Jennifer Clement: En bön för de stulna

Publicerat 2015-09-06 av Lars Torstenson

Svara

Vissa böcker är viktigare än andra. Så här skriver Jennifer Clement själv i ett efterord till sin ”En bön för de stulna”: ” I dagens Mexico blir kvinnor stulna på gatan och bortförda från sina hem under vapenhot. En del kvinnor kommer inte hem från arbetet, eller från en fest eller från ett ärende på gathörnet. Alla är de unga och fattiga och vackra.”

För att lära sig mer om hur allt det där går till och hur det kan vara så intervjuade under tio års tid Jennifer Clement en rad mexikanska kvinnor; fruar till kartellmedlemmar, kvinnliga fångar och gömda kvinnor med skyddad identitet. Resultatet blev, som förlaget korrekt skriver, ”en gripande berättelse om några oförglömliga kvinnoöden och kampen för ett människovärdigt liv i de laglösa mexikanska bergen”.

”En bön för de stulna” skulle vara en bra bok även om allt vore lögn och förbannad dikt, alltså som en skönlitterär roman betraktat, men nu boken mer än så. Vi får genom en smått fasansfull inblick i det laglösa Mexico, alldeles utanför och till och med i Acapulco, några fina personporträtt, en miljöbeskrivning som heter duga och, faktiskt, en del skratt. Att sedan, som någon gjorde på The Guardian, påstå att varje mening i boken är direkt, kraftfull, oväntad och – milda pekoral! – vrider sig på sidan som en kniv i magen, är både att ta i och komma med avskräckande marknadsföring. Boken är bättre så.

Hart & Bonamassa.

Viña Soledad Tete de Cuvee 2005

Publicerat 2015-09-04 av Lars Torstenson

Att dricka vin ska vara en upplevelse – inte bara doft och smak. Ett bra vin är en upplevelse – inte bara doft och smak.

Utan överdrift kan man säga att det finns en förfärlig massa vin därute. Mycket är skräp men en anmärkningsvärt stor mängd flaskor är sådant en vinälskare vill prova och rent av njuta. Och ett tillfredsställande stort antal viner är en upplevelse – inte bara doft och smak. De här upplevelserna kan vara av olika art. Vinet kan helt enkelt bara vara fantastiskt gott, det kan vara så snyggt komponerat av vinmakaren att det bara är att lyfta på den hatt man inte har och ödmjukast utbrista i ett lågmäld hurra mellan hulkattackerna och det kan, till exempel, vara så personligt att man bara måste prova det gång på gång.Till den där sista typen av viner hör bland annat ett mycket litet antal spanska vitviner. I Sverige har vi väl sedan länge koll på både Ygay från Marqués de Murrieta och Viña Tondonia från Lopez de Heredia. Färre har koll på den tredje Riojan i samma stil, Viña Soledad Tete de Cuvee. Skälet är enkelt. Veterligt har vinet till skillnad från sina kusiner aldrig sålts i Sverige. Varför det är så kan vi bara sia om. Det gäller att komma ihåg att sådana här viner överhuvudtaget var omöjliga att sälja i Sverige under lång tid. Totalt ute. Sedan vände vinden och terroir och Jura och rent av naturviner blev i ropet. Plötsligt blev åtminstone Viña Tondonia, med all rätt, ett innevin. Kort sagt skulle man ha koll på det här dunderekade, gamla vitvinet som lanseras på marknaden så långt efter skörden att alla tror att vinet måste vara stendött (vilket det så klart inte är).Viña Soledad Tete de Cuvee reserva 2005, nr 75639, 149 sek, har precis släppts i Sverige. Tio år gammalt. Och, ja, det är nu den här årgången anses vara redo att möta konsumenten. Med tanke på den långa lagringstiden måste priset anses oförskämt lågt – som vinälskare är det bara att tacka och ta emot. De 18 månaderna eller så på fat av vitek från Ohio har gjort sitt men likväl finns där en angenäm frukt och de mest fascinerande toner av allt från nötter till gula äpplen. En upplevelse.

Musikupplevelse.

