Alla HR:are och viss mån även andra tillönskas en riktigt God Jul! Vi firar med en klassisk Jul-duell.
God Jul!
2
Kategoriarkiv: Okategoriserade
Rancunismen – en vår samtids plåga
Den är näppeligen fel på det som antar att de sociala medierna är en orsak till den i vår nutid uppseglade rancunismen. I och med dessa nymodigheter fick de förgrämda en plattform att skrika ut sin ångest på och från. Ett ställe där de till och med under falsk flagg kunde ställa sig bredbent och skrika ”se mig!”.
En annan orsak till rancunismen, denna vår samtids plåga, är sannolikt att så många i den rika och curlade västvärlden känner sig blåsta och besvikna när de vuxit upp och, i likhet med de flesta, blivit Ingen och att de i egna ögon hamnat väl långt ner på samhällsstegen. Detta sedan de kunnat bete sig mest hursomhelst och ändå haft det ganska bra under uppväxten. Utan en tanke på morgondagen eller ett gemensamt ansvar för gemensamma resurser och projekt.
Kort sagt är de frustrerade över att ingen annan ser deras storhet varmed de själva blir Ingen och det föder en ångest som mår bra av att få skrikas ut. Därför får Little Jinder fan för det, och en Lucia som är pojke, och media, och politiker, och ja fan ta allt och alla och må den som har framgång och makt idag krossas så den blir Ingen precis som jag! Då kanske jag, Rancunisten, äntligen får lite ro i min plågade själ och den plats i samhället som jag så väl förtjänar därför att jag är jag!
PS Påminner om Godwins lag (läs här om du glömt den) med det tillägget att rancunisten går från inget till svordomar, hat och dödshot på nolltid då de uttrycken är själva utgångspunkten för rancunistens argumentation.
Wiklund & Wahlström.
Jean-Paul Didierlaurent: Mannen som läste högt på 06.27-tåget
Vackert språk och en luguber historia om en bok– och papperskrossare, som kanske kan kännas igen från tidigare förlaga, och en originell idé om hur ben kan bli till böcker och just som den korta romanen börjar gå i stå hittar huvudrollsinnehavaren ett usb-minne och det blir fart på berättelsen igen och vi kan än tydligare ana det vi redan från början visste i den här Amelie från Montmartre-liknande historien, nämligen att alla, inklusive läsaren, kommer må bra vad det lider. Frågan är nu om Jean-Pierre Jeunet kommer göra film av detta?
Musik! Dr Feelgood.
Ett slag för punsch!
Blev i samband med nyårsmiddagen påmind om kult- och kulturdrycken punsch och insåg att jag genast måste uppmana till ett flitigare bruk av punschen, denna svenska stolthet!
När jag kom till AB Vin-& Spritcentralen för 30 år sedan högaktades punschen så som sig
borde och fortsatt bör. Där levde minnet kvar av de närmast hysteriska punschtiderna runt år 1900. Tiden då nya punschmärken lanserades på löpande band och allt som oftast fick namn efter samtida händelser. Ett av de där märkena lever för övrigt kvar i Cederlunds Caloric Punsch, som, om jag inte helt missminner mig, är uppkallad efter en varmluftsmaskin uppfunnen av propellerns fader John Ericsson (för den olärde: en varmluftsmaskin är en ångmaskin som använder luft istället för ånga som medium).
Medan punschmärkena och – verandorna poppade upp som svampar ur marken runt förra sekelskiftet minskade dryckens popularitet i snabb takt sedan supermonopolet AB Vin-& Spritcentralen sjösatts 1917 och alla spritproducenter inlemmats i detta varmed det var slut med den flod av punschmärken marknaden vant sig vid. Idag lever punschen ett undanskymt liv och kanske skulle den helt gått under om det inte var för studenterna i Uppsala och Lund och på en del andra håll; välartade studenter missar inte något tillfälle att inmundiga lite punsch efter maten och till det sjunga ”Punschen kommer” och därmed framstå som goda exempel för samhället i övrigt.
Vid sidan om tillvaron som uppskattad avec på studentmiddagar, då drycken serveras isande kall, händer det fortsatt att upplysta och goda gastronomer bjuder på ärtsoppa med varm
punsch, men mestadels torde denna svenskens mest gyllene nektar nuförtiden gå till spillo i punschpraliner och liknande.
Innan vi avslutar detta smått nostalgiska inlägg tillika uppmaning till just Dig att ta Ditt ansvar och inte bara dricka sherry utan också punsch: några ord om vad punsch är. Till att börja med är det skillnad på svensk punsch och annan punsch. När till exempel engländaren eller fransyskan talar om punsch menar de något så nesligt och till fylleri inbjudande som ett bål. Vår svenska punsch däremot sägs ha sitt epitetliga ursprung i pantj – ordet för fem i långtbortistan eller i alla fall Indien dit ostindienfararna for på sin tid – och det föll i sin tur tillbaka på att punschen gjordes av fem ingredienser: arrak, citron, vatten, te och socker (eller snarare: arrak, citron, rhenskt vitvin, te och socker).
Sist men inte minst: tycker Du att Din punsch är för söt, tillsätt då lite citronsaft – detta är skälet till att punschbrickan ofta berikas med några citronklyftor – eller tillred Dig en Guldkant, det vill säga en avec bestående av hälften punsch och hälften konjak.
vinifierat önskar sina HR:are & världens övriga invånare en Fröjdefull Jul
Torsdagsfilosofi
Principen kan aldrig vara viktigare än relationen.
