Clotilde Davenne

För många år sedan presenterade min Twoson-kollega en galet bra Chablis Grand Cru Les Clos för mig. Vinet var ungt, makalöst rent och exakt, perfekt balans och ett påfallande tydligt uttryck av druva och ursprung. Detta ledde till att vi köpte in vinet på magnum till Twoson Club som då fortfarande befann sig på planeringsstadiet och det ledde till att jag lärde känna kvinnan bakom konstverket, Clotilde Davenne.10408107_1583495841887410_6044310098715347245_n

Det där var ett av de första vinerna hon gjorde sedan hon smugit igång sin egen verksamhet i Chablis. Tidigare hade hon arbetat för en större firma och gjort sig ett namn i de inre kretsarna. Den som hade koll visste mycket väl vem hon var men på det stora hela taget var hon en av de där vinmakarna som står bakom varje stor vinproducent.

Långsamt och med hjälp av skramlande släktingar byggde hon sin egen verksamhet vid sidan om genom att köpa på sig små jordlotter i Chablis med omnejd. 2004 var hon redo att kapa banden med den tidigare arbetsgivaren och ge sig hän med sin egen verksamhet. En verksamhet hon med tålamod och med två ögon på vad som varit ekonomiskt möjligt i sakta mak baxat från noll till en position som en av de bästa producenterna i Chablis.IMG_0411

Det som utmärker Clotildes vinmakeri är en sällan sedd precision och renhet. Hennes viner är alltid i perfekt balans, de är eleganta och stramt snygga. Inget för den som söker största möjliga flabbighet för en bred publik men desto mer för den som vill finna vinmakeriets hjärta: de rena aromerna. Hennes Bourgogne Blanc är trots sitt låga pris år efter år en stilstudie i ren chardonnay utan störande aromer som baserats på svavel eller något som inte är druva eller ursprung. Borde användas som skolboksexempel i varje druvkurs värd sitt namn.

Att Clotildes Chablis spöar både Premier Cru- och Grand Cru-vinerna från andra producenter överraskar inte. Åter denna precision och renhet. Ingen fruktätande ek, ingen svavelbyggd krutrök, flinta eller krydda. Bara renhet och ett tydligt avtryck av ursprunget. Den som går vidare i hierarkin och provar Clotildes Premier Cru- och Grand Cru-viner blir inte besviken. Å andra sidan börjar hon här få konkurrens från många andra vinproducenter som kanske inte alltid får till det i de nedre prislägena men som kan vara med och leka då priserna sticker iväg över 300 och kanske rent av 500 kronor.IMG_0546

I Sverige hittar vi även Clotildes strama och knastrande crémant. Ett bevis gott som något på att en talangfull vinmakare kan föra över sina konster till den mousserande världen om så krävs – lite grann som en bra instrumentalist kan följa med när musiken i ett slag ändrar stil och inriktning och på tal om det: nu lyssnar vi på Steven Wilson och Porcupine Tree.

Förbud mot förrädiska joggingstigsrötter! samt viktigt meddelande till Hustrun

På förekommen anledning vill vi å det bestämdaste framföra ett krav på ovillkorligt förbud mot förrädiska joggingstigsrötter! Den som gör sig omaket att anlägga en stig för joggning bör också se till att den är fri från förrädiska rötter som kan få även den vaksamme motionären på fall. Om så inte sker ska den joggingsstigsansvarige sättas i stupstock vid joggingstigens mest förrädiska rot där denne högt och ljudligt ska varna var och en som närmar sig den lömska utväxten. ”Varning! Lömsk rot! Femtio meter!”, ska han skrika när den godtrogne löparen befinner sig på femtio meters avstånd.IMG_0570

Vill på eventuellt förekommen anledning meddela min vän Rehabexperten att inga åtgärder krävs från hans sida den här gången. Allt är lugnt, det var inte en så farlig vurpa och inga pinsamma scener utspelade sig i skogen.IMG_0574

Sist en rad som bara får läsas av Hustrun, som opassande nog är på affärsresa: Slog en förfärlig kullerbytta och slog i handleden och fem fingrar och fick en sten in i ryggen, jag tror jag är skadad.IMG_0570

(Bilderna visar en joggingstig fri från lömska rötter samt en hund som fått nog av förrädiska rötter på allmänna skogsvägar.)

