Ästad Solaris Mousserande

I dagarna lanserar Ästad Vingård sitt första mousserande vin. Understrykas ska, att det fortsatt handlar om ”prototyper”. Möjligen kan det halvtorra vin som tidigare lanserats – ett från 2014 och ett från 2015 – ses som ett någorlunda färdigt dito. Avseende det torra, ekade vinet och det/de mousserande är det en bra bit kvar. Bara en sådan sak som att det ännu står skrivet i stjärnorna hur lång tid vinet bör få på mage, alltså tid för andra jäsningen och den därefter följande lagringen tillsammans med jästen. Vinet som nu släpps har fått något år men försök pågår fortsatt och kommer pågå upp till gissningsvis fyra år med andra delar av årgången 2014. Ja, ni har förstått: det här tar tid.IMG_1697Nog av. Hur är vinet som nu släpps? Sanningen att säga har vi i dagarna provat det vinet – ett torrt, mousserande, utan ek – och ett par varianter av det, i olika grad ekade. Utan att gå händelserna i förväg kan jag väl avslöja att hågen just nu står åt en av de varianter som gjorts vid sidan om huvudspåret. Dessutom är det inte otänkbart alls att tiden på mage måste/bör vara längre. Med andra ord är det nya, mousserande vinet inte liktydigt med det som komma skall. Oavsett det är det så klart ett mycket intressant vin att prova.IMG_1693Många försöker bygga på sina solaris- och andra hybridviner så mycket de kan. Här har vi snarast gjort motsatsen och om ni frågar mig, som förstås har ett egenintresse i detta, är det rätt väg att gå. Framöver ska det mousserande undan för undan byggas på tills det hittar en form som ger mer utan att elegansen och finessen försvinner. En svår balansgång, som, det är jag övertygad om, vi, eller rättare sagt gården, kommer lyckas med.FullSizeRenderDet första mousserande vinet som släpps från Ästad Vingård är rent, snyggt och elegant. Frisk syra som ger bra tryck i gom och svalg utan att på något vis sakna balans, dock inget för lipsillar och sockerdrickadrickare. Ett vin för vuxna. Svårt tro det är solaris eller att vinet gjorts i Sverige. Hygglig frukt och kropp. Ett måste för vinnörden i allmänhet och för den som vill följa utvecklingen av vin i Sverige i synnerhet. Spännande också att se hur vinet utvecklas på flaskan de kommande två-tre åren. Och än mer spännande att prova de versioner som i skrivande stund får mer tid på mage och de årgångar som ligger framför oss. Kom ihåg att Ästad hittills haft att arbeta med unga stockar och inte haft ett enda ”normalt” år. På tal om det så ser 2016 okej ut även om de på plats gnäller över liten skörd, men inget ont utan att det har något gott med sig.

Äntligen: nytt vintips!

Nu är det på tok alldeles för länge sedan som er vägledare genom den snåriga tipsdjungeln full av de köpta texternas falluckor och de inkompetenta tipsens snuskiga kvicksandsfällor gav er några tips om viner från det egna skafferiet eller i alla fall samarbetspartners av olika slag. Således: dags för bästa vintipset igen!IMG_1512Vi börjar i Toscana och en Brunello som tillhört favoriterna hos er utsände bland de stövelstukade vinerna ända sedan det lanserades på Systembolaget för något år sedan. Då fanns ingen annan koppling än kärlek. Nu levereras vinet av en den nyss nämnde utsände närstående importör. Och vinet är: Brunello di Montalcino ”La Fuga”, nr 12330, 289 sek.IMG_1529

På Systembolagets hemsida står det att det är årgången 2011 som levereras nu, men enligt importören är det under ytterligare några veckor 2010 som gäller. Gör det någon skillnad? Jovars. 2010:an är dels från en smått legendarisk årgång, dels är det ett oerhört mumsigt vin som kort sagt är oemotståndligt idag och ett par år framåt. Den som köper 2011 får ett i princip lika bra vin, men ett annervesare stuk. Mer uppstramat och framförallt lite för ungt i dagsläget. Å andra sidan är det ett utmärkt vin för källaren. Kommer bli finfint fram på senvintern 2017. Notera för övrigt att det sista är sagt till dem som vill ha mogna viner, ni som uppskattar lite mer stramhet och elegant återhållen frukt kan med stor tillförsikt hinka 2011 i kopiösa mängder redan idag.IMG_1453

Ovanstående vin kommer från en ganska stor men i Sverige mindre känd producent, Folonari. Det här är en gammal firma som på sin tid även ägde Ruffino till exempel. Någonstans under resans gång bestämde sig de nuvarande ägarna för att fokusera på ett antal högklassiga vingårdar och sälja av allt annat. Sagt och gjort, idag äger Folonari flera utmärkta gårdar i Toscana och kan erbjuda det mesta från Brunello via ”Super-Tuscans” till Chianti Classico. I Sverige hittar vi i dagsläget ytterligare ett vin vid sidan om ovan nämnda ”la Fuga” men fler är på väg in.IMG_1517

