Eagles of Death Metal har i ett slag blivit kända på ett sätt som de högst sannolikt inte önskade. Bandet består av två permanenta medlemmar, Jesse Hughes och Josh Homme. Den sistnämnde är framförallt känd från Queens of The Stone Age och Them Crooked Vultures och därför flitigt spelad här på vinifierat.Igår spelade Eagles of Death Metal – som knappast kan kallas death metal-band – på scenen i klassiska Bataclan i Paris. När konserten pågick tog sig en grupp terrorister in och började urskillningslöst döda. Samtidigt attackerades ett annat folkligt evenemang av en helt annan karaktär, fotbollsmatchen mellan två av världens bästa lag, Frankrike och Tyskland, på Stade de France, och på flera håll i Paris utbröt skottlossning varvid bland annat intet ont anande middagsgäster dödades på krogen Petite Cambodge.Målet med att på det här viset attackera vad som kan tyckas vara högst triviala och trevliga inslag i den fria och upplysta världens vardag är, såklart, att sprida oro och så hat och split och att ytterst slå sönder det samhälle som en och samma kväll bjuder på fotboll av högsta klass och andra högklassiga förströelser som konserter och trevligt umgänge kring middagsbordet.Det gäller att komma ihåg att terroristerna bara lyckas om vi faktiskt blir rädda och slutar leva våra liv, om vi sluter oss inåt. Det är kanske inte så konstigt att U2 ställer in sin konsert i Paris idag och att vissa idrottsevenemang inte blir av, eventuellt åker inte KIF Örebro till Paris för sin match i Champion’s League på onsdag. Det är förståeligt, men också fullt i linje med det som terroristerna vill uppnå.Även om det känns både tungt och oroande måste nu varje upplyst och frihetsälskande människa stå upp för det fria samhälle vi vill ha. Det innebär att leva som förut och att inte ge efter för de mest högljudda krafterna från underjorden. Det sista innebär inte att vi inte, som president Hollande mycket riktigt sa, ska försvara oss. Det ska vi, och ett sätt är att leva vardagen, ett annat att intensifiera ansträngningarna för att eliminera eller åtminstone förminska galningarnas rekryteringsgrunder och ursäkter för sina oförlåtliga bestialiteter. Ett arbete som måste påskyndas.
Månadsarkiv: november 2015
Sno recept, skriv en kokbok!
Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):
HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)
Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:
Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)
Gösfilé
600 g gösfilé (fjällade)
3 medelstora rödbetor
1 rödlök
0,5 dl kapris
75 g smör
2 msk finhackad dill
salt och peppar
Tillredning
1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.
2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken
3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.
4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.
5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.
6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.
Klart! Sätt på lite musik och servera!
Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):
Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.
PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…
Damen som inte kunde säga k 2.0
– Vad an jag hjälpa Er med?
– Jag an inte säga .
– Vad?
– Jag an inte säga , dotorn. När jag försöer säga ommer inget ljud fram.
– Ja, men snälla Ni, hur sulle det se ut om alla som inte unde säga låt säga tertahydropapaverolin sulle springa här o vilja ha hjälp för det?
– Jag an inte säga tretalin heller.
– Nå, rä ut tungan, andas djupt, hosta när jag säger till. Till.
– Men sa inte dotorn använda stetosopet?
– Nej för bövelen, jag ger er bara valuta för pengarna. Alla som går till dotorn vill räa ut tungan, andas djupt o hosta när dotorn säger till. Hur sulle det se ut om jag tog betalt för den här onsultationen utan ha bett er räa ut tungan, andas djupt o hosta när jag säger till? Har ni tänt på det? Nej, det är jag säer på att ni inte har för jag har er diagnos lar.
– Är det allvarligt, dotorn? An ni bota mig?
– Det är myet allvarligt o, gissar jag, obotligt.
– Ronist! Åh! Blir jag sjusriven?
– Bättre än så min goda dam, jag sa sriva en ordonnans som ger er rätt till omedelbar vård på en sluten psyiatris anstalt.
– Men vad är det för fel på mig, dotorn?
– Ni är omplett galen, männisa. Nu an det vara väntelista innan ni ommer under ompetent vård o i väntan på det sa ni självmedicinera. Jag ommer därför sriva ut en nivsudd arseni att ta tillsammans med apelsinjuicen om söndag morgon under fem veor o ni sa oså gå till den här adressen o inhandla det som behövs för åderlåtning, ni sa sedan åderlåta er själv varje onsdag efter vällsvarden samt då ni änner er trött o hängig eller glad o upprymd o detta under tio veor eller till dess ni ommer på anstalt.
– Åh, ta dotorn! Det är så sönt med unnigt fol, jag änner mig redan bättre!
– Tror jag det. Se så iväg med sig nu, ärringjävel!
Historiska falluckor och vårt ansvar att inte vara idioter
Det finns många sätt att betrakta den pågående migrationen. Krasst ekonomisk är den ett problem på kort sikt medan den högst sannolikt i länder som Sverige rätt skött är en ekonomisk tillgång, rent av ett måste, för att se till att framtida pensioner betalas och andra gemensamma åtaganden klaras av. Om detta kan man tycka vad man vill: det är en sådan ekonomi Sverige byggt under lång tid och som såväl gårdagens, dagens som morgondagens pensioner vilar på.