Vinskribent gör vin

Publicerat 2015-09-01 av Lars Torstenson

Vinskribenten Erica Landin gav sig för något år sedan av till Kalifornien i syfte att prova på livet som vinmakare. Under några svettiga veckor fick hon, ömfotingen från stan, bekänna färg – något som för övrigt är ofrånkomligt för den som sig i leken ger ety händerna färgas snart både blå och svarta av de blå druvornas färgämnen, smuts och annat.Resultatet av hennes vedermödor har nu manifesterats i vinet ”Landin – pas petite”. En petite sirah med ett litet inslag zinfandel tillverkat enligt Ericas filosofi om hur ett vin ska göras, i det här fallet innebärande att man ska göra så lite som möjligt varmed vinet ska anta en så självvald och naturlig form som möjligt.

Den som vill läsa mer om projektet och vinet hänvisas till det kommande numret av Allt om Vin där Erica själv berättar, i anslutning till hennes text kommer också vinets beställningsnummer och pris att framgå (gissningsvis upp emot 200 sek). Diana Krall.

Vintips: Rea på Quinta do Pinto

Publicerat 2015-08-31 av Lars Torstenson

Importören Terrific Wines avslutar samarbetet med Quita do Pinto och säljer därför ut de sista (568) flaskorna Quinta do Pinto, nr 73988, för 39 SEK. Säljstart i morgon, 1 september. (Är du korkad köper du idag och betalar 119 kr/butelj). Har precis provat en butelj och det är minst sagt ett superfynd för reapriset. Lite låg syra men i övrigt finns bara positivt att säga: stor, fruktig doft med mogna aromer från gula plommon och äpplen och en kraftfull smak. Cheap Trick.

Zin & Chateau9 i Skövde & Burning Bellows

Publicerat 2015-08-30 av Lars Torstenson

Svara

Årets upplaga av Vin & Delikatess i Skövde är nu i hamn. I dagarna två invaderades det gamla danspalatset Valhall, tillika Skövde Kulturhus, av törstiga och hungriga finsmakare som frossade i allehanda närproducerade frukter, grönsaker, ostar, köttbitar, praliner och annat samt tog sig en eller annan smutt vin från långtifrån. Hade äran att till och från assistera i Terrific Wines monter och kunde framförallt konstatera att man pratar som folk i Skövde. R:en låter som de ska, intonationen är där och alla här vet att andra dialekter än ursvenskan från Skaraborg är hittepå-svenska och att all annan radio än Radio Skaraborg och närradiostationerna i nejden är i skriande behov av både en tålmodig röstpedagog och en intensivkurs i Riktig svenska. För att nu inte tala om TV där det förekommer folk som inte ens kan få till det svenskaste av läten, nämligen ä.

Nog av. Vad dricker man då i denna Jordens medelpunkt, eller i vart fall nära på centralort, Skövde ligger ju som bekant cirka 30 km från Alltets epicentrum? Ifjol visade Skaraborgaren en klar förkärlek för Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek – ett vin som till och med fick en upplyst tandläkare med hjärnan på rätta stället att utbrista ”det här kan jag dricka på morgonen istället för att borsta tänderna!”. Ja, sådan är den sanne skaraborgaren.

I år drog Skaraborgarens håg snarare åt Leif Erikssons håll och hen visade sig vara särdeles förtjust i Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek – ett vin som för övrigt lanseras på magnum på tisdag (måste dock beställas, nr 74672, 425 sek). Många visade också stort intresse för den i Sverige nya Domaine de Nalys, nr 71813, 249 sek – en aningen ung men oerhört snygg Chateau9 (ja, fransmännen ni vet, de säger ju nöff istället för nio så då blir det chateaunöff när de skriver så där, chateau9) som har den goda smaken att sansa sig på klassiska 13,5 % och inte dra iväg till 00-talets dumalkoholer på 15 % och mer (självklart noterade Skaraborgaren denna förskönande omständighet). På rödvinssidan måste också den nya, eleganta årgången av Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245, 119 sek, nämnas. Ny retro-etikett och en ny, smäckrare och stramare stil med en lätt och tilltalande pinot-karaktär i både doft och smak, serveras gärna lite kyld och kan snudd på användas som ett rosévin. Billigt är det också (Skaraborgaren är inte snål men självklart om sig och kring sig, se bara hur svearna och norrlänningarna snodde Sverige från Skaraborgaren när henna vände ryggen till; Stockholm huvudstad, bara en sådan sak… tycker man härnere i Skövde-trakten).

