Kategoriarkiv: Vinproduktion

Ek-projektet & Jacques Loussier

Publicerat av
10

Thorslundkagges ek-projekt går för min del nu in i sin slutfsas – för övriga inblandade återstår ännu en diger arbetsbörda innan vindelen av projektet kan presenteras i mars nästa år. Var igår på Grythyttan Vin och provade vad som ska bli cirka 250 eklådor med svensk, fransk respektive amerikansk ek och som förmodligen kommer att säljas via beställningssortimentet i april nästa år. Eken som är enklast att skilja från de två andra är den amerikanska. Gemene man kommer dock ha svårt att avgöra vad som är svensk respektive fransk ek, gissar jag.

Lars Torstenson: La bonde obscure

Någon gång under våren kommer också ett drygt tusental flaskor med ett vin som långtidslagrats på svenska fat från Thorslundkagge – ett tillfälle för den som vill lära känna vår inhemska ek. Eklådorna är redan på butelj, den kvarvarande volymen tappas strax före jul då vinet, enligt mig, fått så mycket ek att även en kartongdrickare ska kunna upptäcka den. Whisky-delen av arbetet kommer att presenteras först senare. Vi tittar på bilder från ek-projektet och lyssnar på Bach i jazzform.

Lars Torstenson: Bonde dans obscurité

Lars Torstenson: Bonde dans obscurité

 

 

”Vinmakarens skörd”?

Publicerat av
Svara

Har nu på flera håll, och språk, sett att 2012 skulle vara ”Vinmakarens år”, i betydelsen att allt är så bra att vinmakaren verkligen kan få fritt spelrum för sitt kunnande och sin kreativitet. Bortsett från att 2012 inte nödvändigtvis är såå fantastiskt överallt, är min syn på saken den omvända: det är de besvärliga åren som kräver sin vinmakare; de lätta åren kan vem som helst göra ett bra vin. För övrigt: varför skulle man vara kreativ med ett av naturen givet perfekt år? Blir ta mig tusan grumpy när jag tänker på hur korkat det där är och det är en sak att marknadsförings-säga det, en helt annan sak att föra struntpratet vidare.

Hagelhelvete på Mallorca

Publicerat av
Svara

I förra veckan drabbades, lokalt, vinodlingarna på Mallorca av hagel stora som golfbollar och med en förödande kraft; som om en scratchspelare fått på en fullträff med en driver av typen Big Bertha. Bilderna visar de förödande följderna i en odling med Cabernet sauvignon. När en vingård drabbas av hagel av den här typen, kan man behandla druvorna med en ”sicatrice” som så att säga skyler över sprickorna i druvorna. Dock måste det ske inom 24 timmar och det fungerar bara om det är just sprickor, inte om druvorna är mer skadade än så. Egentligen är det enda fungerande alternativet att skörda per omgående, vilket fungerar om druvorna är mogna eller nästan mogna. Ska man finna någon tröst i eländet som bilderna visar, är det att druvorna i princip var mogna och därför kunde skördas utan alltför stora efterföljande problem i vinkällaren.

Provence-rosé illa ute igen igen

Publicerat av
Svara

vinifierat berättade för en tid sedan om allt elände som i år drabbat delar av rosémeckat Provence. Häromdagen skrev lokaltidningen Var – Matin om saken. 167 kooperativ-bönder och 33 enskilda producenter berörs av skador på mellan 10 och 100 % av skörden och man räknar med att myndigheterna kommer att ge klartecken för inköp av vin från andra producenter – detta för att de drabbade inte ska mista upparbetade

Sönderhaglad stock

försäljningskanaler. Eftersom man ”bara” får köpa vin från den egna appellationen lär vi få räkna med kraftig ökade priser för rosébulk från skörden 2012. Här kan man verkligen tala om den ens död, den andres bröd: vi på Château L´Arnaude, som, pepparpeppar, klarat oss, sitter i guldsits nästa år… Men vad gör den drabbade – frost, hagel – annat än börjar leta vin hos andra? De flesta har gjort som Pauline Caternet på Château Margillière i Brignoles och beskurit sina stockar efter eländesöverfallen. Förhoppningen är att kanske kunna skörda något nytt skott i år, men framförallt att försöka begränsa skadeverkningarna de närmast kommande åren – för det är just det som är så lömskt med den här typen av naturkatastrofer: det tar åratal innan stocken är i balans igen. Tips på nordlig Provence-rosé. Tips på sydlig Provence-rosé.