Kökskolan: råstekt potatis & knaprigt potatissnacks
Idag ska vi lära oss dels att råsteka potatis, dels att göra knapriga potatissnacks.
- Ställ en stekpanna på en platta på spisen. Starta plattan. Sätt med ratten för ändamålet på spisen på hög värme.
- Klicka i smör i pannan och häll för säkerhets skull olivolja i den också. Det är viktigt att potatisen inte går torr.
- Skiva snabbt som ögat några potatisar avsedda att bli råstekt potatis. Gör detta med en kniv och på en skärbräda.
- Kasta potatisen i pannan. Låt steka. Rör då och då om i pannan.
- När potatisen är gyllenbrun, fiska upp den ur oljan och smörsåsen. Klart!
Den som vill skapa ett mumsigt och knaprigt potatissnacks till aperitifen eller kanske till barnens fredgasmys låter bara den råstekta potatisen ligga kvar lite längre och väntar med att fiska upp den tills den antagit en brun färg med svarta kanter. Låt svalna och stelna ordentligt innan den serveras. Den som vill piffa upp snacksen och göra den mer personlig kan med fördel krydda rikligt med Aromat.
vinifierats köksskola – den moderna kockens carl butler!
Vi tar en repa på Reeperbahn samt lyssnar på lite Olle Ljungström och Dan Sundquist.
Harper Lee: Dödssynden
Få saker konsumerar vi på gott och ont endast en gång. Det mesta kan vi, nästan, återuppleva flera gånger. Vi kan äta samma maträtt flera gånger, se samma film, höra samma musik och så vidare. Maträtten, filmen eller vad det nu är kommer uppfattas olika från gång till annan eftersom omständigheterna och vår egen dagsform och klokhet varierar över tid. När er utsände i de alltid ihågkomna klassikernas berusande värld första gången läste ”Dödssynden” av Harper Lee var det mest fascinerande författarens coola namn och den intressanta engelska titeln ”To kill a mockingbird”. Texten som sådan var rar och gullig och inget som vidrörde ett outvecklat sinne.
En ny genomläsning långt senare, nu alltså, ger en annan upplevelse. Visst, texten är rar och gullig och det är fortsatt en fantastisk bild av en liten stad i den amerikanska södern på 1930-talet och tur är det för det handlar de facto om allsköns hemskheter. Medan boken, som var sprängstoff i sin hemstat Alabama när den släpptes 1960, idag inte är kontroversiell i sitt hemland har den dessvärre fått se sin aktualitet öka i Sverige för varje år som gått sedan jag läste den då för flera decennier sedan. Den är inte längre bara en lättillgänglig och välskriven text om ett stycke amerikansk sydstatshistoria och den handlar inte längre bara om rasproblem, fördomar , inskränkthet och orättvisa i långtbortistan.
”Dödssynden” är en briljant bok och det hedrar den vanligtvis så skickliga juryn för Pulitzerpriset att priset gick till Harper Lee då boken kom ut.
Att figuren ”Dill” har Harper Lees barndomsgranne Truman Capote som förebild eller att Gregory Peck fick en oscar för sin gestaltning av Atticus Finch i filmen ”To kill a mockingbird”, att Pecks barnbarn är döpt efter Harper Lee eller att hon själv i princip vare sig gett ut något eget eller varit särskilt mån om att sälja sig själv sedan ”Dödssynden” kom ut gör inte saken sämre. Stark läsrekommendation till er som ännu inte läst och till er som läste för länge sedan. Det är lite som om Astrid Lindgren skrivit en vuxenroman om livet i en småstad i 30-talets Alabama.
Elmer Bernstein och Alabama Shakes och mer Alabama Shakes för er som inte nyss fick nog.
Nytt vin från Ästad Vingård!
I somras lanserade Ästad Vingård sitt första vin någonsin: ett halvtorrt, stilla vin, som rankas som gårdens ”tredjevin”. Häromdagen var det så dags för ”andravinet” att möta marknadens ljus. Vi talar nu ett torrt, stilla vin med en lätt anstrykning av ek. Något helt annat än vinet som lanserades i somras alltså. Precis som med övriga Ästad-viner kommer det här bara att säljas på gårdens restaurang och i vinbaren – den som vill prova måste alltså bege sig till Ästad utanför Varberg.
Hur är det då med ”förstavinet”, gårdens egentliga vin, det som fås att bubbla med hjälp av en andra jäsning i buteljen? Jodå, som tidigare meddelats på den här bloggen tar det tid att göra mousserande med ambitioner och vi får vänta ytterligare något år på det vinet – så här långt har dock allt gått planenligt. När vi är inne på ämnet Ästad några ord om årets skörd: Som bekant har sommaren inte varit den bästa i år och en rejäl omgång coulure minskade per automatik uttaget för många av landets odlare inklusive Ästad Vingård. Således har skörden blivit betydligt mindre än planerat men inte mindre än att det går göra några viner och därmed fortsätta utvecklingsarbetet. Återkommer med mer om skörden 2015 när det bubblat färdigt i jäskaren.
Skämda skämt & brända barn
Okej, när ens barn skickar sådana här länkar om barn som överlevt fruktansvärda pappa-skämt och som talar ut i TV, då vet man att det bara är en tidsfråga innan det kommer en avslöjande bok som gör upp med allt som var. Musik! 