Vinet som redan finns i beställningssortimentet är utmärkta Nozzole Chianti Classico, nr 79271, 149 sek. Även här talar vi årgången 2010 och vinet är tveklöst en bra inkörsport för den som vill bli hooked på Chianti Classico. Perfekt till allehanda pasta, förstås, och riktigt allround på matbordet. Ett vin att alltid ha hemma. Se så, iväg och beställ nu! Det här är gôtt mos.IMG_1540

PS Så här det ut på vingården Nozzole:IMG_1460IMG_1476IMG_1512

Test: bävergäll

De goda vännerna log och sa ”Vi tänkte vi skulle prova lite”, ”Kul” tänkte jag. Ett litet glas med en brun vätska ställdes fram, De goda vännerna lutade sig… förnöjsamt… bakåt i sina stolar och tittade med ett förväntansfullt leende på er utsände i de okända dryckernas ängsliga bråddjup, vilken tog ett djupt sniff och tänkte som den vänliga själ denne understundom kan vara ”de har försökt göra egen visky och misslyckats kapitalt, hur ska jag nu säga något uppmuntrande utan att helt förlora min heder?”.IMG_1714”Det känns som om någon försökt göra visky, mycket rökt torv här…” De goda vännernas förväntansfulla airer sprack nu upp i fryntliga leenden och de lutade sig förväntansfullt framåt och frågade ”Något mer?”. ”Ja, kanske ett inslag av torkad och rökt komocka”. Vid detta började vännerns skratta och sa ”Prova det nu!”. Sagt och gjort och ja, det var det absolut äckligaste som passerat er uständes läppar. Vedervärdigt. Rökt komocka i flytande form är det mest positiva som går att säga. De goda vännerna skrattade nu högljutt och slog sig på knäna och medan de torkade tårarna skrek de ”Det är bävergäll för hundra gubbar! Bäverarsle! Odrickbart! Smaken sitter i i flera dagar!”IMG_1714

(Wikipedia: ”Bävergäll, Castoreum, är ett gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret.”)

Stelbent blir lätt hänt valhänt

Det är sällan lätt att vara rigid utan att i längden riskera att framstå som aningen fånig. I dagarna lät Systembolagets etikettgranskare meddela Domaine de Brescous svenska importör, att det nya vinet, Château Brescou, inte får säljas i Sverige om inte baksidesetiketten åtgärdas. Där återfinns nämligen ordet ”bio” och det får inte stå på etiketten om inte vinet är ekologiskt certifierat.bildOrdet ”bio” står där därför att producenten vill på sin etikett visa regelverket för tillåten svavelhalt inom olika discipliner – konventionellt, ekologiskt och biodynamiskt – eftersom gården alltid ligger så lågt med sitt svavel, vanligen rejält under nivån för biodynamiskt vin. Ingen annan har haft någon åsikt om detta. Inga kontrollorgan i Frankrike. Inga kontrollorgan i något annat av det dussinet länder dit gårdens viner exporteras. Men i Sverige blev det stopp för det 100-talet buteljer producenten kan förväntas sälja av sitt prestigevin det kommande året. Fast riktigt stopp blev det nu inte. Systembolagets konkurrent näthandelsföretaget Xwines säljer också Domaine de Brescous viner i Sverige så om Brescous nya ”Château-vin” nekas plats i Systembolagets beställningssortiment finns det ändå att köpa i Sverige. Och det kommer finnas på restauranger.

Min tekopp av rosé?

Efter att somliga av oss utgjutit oss över de ljusa Provence-roséernas anestesiska brist på personlighet och övermått av lågmäld, svavelhöljd doft med inslag av grape, toppad med en intetsägande smak, som mest påminner om en het kyss med hårt ihopknipna läppar, har vi fått påhälsningar från sådana som vill att vi presenterar några alternativ till det som blivit ett tråkigt inslag i sommarens grå vardagslunk, alltså de nyss nämnda ”jag-följer-också-bara-strömmen-vinerna”, och jodå, det gör vi så gärna, inte minst som vi då kan framhålla två viner som vi själva är högst delaktiga i, men först som sist: finns det då inga Provence-roséer som finner nåd hos den självutnämnde rosévinstalibanen som nu satt sig till doms över vanligt folks dåliga smak?IMG_2119Jomenvisst finns det en och annan drickbar Provence-rosé i Sverige! Men, de är inte många. Bäst i vinifierats gom är här på bloggen redan omtalade Château Henri Bonnaud. Det här är en Provence-rosé som är så som en god Provence-rosé ska vara då den ljusa färgen matchas av elegant och djup doft och smak, som inte bara förför på balkongen utan också klarar en matbit och något år i vinkällaren. Château Henri Bonnaud ”Palette” 2015, nr 99093, 179 sek.IMG_2246

