Fick det här youtubeklippet från Tom Hedges och tycker det vore synd om ni missade det. PS F ö kan jag vara lite kluven till att man gjort om en i sig lysande scen/rollprestation av den alltid lika förnämlige Bruno Ganz, men han bjuder säkert på det.
Med utgångspunkt från mina oerhört höga tankar om filmmakaren Michael Winterbottom och med hans fantastiska Tristram Shandy (A Cock and Bull Story) – om en film om en film som inte blir av om en bok om en bok som inte blir skriven, baserad på Laurence Sternes 1700-talsklassiker Tristram Shandy– i varmt och tydligt minne var, förstås, förväntningarna på nya ”The Trip”, där Steve Coogan och Rob Brydon fortsätter käbbla och underhålla, mycket höga och… de infrias med råge. Stillsamt, vackert, välspelat, mycket kul – en film som, precis som Tristram Shandy, dröjer sig kvar och får en att må bra i flera dagar.
Barney´s version är ett gediget hantverk med intressant manus och bra skådespeleri, framförallt från Paul Giamatti. Att Dustin Hoffman dessutom ser ut som Tom Hedges filmen igenom gör den inte mindre sevärd.
Såg i wownews.se en grej om filmer och såpor med interiören hämtad från vinvärlden. En anekdot: min kollega och kompis Miguel Merino Navajas är en av författarna till den spanska succéserien Gran Reserva, som utspelar sig i Rioja. Tips från såpornas värld.
Woody Allen förklarar sin kärlek till världens vackraste stad och passar på att ge liv åt 1920-talets Paris. Årets öppningsfilm i Cannes är ingen av hans bästa filmer, men Owen Wilson, Marion Cotillard med flera och staden i sig och så förstås det faktum att Woody Allen aldrig gör en inte bra film gör den minst sagt sevärd.Trailertime.
Det gick oss nästan förbi i svallvågorna efter den danska pansarkryssarens obetänksamma framfart på strandpromenaden i Cannes och dess hysteriska konsekvenser, att den alltid lika vältajmade Jean Dujardin fick en välförtjänt utmärkelse för bästa manliga skådespelare i Cannes (filmen The Artist). Ni som tycker om barnslig och charmig fransk komedi när den är som barnsligast och charmigast ska inte missa Dujardin i de båda filmerna om OSS 117 – inget annat än lysande i all sin dumhet. Precis som von Trier för övrigt.
I samband med att jag var i Briones och tittade till Mazuelo de la Quinta Cruz 2010 fick jag tillfälle att prova årgången 2009 för första gången på ett halvår och jag måste säga – låt vara att jag är part i målet – att den är riktigt bra. Både Miguel Merino och jag rankar den före 2006:an, som fick 94 poäng av ”Sobremesa” och utsågs till ett av Spaniens bästa viner av ”Los 300 mejores vinos de Espana”. Medan årgångarna 2007 och 2008 uppvisade Mazuelo i sin rödaste kostym är 2006, 2009 och 2010 mer sobert mörka i dräkten. Jag vet att några av vinifierats hang arounds köpte på sig seriösa mängder 2006 och jag kan nu tipsa dessa Mazuelo-dyrkare, och för den delen er andra, om att den sannolikt bästa årgången Mazuelo de la Quinta Cruz släpptes i Systembolagets beställningssortiment igår. En fördel med 2009:an är att den efter en liten kastrullering är synnerligen drickbar redan nu för den som inte orkar vänta ut den. Ni som återupptäckt viner med lägre alkoholstryka ska veta att Mazuelo de la Quinta Cruz generellt brukar ligger runt 12,5 %, år efter år. För övrigt ryktas det att det ligger (eller kommer att ligga) en kort men hemsk filmsnutt med Miguel och mig på nylanserade www.terrific.se.
PS Catavino om Mazuelo de la Quinta Cruz.
PS2 Äsch, här finns filmsnutten och vid närmare eftertanke är den inte alls hemsk, den är bara gullig och fin.
Åsa-Nisse går igen och kommer med all rätt självfallet inte att bli särskilt uppskattad och jag som en gång i tiden tyckte att Åsa-Nisse stod för allt det som Harry Schein beskyllde honom för, tycker trots allt att det är kul att han går igen. Hade glömt hur bra det faktiskt kunde vara.
En trogen vinifierathangaround tillika nostalgiker och vinvän skickade den här länken och uppmaningen ”se den!”. Sagt och gjort och visst är det fint? Är månne den lång- och snyggspottande gentlemannen i filmens början ingen mindre än den legendariske lång- och snyggspottaren Bengt Risberg iförd AB Vin- & Spritcentralens provarrock? Och hur ekologiskt korrekt var inte det gamla systemet med tåg, båt och härtappning?
För ett par år sedan slog Europas bäst betalde filmskådis, Dany Boon, till med den enorma succén ”Bienvenue chez les Chti´s” eller ”Welcome to the Sticks” som den väl heter på svenska eller i vart fall kommer att heta när den amerikanska kopian når landet (finns även kopierad i Italien sedan en tid). Kul film om än möjligen lite för fransk för att alla ska kunna uppfatta alla skämten (dialekter och så, fast det blir nog lättare för gemene man när den amerikanska versionen dyker upp). Nu är Boon tillbaka med en ändå roligare film, ”Rien a declarer”, och med suveräna komiker som belgarna Paul Belvoorde och Bouli Lanners och många andra. Förhoppningsvis kommer den på svenska som ”Nothing to declare” eller något sådant. Missa den inte. Det är verkligen en riktigt rolig film om de dramatiska dagarna då tullarna mellan Frankrike och Belgien togs bort i samband med att det gränslösa Europa såg dagens ljus.