Hårdare kontroll stryker offert

Historiskt har Systembolaget emellanåt efterfrågat viner till omoraliskt, och ibland rent av omöjligt, lågt pris. Detta har inte minst gällt produkter med certifikat av olika slag, till exempel för ekologisk produkt. Samtidigt har inte alltid kontrollen av producent och vara varit den bästa. Detta har dock ändrats över tid och på senare börjat stramas åt rejält. En intressant effekt av både en kanske inte fullt igenomtänkt förfrågan och den hårdare kontrollen fick vi häromdagen prov då Systembolaget strök en av sina offerter.

Det visade sig att ”producent och leverantör inte kunde uppvisa fullgod dokumentation som redogjorde för bland annat volym och certifiering” då monopolet åkte till offertvinnaren för att kontrollera att vinet och certifikaten fanns och var i sin ordning. I sådana här fall går vinsten vidare till offerttvåan. Nu hade inget mer vin än vinnaren uppnått de 18 poäng som krävs i Systembolagets blindprovning för att komma ifråga för lansering. Följaktligen kommer det därför inte lanseras ett ”Italien, ekologisk, Apulien, box, rött vin, garanterad volym 300 000 l, pris 199 kr (mot konsument)”.

Det positiva i det här är att Systembolagets hårdare kontroller fungerar. Negativt är att företaget efterfrågar viner som inte finns eller som i vart fall inte finns till det priset och den volymen som önskas. Det sorgliga är att en omöjlig produkt fick en av de ytterst åtråvärda offertförfrågningarna i den här inköpsrundan (för lansering juni 2015).

Sannolikt var detta inte sista gången något liknande händer och gissningsvis har tidigare produkter som egentligen inte fullt ut motsvarat Systembolagets krav lanserats – då på den tiden när kontrollen var mindre omfattande. Förhoppningen nu är att monopolet en gång för alla tar tag i det där med prisbilden och slutar efterfråga ohemult billiga viner.

Badger. Jan Johansson & Georg Riedel. Corelli.

Förbud mot felvända V-tecken i TV

Churchill f o

Jajamen, med ett monalisiskt leende ber Sir Winston oss fara åt

Med tanke på att inte ens Winston S Churchill inledningsvis hade vett att göra V-tecknet med handflatan framåt kan man möjligen ha ett visst överseende med alla förtappade som går omkring och tror sig göra ett V-tecken trots att de tecknar med handens översida vänd framåt varmed de de facto gör ett engelskt fuck off. V-tecknet som i likhet med så mycket annat inte hittades på av Churchill kom från Belgien och politikern Victor de Laveleye som i ett radiotal 1941 uppmanade sina landsmän att använda V-tecknet som en motståndssymbol. Varför ska då det bakvända V-tecknet förbjudas i TV? Jo, därför att alldeles bortsett från att vi som TV-tittare inte ska behöva utsättas för slika förolämpningar på bästa TV-tid, som mitt i V75 Direkt, vittnar detta om en avgrundsdjup okunskap som får teckenavsändaren att framstå i rena byfånedagern och ju färre byfånar vi har som springer omkring lösa i naturen desto bättre är det. Det som i dagarna fäst vinifierats uppmärksamheten på byfånarnas senaste dumhet är TV-reklamen för Rikstravet. Se på den och låt er uppröras var gång tjejen ger er ett dubbelfinger med sina färgade naglar och ett hånfullt leende. Förbud! Kitchig Victory.

Jeg er dansk

Samhället och därmed vi har ett ansvar att eliminera grogrunden för fanatism. Att ge alla ett värde.

Med det sagt kan man konstatera att de terrorister som just nu ansätter det demokratiska och öppna samhället har mycket gemensamt med nazismens förbrytare och bör ses i detDannebrogen nattsvarta ljuset. De strävar efter ett odemokratiskt samhälle med censur där den enskilde icke göre sig besvär utan bara har att följa Ledarens ord, i ond antisemitisk ordning vill de utrota judarna och med dem alla andra otrogna och därmed värdelösa människor, de skapar sin egen sanning, de mördar beredvilligt och bestialiskt och de är bra på propaganda.

