Rekordtidig skörd & struntprat 2.0

Nå, hur har det blivit med den rekordtidiga skörden? Jo, här i sydöstra Frankrike började Domaine de Souviou i Bandol skörda i förrgår. Tio dagar tidigare än förra året. Men är det rekordtidigt? Nej, sedan ett decennium är det alltid någon i trakten som skördar den tionde augusti och man brukar då, precis som Souviou i år, börja med sauvignon blanc. Sedan kan man alltid fråga sig hur bra det är med den tidiga mognaden och korta växtsäsongen. Däremot är det bra marknadsföring. Den gård som har turen att bli symbol för årets tidiga skörd får mycket utrymme i regionala media under att par dagar. Hur stämmer nu den tidiga skördestarten med det jag skrev i början av juli? Bra. Det som hände efter det inlägget var att det började regna. På Souviou fick de 80 mm regn under juli – ganska ovanligt härnere – och nätterna blev svalare. Exakt det som behövdes för att accelerera mognaden. Nu är det inte likadant över hela Frankrike. Vissa områden fick inte regnet som behövdes, andra bromsades upp på grund av det svalare vädret, men generellt har de flesta upplevt detsamma som Souviou: varm och torr försäsong och sedan nederbörd och svalare väder, vilket kan utläsas i tidig skörd. Den som inte får alltför tidig skörd har dessutom högst sannolikt fått en mycket spännande frukt att arbeta med, bra struktur och syra och lagom mycket fruktaromer. Men, precis som det sades i förra inlägget om den rekordtidiga skördestarten: allt det där vet vi mer om om några månader. Avseende ”mina” franska gårdar förefaller skördestarten bli ungefär som förra året, det vill säga runt den tjugonde augusti på Domaine de Brescou och början av september på Chateau L´Arnaude.

Fint Fenderljud, skördarna på Red Mountain & hur mår egentligen Pete Hedges?

Det är en aning nonchalant av mig att först tala om en pressad vinmakare och sedan… ingenting. Kan därför meddela att Pete Hedges mår alldeles utmärkt. Han låg på en intensiven några dagar, sedan en tids fortsatt sjukhusvistelse och därpå sex månaders rehabilitering, men nu är han sitt gamla vanliga jag igen och idag assisterade han mig på sedvanligt manér när jag petade ihop Hedges tre ”Limited – viner” från årgången 2010, en Malbec, en Merlot och en Cabernet sauvignon. Ingen av de tre lär komma till Sverige, men den som är i USA kan alltid försöka komma över en flaska. Jag rekommenderar särskilt Malbec-vinet – vid sidan om Syrah är det slående hur väl Malbec fungerar på Red Mountain. Årgången 2010 i området är för övrigt riktigt bra, framförallt på grund av en ovanligt sval växtsäsong, vilket ledde till mindre mogna druvor och det är sannerligen ingen nackdel i det här varma och torra området. Hur 2011 ser ut? Jo tack, även 2011 är ovanligt svalt och rikt på nederbörd. Red Mountain upplever i år till och med en släng av mjöldagg och det hör inte till vanligheterna. Och på det hela taget ser det lovande ut så här långt. Vintips från Red Mountain. Avslutningsvis lite väldigt amerikansk musik och ett fint Fenderljud levererat av en svenskättling.