Pedagogiskt skryt & svensk ek

Publicerat av
Svara

Som vinifierat tidigare meddelat, pågår i Thorslundskaggesregi ett omfattande arbete med att profilera svensk ek – till nytta för, om inte andra, svenska vin- och sprittillverkare. Var häromveckan i Grythyttan, där

Johan Thorslund, tunnbindare

proverna lagras hos Per Fritzell, och provade de 20 vinfaten. Prickade blint in 17 av dem och vad de tre kvarvarande beträffar så var de, uppenbart och lätt urskiljbart, för låga i det fria svavlet, varför ”off-flavours” tog överhanden och dolde vinets egentliga egenskaper. Detta berättar jag framförallt för att det är bra för mitt ego – de andra hade, vardera, tre-fyra rätt – men också därför att det har en pedagogisk poäng. Det bevisar nämligen, att svensk ek har egen karaktäristika och inte nog med det; man kan rent av skilja på svenska ekfat av olika rostningsgrad. Och det är precis vad vi vinmakare vill ha: distinkta karaktärer på våra ekfat. Det känns, förstås, oerhört bra att berätta om de övrigas tillkortakommanden i provningen, men även det har sin pedagogiska poäng: det bevisar att för den otränade – läs den som inte är aktiv vinmakare och provar fat dagarna i ända, året runt – är det hart när omöjligt att skilja svensk ek från fransk – eken de mestadels prickade var den mellan- respektive hårdrostade amerikanska, som är mycket speciell – och det är väl ett kvalitetsbetyg gott som något för svensk ek?

Torulaspora delbrueckii mot bjäbb

Publicerat av
2

Jäst används i aktivt vinmakeri sedan mer än 100 år och de flesta vinkällare är impregnerade med Saccharomyces cerevisae – varianter, som, vare sig man vill det eller inte, styr huvudjäsningen av must som inte tillsätts jäst. Att

Sacch i högform

det just blivit Saccharomyces beror på att det är en sort som har lätt att anpassa sig, som är effektiv, som kan varieras och som forskningen visat ger, i enlighet med det som eftersökts, bäst resultat. Om man nu arbetar utan tillsats av jäst, vad händer då? Även om man tillsätter en icke-dominant köpejäst är det flera sorter som sköter jäsningsförloppet. Saccharomyces-varianterna brukar vare sig vara medverkande inledningsvis eller på slutet, särskilt inte om vinet går över 13 volymprocent. Det finns mängder av jästceller och – varianter på druvan. De flesta har inte tillräcklig kapacitet för att ha någon större inverkan på jäsningsförloppet, och ibland är deras inverkan direkt skadlig. För att möta efterfrågan på alternativ till Saccharomyces arbetar de stora jästbolagen sedan några år på att ta fram sådana. I år kan den hugade till exempel försöka sig på Lafforts Zymaflore® Alpha, byggd på Torulaspora delbrueckii, som, enligt företaget, i kombination med Saccharomyces har resulterat i mer munfyllnad och större nyansrikedom. Har nu detta någon som helst betydelse? Absolut! Tänk bara att få slänga sig med Torulaspora delbruekii nästa gång en irriterande kunnig person står och bjäbbar emot en.

Sav: Saven flödar, Mosten skördar

Publicerat av
1

Enligt uppgift är vinmakaren och entreprenören Peter Mosten nu som bäst igång med att

Peter Mosten & en panna Sav.

skörda årets Sav-sav – det som så småningom ska bli årets jämtländska björkvin. Huruvida den sena våren inverkar på annat sätt än att saven tagit tid på sig är kanske inte helt sannolikt, men den som lever får se. För er som vill ha koll på mer än vad som är lämpligt för er: björken dricker mellan 600 och 800 liter vatten per dag när saven stiger. Mer om Björk.

