Förbud mot liten text!

Den minnesgille HR:en drar sig lätt till minnes den traumaframkallande upplevelsen er utsände i de oläsbara hotelltoalettartikeletiketternas fasansfulla skuggvärld fick sig till livs för några år sedan då den nyss nämnde efter en vecka inte utan viss förstämning och upprördhet insåg att densamme använt balsam i tron att det var schampo med påföljd att håret låg platt och fett som en färskfångad brännmanet på skulten. Vän av ordning och rättvisa kan tycka att en och samma människa bara ska behöva genomleva en slik  händelse en gång i livet eller helst inte alls. Men nej! Det orättvisa och otacksamma Livet vill annorlunda. Kort sagt. Nu har det (nästan) hänt igen!

Det händer att er ovan nämnde utsände trots att han är riktig karlakarl understundom och vanligen i samband med en längre tids luftburet resande sänker sig till en nivå där denne gnider in kroppen med så kallad fuktkräm i syfte att få det efter resandet uttorkade skinnet att sitta kvar på kroppen. Vanligtvis hjälper denna insmetning mot fortsatt skinnavfall. Men så i samband med en nyligen genomförd långtids- och långdistansresa hjälpte inte nämnda åtgärd. Skinnet fortsatte försvinna i form av små fjäll.

Självklart var detta oroväckande och då något oroväckande inträffar går vi alltid mot bättre vetande till Hustrun för att be om råd. Först: ”Men som du ser ut!”. Okej säg något mer jag inte vet. Sedan: ”Får jag se på krämen du använder.” Okej här. Då: ”Men Lars! Det här är ju conditioner! Det är sådant man tar i håret efter schamponeringen. Hur många dagar har du använt det flaskan är ju nästan slut?”

Nesan. Skammen.

De killande och allt skinnfriare benen.

Allt detta på grund av balsam! (Conditioner är samma sak som balsam har bättre vetande sagt sig veta.)Och allt detta kära HR:are i förlängningen på grund av den oläsbara minitexten på behållaren! Skandal är ett på tok för otillräckligt ord i sammanhanget. Vi kräver att Riksdagen med omedelbar verkan och utan remissrunda beslutar om ett förbud mot liten text i alla sammanhang! Den som beställer liten text eller trycker en liten text eller saluför en produkt med liten text eller på annat vis utsätter allmänheten för liten text ska kunna dömas till ett straff som inte får understiga tre år på tukthus med tvagning tre gånger om dagen med ingen annan toalettartikel än en tandborste och conditioner i flaskor och burkar och tuber med oläslig text.

Musik.

Skänkes

Folkilsken och empatistörd plutläppad rysk terrier skänkes till rabiesvaccinerad djurvän med hundvana, stort tålamod och en rustik transportbur. Behöver mycket kärlek och omvårdnad. Finns för avhämtning på Röda Torget 4, Moskva, 3 trappor, ringklockan märkt ”Ryska folket”.

Musik.

Gubben i månen

Gubben i månen är gjord av ost,

hans hjärna består av vassla

och han är oduglig som kost,

men han är bra på att rassla

och ljuga och hota –

hur ska vi honom bota?

 

Kanske har Facebook svaret?

Han är någon att skratta åt,

men glöm för all del inte allvaret,

i hans skrattretande klagolåt.

Är han ett veritabelt avskum

eller mest bara köpt och dum?

 

Rymden är full av månar

och flera planeter,

Jorden är full av fånar,

Lavrov och allt vad de heter.

Kanske kan han i rymden försvinna?

På det har vi allt att vinna.

 

Musik!

Förbud mot lakritspipestölder!

Det är sant och visst att det är förbjudet att stjäla. Å andra sidan är ofta regelverket på området intill obefintlighet gränsande otydligt och slappt. Till exempel finns det såvitt är bekant inget tydligt, explicit förbud mot stöld av lakritspipor, eller åtminstone ingen tydlig straffskala för ett slikt övergrepp på civilisationens värdegrund och etikens innersta väsen. Därför ser vi oss nödsakade att kräva ett omedelbart och i svensk författningssamling klart uttryckt förbud mot lakristpipestöld!Den som ertappas med stöldgods, svart tunga eller på annat vis kan knytas till brottet i fråga skall, även då tveksamhet kring huruvida den skyldige verkligen är skyldig, kunna dömas till livstids behandling med lakritsantabus. I de fall då det kriminella elementet framför argument som att ”allt ditt är mitt” eller att ”det som finns i godislådan tillhör alla i hushållet” eller, värst på skalan, ”det är bara lakritspipor!”, skall, särskilt då den reelle lakritspipeinnehavaren inte kunnat övervaka och skydda sina lakritspipor på grund av viktig arbetsresa, kunna dömas både till livstids lakritsantabusbehandling och en ångerfull intervju i ”Efter tio med Malou”.  

