Kategoriarkiv: Vinproduktion

Carignan- & Mazuelo-provning

Publicerat av
Svara

Av en händelse bar det sig inte bättre än att vi häromdagen var några stycken som blev sittande med ett antal Carignan-pannor, vilka vi lade i djupa veck och, i förekommande fall, hällde i oss. Tanken var egentligen att vi skulle prova en del annat, och det gjorde vi också, som till exempel Monthélie 2007 från Domaine des Comtes Lafon (fantastisk!), Peraj Ha´abib 2005 från Capçanes (bra gjord i powerstil med en rejäl dos ny, fransk ek, som kanske dolde frukten lite väl mycket). Poulsard Vieille Vignes 2010 från Domaine André et Mireille Tissot i Arbois (bra i sin typiska Poulsard-stil, som, sannerligen, inte är envars dricka men en bra uppladdning för Carignan). Emellertid, nu skulle det handla om Carignan, var det sagt. Vad utmärker då Carignan? Ja, till att börja med behöver det inte handla om gamla stockar, vilket man får höra allt som oftast från sådana som upprepar vad andra har sagt utan att egentligen veta de heller. Lågt uttag är däremot ett måste. Enligt min mening utmärks ett druvtypiskt Carignan-vin av en doft med inslag av röda bär och en, mer eller mindre tydlig, anstrykning av svarta vinbär. Denna doft ska sedan matchas av en ivrig syra i smaken. På det hela taget ska näsan inbjuda till en slurk medan munnen ska be om en bit mat och när denna serveras ska smaken sitta som en smäck, naturligtvis under förutsättning att det inte är citronpaj eller något sådant man bullat upp med. Bortsett från ”La Chochotte ”, årgångarna 2009 och 2007, från Doris Mossé i Ventoux (båda bra och väldigt olika, vilket är naturligt då Doris arbetar efter biodynamiska principer och bejakar årgångsskillnaderna, båda unga men drickbara nu), dissekerade vi ett antal Carignan-viner som jag varit med och gjort: Carbase 2001 (från Château d´Esclans, fortsatt vitalt för att inte säga på topp nu, med åren mindre power och typiskt övermogen frukt – gjordes på druvor som gav 14,5 % – och rent av harmoniskt och runt sedan den typiska syran börjat klinga av), Wallin Confidential Carignan 2007 (från Château L´Arnaude, fortsatt mycket ungt och med en påtaglig upplevelse i doften av ”kom-och-ta-mig” och ett smått desperat rop, ”mat! mat!”, i smaken, för övrigt också gjort med druvor som gav 14,5 %), Domaine de Brescou Carignan 2007 (mer i samma anda som Doris viner, dvs druvtypiskt men inte alls så extrovert och kraftfullt som Arnaude-vinet och mer färdigt att dricka redan nu), Mazuelo de la Quinta cruz 2007 (så stängt och extremt mycket Mazuelo/Carignan det här vinet har varit… men nu börjar det ”komma runt” lite och om det får ytterligare ett år i vinkällaren lär det vara gott till en väl utvald köttbit, gjort på druvor som gav 12,5 %).

Skörden MDLVX

Publicerat av
Svara

Hur blev då årets skörd av Mazuelo De La Quinta Cruz? Jotack, den blev bra. Igen. De senaste veckorna har bjudit på varma dagar och svala nätter, vilket passat oss bra. En anekdot: pga rädsla för att uttaget skulle bli för lågt i ”Femte korsets vingård” i år skördade vi även Mazuelo från ett grannfält utanför Briones. Nu visade det sig att de druvorna inte behövdes för att fylla jäsningstanken och vi kommer istället att använda den delen av skörden som jämförelsematerial. Alkoholnivå på MDLVX brukar pendla mellan 12,5 och 13,5%, i år blev den 13,5%.

Naturkork vs skruvkork & syre

Publicerat av
Svara

Fick en fråga om det här med natur- vs skruvkork och om vinet alls får syre via den sistnämnda. På det hela taget är detta, jag ber frågeställaren om ursäkt, en aning okunnigt (ja, det är förstås därför man frågar) och, faktiskt, oftast betydelselöst. Så här är det med syret: 1. En producent kan ge sitt vin syre före en buteljering, enklast sker detta genom att vinet flyttas från ett kärl till ett annat. 2. Vidare kan man i samband med buteljering av misstag få med eller medvetet se till att få med mer eller mindre syre i vinet/faskan. 3. Slutligen kan man välja att suga ut syret mellan vinet och flaskans topp, eller avstå från att göra det. 4. Med detta sagt är det ganska uppenbart att vinet kan få syre att ”leva och utvecklas på” oavsett förslutningen. 5. Många väljer att styra syret på det här viset och att sedan försöka försegla så syretätt som möjligt, t ex det ”gamla” sättet med naturkork och vax. 5. Använder man skruvkapsyl, eller för den delen glaskork, får man definitivt ingen kontakt mellan vätskan och förslutning under förutsättning att man lagrar vinet stående. Det är en fördel då naturkork, som i de flesta fall bör vara i kontakt med vinet för att torka långsammare, på sikt ger en liten doft och smak åt vinet. 6. Det finns olika kvaliteter av skruvkapsyl och de ger, i likhet med vissa syrefasta tankar, ibland upphov till reduktioner (alltså beror inte reduktionerna enbart på att det skulle vara alltför syrefattigt pga skruvkapsylen). 7. Även vin med skruvkapsyl utvecklas och mognar, men under förutsättning att buteljen lagras stående får man aldrig den där ”mognadstonen” som man ibland får av naturkorken i form av smak och doft av naturkorken, därför uppfattas skruvkapsylsviner ofta som fräschare över tid. 8. Många skruvkapsyler börjar läcka med tiden. Så ska man verkligen långtidslagra på skruvkapsyl behöver man lacka/vaxa även de topparna.