(Typiska) Tavels tre terroirer

Les Lauzeraies är ett med all rätt just nu hyllat rosévin i Sverige. Trots att det är i sammanhanget direkt billigt räknas det till de bästa vinerna från vad som av många anses vara världens bästa område för rosévin, Tavel. Samtidigt är det så, att när hyllningskörerna talar om detta som ett ”typiskt Tavel” så finns det anledning att påminna om att det lilla rosévinsområdet Tavel omfattar tre olika ”mikroterrorier” baserade lera/kalk, sand eller sten. Riktigt tydligt blir detta om man i en provning ställer de tre varianterna mot varandra och som de tre stilarna sedan någon vecka finns representerade i Sverige kan man nu göra det även där/här. En riktigt kul och lärorik provning. Två av de tre vinerna ligger i beställningssortimentet medan ovan nämnda Les Lauzeraies finns i ordinarie sortiment men som så kallad T2, vilket innebär att det måste beställas till vissa butiker. Här är de tre vinerna uppräknande i den ordningen jag tycker att ni ska prova dem: 1. Les Lauzeraies (lera/kalk). 2. Cuvée Tableau (sand). 3. Cuvée Royale (sten). Under förutsättning att vi talar om för området klassisk vinmakning – de tre vinerna i provningen är klassiskt gjorda – är vanligtvis det mest strukturerade vinet det som kommer från lera/kalk, det lättaste det som kommer från sandjordarna och det kraftfullaste det som kommer från stenmarken. Lycka till med provningen!
PS Några av er har försökt beställa vinerna ovan och fått till svar att de inte finns, trots att de finns i SB:s katalog, nu (25/07) ska detta problem vara åtgärdat och vinerna ska gå att beställa.

Skörden i Languedoc & Provence 2011

Har i veckan varit dels på Château L´Arnaude, dels på Domaine de Brescou. Kunde då, föga förvånansvärt, konstater a att om det regnar vid något tillfälle nu i juli, ganska snart, och sedan i början av augusti, kan vi få en tidig skörd. Regnar det inte alls kan skörden istället bli senare än, låt säga, förra året. Vingårdarna ser dock utmärkta ut. Vädret har generellt varit bra i hela södra Frankrike i år. Däremot finns det en del oidium att hantera beroende på de fyra-fem regnrika åren vi har bakom oss.

Rekordtidig skörd & struntprat

Sedan en dryg månad rapporteras det om en ovanligt tidig skörd i år. Särskilt i Bordeaux. Om någon vecka kommer vi dessutom att kunna läsa att det är första gången sedan 1893, 1863 i förekommande fall där man råkat vända uppochner på 9:an, som man skördar så tidigt. Redan före den 23:e augusti! Och allt det tyder, förstås, på en osedvanligt bra skörd. Jämförelser kommer framförallt att göras med 1990, som ligger tillräckligt långt bort för att få ska ha ordentlig koll och som vanligt kommer ingen att fundera över hur pass bra 1893 egentligen var. Eller, för den delen, hur pass bra det är med en rekordtidig skörd. Talar vi Frankrike liknar 2011 verkligen 1990. Torka råder i större delen av landet (och man drar paralleller till det problematiska torråret 1976). 1990 ledde detta till att den som besprutade sina stockar sent med systemiska produkter hade problem med restprodukter i musten. För övrigt blockerades mognadsprocessen på flera sätt. Resultatet blev att somliga viner fick mer socker än karaktär och arom. Varför har då 1990 hyllats snart sagt överallt? Nja, det är ingen dålig årgång. Fast hyllningen beror nog till stor del på att 1990, till skillnad från den stramare och mer kompletta årgången 1989, gav upphov till en av få ´”powerårgångar” i Bordeaux. Samtidigt snurrade de ekonomiska hjulen för fullt (just före fastighets- och bankkrisen ni kanske minns?) och det fanns stor efterfrågan på dyra primörer från Bordeaux, vilket hjälpte till att hypa året. Huruvida man föredrar 90:orna eller 89:orna idag är en smaksak, men rent objektivt måste 89:orna generellt anses som de mer kompletta vinerna. På tal om det här med rekordtidig skörd till följd av tidig blomning och varmt och torrt väder fram tills nu… ta det med en nypa salt; börjar det inte regna kommer mognadsprocessen att kraftigt avstanna och den fenoliska mognadsprocessen kan till och med upphöra. När vinrankan stressas av torka stänger den av sin fruktproduktion och fokuserar på att överleva. Med andra ord kan ingen säga något vettigt om årgången 2011 avseende skördestart och kvalitet förrän om några månader. Däremot är allt som sägs, förstås, bra rubriker och notiser i juli, då journalisterna går på semester och nyhetstorka råder. Det vet också vi i vinvärlden och det är ingen tillfällighet att vi kommunicerar strunt om årgångarna under den här perioden. Det här inlägget är eventuellt ett undantag från detta. En solskenshistoria.