Lakritsinspirerad musik.

Förbud mot lågdoserande tvålmaskiner!

Som om det inte vore illa nog, att coronan kom och avslöjade det vi redan visste, att folk inte tvättar sig om händerna, har både den ena och den andra offentliga inrättningen tagit sig friheten, att installera lågdoserande tvålmaskiner, på det att dessa människor, som nu lärt sig att tvätta händerna ska göra det! Problemet är, förstås, att de här hälsovådliga elementen, som fordom ej tvagade sig, nu tror, att det räcker med en sådan där liten dos tvål för att bli ren. Då vi vet, att så ej är fallet, måste vi, med emfas, kräva ett omedelbart och oåterkalleligt förbud mot lågdoserande tvålmaskiner!Brukare som avslöjas, då de bara får en dos ur en lågdoserande tvålmaskin, och förefaller nöjda med det, ska obönhörligen, och med stor effektivitet, gripas av ditkallad ordningsmakt, och, per omgående, skickas tillbaka i tiden, där de ska stanna till dess de lärt sig småskolans läxa om kroppshygien i allmänhet och handtvagning i synnerhet. Den som tillverkar, säljer eller låter installera lågdoserande tvålmaskiner, ska utan pardon dömas till sex månaders laestadiansk risbastu!

Musik.

God Jul eller Scener ur ett äktenskap

Hittade en ett par år gammal bild på familjens tax. Tagen i samband med att familjen skulle till Sverige för att fira jul. En bra bild såtillvida att den avslöjar den här hundens själ och hjärta. Kort sagt lyser det lömskhet ur de opålitliga ögonen. Då! När jag sitter där och tittar och ryser. Hustrun! Precis bakom mig. Tjuvtittandes på bilden.

Hon: Åh, en sån fin bild på Iton! Minns du så busig han var på den resan? Det var när vi åkte hem till Sverige den julen.

Han: Busig!? Han var lömsk! En förrädare! Man ser ju på blicken att i den finns bara lömskhet och djävulskap!

Hon: Äsch, du är bara sur för att han smet ut ur sovkupén och sprang iväg i tågvagnen, och alla andra som hade sina dörrar öppna hejade högljutt på Iton när han glatt skuttade iväg med dig efter i kalsongerna.

Med denna mardrömslika minnessekvens ber vi att få tillönska alla HR en Bättre jul.

Julmusik. Julmusik.Julmusik. Julmusik.Julmusik.

Förbud mot korkinfesterade appledevicer

Med tanke på att mobiltelefonen och datorn blivit ett obligatorium för samtidsmänniskan, är det illa nog, att dessa attiraljer med jämna, och för konsumenten kostsamma, tillfällen ”uppdateras”, vilket är det samma som att avsändaren hittat på nya mjukvaror som är så omfattande att de kräver en mer potent hårdvara, som sätter den arma samtidsmänniskan i den prekära situationen, att antingen pyntar den upp eller så är den inte så himla samtida längre, och därmed att dels betrakta som en kuf, dels, då den tidigare nämnda människotypen missat två uppgraderingstillfällen, som en byfåne. Men, vilket inledningen på den förra meningen antyder, är det mycket, mycket värre än så (se nästa mening).

Döm om vår förvåning då vi, efter att ha inhandlat en ny laddare till vår hårdvara, öppnar lådan till denna del av hårdvaran och sliter plasten av tingesten (av avsändaren kallad device) och slås till marken av en fullkomlig orkan av korkdoft! En doft så stark att folk i närheten vänder sig om i förundran och skräck: varifrån kommer detta korkdoftande moln och hur farligt är det? tänker de och kniper till om näsan och flyr från den arme sate som ligger kvar där på marken inhöljd i ett oroväckande arommoln av trikloranisol. Nu är vi inte särskilt pipiga av oss så vi lämnar den arme stackaren där och överlåter till läsarens fantasi att själv tänka ut hur hemsk den där upplevelsen skulle vara för en känsligare individ och nöjer oss med att kräva ett omedelbart förbud mot korkinfesterade appledevicer! Den som tillverkar, säljer eller på annat vis bidrar till att sprida de korkinfesterade appledevicerna ska med omedelbar verkan tas om hand av särskilt utbildade och utrustade korkpoliser och sättas i fängsligt förvar och det i för ändamålet i Skärblacka särskilt uppförda anstalter för korkspridare. Där ska de sistnämnda sitta och lukta på pappersmassafabriken och ångra sitt tilltag under en tidsperiod som inte får understiga två år och fyra månader.