Men provade då inte Skaraborgaren också lite vitt? Jovisst gjorde hen det! Här kan vi notera att stort intresse visades för Françoise Feuillat-Juillots Montagny 1er Cru ”Les Coères, nr 2812, 169 sek – vinet som nu, i september, får toppbetyg i engelska vinbibeln Decanter och det av ingen mindre än Bourgogne-experten Clive Coats och vid sidan om det var många förtjusta i den nysläppta (2014) magnumen av Clotilde Davennes Chablis, nr 78622, 329 kr – ett praktverk (som även finns som 75:a, nr 6302, 159 sek)! Vid sidan om denna jättebutelj noterade en och annan person som vägrar box men ändå vill ta en liten slurk då och då halvbuteljen Borgoletto, nr 12502, 59 sek. En del av er minns säkert det här vinet sedan det också fanns på helbutelj, men när modulerna för ekolgiskt vin ändrades åkte den flaskan ut ur sortimentet medan den här halvan överlevde, och det har den gjort med den äran, finns i de flesta butiker idag och bjuder den hugade på en elegant och finfruktig Soave som inte minst kan njutas till en spagetti vongole (ja, ni vet).

Skaraborg rockar!

Skördestart 2015: same same but different

Publicerat 2015-08-26 av Lars Torstenson

Svara

Inget nytt under solen när det gäller rapporteringen från “årets skörd”. I stort har den sett likadan ut det senaste halvseklet och frågan är om det inte var snarlikt även i ändå äldre tider. Skälet är enkelt. Media vill ha en rubrik och ett par uttalanden. Producenterna och mellanhänderna vill sälja. Och få om någon kollar fakta.

Således är varje år aldrig så bra som just då det skördas och då vinerna släpps på marknaden. Väldigt få ”årgångstabeller” ser likadana ut tio år senare eftersom de färskaste åren – med osålt vin – ofta är lite övervärderade medan de lite äldre – med utsålt vin – rent av kan vara undervärderade (vilket självklart inte står i motsats till att även dessa övervärderades när de var unga).Viktigt undantag från detta: år då det varit ekonomisk oro och det finns mycket osålt vin i lagren, då kan en årgång offras och nedvärderas trots att den förtjänar ett bättre öde.

Således är året antingen fantastiskt både avseende volym och kvalitet eller så är det fantastiskt till följd av liten volym (som innebär att priserna kommer att gå upp, vilket producenterna kan börja flagga för redan före skörden).

Således har man aldrig börjat skörda så tidigt som i år (möjligen med det ständigt återkommande 1893 som ingen längre har koll på som enda undantag).

Således är kvalitén alltid utmärkt trots att året varit för torrt och varmt/för kallt och regnigt/för ansatt av sjukdomar och mognaden infinner sig alltid trots att värme och torka de facto stänger av mognadsprocessen eller att regn och kyla kan förhala den så till den milda grad att de rätta aromerna aldrig infinner sig.

Således pratar alltfler på senare år om den globala uppvärmningen som enda skälet till allt tidigare skördar och mer alkohol som om ingen planterat tidigt mognande kloner och jagat efter effektivare jäst och processhjälpmedel och som om inte huvudskälet till jakten på full mognad och högre alkohol är att konsumenten under flera decennier efterfrågat allt mognare aromer.

Hur årgången 2015 är? Ytterst varierande.

Talking Heads!