Vinakademien & svenskt vin på Grand Hotel

Publicerat av
4

Vid Vinakademiens sammankomst igår avnjöts efter det oerhört viktiga och esoteriska mötet också en middag på Grand Hotel, där mästersommelieren Lasse Solum dukat upp med, bland annat, svenskt vin, eller, mer precist, tre viner från entusiasten Göran Amnegård på Blaxta, utanför Flen. Hos Amnegård, som tillbringat många år i Kanada, dominerar hybriden Vidal och den används på kanadensiskt vis för att göra superkoncentrerade isviner. Druvorna skördas och pressas i fruset

Mästersommelierens tillhåll

tillstånd. Årgången 2007 var utmärkt att dricka nu, till citron- och färskostmousse på mandelbotten med citruscurd och rabarberkompott. Med tanke på hybridstatusen ska man nog, trots syra och sötma, inte lagra de här vinerna för länge dock. Ett aber är priset: drygt 699 sek i butik för en äkta kvarting – 250 ml för som inte förstår – är ganska saftigt (årgång 2005). Ett mer udda vin är 2009 Rosehip Icewine – ett isvin på nypon. Helt okej, men mer kul än bra med sina lite väl tydliga kantigheter – å andra sidan får man verkligen hoppas att Amnegård fortsätter att utveckla också sina viner gjorda på annat än vindruvor, som äpplen och plommon och allt vad han nu sysslar med. Avslutningsvis provades 2008 Blaxta Merlot, som åtminstone i min näsa och gom ger mer hybrid-indikationer – röda bär/lingon, endimensionell frukt – än Merlot-typiskhet. Varför det är så vet jag inte eftersom jag inte har en aning om hur vinet gjorts. Ett välgjort vin dock, som förvisso för många motiverar sitt pris genom sin unicitet, men som, hur ont det än gör i hjärtat att säga det, inte är någon höjdare mätt mot andra Merlot-viner ute i världen. För övrigt fick vi ingen påstortellini, bara krämig soppa på vit sparris med kallrökt regnbågslax och arenkakaviar, stekt bjärekycklingfilé och vårmurkelfylld ballotine serverat med primörgrönsaker och anklevergrädssås och Brie de från Hervé Mons i Roanne med fikonkompott.

Mysteriet med de döende Syrah-rankorna

Publicerat av
10

Vet inte i vilken utsträckning det är känt i Sverige, men sedan flera år föreligger ett problem

Syrah i sin prydo

med Syrah-stockarna, framförallt i södra Frankrike, som helt enkelt tynar bort och dör. Att Syrah-druvan har en tendens att skrumpna när den går in i sin slutliga mognadsfas och att stocken inte sällan stänger av stjälken är gamla, välkända fakta. Det som händer nu är något annat. Rankorna torkar ut eller tynar bort och dör. Exakt vad det beror på, funderar de lärde på och detta ska man ha ett möte den 3 maj i samband med Syrah du Monde i Ampuis 2 – 4 maj. År 1970 odlades cirka 3000 ha Syrah, idag är det Frankrikes fjärde druva med 68000 ha. Problemen med uttorkning började registreras på 1990-talet. De mest dramatiska uttolkarna av samtiden menar att all Syrah nu dör i södra Frankrike. Det är måhända en överdrift men det förefaller som att en del nya, oftast högavkastande, kloner är odugliga (till exempel, för er som tror att ni behöver veta det här

Syrah i förfall

fast ni inte alls behöver det, 73, 99, 301, 381, 382 och 383; bra fungerar dock 470, 524 och 747; om fem år tror man sig kunna presentera några nya kloner, som inte torkar ut/tynar bort och dör) och det tidigare kända faktumet, att roten R110 inte går så bra ihop med Syrah, har besannats (och det gäller även R99, har det visat sig). Om någon tror att problemet är isolerat till Frankrike så, nej, överallt där det finns ympad Syrah förekommer problem (Spanien. Argentina, Sydafrika, USA, Italien…).