Krasst socialt skapar situationer som flyktingkrisen och tiggande EU-migranter risk för fler ghetton och ökande klyftor och utslagning, samtidigt öppnar de för framtida framgångshistorier och ökad dynamik i samhällets maskineri; ett samhälle som lyckas förvandla migrationen till ökad dynamik sitter på en kritisk framgångsfaktor i spelet om framtiden, den som misslyckas har dragit på sig en djupgående och svåröverkomlig klyfta i samhället.
Vid sidan om ovanstående tämligen uppenbara utsagor finns mer emotionellt drivna åsikter om migrationen, åsikter som inte sällan återfinns bland de mest högljudda i debatten och som i inte ringa grad drivs av känslor och övertygelser, som ibland baseras på fakta, ibland inte. ”För” eller ”mot” utan djupare analys.
Utrymmet för de mest högljudda är stort och många lånar sina öron i till dem, vilket bidrar till en ökad polarisering i både debatten och samhället. Tanken att de här för många lite skrämmande rösterna finns förefaller överraskande för en del, men de har funnits där hela tiden. Det är bara så att tiden blivit mogen för dem. Den som inte sett dem tidigare, för tio, 20 och 30 år sedan bör rannsaka sin egen naivitet.
Historien har ett otal gånger visat hur annars omöjliga samhällsyttringar, åsikter och mänskligt handlade kan bli de rådande vid vissa givna tillfällen. Tillräckligt många gånger för att alla bör kunna inse att det kan och kommer ske igen. Exakt när, var eller hur vet vi inte, men det kommer ske igen.
Samhällets valberättigade medborgare och de demokratiskt sinnade, valda ledarna har ett stort ansvar att ta för att förhindra att destruktiva historiska skeenden upprepas, att se dem komma och sätta ner foten i tid, innan det blir comme il faut att flyta med den omänskliga strömmen därför att annat innebär fara, rent av livsfara.
I en tid då de emotionella yttringarna tycks driva debatten måste den mindre högljudda majoriteten stå med båda fötterna på jorden. Att som journalist gång på gång släppa fram en ung man i en för många provocerande hårsocka som försvarare av ett migrantläger är att gå dens ärende som vill uppvigla mot migranterna och lägret och att bidra till att förlöjliga dem som försöker fördjupa debatten. Att låtsas som att det inte är ett problem när folk inte har tak över huvudet, att enskilda individer blir miljonärer på andras elände, att skolans resurser inte räcker till, att vi i ett slag sägs behöva fler poliser eller att vi genom kovändningar i politiken måste skapa okvalificerade arbeten en masse, arbeten flera regeringar försökt utrota och som nu plötsligt är helt i sin ordning, är kontraproduktivt. Den som vänder bort blicken från detta kan inte förstå varför så många väljer att spela med de mörka krafterna.
Den största idioten är inte den som spelar med de mörka krafterna utan den som inte tar den individen på allvar.
Förbud mot dumsnuttssjungande på TV!
I grunden kan det vara så att det här förbudskravet grundar sig på en djup avundsjuka på att vissa får betalt för att vara med på TV och sjunga falskt med veka röster emedan andra i egna ögon mer välförtjänta inte får det, ungefär som den stora orättvisa som ligger i att somliga vinner på Postkodlotteriet bara för att de bor medan andra inte gör det (här invänder alltid en viss närstående, dominant kvinna att man inte bara måste bo på en viss adress – hur dumt är inte det??? – man måste även ha en lott för att kunna vinna ungefär som om man måste ha en biljett för att få åka med eller släppas in när det går att gratisåka på tricken och planka in på folkparken, ja, det är rena snarvlet från hennes sida), men det hindrar inte att följande förbudskrav är synnerligen påkallat ity nu får det vara nog med vek falsksång framförd av betalda och irriterande lyckostar.
Om någon svävar i tvivelsmål om hur illa det här är kan den ta sig en funderar på hur tilltalande det är när en reklambyrå och dess uppdragsgivare på fullt allvar i en reklamfilm ställer upp en gospelkör som sjunger typ ”Nu är det fredagsmys” medan en konstig figur med barnvagn går förbi, ser förvånad ut och småsjunger ”E de verkligen sant?”. Det är just det där sista vi ska förbjuda. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot dumsnuttssjungande!
Den som inte kan hålla emot längtan efter femton pinsamma sekunder i rampljuset ska dels tvingas betala sitt arvode till Staten, dels beläggas med evigt sångförbud på offentlig plats. Beträffande reklambyrån som utsätter tilltänkta konsumenter för dumheter av så här stor omfattning ska ansvariga medarbetare och företagets i fråga styrelse låsas in på tukthus i av rättsväsendet fastställd lämplig tid och då i en cell där Bella Bimba med Bibi Johns spelas non stop.
Den som nu ytterst ligger bakom alltihop, alltså reklambyråns uppdragsgivare, ska drabbas av omedelbart näringsförbud och ett tio års långt deltagande i Paradise Hotel.