Tillsatser i vin & Talking Heads

Tänkte först kalla det här inlägget ”Kommissionens förordning (EG) Nr 1622/2000”, men så kom jag på att det säkert är fler som söker på ”Tillsatser i vin” så på det viset fick det bli. Det är nämligen så att det talas och bloggas på många håll om den här saken. Förmodligen tack vare Mats-Eric Nilssons skriverier i SvD. Bra. Men gör nu så att ni läser länken ovan. Inte helt aktuell eftersom en del ändringar gjorts genom åren. Emellertid fortsatt relevant och viktigast av allt: den räknar inte bara upp en del av det som är tillåtet, den talar också om hur vi stackars vinmakare övervakas. För så är det: bara för att ett ämne är tillåtet i vinsammanhang är det inte sagt att man kan använda det. Och framförallt inte hursomhelst. Talking Heads.

Twoson hos Fonterutoli & italienare

Är nyss hemkommen från en övning hos Marchesi Mazzei/Castello di Fonterutoli i Toskana. Twosonkollegan och jag var där för att hitta lite vin åt vårt gemensamma projekt. Föga förvånansvärt – sagt med tanke på Mazzei/Fonterutolis höga nivå – gick detta bra. Problemet var inte att hitta ett lämpligt fat/vin utan att nöja sig med bara ett fat/vin. Just den detaljen, måste jag skamligt nog erkänna, misslyckades vi för övrigt med. Å andra sidan har nu klubbmedlemmarna att se framemot två viner härifrån åren 2012 – 2013. Det blir dels en potent Petit Verdot/Sangiovese från Maremma, dels en smått gudomlig Sangiovese/Cabernet Sauvignon från Castello-gårdarna. Kan inte låta bli att berätta att vinmakaren Luca Biffi på sedvanligt elegant italienskt manér bar en vit kashmirtröja under vår rundprovning bland faten i den stora källaren. Han fick en liten droppe på den, men lyckades på något vis att få även det att se elegant ut. Ibland irriterar jag mig faktiskt på italienarna.

Det susar i saven i Jämtland

Merparten av vinpionjärerna i Sverige är tokiga, men Peter Mosten på Frösön, han är skogstokig. Det är han som hittat ett ett par hundra år gammalt recept på björkvin och som försöker göra en världssuccé av det. När jag provade version ett av vinet för några år sedan lämnade det mycket i övrigt att önska. Om man säger så. Den version som nu säljs är ett stort steg framåt, men självklart återstår en del att göra innan eldsjälen Mosten är helt nöjd. Efter att ha varit uppe i Jämtland och träffat Peter och sett hans projekt är jag dock säker på att han kommer att komma i mål. Nu är jag förstås sedan häromdagen part i målet eftersom jag var på plats för att ge råd och tips och jag måste säga att det är otroligt roligt att få vara med på ett litet hörn i det här skogtokiga projektet. Helt i min smak. Avslutningsvis kan jag avslöja att Peter Mosten inte tappar sav ur björkar som växer längs vägkanten, inte på grund av avgaserna utan på grund av bilburen ungdom, som, kort sagt, om den får välja mellan dikeskanten och en plastdunk vid densamma fascinerande nog föredrar att lätta på blåsan i den sistnämnda.

Patrick McCabe & Flann O´Brien, Myles na gCopaleen eller Brian O´Nolan

Vissa öar, till exempel Island och Irland, är förmodligen så karga och trista att det enda invånarna har att ta sig för är att fantisera. Hur ska man annars förklara den mängd av utmärkta kulturarbetare, inte minst musiker och författare, som tycks välla ut ur dessa öriken? Nu ska jag åka till Irland för att studera frågan på plats samt undersöka förutsättningarna för vinodling nere i det varma och fuktiga sydvästra hörnet av ön, där Golfströmmen gnider sig mot klippformationerna och skapar ett klimat där till och med palmer växer.