Kristin Hersh vs 50 Foot Wave & förklarad rosé

Publicerat av
Svara

Så det kan det låta om Kristin Hersh. Här har vi hennes original av Your Ghost (med Lenny Kaye som producent) och här har vi hennes cover på sig själv med den ena av hennes två grupper, 50 Foot Wave. Här kan vi höra henne i Throwing Muses. Och med detta avslutar jag min månadslånga kampanj för rosévinet Les Lauzeraies. Skälet till den kampanjen är inte bara att jag scoutade vinet utan att jag dels tycker att det är ett synnerligen seriöst, välgjort och bra rosévin med stringens, struktur och elegans och det har vi sannerligen inte många av i det ”ordinarie” svenska sortimentet, som domineras av lätt obalanserade, lätt orena drick-mig-snabbt-och-kallt-roséer tillverkade i en ganska brutal, huvudvärksframkallande skola med en förvisso synnerligen intagande och förledande fruktighet på näsan, som med hjälp av väl utvald jäst fanns där redan när vinet köptes in bara några månader efter skörden; dels att om vi nu ändå ska börja dricka rosé i Sverige kan vi lika gärna göra det som fransmännen hela året, för ska man upptäcka rosévinet ska man verkligen upptäcka det och inte bara sippsupa i bersån sommartid. Många roséviner är förvisso gjorda för att konsumeras snabbt och utan vare sig till- eller mottugg. Tavel-rosé, särskilt den från lera/kalk-jordarna är om inte lagringsviner så i vart fall roséviner som vanligtvis inte är utvecklade förrän fram mot slutet av sommaren som följer på skörden. Ofta är de inte färdigutvecklade förrän ännu senare. Med andra ord är det mer lämpligt att dricka ett vin som Les Lauzeraies 2010 nu än det var i juni, då vinet fortfarande var knutet och oförlöst. Repetition av recept på väl utvalda ackompanjemang till Les Lauzeraies.

Nytt från Vinvärlden

Publicerat av
Svara

Smått och gott från Vinets värld, plankat från senaste upplagan av Vitisphere: volymerna fortsätter minska i Spanien – de senaste tre åren har, till följd av EU-beslut, 90 000 ha vingård lagts ner, och i år förstärktes nedgången av det svåra vårvädret och mjöldaggsproblemen som följde i dess spår – och druvpriset ökade i år med mellan 15 och 20 % ; även i Italien minskar volymerna – här har drygt 30 000 ha vingård lagts ner de senaste tre åren, till det ska läggas så kallad ”grön skörd”, som enligt EU (CE 491/2009) innebär att ett fält skördas tidigt medan druvorna är gröna och att druvorna sedan kasseras, på så vis har bara på Sicilien 13 000 ha eliminerats i år – och man räknar med den minsta skörden på 60 år (räkna med kraftiga prisökningar…); enligt IWSR (International Wine & Spirit Research) kommer Kina om ett år att vara en större marknad för stilla vin än Storbritannien; Alsace tredje respektive femte största producent fusionerar när kooperativen i Obernai och Bestheim slår sina vinpåsar ihop, tillsammans blir de störst i regionen med sina totalt 1816 ha och 583 medlemmar; historien med falsk Pinot Noir, som producerats och hanterats via bland annat Maison Ducasse i Carcassonne och kooperativet Sieur d´Arques, rullar vidare med flera fängelse- och bötesstraff, samtidigt som försvarsadvokaterna konstaterar att det är konstigt att någon döms för svindleri när det inte finns någon käranden i ärendet och det gör det inte, menar advokaterna, på grund av att alla kände till ”svindleriet” (utom möjligen då slutkonsumenten).

OK med grönt & vitt i Oc

Publicerat av
Svara

De rykande färska reglerna för vinerna i Pays d´Oc tillåter att man blandar gröna druvor och, framförallt och i förekommande fall, vit must med blå druvor respektive röd must. Detta gäller för de 27 gröna druvsorterna som är klassade som ”principaux” i området och som mest 20 % av den totala volymen. Fr.o.m. nu kan alltså vinbönderna i området göra rött och rosé med upp till 20 % ”vitt vin” (som om man inte redan gör det…). En annan nyhet är att det blir tillåtet att göra mousserande vin under beteckningen IGP Pays d´Oc – detta gäller hela VdP-området med undantag för Limoux. Tips på vitt vin från området.