Spencer Davis Group.

Stjärnkocken tipsar: Risotto au poulet

Idag ska vi lära oss att göra Risotto au poulet avec ses champignons à la crème (köksfranska, uttalas ”Risotto å polé aveck se champiång alla kräm”). Och inte bara det: vi ska också lära oss hur man inte gör!

Risotto au poluet

Gör så här:

1.Gå till din butik och köp en påse Risotto au poulet. Denna återfinner du i frysdisken. Var noggrann när du gör ditt påsval så du tar en variant med ”champignons à la crème” (det framgår av texten på påsen om det är en sådan). Om någon ser dig där vid frysdisken ska du med tanke på din kockimage känna lite på flera påsar, se fundersam ut och sedan med en bestämd gest välja en.

2. Gå hem. Förbered köket för matlagning: tänd lyset om det behövs, starta köksfläkten (detta är oerhört viktigt att komma ihåg om någon ser dig när du arbetar i köket, en brummande fläkt imponerar även på den mättaste gäst), ta fram en stekpanna, ett lock anpassat för stekpannan, en sked och starta en stor platta på spisen (med spisratten, som ska vridas tills det tar stopp på nr 9; saknar spisen rattar är vår rekommendation att ni googlar fram lämpligaste tillvägagångssätt). Skapa en avspänd atmosfär genom att sätta på Joan of Arc med Lisa Mikovsky.Lisa Mikovsky

3. Ställ stekpannan på den startade plattan, häll två skedar vatten i stekpannan, häll i den inköpta påsens innehåll, puttra på maxvärme sex minuter, rör om då och då, sänk temperaturen till halvfart, lägg på ett lock, rör om då och då, avvakta sex minuter. Klart!

Gör inte så här:

1.Följer du inte punkten ett och två ovan blir det ingen risotto.

2. Förutsatt att punkterna ett och två ovan följts ska du nu inte hälla påsens innehåll i stekpannan utan vattentillsats och du ska inte lämna innehållet vind för våg i stekpannan utan att röra om särskilt som spisratten ställt in värmen på max och du får för allt smör i Småland inte gå ifrån den fräsande anrättningen och komma tillbaka tio minuter senare. Det som då lär ha hänt är det som vi via empiriska experiment kunnat fastslå, nämligen att påsens innehåll blivit ett med stekpannan och medan det går att skrapa av en fortsatt lätt fryst övre del av påsinnehållet är resten svart och inte särskilt gott och dessutom ohyggligt svårt att servera då det har en tendens att vilja fortsätta vara ett med pannans botten.The Screaming Jets logga

Screaming Jets

.

Svetlana Alksijevitj: Zinkpojkar

När Michael Moore fick Guldpalmen i Cannes 2004 var det en hyllning av dokumentärfilmen, när Svetlana Alksijevitj fick Nobelpriset 2015 var det en hyllning av dokumentärlitteraturen. Båda händelserna nog så viktiga för de här inte alltid så publika genrerna. I vilken mån Guldpalmen hjälpt till kan säkert diskuteras men dokumentärfilmen står väl starkare idag än kanske någonsin. Förhoppningsvis kan Nobelpriset hjälpa till att öppna några dörrar för dokumentärlitteraturen.IMG_2162

 

Dokumentärens styrka och svaghet är att den visar saker som de är. I Zinkpojkar låter Aleksijevitj veteraner och mödrar till stupade komma till tals. Gång på gång. Tillsammans ger de en förödande bild av sovjetimperalismens ockupationskrig i Afghanistan och i viss mån av mekanismerna bakom. Lite tjatigt blir det samtidigt som bilden inte skulle vara fullständig utan störtfloden av vittnesmål. Avslutningsvis redovisar Aleksijevitj den rättsliga process som i Vitryssland iscensattes mot henne när Zinkpojkar nått viss framgång. Den blir på något vis pricken över i i den här inte alltid jättetrevliga boken där ben och armar och tarmar flyger och far och skvätter och där folk lämnas att i elände framleva sina liv lemlästade både kroppsligen och själsligen.IMG_2163

 

I ett av sina anföranden i domstolen säger Aleksijevitj ”Jag skriver, jag registrerar nuets pågående historia… Levande röster, levande öden. Innan de blir historia är de fortfarande någons smärta, någons skrik, någons offer eller brott… Här står en bok och litteraturen inför rätta, eftersom man tror att den när som helst kan skrivas om och anpassas till stundens behov bara för att det är dokumentärlitteratur. Gud bevare oss om partiska samtida fick korrigera dokumentära böcker. Det enda vi skulle få vore ekot efter politiska gräl och fördomar istället för levande historia… När jag lyssnade på salen ertappade jag ofta mig själv med tanken: Vem vågar i dag kalla ut mobben på gatorna, en mobb som inte längre tror på någon – varken på prästerna, författarna eller politikerna? Den vill bara blod och hämnd… Människan med penna… provoceras den av”.