I övrigt vill vi så klart framhålla roséviner som är gjorda av oss själva och då inte minst Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté” 2015, nr 70323, 84 sek. Gjorde det här vinet från, som det så populärt heter på modern skaraborgska, skratsch, och fick då den, vågar vi påstå, finfina idén, att sätta ihop grenache och pinot noir och toppa det med ett uns viognier. Resultatet är ett ljust (!), mycket fruktigt och för sitt pris synnerligen komplext, lågsvavlat (långt under rådande gränsen för biodynamiskt) rosévin som faller a-l-l-a på läppen, så är det bara.IMG_1426

Sist med inte minst det av oss ständigt nämnda Les Lauzeraies Tavel 2015, nr 2724, 109 sek. Trots att det här vinet gång på gång lyfts fram som ett av de bästa rosévinerna på den svenska marknaden, och ett av de mest prisvärda i slika bedömningar, hänger det ständigt på gärdesgården och riskerar avlistning på Systembolaget, som bortsett från allt annat menar att det inte behövs något ekologiskt rosévin i den här prisklassen samtidigt som stödköpta grejer kan ha sin egen framfart i prissegmentet varmed livet kompliceras för den här favoriten. Lite surt, både för den som varit med och slutblendat och konsumenten som gillar vinet och en aning svårbegripligt för den som följer svensk vinpress, får man förmoda. Men ni, kära HR:are, ni vet vad som gäller och kan hämningslöst hinka Lauzeraies – uttalas Låserä – året runt. Grattis! (PS Finns det inte i er butik så är det bara att beställa.)

Roses.

Artbergomkronosväv

Kollegan Hans Artberg har på sitt www.artbergomvin.nu kommenterat min nya roman Kronos väv. Så här skriver han:Didot”Litterär busgrogg

I nya romanen Kronos väv (Vulkan) har Lars Torstenson tömt hela barskåpet. Här mixas allt, stort, smått, kända, okända, genier, dårar, historia, nutid, skröna, verklighet.
 Navet är sydfranska Draguignan, med berättaren Achille (som ni f ö bör se upp med – han har lik i lasten…).

Min favoritstory är den om Kadaffiklanen och deras historik som antropofager(!). Hade jag gärna sett renodlad som långnovell – men Lars har valt att väva in den i helheten.

Kronos väv är en novellsamling klippt till roman. Blir så mer svårläst – men kanske också mer raffinerad.

(Epilog: Vad dricker man till människokött? ”Som ni säkert vet är människoköttet betydligt mer likt fisk än till exempel nöt. För det mesta drack vi vitt från Bordeaux. Pavillon Blanc från Château Margaux. Laville Haut-Brion. Haut-Brion. Smith-Haut-Lafitte.”)”

Achille!

En dag på polisens thinktank

-Det verkar som om media tycker att vi har ett problem med att det tafsas på flickor i samband med konserter och liknande arrangemang.

-Det…

-Jag har lite svårt att se att det skulle vara ett problem överhuvudtaget och om det är ett problem kan det inte vara ett stort problem.

-Det…

-Men nu är media där och bökar med sitt smutsiga tryne så vi måste göra något. Vad gör vi?

-Jo, jag…

-Då är frågan: vem tafsas det på?

-Flickor och…

-Flickor. Vem är det som tafsar?

-Naiva och okunniga tölpar, svinpälsar, psykiskt sjuka, st…

-Jaja, men använd nu det ni lärt er på Polishögskolan, konstapeln, och fråga er: finns det en gemensam nämnare här?

-Alla som tafsar är män.

-Jamen det vet väl alla, men det måste ni förstå att vi kan inte peka ut ”män”, det skulle ju vara som att påstå att alla som tafsar och våldtar är män. Det kan vi inte säga.

-Annars tänkte jag att vi kunde göra ett armband med texten ”Jag tafsar inte!” och ge till män som inte tafsar. Det skulle skapa ett positivt grupptryck och kanske få en del tafsare och andra oberäkneliga element att ta på sig armbandet och faktiskt leva som armbandet lär?

-Haha, oj, en så tokig idé! Herregud! Vi är poliser, konstapeln. Poliser!

-Ja, nej, det kanske inte är världens bästa idé, det kan jag hålla med om.

-Haha, ja, det kan man lugnt säga. Tänk efter nu: finns det någon gemensam nämnare för dem som blir tafsade på?

-De är flickor?

-Exakt! Jag tänkte att vi skulle ge alla flickor ett armband med texten ”Tafsa inte!”. På så vis kan den som inte vill bli tafsad på, eller för den delen antastad eller våldtagen, visa att det är så, att den inte vill bli tafsad på och så vidare. Enkelt. Genialiskt. Visar att vi på Huvudkontoret tänker vi också. Seså, iväg nu och handla armband!

The Police!