Revolution & skörden i Provence 2011

Publicerat av
Svara

Provence och Provence. Jag talar egentligen om Côtes-de-Provence, som är en appellation i Provence. Det ingår ett flertal appellationer i ”Provence” och en av de största har inte ens ordet Provence i sitt namn (Côteaux Varois). Så det kan bli. Nog av. Årets skörd i området ser riktigt bra ut. Lurig inledning på säsongen med stor mjöldaggsrisk efter de senaste årens häftiga attacker och fjolårets översvämningar, svalt och ganska nederbördsrikt i juli, sedan värme och sol, faktiskt fortfarande över +25 på dagarna och regn har vi inte sett till på långliga tider. Med andra ord har skörden varit enkel att hantera. I fredags körde vi in de sista Carignan-druvorna för rött vin på Château L´Arnaude. Full mognad. På det hela taget har vi lyckats prickat mognaden perfekt på de flesta druvsorterna i år. Något enstaka fält drabbades av galopperande mognad efter välkomna, kortare regn i september, men som den fenoliska mognaden samtidigt är närmast perfekt här också, är det lätt att hantera dessa fåtal ”övermogna” fält i blendningsarbetet. Rosévinerna ”Cuvée Nuits Blanches” och ”Cuvée Therese” är redan klara (!), men går inte på butelj förrän i januari. Båda utmärkta (juli gjorde nytta här…), om jag får tycka det själv. Hur vitvinet blir och hur de olika röda kommer att ta sig ut är ännu för tidigt att säga något om – först ska vinerna jäsa färdigt alkoholiskt och malolaktiskt. På återhörande således. (Om skörden blev rekordtidig? Nej, den skedde ungefär vid samma datum som vanligt.) Revolution.

Döden i tanken

Publicerat av
Svara

Har precis kommit hem från Domaine de Brescou och Côtes du Thongue (Languedoc). Vädret i södra Frankrike har efter en lite skakig inledning på sommaren – mjöldaggsrisk mm – varit fantastiskt med regn när det skulle komma och ovanligt svala nätter i juli. Druvaromerna på de röda vinerna är magnifika – har aldrig tidigare stött på så rena aromer i de här trakterna. Nu på fredag avslutas skörden på Brescou med de sista Carignan-druvorna. Med tanke på det fantastiska året skulle man kunna tro att allt var frid och fröjd på gården, men dessvärre var alla nedslagna när jag var där. Orsaken var att en vinkällararbetare i förrgår omkom på en granngård i samband med att han gick in i en tom tank för att skyffla ut druvresterna sedan det färdigjästa vinet pumpats till en ny tank. När man går in i en tank efter jäsningen måste man alltid kontrollera att där finns syre, och inte bara klodioxid. Det gör man enkelt med en tändare eller ett ljus. För säkerhets skull ska någon stå utanför tanken när man går in och helst ska man ha ett rep kring kroppen så att den utanför snabbt kan dra ut en om man plötsligt slocknar av syrebristen. Uppenbarligen missade den erfarne vinkällararbetaren – 47 år och 20 års erfarenhet hjälpte inte – att vidta de här säkerhetsåtgärderna och innan de två övriga som befann sig i vinkällaren hade hunnit fatta vad som hänt var han död. Tyvärr händer sådant här fortfarande varje skörd och dessvärre inte bara någon enstaka gång.

Rekordtidig skörd & struntprat 3.0: Muscadet 2011

Publicerat av
Svara

På sina håll är årets skörd faktiskt tidig, om än sällan eller snarare aldrig rekordtidig. I Muscadet, där jag varit på blixtvisit, mullrar redan skördemaskinerna fram genom vinfälten som hungriga termiter på brunbete i en gammal takstol. ”Redan?” frågar sig den analytiskt lagde vinifierat.se-hangarounden och fortsätter sin tankebana med ett ”Varför? Är det månne galopperande sockeransamling på gång eller är det syran som ger upp och går ner? Och allt detta på grund av värme och torka?” Självklart har vinifierat.se svar på dessa funderingar, som just nu måste rida flera av er och få er att vrida er i tvivlets obekväma tvångströja. Nej, det är inte tidig mognad egentligen. Däremot är det inte bara skördemaskinerna som mullrar i Loireflodens delta. Kort sagt är vädret sedan en tid synnerligen gynnsamt för röta: fuktigt och varmt. Vinbönderna har därför att välja på att chansa och låta skörden hänga, med risk för att röta tar delar av den eller rent av förstör rubbet, eller så får de köra in druvorna när de blott är snudd på mogna. I ett område som Muscadet, där syran och fräschören är en synnerligen avgörande faktor för stilen och kvaliteten, väljer de flesta att köra in och vid behov chaptalisera. Som tur är.