Klart Svetlana Aleksijevitj skulle ha Nobelpriset.

Barbed Wire Love. The Story In Your Eyes.

Mersmak från Girard i februari

Ni som redan har koll på Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek (se mer nedan), vet att det smakar mycket av det mesta samtidigt som det aldrig går över den där gränsen där det blir flabbigt. Kort sagt: just som vinet är på väg att halka ner i ett lika utslätat som kletigt Intet kommer där en snygg syra och en tanninanstruken strävhet och baxar allt rätt igen. Ni må tro vad ni vill om den saken, men det är riktigt snyggt vinmakeri det. Just det där med att balansera på gränsen är något av ett adelsmärke för Marco di Giulio, Glenn Hugo och de andra i teamet bakom Girards framgångar. Nu i februari har vi chansen att prova ytterligare ett par viner som köpts in i det tillfälliga sortimentet av Systembolaget.IMG_1024Först ut på fredag femte februari är Girard Artistry Red Blend 2012, nr 99659, 349 sek. Den här blenden är något av ett flaggskepp för vineriet. 59% cabernet sauvignon, 13% petit verdot, 11% malbec, 9% cabernet franc och 8% merlot. Samma sköna balans på gränsen till vad som inte går för sig och en rejäl munfyllare. Eller som Girard-folket själva säger ”De senaste 40 åren har vi framförallt fokuserat på balansen i våra viner. Vi försöker skörda vid exakt rätt tidpunkt och vi försöker alltid få till den perfekta ek-hanteringen för varje liten del i våra viner. Inte minst arbetar vi väldigt detaljerat i våra odlingar.” Druvorna i Artistry kommer flera olika lägen i Napa Valley (cab från St Helena, Oakville och Pope Valley, merlot och malbec från Yountville, Carneros och Rutherford, cab franc och petit verdot Pope Valley) och smakar precis så mycket som en äkta Girard ska göra utan att tappa fattningen. Den femte februari släpps 900 flaskor av Artistry som tillfällig lansering så passa på då.IMG_1019Längre fram i februari, närmare bestämt den tjugofemte, släpps 120 flaskor Girard Diamond Mountain Cabernet Sauvignon 2013, nr 90239, 499 sek. Ett annat vin från Napa Valley som heter duga, eller nåja, de flesta säger nog Diamond Mountain Cab och inte duga, men i alla fall, det här är ett annat fullödigt vin med en osviklig förmåga att fylla munnen och näsborrarna och sinnet och att tränga igenom båda vinterförkylningar och oväsen och andra störande inslag i vardagen. Om vi får tro avsändaren fungerar det här fruktpaketet bra med ”chipotle honey barbecue ribs” och med tanke på Girard-folkets genomgående oskuldsfulla och väna uppenbarelser finns det ingen anledning att inte tro på det.Napa-VallayOvan utlovades lite mer om Girard Old Vine Zinfandel och det som ska tilläggas är att nämnda vin de facto är det enda vinet i Systembolagets sortiment som är en zinfandel från Napa Valley! Detta tänker man nog mer sällan på men övriga listade produkter kommer från andra delar av Kalifornien eller rent av från Italien. Det finns ett par zinfandel från Napa Valley i beställningssortimentet och de kostar ungefär det dubbla och där har vi ytterligare två saker som gör Girard spännande: det är Napa Valley och även om det inte är direkt billigt är priserna humana för sitt ursprung. Och på tal om det, sist men inte minst ett ord om läckra Girard Mount Veeder Cabernet Sauvignon 2012, nr 74864, 499 sek: Finns i BS. Oops, det blev visst tre ord plus den här meningen.

Kalifornienmusik: 1,2, 3, 4, 5.