Till skillnad från nazismens mördarpack, som valde att sätta upp en enorm krigsmaskin och låta den rulla ut över världen, har vår samtids mördarsekter tagit intryck av krigsteoretiker som Vo Nguyen Giap, Mao Tse TungSun Zi och Carlos Marighella. De vetDannebrogen att enda sättet att besegra en övermäktig fiende är att vara uthållig och att genom tillfälliga attacker, som kan vara och oftast också är tillfälliga förluster, skapa oro i ledet så att fler från andra sidan kommer över till dig medan åter andra till slut inte orkar och bara vill få ett slut på eländet. Ju mer ditt dåd uppmärksammas och ju fler repressiva åtgärder det leder till desto bättre har du lyckats. Terrorn som teater. I syfte att få motståndaren att ge upp.

Det är alltså också viktigt att samhället och därmed vi inte viker undan för attackerna på det öppna samhället, att vi inte låter oss skrämmas eller hetsas till ett oöverlagt agerande som att inskränka vår frihet eller skuldbelägga enskilda grupper. Att vi är uthålliga. Gasoline.

Miljö, moral & ekologiska & andra viner & XTC

I grunden finns det bara ett sätt att uppträda korrekt mot den som producerar vin och den miljöpåverkan vinet har på sin väg från knopp till glas och det är att betala ett anständigt pris. Som vinifierat sagt vid upprepade tillfällen finns det inga billiga viner. Betalar inte du så gör någon annan det. Och det gäller alla viner, inklusive sådana som är ekologiska och fair trade-märkta.

Självklart är såväl de ekologiska certifikaten som dito för rättvis handel utmärkta, men det är naivt att tro att allt är frid och fröjd bara för att en vara försetts med de här attributen. I skenet av detta är det olyckligt att Systembolaget förefaller tillhöra de blint troende. Företagets nya sortimentsmodell, som styr vilka varor som finns i din butik, favoriserar kraftigt ekologiska viner, utan att certifikatet sätts i relation till vad som är ett rimligt pris eller vilken kvalitet du som konsument skulle få om du handlade ett liknande vin utan eko-stämpel. Med andra ord har Systembolaget bestämt att det är viktigare att du handlar ekologiskt än att du får det bästa vinet eller att du betalar ett anständigt pris. Inte helt sällan efterfrågar företaget eko-viner till priser som väldigt få producenter kan möta, istället för att lägga på en tia så att priset upplevs som korrekt av den som producerar.

Bortsett från det ovan sagda förtjänar det understrykas att det idag finns många andra certifikat som borde jämställas med de ekologiska (det finns flera), som de facto har många brister. Håll i minnet att det där sista sägs av en som satsade på eko-odling redan för 25 år sedan. Då fanns inga alternativ. Det var ekologiskt eller konventionellt som gällde och bönderna var i allmänhet mer sprutglada då än nu.

Idag kan producenten ansluta sig till flera utmärkta alternativ till eko-certifikatet. Till exempel (i Frankrike) Terra Vitis och (mest överallt) olika typer av integrerad produktion/sustainable. Fördelen med den här typen av certifiering är att den oftast är bredare och omfattar inte bara odlingen och arbetet i vinkällaren utan också saker som hur spolplattan för traktorn fungerar, att det finns sedimenteringsbassänger för spolvatten och mycket annat. Med andra ord väl så viktiga parametrar för den som vill arbeta korrekt mot natur och människa. Noterbart är också att Terra Vitis tillåter bekämpning av Flavescence dorée med medel som inte dödar bin medan de ekologiska preparaten tar livet av de små, livsviktiga kuggarna i naturens maskineri.

Med andra ord: eko är utmärkt men inte alltid bäst och långt ifrån perfekt. Och ytterst handlar det alltid om bondens vilja att göra ”rätt”.

Nu lär Systembolaget invända att det inte är hanterbart att ta hänsyn till världens alla olika certifikat och att man måste sätta ner foten någonstans. Inte fel tänkt, men det vore ändå önskvärt om monopolet försökte bredda sitt miljötänk något och, inte minst, om det kopplade kraven på eko-certifikat till ett aningen högre pris: var gång kravet på eko eller fair trade kommer upp ska också priset öka med tio kronor per flaska och 30 kronor per box. På så vis skulle även Systembolaget göra något för natur och människa. På riktigt. XTC.

