Nå, hur har det blivit med den rekordtidiga skörden? Jo, här i sydöstra Frankrike började Domaine de Souviou i Bandol skörda i förrgår. Tio dagar tidigare än förra året. Men är det rekordtidigt? Nej, sedan ett decennium är det alltid någon i trakten som skördar den tionde augusti och man brukar då, precis som Souviou i år, börja med sauvignon blanc. Sedan kan man alltid fråga sig hur bra det är med den tidiga mognaden och korta växtsäsongen. Däremot är det bra marknadsföring. Den gård som har turen att bli symbol för årets tidiga skörd får mycket utrymme i regionala media under att par dagar. Hur stämmer nu den tidiga skördestarten med det jag skrev i början av juli? Bra. Det som hände efter det inlägget var att det började regna. På Souviou fick de 80 mm regn under juli – ganska ovanligt härnere – och nätterna blev svalare. Exakt det som behövdes för att accelerera mognaden. Nu är det inte likadant över hela Frankrike. Vissa områden fick inte regnet som behövdes, andra bromsades upp på grund av det svalare vädret, men generellt har de flesta upplevt detsamma som Souviou: varm och torr försäsong och sedan nederbörd och svalare väder, vilket kan utläsas i tidig skörd. Den som inte får alltför tidig skörd har dessutom högst sannolikt fått en mycket spännande frukt att arbeta med, bra struktur och syra och lagom mycket fruktaromer. Men, precis som det sades i förra inlägget om den rekordtidiga skördestarten: allt det där vet vi mer om om några månader. Avseende ”mina” franska gårdar förefaller skördestarten bli ungefär som förra året, det vill säga runt den tjugonde augusti på Domaine de Brescou och början av september på Chateau L´Arnaude.

Merparten av vinpionjärerna i Sverige är tokiga, men Peter Mosten på Frösön, han är skogstokig. Det är han som hittat ett ett par hundra år gammalt recept på björkvin och som försöker göra en världssuccé av det. När jag provade version ett av vinet för några år sedan lämnade det mycket i övrigt att önska. Om man säger så. Den version som nu säljs är ett stort steg framåt, men självklart återstår en del att göra innan eldsjälen Mosten är helt nöjd. Efter att ha varit uppe i Jämtland och träffat Peter och sett hans projekt är jag dock säker på att han kommer att komma i mål. Nu är jag förstås sedan häromdagen part i målet eftersom jag var på plats för att ge råd och tips och jag måste säga att det är otroligt roligt att få vara med på ett litet hörn i det här skogtokiga projektet. Helt i min smak. Avslutningsvis kan jag avslöja att Peter Mosten inte tappar sav ur björkar som växer längs vägkanten, inte på grund av avgaserna utan på grund av bilburen ungdom, som, kort sagt, om den får välja mellan dikeskanten och en plastdunk vid densamma fascinerande nog föredrar att lätta på blåsan i den sistnämnda.