Kategoriarkiv: Kost

Explosiv midsommarmåltid med knorr? & The Marvelettes

Publicerat av
5

På sina håll Midsommar med fylla, bråk och rån, men det är inte vad vi kan dela med oss från Frankrike. I en sannolikt mer urbota dum än verkningsfull protest mot att sjätte juni och inte midsommarafton är Sveriges nationaldag, och till råga på allt till priset av att Pingsten rumphuggits på ett lika onödigt som störande vis, firar vi inte längre midsommar. Således befann sig Yngsta dottern och er utsände i köket, ensamma hemma, när det igår drog ihop sig till dans kring spisen och för att ni skulle slippa ännu en av alla dessa triviala historier om hur jag förstört maten och hur gästerna med nöd och näppe överlevt måltiden, kom Yngsta dottern, som likt sin mor är tämligen omständlig och därmed framgångsrik i köket, till undsättning. Visst, jag inhandlade råvarorna: rätt typ av kött den här gången, fryskroketter och påssås från Knorr. Jaja, men hon förstår att förbättra det där. Dock: medan hon gjorde sig en, som jag senare förstod mycket lyckad och god, Sauce Béarnaise bestämde jag mig, av inget annat skäl än envis- och framförallt en rejäl skopa dumhet, för att tillreda påssåsen jag inhandlat och det är nu vi kommer till det här inläggets stora fråga: hur kan en påssås explodera i mikrovågsugnen??? Det enda jag gjorde var att slå en skvätt Malaga i skålen jag hällt upp såsen i, ställa in skålen i ugnen och fyra av. Efter exakt 41 sekunder exploderade fanskapet och jag undrar bara hur och varför? Kan någon svara på det? Myllymäki? Å hela den påssåsköpande andelen av Jordens befolkning är jag allvarligt oroad. The Marvelettes.

Äta på Kinnekulle & The Ronettes

Publicerat av
2

Det är väl allombekant, åtminstone i Västergötland och bland Linnés lärjungar, att Västergötland är Sveriges vackraste landskap och bland allt vackert här tillhör Kinnekulle det vackraste. Det är rimligtvis därför ingen tillfällighet att White Guides uteätare hittat till Orangeriet på Hellekis Säteri, eller Hellekis Trädgårdscafé & Kök, och det är högst begripligt att de envisas med att komma tillbaka år efter år för att ånyo njuta av ställets inte särskilt tillkrånglade, men vällagade och -smakande mat och bakverk, vilka serveras i en härlig miljö och, på västgötsk vis, med stora famnen. Har ni ännu inte varit faggorna bör ni skämmas och vad Orangeriet beträffar är det förstås en lucka i var resande gourmets meritlista att inte ha varit där och mumsat hembakat eller ätit gös eller ärtsoppa under vinrankorna. The Ronettes.

Skatter, lyxliv & köttfärs

Publicerat av
Svara

Visst är det synnerligen upprörande när skattepengarna förslösas på andras lyxliv, dock måste man i det aktuella fallet med Fjärde AP-fonden konstatera, att så länge de lägger pengarna på att bättra på sitt hemliga dryckesförråd så finns det ändå något sympatiskt över det här slöseriet. Vill samtidigt, efter att ha skummat dagens tidningar, göra ett PS till gårdagens grillvinstips: om ni ska grilla hamburgare kan det vara klokt att vara försiktig med ICA:s köttfärs. Igen.

Fynda ruttet & härsket

Publicerat av
Svara

Är du på fotbollsresa i Polen och har ont i magen kan det enligt AB bero på svensk beredskap och, i form av konserver, utförsäljningen av densamma. Såvitt man kan utläsa av SvD och andra kan det här köttet dyka upp även på annat håll och man måste förmoda att det då är mycket prisvärda varor, om inte rent av fynd. För er som nu köttfyndar och vill ha ett vintips kan dessvärre inte Vinifierat förespråka något enskilt vin, men föreslår, på en höft, marknadens billigaste box alternativt en tysklandsimport, gärna i mångpack eller femliterskartong – det sistnämnda, voluminösa tipset lär gå särskilt bra till den, får vi anta, höga salthalten i konserverna; är även priset det rätta torde det vara ett tips som det osar fynd om.