Vi hyllar Alf Henrikson & varnar för Lassie & Dumheten

Publicerat 2015-08-25 av Lars Torstenson

En dag, det måste ha varit i det tidiga 1990-talet, på vårkanten eller så, erfors jag den stora äran att på Due Torri i Verona, av alla lyxiga ställen, få dela en stunds samkväm och dricka en aperitif med ingen mindre än Alf Henrikson. Han var precis lika beläst, ödmjuk och trevlig som det intryck han via sina böcker, radioprogram och eljest gjort och genom sina texter fortsatt ger.Har precis dragit igenom ”Om allt möjligt”, en liten utgåva av ”läsefrukter, kåserier för tv, Om ord, dikter och tal, Om tidräkning”, editerad av Alf Henrikson-sällskapet med, som sig bör, säte i Huskvarna. En liten nonsensartad bok om ingenting som är ytterst intressant och lärorik. Därför att sådan var han, Alf Henrikson, intressant och lärorik även då han bara var sig själv och satt och kopplade av med ett glas i handen någonstans i norra Italien.Det är bara ett fåtal 1900-talssvenskar som kan mäta sig med giganten från Huskvarna och vi vill här passa på att tipsa HR:arna om att läsa de böcker av Alf Henrikson de kan komma över (här är ett knippe som kan handlas via nätet, men ändå bättre är förstås att gå till närmaste bokhandel och lägga en beställning, detta i syfte att hylla Alf Henrikson och samtidigt slå ett slag mot samhällets fördumning genom att bidra till att åtminstone en boklåda till kan hålla öppet och rent av hålla sig med en del kvalitetsböcker i sitt utbud – vi har ju alla ett ansvar för att inte Dumheten och Okunskapen tar överhanden och remplacerar Klokheten och Kunskapen på våra lärosäten och i vårt samhälle).Intermezzo!

Det händer med rosévin april – augusti

Publicerat 2015-08-24 av Lars Torstenson

La upp ett litet vintips på rosé häromdagen. En HR kommenterade med att han upplevde utvecklingen av Clotilde Davennes förut så tillknäppta och nu så öppna Bourgogne Rosé som smått anmärkningsvärd och mycket positiv. Han ställde också frågan om det är normalt att rosévin utvecklas så snabbt på det där viset. Svarade i en kommentar men kör svaret i något modifierad version även här då jag tror fler är intresserade av detta.

”Precis så som du beskriver det (att vinet så snabbt gått från kärvt och tillknäppt till öppet och inbjudande) har utvecklingen av Clotilde Davenne Bourgogne Rosé varit och det är verkligen så att det är först nu som vinet står i full blom och så lär det förbli åtminstone till fram emot nästa sommar.

Ett problem för den som försöker göra personliga roséviner med komplexitet och djup är att de omöjligen kan vara ”färdiga” när de lanseras våren efter skörden. Det gör att de är aningen kärva och tillknäppta när de först möter konsumenten och att många därför vänder dem ryggen. Kunde konsumenten känna grund-kvalitén och förstå potentialen skull den köpa trots sina invändningar och låta vinet ligga till sig, så som du nu gjort (det handlar ofta om bara några månaders väntan, typ april – juli).

Tyvärr är det så trist som att en stor del av de roséviner som blir uppskrivna våren efter skörden är de som är mest industriellt gjorda, d v s med tillrättaläggande jästsorter, enzymer och annat – allt i syfte att få produkten färdig tidigt och med det menas framförallt att det ska skrika frukt på näsan. Inget fel i sig, vinet blir ju fruktigt och insmickrande redan i mars, rent av i februari, ehuru endimensionellt.

Det där sista brukar de flesta bedömare missa varför de här speed-vinifierade vinerna allt som oftast är de stora vinnarna i de rosétest som görs medan en del mer arbetade exempel försvinner från scenen. Ett övertydligt exempel på det senare är det andra vinet som nämns i den här posten, Château Henri Bonnaud. Väldigt få skrev gillande om det vinet när det släpptes ifjol. I år har däremot många fyndat det. Förvisso med all rätt, men det hade varit fint om vinets inneboende potential uppmärksammats redan förra året då hade det sannolikt sålt bättre och Systembolaget hade köpt in det i år igen. Nu lär det istället dröja innan vi får en ny fullödig Palette rosé till det svenska sortimentet.

Samtidigt ska sägas att de relativt enkla, speed-vinifierade rosévinerna oftast är de mest öppna och fräschaste till och med maj/juni året efter skörden.”

PS Vinet på bilderna har inget med texten att göra annat än att det var (var, ety allt nu uppdrucket, åtminstone i er utsändes i de rosa drömmarnas himmel vinkällare) ett vin som gjordes för att toppa först två år efter skörden, eller rättare sagt det gjordes på ett sådant vis att det behövde mer än ett år i buteljen för att komma till rätta med sig själv.