Aromatisk sång.

Svenskens vanligaste lögner

Jag dööör!

Vi skrattade så vi grät.

Skjut mig!

Vi skrattade så vi vek oss dubbla.

Det är kört för det här landet.

Jag fick lite kräks i munnen.

Det var det godaste jag ätit.

Autobahn? Det är bara att ställa in farthållaren och stå på.

Han var hög som en skorsten.

Jo men den har jag läst.

Det går inte.

Åh vad roligt!

Jag flyger bara om det är absolut nödvändigt.

Nej, det syns verkligen inte, du inbillar dig bara.

Bra jobbat!

Inga problem, det ordnar jag!

Musik.

När det hettar till i partiledardebatten

”Va?! Kallar du mig nazist?!”

”Ja.”

”Jaså, ja, dåså.”

 

”Va?! Kallar du mig blå?!”

”Jag sa rödgrön.”

”Ja!? Ge mig en grön, ge mig en röd, vad blir det? BLÅ!!”

”Förlåt då.”

 

”Va?! kallar du mig kommunist?!”

”Jag sa miljöpartist.”

”Det är ett allmänt vedertaget uttryck för kommunist!”

”Förlåt då.”

 

 

”Va?! Kallar du mig för frisinnad?!”

”Jag sa liberal.”

”Jag är liberal men verkligen inte frisinnad, så sluta upp med att kalla mig frisinnad!”

”Jag sa liberal.”

”Du fiskade i grumligt vatten och det ska du sluta upp med!”

”Därför att annars?”

”Annars, annars blir jag irriterad. Myc-ket irriterad.”

 

”Vem kallar du Bosse?!”

”Jag sa sosse.”

”Jaså, ja, dåså.”

 

”Va?! Kallar du mig nyliberal?!”

”Jag sa att det verkar som att du tror på allt i Friedmans epistlar.”

”Om jag bara visste vad du pratar om skulle du få se på andra bullar! Verbal rammelbuljong skulle det bli!”

 

 

”Vem kallar du sosse?!”

”Jag sa Bosse, du heter Bosse.”

”Jaså, ja, dåså.”

”Va?! Kallar du mig moderat?!”

”Nej, adekvat.”

”Det tolererar inte jag! Jag är moderat! Adekvat… så dumt.”

 

”Vem kallar du socialist!?”

”Jag sa nationalsocialist.”

”Jaså, ja, dåså.”

 

”Vem kallar du inkvisitor?!”

”Jag sa kristdemokrat.”

”Vi vilar på kristna värderingar och skulle aldrig göra något som kyrkan inte gjort.”

”Vem kallar du politisk mitten?!

”Dig, du är en riktig femetta.”

”Det är jag verkligen inte! Jag är extrem! Mitt kan du vara själv!”

”Du är en mittenpolitiker da da da da da, du är en mittenpolitiker da da da da da, mitt i mitten da da da da da.“

 

 

”Vem kallar du plastsåsse!?”

”Jag sa plastpåse.”

”Jag tolererar plastsåsse för jag är ingen riktig såsse!”

 

”Va?! Kallar du mig nazist?!”

”Nej.”

”Men du sa blåbrun!”

”Brunt är ett allmänt vedertaget uttryck för bajskorv, jag kallar dig bajskorv med blå inslag.”

”Jaså, ja, dåså.”

 

”Vem kallar du brun?! Kallar du mig brun?!”

”Ja, du heter ju Per-Erik Brun.”

”Jag tycker inte om den här brunsmetningen. Från och med nu vill jag att ni kallar mig Per-Erik Turkos.”

”Vem kallar du Brun?”

”Tant Brun?”

”Dummaste jag hört! Finns det en Farbror Blå då också eller? Man kan ju bli gredelin av ilska för mindre!”

”Du är bara grön av avund på Tant Brun.”

”Och du då, din snatterpelle, du, du är, du är grön av avund för ingen kallar dig Xet Erixson!”

”Va!? Kallar du mig för röd?”

”Nej.”

”Du sa Xet Erixson!”

”Ja, blått då.”

Färgstark musik!