Bo i Lissabon: York House

Publicerat av
2

Vägg i vägg hukar de vackra och ofta färglada husen längs Lissabons paradgator, med sin falnande puts trängs de i de smala gränderna och med sin stolta historia fast

Entrén, York House

förankrad i väggarna blickar de drömmande ut över det oändliga och lockande vatten som deras hemstad omges av. Portugal i allmänhet och Lissabon i synnerhet är Europas bedagade skönhet och som sådan synnerligen intagande Det är inte svårt att se varifrån Lobo Antunes fått inspiration till sina ofta lugubra miljöer och feta spindlar, som kryper runt bland kandelabrar i den unkna källarens hörn (lästips). Och samtidigt är allt oerhört vackert, suggestivt och tilltalande, ja, som hos Lobo Antunes. Mitt i historiens vingslag, på en gata med småbutiker som säljer allt från packningar till pumpar via bakverk till gigantiska motorsågar och radioapparater, ligger York House. Vackert, stämningsfullt och härmed kraftigt rekommenderat som tillfällig bopåle i Lissabon. På hotellet finns dessutom en hygglig restaurang, vars i Portugal världsberömda hamburgare kan rekommenderas. Därtill går det att göra rejäla fynd på vinlistan, till exempel formstarka Quinta do Carmo 97 eller 98 för 45 respektive 42.50 euro.

Fejs och boxvin?

Publicerat av
4

Uppriktigt sagt, om någon börjar käka på ens ansikte (läs här eller här) är det svårt att värja sig mot tanken att det är ganska okej att personen ifråga- trots sin goda smak; den har trots allt valt just ditt ansikte – tas av daga. Frågan vi i dryckesbranschen måste, utifrån ett rent professionellt perspektiv, ställa oss, är vad denne något makabre fulsmakare föredrar att dricka till huvudrätten? Min gissning är billigast tänkbara box. Varför? Två skäl: 1. Han har en synnerligen makaber smak. 2. Han räds inte risken att det han stoppar, och rimligtvis inte heller det han häller, i sig är orent.

Dagens Pappa-Barn-historia

Publicerat av
6

Har förstått att det, sedan en tid, i Sverige är comme il faut att blogga om sina barn. Självklart vill inte vinifierat vara sämre på utlämnande barn-historier än andra bloggar och därför ska ni veta att det gick åt fanders när jag häromdagen försökte steka kött åt Äldsta dottern. Bakgrund: Hustrun och Yngsta dottern borta på någon hästgrej. Äldsta dottern hälsar på i hemmet. Pappa försöker göra sig till. Köper frysta potatistärningar, pepparsås på påse och affärens dyraste köttbitar. Problemet, jo, det föreligger ett problem i historien, var, att Pappa inte gick till den vanlige slaktaren och fick garanterat finfint kött, som brukar bli hyggligt även i ofärdig eller överfärdig form, istället slog han till på snabbköpets inte särskilt inbjudande utbud. Nåväl, efter att inte ha bränt köttet mer än vanligt, bränt vid tärningarna lite mer än vanligt samt über-marinerat de sistnämnda i olivolja – ingetdera uppskattat av hedersgästen – och tillsatt påssåsen utan att ha värmt den ordentligt, serverade Pappa maten och det var då det verkliga problemet upptäcktes: någon idiot hade lindat plast kring fettet som bundits fast vid köttet! Att plasten nu var halvsmält och inkletad i både snörena och köttbiten gjorde inte saken bättre. Sista gången Pappa köper kött i den där affären och förmodligen sista gången Äldsta dotter låter sig bjudas på annat än påstortellini av sin far. Det var dagens pappa-barn-historia.

Nike, urin, kaffe & Guthrie Govan

Publicerat av
2

Alltså, Nike har haft många chanser att vårda mig, men inte tagit dem, nu funderar jag, sedan skoföretaget Skecher tvingas betala 300 miljoner i skadestånd för utebliven viktminskning, på att stämma mig till ett sponsorship från Nike så det får upp huvudet ur sanden någon gång – God damn: Just do it ! Noterar för övrigt att Göteborgarna upptäckt att deras stad stinker och det beror inte på något annat än dem, eller i vart fall några av dem själva. Å andra sidan får man säga att det är bra att de, eller några av dem, i alla fall vill få bort stanken. Det är fler städer som borde följa göteborgarnas exempel. Och kanske skulle man ha en slags doftpolis som fick beskjuta urinerande människor med någon form av elektrisk strålpistol så det gjorde lika ont i urinerarnas läckande organ som det sedan gör i våra olfaktoriska organ när vi tvingas vandra i stanken och de kvardröjande ångorna av deras djuriska beteende. För övrigt kan ett studiebesök på RER-perrongerna på Gare de Lyon rekommenderas för alla som vill känna på hur illa det kan bli när folk går och läcker på fel ställen. Slutligen: den som dricker kaffe löper mindre risk att dö under de följande 14 åren! Detta är smått sensationellt och definitivt något jag skulle använda i min marknadsföring om jag drev en konditorirörelse. Och i övrigt gäller, förstås, för oss alla, att se till att förlänga livet med 14 år varje morgon (ja, Zoega, Arvid Nordqvist, Gevalia och Löfbergs eller varför inte Illy eller Lavazza ? – först till kvarn med rätt sponsorkontrakt kan få mycket utrymme här på bloggen). Guthrie Govan jazzar.