Graham Parker & The Rumour.

La Cucina, Kristianstad

Publicerat 2015-08-22 av Lars Torstenson

Svara

Kristianstad, denna metropol i nordöstra Skåne, före detta residensstad i Kristianstad Län, denna gamla danska pärla, grundad av Christian IV – den misslyckade militären men mer framgångsrike och stornordiske byggherren med flera städer och inte minst barn på sitt samvete, så många att halva Danmark måste vara fallet efter honom och en icke ringa andel av våra nordiska städer döpta efter honom, städer som Kristianstad, Kristianopel, Christiania (gemenligen kallad Oslo nuförtiden) och Kristiansand –, tillika Vattenrikets huvudstad är inte bara närmaste större ort i förhållande till Absolut Vodkas hemstad Åhus, staden har ävenledes ett restaurangutbud och detta har vinifierat med sina HR:ares bästa för ögonen tagit på sig att inventera (med undantag för kranvattnet, vilket också fortsättningsvis måste skys som pesten efter sommarens hemska händelser i Everöd). Vad har vi då kommit fram till i denna första delrapport från nordöstra Skåne, jo, att vi rekommenderar La Cucina. Bra mat, schysst öl, inte så kul vinlista, mycket bra och trevlig service. Freak Kitchen!

Känsla, Hjo – spansk galenskap i Skaraborg

Publicerat 2015-08-21 av Lars Torstenson

Som bekant har svensk mat- och dryckeskultur de senaste 30 åren utvecklats åt det bättre hållet å det bestämdaste. För egen del kan jag jämföra min gamla hemstad Hjo Då och Nu. Utbudet idag är såå mycket bättre och i en positiv spiral ses alltfler äta ute och äta och, inte minst, dricka bättre. Vill idag passa på att särskilt nämna krogen Känsla. Inte bara därför att jag känner en och annan inblandad eller ens därför att personalen är synnerligen trevlig och maten god och trevligt prissatt utan framförallt därför att Känslas vinsatsning förtjänar att lyftas fram.

Det är ingen självklarhet att hålla sig med omfattande och exklusiva vinlistor på vischan och i småstäderna, ja, det är ingen självklarhet ens i storstäderna. Därför är det en skyldighet för oss vintillskyndare att lyfta fram beundransvärda satsningar när vi ser dem. Det som är så speciellt med Känsla i Hjo är måhända inte att vinlistan är synnerligen omfattande – snarare är den välkomponerad i sin naggande goda, lilla storlek – utan att allt är så sympatiskt prissatt. Snudd på att någon där konkurrerar med Den galne sommelieren i Valencia och dennes osedvanligt korkade vinpriser till all lycka för oss konsumenter. Vad sägs till exempel om Baltos och La Corte del Pozzo Valpolicella för 290 sek på krogen? För att nu inte tala om Andeluna Chardonnay för 230 sek! Eller Krug’scher Hof Riesling Kabinett trocken för 290 sek och Giulia Negris fina Barolo La Tartufaia för 425 sek. Ja, så där håller det på vinlistan igenom. På frågan om de inte borde höja priset åtminstone lite svarar de ansvariga att de hellre har nöjda gäster och förhoppningsvis säljer en och annan extra butelj. Hatten av för det.

Den som nu känner sig manad att snarast bege sig till Hjo för att stötta Känslas galna sommelier och den beundransvärda vinsatsningen kan hålla i minnet att vi för dagen vill rekommendera nyprovade bookmakern, Filé trio på planka och Känslas hemgjorda burgare (att fisken, som inte smakades av den här gången, i denna Vätterns pärla, alltså Hjo för er som har svårt att hänga med, är utmärkt, är en självklarhet). Och just det, missa för allt i världen inte desserten Känslig – något för alla med känsla för feeling i det annars så ofta onödigt tillkrånglade dessertträsket.

PS Särskilt plus för att krogen håller sig med Gramona Imperial (för pinsamt låga 380 sek, så billigt att det gör ont; smakar som tur är bra trots att det känns som att någon skinnflås just då vinet beställs in). Boston.