Annonssäljaren på Mitt Kök-mässan
– Hej!
– Hej.
– Jag kommer från tidningen Tidningen. Den känner du väl till?
– Eh, j..
– Vi har hmähum (ohörbart) redaktion ähummhmh redaktionellt material hmmh era viner bra hmmmhäähmuh Förnamn Efternamnpåvinskribent uuhmhm gillar ähhmeeeh skriver uuuhöhö era viner. ?
– Ja, alltså…
– Äääähhhmhhh viner, kanske annonser?
– Annonser?
– Ähummh redaktion redaktionellt material era viner bra Förnamn Efternamnpåvinskribent uhuuuh…
– Jag är inte inblandad i den biten alls.
– Uhuh? Vem ska jag tala med?
– Han är inte här.
– Kan du säga att jag varit här? Hälsa honom.
– Vem är du?
– Här, mitt kort, lova säga att jag var här, lova. Hälsa honom.
– Hmmh, okej mmh.
– Lovar du?
– Javisst ähumuhum inte ääähmmhuh aldrig hmuh med min uuhhuuuh fot.
Förbud mot småpratande säkerhetspersonal
Att anlända till Arlanda och upptäcka att det är lite folk och för en gångs skull inte alls kaos Lufthansa-strejken till trots inbjuder till ett välbehagligt sinne. Nu hjälper dock inte detta välmående långt för den som, efter att ha passerat den i vanlig ordning slöa säkerhetspersonen vid fast track-köns entré, upptäcker en stillastående bautarad i fast tracket. Och detta medan de vanliga kontrollerna uppvisar mindre köer och snabbare avancemang. Övertygad om att det måste ha varit fel på maskineriet i fast track-kön avancerar hen – intill sannolikhet gränsande visshet er utsände i de enerverande flygplatsköernas stillastående men allt annat än stillasinnade värld – långsamt framåt bara för att, när hen kommit tillräckligt nära för att se och förstå, upptäcka att säkerhetspersonen som ska kolla backarna längst bak på transportbandet oavbrutet står och småpratar och stör personen som ska titta på röntgenapparatens skärm! Något som, självklart!, leder till stopp på backtransportbandet! vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot småpratande säkerhetspersonal på flygplatser! Bortsett från omedelbar uppsägning ska den som småpratar straffas med magkatarrsymptom och den som dessutom ser ut att ha all tid i världen samtidigt som den myser och roar sig där mitt i sitt störande småprat med skärmpersonen ska bokstavligen beslås med en stressfraktur i käken.
Café-Brasserie chez Hansi, Pezenas
På 6 rue Anatole-France i historiestinna Pezenas, några mil väst om Montpellier och inte så långt från Bezier, hittar vi sedan i juni kafét tillika brasseriet Chez Hansi i ny regi. Inget märkvärdigt men schysst service och god mat, som räcker långt när man letar lunch i denna Molières gamla stad (jaja, han var lite överallt, men han var de facto här också).
Damen som inte kunde säga k
– Vad kan jag hjälpa Er med?
– Jag an inte säga .
– Vad?
– Jag an inte säga , dotorn. När jag försöer säga ommer inget ljud fram.
– Ja, men snälla Ni, hur skulle det se ut om alla som inte kunde säga låt säga tertahydropapaverolin skulle springa här och vilja ha hjälp för det?
– Jag an inte säga tretalin heller.
– Nå, räck ut tungan, andas djupt, hosta när jag säger till. Till.
– Men sa inte dotorn använda stetosopet?
– Nej för bövelen, jag ger er bara valuta för pengarna. Alla som går till doktorn vill räcka ut tungan, andas djupt och hosta när doktorn säger till. Hur skulle det se ut om jag tog betalt för den här konsultationen utan ha bett er räcka ut tungan, andas djupt och hosta när jag säger till? Har ni tänkt på det? Nej, det är jag säker på att ni inte har för jag har er diagnos klar.
– Är det allvarligt, dotorn? An ni bota mig?
– Det är mycket allvarligt och, gissar jag, obotligt.
– Ronist! Åh! Blir jag sjusriven?
– Bättre än så min goda dam, jag ska skriva en ordonnans som ger er rätt till omedelbar vård på en sluten psykiatrisk anstalt.
– Men vad är det för fel på mig, dotorn?
– Ni är komplett galen, människa. Nu kan det vara väntelista innan ni kommer under kompetent vård och i väntan på det ska ni självmedicinera. Jag kommer därför skriva ut en knivsudd arsenik att ta tillsammans med apelsinjuicen om söndag morgon under fem veckor och ni ska också gå till den här adressen och inhandla det som behövs för åderlåtning, ni ska sedan åderlåta er själv varje onsdag efter kvällsvarden samt då ni känner er trött och hängig eller glad och upprymd och detta under tio veckor eller till dess ni kommer på anstalt.
– Åh, ta dotorn! Det är så sönt med unnigt fol, jag änner mig redan bättre!
– Tror jag det. Se så iväg med sig nu, ärringjävel!
Torsdagsfilosofi
Principen kan aldrig vara viktigare än relationen.