Patrick Modiano: Dans le café de la jeunesse perdue

Att läsa Modiano är, att långsamt gå genom Paris, en stad utan tid, och se samma sak ur nya vinklar. Hela tiden. Stämningen på botten, kaféerna flertaliga. Böckerna går in i varandra. In och ut. Personerna blir lätt många och metron är aldrig långt borta. Huvudvärk och yrsel förekommer och pharmaciet, med sin gröna skylt, ett kors, ligger längre bort på gatan. Tempot är lågt. Om möjligt än lägre på originalspråket, på franska. Det är vackert. Även på svenska. Kan du läsa franska är det en bra idé, att möta Modiano på hans modersmål. Såvida du inte är student, och studerar orientaliska språk. Vid ett orientaliskt institut, i Paris. Du Unknownkanske läser en bok, på ett kafé som heter Condé. Eller något annat. Där du är en av många, figurer. Modiano måste vara Hipsterns hippaste författare. Som ingen annan inbjuder hans verk, nya som gamla, med svartvita omslag eller inte, till att skaffa en lustig hatt, och odla skägg och bära glasögon, vare sig du behöver det eller inte, att lyssna på gamla franska chansoner. Är du kvinna kan skägget bjuda vissa svårigheter, att odla ett eget. Kanske är det då bättre att köpa en kappa, med stora knappar, och anlägga ett svårmodigt uttryck, i ansiktet. Slokar axlarna på vägen mellan metron och kaféet, på gatan, gör det sitt till. Modiano har ont och lyckas som få förmedla sitt svårmod och sin långsamhet, ut i sina texter. När han pratar, i intervjuer, kommer han aldrig till punkt. För han har ont, säger en del, och då är det svårt att prata. I böckerna kommer han till punkt. Däremot tar hans böcker aldrig slut. De bara blir nya böcker, med svartvita omslag och fyllda av samma gator, metrostationer, kaféer och människor, och än en gång förekommer yrsel, apotek, svek och stängda dörrar. Bara namnet: Den förlorade ungdomens kafé. Vill du sitta i ett hörn, med en tom kopp kaffe, och se svår ut, på konditoriet, är det här boken för dig. Boken att visa upp. Att försjunka i. Du får allt det svartvita omslaget lovar. Des deux entrées du café, elle empruntait toujours la plus étroite, celle qu’on appelait la porte de l’ombre. Elle choisissait toujours la même chanson de Léo Ferré, assis a côté la même table, au fond de la petite salle. Un pas du metro. Et Rue Quelque Chose.(Oui, j’ai fabulé un peu là. Ce n’était pas des mots de Modiano pure et simple.)

da Blechhauf’n, frieri, Hustrun & knödeln

vinifierat vill på intet vis undanhålla sina HR:are låten er utsände på de kärlekskranka friarnas uppsåtliga stigar helst hade velat ha i bakgrunden vid sitt trots att rätt låt inte var med i spelet framgångsrika frieri till Hustrun för typ 100 år sedan, varsågoda: da Blechhauf’n. Vintips.Unknown

Bottle shock: The Montelena Story & Shocking Blue & TIC

För några år sedan dök en amerikansk dramakomedi kallad Bottle shock upp på biograferna. Regissör var Randall Miller och huvudrollerna spelades av Alan Rickman, Chris Pine och Bill Pullman. Filmen handlar om den i vinvärlden högst dramatiska och omvälvande provningen ”Judgement of Paris” 1976 – en typiskt amerikansk ordlek med sikte på den än mer berömda och i litteraturhistorien omvälvande milstolpen Illiaden, där ”judgement of Paris” är upprinnelsen till Trojanska kriget.

Det som hände i Paris 1976 var att amerikanska kvalitetsviner för första gången ställdes mot franska dito i en blindprovning och, sensation!, de amerikanska vinerna vann. Vitvinet som slog ut sina mer namnkunniga kusiner från Europa var Chateau Montelena Chardonnay 1973 och det är historien kring det vinet och den gården vi framförallt får följa i filmen.bild

Den engelsman som låg bakom arrangemanget i Paris, Steven Spurrier (en man som nästan var gång jag sett honom burit rosa slips och vars kavajer och kostymer brukar vara av typiskt engelsk, tunn, stickig kvalitet), har sagt att det inte är mycket som stämmer i filmen. Nu kanske vi inte var så många som trodde det heller och man behöver inte vara Nils Petter Sundgren för att räkna ut vem som är hjälte, tönt, arrogant snobb, god respektive ond i filmen. Vad som dock stämmer är att det är en trevlig film och en hygglig dramatisering av en omvälvande händelse i den lilla vinvärlden. Den bjuder också på många vackra vyer och interiörer från vinets Kalifornien – ofta filmade på vackra Kunde Estate.

