylld halvnuevoflamenco från scenen och det fanns massvis av ostron och gåslever och viner, men inga stolar och den som inte hade vassa armbågar hade svårt att få i sig något överhuvudtaget och den som lyckades väl med armbågarna och, i förekommande fall, otidigheter och otrevliga miner och genom att trampa mer civiliserade människor på hälarna, fick snart ont i magen ity ostron och gåslever i överdrivna mängder är ingen lämplig diet för en av hunger hoppande mage; och en vandrande magsjuka, Napoleons hämnd, som fick importör efter importör och utställare efter utställare att lämna in WO för mellan tolv och 24 timmar och väggarna på de Montpellierska hotellen att eka i natten.

Millésime Bio – ekovinernas nav

För några veckor ordnades för tjugonde gången “Millésime Bio” i Sydfranska Montpellier. 1993 var det en, i all fall bland andra odlare, snudd på suspekt företeelse för de närmastMillésime Bio 2013 sörjande. Nu är det ett mecka för den som vill ställa ut eller hitta viner gjorda efter vad som egentligen borde heta traditionella metoder, men som tillsvidare går under skumma beteckningar som ”ekologiskt” och ”biodynamiskt” eller rent av det mest häpnadsväckande, missvisande och nedsättande epitetet ”naturvin”. Vi, eller i vart fall jag, som var med redan för tjugo år sedan och hela tiden tyckt att den som gör vin efter traditionella metoder ska säga just det, menar att det är den som arbetar högintensivt och med systemiska produkter eller ohemula ersättningar som ska sätta ut det på sin etikett, inte tvärtom. Hursom, nu är ”eko-vinerna” sedan länge rumsrena och intresset ökar stadigt. I Frankrike har arealen för ekologiska viner nästan tredubblats de senaste fyra åren, från 22 509 Ha 2007 till 61 055 Ha 2011 och den utvecklingen fortsätter, i rasande takt. Lägg till detta alla ”uthålliga” vinbruk, samlade i termer och företeelser som ”Terra Vitis” och ”agriculture/lutte raisonnée” och nya lagar som tvingar, åtminstone den franske vinbonden, att besiktiga sin besprutningsutrustning och förbjuder alltfler bekämpningsmedel och tillsatser som historiskt förekommit. I ljuset av detta växer också fram ekologiska byar, som Correns, och ekologiska appellationer, som Cassis. Till fromma för konsumenten – som dock, det upphör aldrig vinifierat att påpeka, måste lägga till någon tia för att få korrekt producerade viner. En intressant detalj, med utgångspunkt från den debatt som pågår i svenska sociala medier om näthandel o d: enligt en undersökningBio Lineaires gjord av magasinet ”Bio Lineaires” säljs i Frankrike eko-viner främst i ”ekologiska” butiker, men också till stor del på stormarknaderna och direkt hos producenten, så lite som mindre än en procent säljs via internet. En annan intressant undersökning, också från Bio Lineaires, visar att det som påverkar mest vid valet av ett eko-vin är smaken, därefter ursprunget och priset; ungefär var tredje eko-konsument väster vikt vid svavelhalten medan var fjärde tycker att druvan är viktig, däremot förefallet buteljens storlek ha mindre betydelse, viktig för blott fyra procent av de tillfrågade. Nog av, i år ställde cirka 700 producenter från jordklotets alla hörn ut och tusentals besökare dök upp, inte minst svenska importörer, som redan visar eller snart kommer att visa upp sina fynd via Systembolagets beställningssortiment, sin restaurangförsäljning och kanske via vinklubbar och näthandel.

Gröna Cassis blir eko-appellation

Calanque Cassis

På sina håll kastar sig Cassis grått och handlöst i Medelhavet

Lilla Cassis är inte bara en av Frankrikes fyra äldsta appellationer, det är också en av de vackraste, coolaste och grönaste. Det sista trots att detta kustnära distrikt till viss del består av grå klippor som kastar sig ut i det smaragdfärgade Medelhavet. Sedan april 2012 utgör området kring staden Cassis en nationalpark och appellationen Cassis är förmodligen världens enda vindistrikt som uteslutande ligger i en nationalpark. Detta har odlarna tagit fasta på och alltfler blir nu ekologiska eller biodynamiska. Målet är att hela appellationen ska vara ekologisk 2022.

Näthatarehatsrondeller & Iggy Pop

stupstock

Nya tidens rondellhund?

Visst vore det inte helt fel att istället för rondellhundar sätta näthatare i stupstock i landets centrifuger? Om utrymme finnes kunde man också tänka sig små parkeringsfickor för den som ville stanna till och låta barnen skända byfånarna en liten stund. Kanske kunde man också uppföra små glasskiosker och bekvämlighetsinrättningar i direkt anslutning till stupstocksrondellerna. Till fromma för ung och gammal. Självklart skulle det, för att tillmötesgå barnens behov av att få leka anonym och feg, finnas rånarluvor till överkomliga priser och med det aktuella landskapets blomma alternativt kommunens slogan eller, om rondellen är sponsrad, en företagslogga broderad i pannan. Detta skulle förvisso på intet vis lösa de grundläggande problemen som är upphov till näthatet – bristande bildning, ojämlikheten mellan könen och andra strukturella problem i samhällskroppen, dåliga förutsättningar i samhället, brist på kärlek, utebliven uppfostran, bristande perspektiv på tillvaron, svag närvarokänsla, bristande empati, självömkan till följd av sin livssituation, allmän frustration på grund av livliga hormoner alternativt grov självöverskattning och liknande klassiska drivkrafter för upprorstankar, överdrivet hävdelsebehov och, som här, desperat och oreflekterad ondska – men det skulle jämna ut oddsen något för hur cool är det att sparka på en försvarslös HM-Julia eller en lika försvarslös Blondinbella? För övrigt: Kan man hitta fildelare, kan man hitta näthatare… Iggy Pop!

Xin Nian Kuai Le! & karaoke

Eller för er som hellre pratar svenska: Gott Nytt Kina-År! Närmare bestämtKina-kort Ormens år. Vi firar med en liten men naggande snygg hälsning från våra vänner på Pinyinstudio i Peking, som ägnar sina dagar åt att skapa grafisk design i Kina eller närmare bestämt grafisk design i Peking, men likväl grafisk design för hela världen. (Ja, det där lät verkligen som ett försök att lyfta Pinyinstudio i Googles statistik…) Kinesisk karaoke! (PS Hängruntare, mer bevandrade i det kinesiska språket än vinifierat, har påpekat, att medan vinifierat önskar Gott Nytt År, ”Xin Nian”, önskar, på sitt kort, slynglarna på Pinyinstudio God Ny Vår, ”Xin Chun”, detta är nu uppmärksammat. Rätt ska vara rätt och vinifierat vill gärna visa i vilken obegränsad utsträckning bloggens hängruntare är bevandrade och pålästa, vilket torde vara gjort nu.)