Personerna som i filmen påstås befolka Chateau Montelena är inte alltid de som de facto fanns på plats då och några av dem som kanske borde omnämnts, till exempel Mike Grgich som gjorde det vinnande vinet, finns inte med. Dock är Bo Barrett, i filmen en ung rebell, med och det är han som idag, en belevad gentleman, styr över Chateau Montelena. Och det stämmer att amerikanarna slog ur underläge och att många av de franska domarna kände sig förolämpade av det resultat de själva röstat fram, bland andra redaktören för La Revue du Vin de France som ville ta tillbaka sin bedömning när resultatet blev känt (hon hade två amerikaner i topp).

Vara hur det vill med allt det där. Blindprovningar är en sak. Njuta av vinet en annan. Och tveklöst är Chateau Montelena ett njutbart vin, eller snarare viner, för gården producerar inte bara sin legendariska chardonnay utan också underbara, små skapelser på druvor som cabernet sauvignon och riesling. Det unika med Chateau Montelena är att gården hållit fast vid den klassiska Napa-stilen, sådana vinerna var före vulgariseringen med övermogen frukt, överdrivna glycerolhalter, upplevd sötma och kopiösa mängder ek – en stil som för övrigt är på tillbakagång idag, vilket gör att Chateau Montelena plötsligt ligger rätt i tiden igen, något som inte var självklart för tio år sedan.bild

Under många år fanns inte Montelena i Sverige och det var först efter mycket tjat som importören, Terrific Wines, lyckades övertala gården att börja sälja vin till vårt kvartsarktiska land. Tur var det för succén var omedelbar. Idag finns vita Chateau Montelena Chardonnay och röda Chateau Montelena Cabernet Sauvignon i ett fåtal butiker (går att beställa till övriga) och toppvinet Chateau Montelena Estate finns till och från i några Systembolag och går för det mesta att beställa – skälet till att det inte alltid finns är att tillgången är mycket begränsad.

Utmärkande för välbalanserade viner med stor personlighet och utan stickiga kanter är att de blir väldigt allround och det är precis så vinerna från Montelena är: lätta att sätta in i ett sammanhang. Har själv provat det röda till både tacos och finkött och det fungerade lika bra i båda fallen. Det vita är om möjligt än mer lättplacerat. Testade det senast till tapasvarianter på havets läckerheter, smaksatta på högst individuella vis – enda vinet i testet som klarade sig helskinnat genom alla rätterna var, ja ni vet vilket.

Någon tycker kanske att priset inte är något problem, en annan menar att det är på tok för dyrt och båda har, så klart, rätt. Det jag önskar är att alla som tycker om vin anstränger sig för att få prova några av de där toppvinerna även då de upplevs som för dyra. Man kan önska sig en flaska i present eller kanske gå ihop ett gäng och dela på kostnaden och flaskan. Förresten, varför inte hyra filmen Bottle shock och prova vinet till filmen?

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon, nr 71926, 301 kr.

Chateau Montelena Chardonnay , nr 71649, 301 kr.

Montelena Estate, nr 72337, 881 kr.

Shocking Blue. The Inkredible Chockband.

Förbud mot vintwittrare

Töntigast på Twitter? Utan tvekan vintwittrarna, vilka drar ett löjets skimmer över Vinets värld med mängder av stupida korttexter som ”Wine improves with age, I improve with wine” och ”Save the Earth it’s the only planet with good wine” och lika seriöst menade som skandalöst usla fulrim som ”Roses are red, So is my wine, Refill my glass, And I’ll be fine”. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot fånvintwitter och att den som ertappas med slikt beteende, alltså fånvintwittrande, sätts på sur BiB-diet kompletterad med nyttigt bröd i tre dagar per fånvintwitter hen skapat, delat eller likat. På allmän begäran lite mer Orianthi.images

Ett varnande exempel sponsrat av Anonyma ABBAister

”Slutet är nära! Sanna mina ord. Satt idag vid datorn och arbetade i bästa välmåga då, plötsligt!, det bara kom över mig, att jag ville lyssna på ABBA Gold – Greatest Hits. Jag togABBA Gold mig för pannan, kände mig yr, såg mig om över axeln, gick ett varv och låste alla dörrar, satte ögonbindlar och öronmuffar på hundarna, släckte ljuset och kröp in i ett hörn där jag blev ett med skuggorna och så. Tryckte. Jag. På. Spelapilen. På. Youtube. Satt sedan där och. Njöt. Diggade the Dancing Queen. Och. Knowing me knowing you. Och. Såvidare. Och. Nu när ABBA-ruset är över känns allt så tomt och jag sitter här med skammens glödheta rosor på kinderna och undrar varför hundarna går runt med öronmuffar.”